Glaskroppar

Här om dagen läste jag ut det enda verk jag riktigt gått och suktat efter hela den här våren: nämligen Erik Axl Sunds Glaskroppar. Egentligen har jag inte ens vetat så hemskt mycket om den, utan bara vetat att jag kommer vilja läsa den på grund av att det är samma författarduo bakom verket som skrivit ”Victoria Bergmans svaghet”, alltså Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist. Jag visste också att Glaskroppar är en del av en ny tänkt trilogi vid namn ”Svart Melankoli”, men jag hade faktiskt missat att detta var en fristående fortsättning på ”Victoria Bergmans svaghet” (vilket man faktiskt kan säga till viss del) och att den inte bara är en fristående del i den nya trilogin…

e0ea0142f521e7d0e5f2a18d127536c4-Glaskropparframsida_framsida_slutgiltig[1]Med tanke på att de är författarna bakom Kråkflickan, Hungerelden och Pythians anvisningar har jag hela tiden tänkt att nu har de verkligen något att leva upp till och de har med detta också ett svårt jobb. Jag älskade deras förra trilogi! När jag väl köpt Glaskroppar tänkte jag att detta måtte vara åtminstone en uns av lika bra för att jag ska vilja köpa och läsa fortsättningen. Samtidigt var jag orolig och rädd att min relation till ”Victoria Bergmans svaghet” skulle komma i vägen på något sätt. Detta gjorde att jag började läsa ganska försiktigt innan läslusten vann över min hjärna och jag mer eller mindre slukade över 200 sidor på två dagar…

Läser man vad boken handlar om är det ”Ett mörker med endast en utväg” och ”En självmordsvåg sköljer över Sverige”. Det är ett ytterst känsligt ämne, samtidigt som man kanske inte kan tassa runt det enligt min mening om det ska kännas äkta. Och jag tycker för min del att Erik Axl Sund inte tassar runt det och att det blir trovärdigt och bra (och man propagerar ju såklart inte för självmord på något sätt egentligen, utan berättar en berättelse där jag tycker att de får in ett bra inlägg i ämnet i och med en av karaktärerna).

Men jag vill inte säga för mycket om den här romanen! Den är välskriven, den är riktigt bra och jag gillar den mycket! Jag gillar de lagom långa kapitlen och även om det var lite svårt att följa alla enskilda karaktärer först, så tycker jag att i alla fall jag kom in i det mycket fort och det tillförde för det mesta något till historien. Vissa perspektiv och kapitel ledde mig att misstänka förhållanden i verket som visade sig vara rätt… Det gör att detta kändes mer som en deckare än vad ”Victoria Bergmans svaghet” gav upphov till, samtidigt som jag inte vet om det är meningen från författarnas sida att läsaren ska börja misstänka det här…

De gör ett bra jobb! Och de har inte tagit på sig ett lätt jobb med tanke på deras succé med deras första trio böcker som så många (exempelvis jag!) älskade! Det här är sannerligen ett läsvärt verk om man klarar av det magstarka ämnet som ändå tas upp. För som statistiken säger och verket speglar: det är fler och fler unga som tar självmord idag!

Med denna roman kan jag även pricka av en punkt i kaosutmaningen 2.0: ”8. Läs en bok skriven av ett författarpar”.

3 reaktioner på ”Glaskroppar

    • Elina skriver:

      Ja, som sagt var det här den enda vårboken jag verkligen suktade efter och kände att jag måste ha! Jag hade känt exakt som du om jag inte hade läst den ännu! ;P (:

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s