Det här med humör och förväntningar…

Jag har kommit fram till att det finns två mycket avgörande faktorer för hur man tar emot en bok:

1. Humör.
2. Förväntningar.

De är tillsynes mycket oskyldiga, men ack, ack, ack… Humöret kan verkligen påverka hur man känner för en bok just precis i den stund man läser den. Det kan vara avgörande för om man ens orkar läsa en viss bok vissa gånger. Ibland har jag på grund av mitt humör varit tvungen att byta bok, slå igen en bok (kanske för alltid eller en lång framtid) och somliga gånger leder ens humör till att man trots allt slutför en bok, men man kommer alltid ta emot den på ett visst sätt på grund av den sinnesstämning och det humör man råkar vara på för just en viss stund eller en period i ens liv. Ibland vill jag kräkas mer på puttinuttsöta kärleksromaner (särskilt sockersöta ungdomsromaner), medan det andra gånger är ungefär vad jag behöver (onaturlig sockerchock!). Och ibland klarar jag inte av för sorgliga böcker på grund av att jag kanske redan försatts på depphumör av andra anledningar (för att det skulle kännas som om man eventuellt skulle gå under)… Men oftast kan man ändå ta hänsyn till humöret och göra ett bra val eller ta hänsyn till humöret när man ska recensera en bok. Men ibland är det ärligt talat svårt.

Det där med förväntningar sedan! Oj, oj! Det är ju en stor bov i hur man ibland hyllar en bok till skyarna, blir besviken, känner sig likgiltig, med mera, med mera… Och har jag höga förväntningar på en bok måste jag ibland anlägga distans till denna förväntning och helt enkelt låta en bok jag verkligen vill läsa vara oläst en längre period än vad jag egentligen vill. Bara för att jag är så rädd att jag ska bli riktigt besviken och på grund av att jag är rädd att jag därmed ska bli en orättvis recensent. Men samtidigt: de gånger jag läst en bok med skyhöga förväntningar och tyckt att den lever upp till dem, eller mer därtill: prisa författarna för lång framtid (och stackars dem om de inte lever upp till ens förväntningar inom den tänkta långa framtiden!)… Och ibland när jag har så låga förväntningar: är jag inte lite för snäll, positiv och allmänt kvittrig när jag ska säga vad jag tyckt om en sådan bok? Jag är inte alltid det (på långa vägar). Men rädslan finns där.

Det är mänskligt att känna, att drömma och hoppas. Med detta är de två faktorerna, som mer eller mindre påverkar hur man tar emot en bok, mänskliga. De är mänskliga! Och det känns någonstans lite härligt i allt det förvirrade! Jag är mänsklig, jag läser som mänsklig människa och ibland påverkar mitt humör och mina förväntningar vad jag känner, tycker och tänker om en bok. Men det är okej och jag är medveten om detta!

Annonser

6 thoughts on “Det här med humör och förväntningar…

  1. johannasdeckarhorna skriver:

    Håller med om att humöret spelar in i vad man känner för en bok! Därför kan det vara bra att slalomläsa ibland, för då kan man ju plocka upp bok efter humör. Men ibland hjälper inte det heller 🙂

  2. Malin skriver:

    Jag håller med dig, du sätter verkligen ord på hur jag brukar känna ibland när jag skriver recensioner. Jag brukar ofta lägga till ”Detta var rätt bok i rätt tid” om det är uppenbart att jag kanske inte hade tyckt lika mycket om boken om den inte lästs i precis rätt tid.
    Men visst kan man undra, hur många böcker har man gett upp bara för att humöret inte varit rätt? Böcker som man kanske hade älskat vid ett annat tillfälle.

    • Elina skriver:

      Jaaa – eller hur, Malin? Jag tänker likadant nu när du påmint mig. Jag tror säkert att det är några böcker som aldrig blivit öppnade/lånade igen på grund av humör. ;P Hemsk tanke!

  3. Helen Bruhno skriver:

    Jag skrev själv lite kort om det där med humör och rätt bok häromdagen. För det är så sant, man måste ha rätt bok vid rätt humör/känsloläge. Annars kan det bli så fel så. Precis som Malin sa, hur många bra böcker har man missat pga sitt humör? Ibland tar jag faktiskt upp en bok, börjar läsa, känner igen mig och inser att jag någon gång påbörjat läsning av den boken men slutat. =) Även förväntningar är något att betänka när man ska börja på en ny bok,

    • Elina skriver:

      Haha! ;p (: Tur är väl att man ibland lyckas ge ratade böcker en ny chans i alla fall! Det är så svårt och komplext med läsning somliga gånger på grund av humör och känsloläge (och förväntningar)…

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s