Novellix: En löjlig människas dröm

Jag har haft jättesvårt att formulera mig angående den här novellen för att den är så fantastiskt bra. Jag älskar Dostojevskij än mer i den här korta novellen än vad jag tillslut kom att älska Brott och straff. Den har så många djup, den är filosofisk, mångbottnad, den säger så mycket på så lite ord och plats… Det här var sannerligen en riktigt god novell då den är så djup och välskriven! Det är slutet som är mest fantastiskt och det är också därför jag inte riktigt kan säga så himla mycket om den mer än att alla borde L.Ä.S.A.!