Extrainslag i juni: Tv-serielistan, del IV

Med sista juni kommer den sista delen av Tv-serielistan, som jag valde att dela upp i fyra fina delar. Jag tycker det blev smidigare att presentera det så, bland annat för att jag ville kunna etikettera inläggen med ”Bok blir film”, vilket stämmer överens med flertalet svar, men inte alla om jag hade besvarat frågorna var för sig i ett inlägg. Jag efterlyste i förra inlägget tv-serietips, och de är fortfarande välkomna!

16. Nämn den första tv-serien som du blev besatt av?

Den absolut första tv-serien man nog kan säga att jag blev besatt av (på egen hand) var Goosebumps-serien som gick på en barnkanal när jag var yngre. Avsnitten baserades på R. L. Stines Goosebumps-böcker, kallade Kalla kårar på svenska. Jag har nog sett varenda avsnitt och fick genomlida en hel del repriser av avsnitt jag redan sett för att uppnå denna önskan. Det gjorde mig inte jättemycket att se dessa repriser i och för sig, men jag var ute efter det nya – så man fick mysrysa ordentligt i tv-soffan!

17. Nämn en tv-serie som du önskar att du aldrig tittat på?

Den serie jag önskar bort allra mest är Sunset Beach. Jag tittade på den alldeles för länge och på grund av att jag faktiskt blev mer eller mindre fast i serien när jag var yngre, kan jag säga att jag inte alls faller för serier av detta slag idag. Jag förstår inte ens att jag fortsatte titta trots att de bytte skådespelare på huvudpersonerna medans jag kollade (mer än en gång) och det ena med det tredje… Ja, nej, det är inte en proud moment att ha sett denna serie om man säger så…

18. Nämn den konstigaste tv-serien som du tyckt om?

Jag måste nog utan större tvekan svara Dag på den här. Det är en norsk serie som jag började titta på tack vare sambon och den är riktigt skruvad rent utsagt. Men jag gillar den någonstans ändå och har till och med rekommenderat den för andra då den visats i svt och funnits på svtplay.

19. Nämn den roligaste tv-serien som du tittat på?

Här blir svaret Modern Family. Jag tittade aldrig på denna serie heller när den gick på tv, men jag har hittat den på Netflix och tycker att den är riktigt rolig då den är både bär på igenkänningsfaktorer samtidigt som den är ironisk. Även om den är stereotypisk emellanåt är det något med den som gör att jag inte stör mig på den så mycket som jag hade kunnat, på grund av upplägget, eventuellt… Det känns ändå någonstans som det ironiska uppbringar en slags kritik till det stereotypa.

20. Nämn den tv-serie som kan skrämma dig mest?

The Walking Dead är en serie som skrämt mig ett flertal gånger. Det är en serie som skrämmer mig både i och med apokalypsen, men rent tekniskt också tack vare just zombierna. Det här speglar en framtid som jag aldrig vill uppleva och det är den mest skrämmande serien jag sett på flera, flera år.

The Walking Dead – Köttets lustar

Egentligen har jag inte jättemycket att säga om den fjärde volymen av The Walking Dead. Namnet albumet har är lite av en ordlek. Den kan åsyfta nästintill alla i seriealbumet, då många av de levande suktar efter kroppslig kontakt av det sexuella slaget, och då även de levande döda suktar efter kroppskontakt – dock för att försöka stilla deras ständiga hunger…

Det jag är mest besviken över (på grund av att jag sett tv-serien) är hur Michonne framställs. Jag gillar den Michonne jag lärt känna genom tv-serien, men den här karaktären är inte lika stark och mystiskt, vilket jag tycker är synd. Det gör enligt min mening Michonne till en svagare person i seriealbumet. Besvikelsen ligger grundligt fast i att jag älskade att tv-serien fick en så stark kvinnlig karaktär genom just Michonne. Nu får vi dock se vart färden bär i seriealbumet. Michonne är säkert stark här också (hoppas jag). Det skulle nämligen göra serien gott.

Det är en hel del våld i albumet, vilket jag känner igen från tv-serien. Några saker sker på samma sätt i både albumet och i tv-serien, men det är många detaljer som skiljer sig, exempelvis (as far as I can tell) vad gäller Michonnes bakgrund. Det är även fortsatt mycket sex i albumet, vilket jag kan tycka är lite tröttsamt från och till… På ett sätt beskrivs mannen och kvinnan som jämlikar inom ramen för sex (det är till exempel inte bara mannen som vill ha sex och det sker på lika villkor), men samtidigt tycker jag nog att kvinnan i detta album framställs som en förförerska – där mannen å andra sidan framställs som oförmögen att säga nej till förförerskan. Den bilden gör mig lite irriterad, samtidigt som den i alla fall visar att män kan ha svagheter och inte alltid behöver vara så satans starka som de utåt sätt vill vara (jag är både delad och inte)…

Ruta #4 i läsbingon

Novellix: Herr Kadar

Håkan Nessers Herr Kadar är en novell som kretsar kring ett julfirande i Tanzania på anläggningen Pole Pole där två resenärer (novellens vi) betraktar de andra besökarna där herr Kadar sticker ut.

”Men herr Kadar var alltså klädd i mörk kostym; uppknäppt vit skjorta visserligen, men eftersom temperaturen när vi landade på Mafias enkla flygplats säkert låg på över trettio grader så här mitt i den värsta eftermiddagshettan stack han ut en smula redan från början.” (sid. 4).

Den här novellen påminner inte direkt om något jag läst innan, den slutar dessutom lite oväntat, vilket jag tycker om. På det hela taget tycker jag att denna ”skvallriga” novell är helt okej, kanske snäppet över okej till och med.

Med denna novell prickas jag av punkt 22 i kaosutmaningen 2.0: ”Läs en bok med ett eller flera personnamn i titeln”.

Ruta #3 i läsbingon

Barnkolonin

Det här var en bra överraskning! Jag förväntade mig egentligen inte så mycket av den här barn-/ungdomsromanen, men hoppades såklart att det skulle vara något! Kerstin Lundberg Hahn har jag ju snappat upp som författarnamn på olika bokbloggar och det var delvis därför jag gav den här boken en chans… Inte för att vara sådan, men jag kanske inte hade fallit för bokens omslag (detta delvis då jag stör mig en del på djurskallen av någon anledning, men i övrigt gillar regndropparna och även huset som skymtar suddigt i bakgrunden).

Den huvudsakliga karaktären vi får följa (med något undantag) i den här riktigt rysliga romanen  är Joel. Han har sommarlov, han börjar åttan till hösten och hans familj har precis flyttat ut på landet där föräldrarna vill förverkliga en dröm. Joels storasyster Agnes är inte glad över förändringen, men de yngre tvillingsyskonen tycks ta allt med ro… Joels mamma och pappa har nämligen köpt ett hus med tillhörande vandrarhem (en före detta barnkoloni). De bor nära en sjö, nära skogen och den närmsta grannen bor en bit bort.

Det otäcka börjar ganska direkt när Joel stöter på en man och är med om en hel del oförklarliga småsaker (sådant där man kan försöka förklara bort, men till slut kanske inte kan). Det går till och med så långt att Joel börjar tvivla på sina egna upplevelser. Håller han på att bli tokig?

Miljön är ju perfekt för historien: det finns en historisk koppling, skogen, sjön och ödsligheten blir tydlig särskilt väl när det är grått och mulet, dessutom desto tydligare på natten. Boken innehåller dessutom verklighetstrogna personskildringar, familjerelationer och jag gillar att det är en ganska beskrivande bok, men blev ärligt talat lite chockad över hur ryslig den faktiskt är på sina håll då den tenderar att bli en skräckis och inte bara en rysare.

Den här boken passar ju perfekt som sommarlovsbok, och den passar alla (även vuxna). För unga kanske inte ska läsa den själv på grund av skräcktendenserna (jag blev ju rädd och var lite obehaglig till mods när jag gick och lade mig i tisdags natt (för av någon anledning läser jag ofta ut otäcka böcker på kvällen/natten och ligger länge med sinnena på helspänn))!

Jag rekommenderar boken och den är riktigt bra, men ändå känns det som att jag personligen stör mig på någon liten detalj jag inte ens kan sätta ord på! Den här är riktigt bra, som sagt, men jag sitter ändå med ett litet gnagande ”men”!

Jag bestämmer att jag med denna boken uppfyller punkt 29 i kaosutmaningen 2.0: ”Läs en bok du blev tipsad om på en bokblogg”. Jag tipsades indirekt av Eli läser och skriver. Tack!

Extrainslag i juni: Tv-serielistan, del III

11. Nämn en tv-serie som du gärna vill börja titta på i framtiden?

Den här är ganska svår. Jag har inte snubblat över någon direkt serie jag är intresserad av senaste tiden. Eventuellt skulle jag väl vilja titta på Game of Thrones i och med att jag endast sett lite av ett avsnitt, but nothing more… Eller så vill jag väl kanske kika in Sherlock som jag också missat… Någon kanske till och med har tips? I så fall: Give me some!

12. Nämn en tv-serie som du fick sluta titta på för att det var så dåligt?

Det finns två serier jag försökt ge en chans. Det är både Hemlock Grove som jag tidigare nämnt och den var väl kanske inte dålig, men jag fångades inte… Däremot är det en serie jag faktiskt tyckte var ganska dålig just då, efter att ha försökt (men det kan ha varit humörrelaterat), och det är American Horror Story. Många serier dömer jag ut ganska fort och kommer inte ens ihåg. Jag kommer oftast ihåg de här typerna av serier som jag trodde skulle vara bra, men som jag inte orkade ge en chans mer…

13. Nämn en tv-serie som har fått dig att gråta flertalet gånger?

Jag har jättesvårt att komma på exakt till vilka serier jag har gråtit till… det blir någon tår här och där ofta i dramaserier och på grund av att man känner med karaktärerna och man har lärt känna dem. Men jag har flest gråtminnen till Doctor Who vad jag kan erinra mig just nu! Min sambo ångrar nog att han presenterade mig för serien på grund av dessa gråtattacker… eller så tycker han att det är lite charmigt (man kan ju hoppas på det senare).

14. Nämn den senaste tv-serien som du tittade på?

Det senaste jag tittar på är Heroes. Jag har börjat titta om serien som jag till min glädje fann på Netflix. Jag tittade bara på första säsongen när den gick på tv, men är numer så pass långt att jag ska börja titta på säsong 3. Jag vet mer om vad jag verkligen tycker om serien när jag sett klart den (antar jag), någonstans är det ju helhetsintrycket som blir själva slutliga utlåtandet…

15. Nämn din favoritgenre när det gäller tv?

Det är svårt att säga vad som är en favoritgenre som sådan… Men: spänning är väl ett bra svar någonstans ändå. Det kan vara spännande drama, fantasy eller what ever, men spännande i någon form (sedan är ju inte allt spännande bra, såklart)!

Ruta #2 i läsbingon

Boktokigs bokbingo!

Ja, jag är en av dem som hängt på Boktokigs bokbingo den här sommaren (min första läsbingo någonsin!). Brickan ser ut som följer:

Jag har frågat lite om hur man ska förhålla sig till bingorutorna, mest för att jag vill göra rätt:

”1. Man får skriva samma titel på flera ställen, om det är vid olika lästillfällen. Det kan ju vara så att man ena dagen läser boken på café,nästa dag på en gräsmatta och den tredje dagen i klänning. Man läser ju olika snabbt. Eftersom jag läser så snabbt kommer jag att bara ha en titel per ruta. Men det är lika rätt att ha samma titel i flera rutor.

2. Man får gärna instagramma. Använd då gärna hashtaggen #läsbingo2014 Man kan om man vill lägga ut varje ikryssad ruta.”

Startskottet gick den 19:e juni och senast den 31:a augusti kan man även skicka in en bild på sin ifyllda bingobricka och får chansen att vinna böcker!

 

Idag har jag prickat av min första ruta:

Vilken ruta är det jag får lov att pricka av? Jag hoppas det framgår!

Den hemliga trappan (Magikerns hus #1)

Jag hittade serien ”Magikerns hus” på biblioteket förrförra veckan. Jag läste lite på baksidan (eftersom framsidan inte lockade mig på ett bestämt sätt) och bestämde mig till slut för att i alla fall ge boken en chans då baksidan påstod att det skulle kunna vara något för den som gillat ”Harry Potter”.

Synd är att den indirekta jämförelsen med ”Harry Potter” inte direkt gör boken bättre. Den uppfattas kanske snarare som sämre, och jag tycker egentligen bara att jag ser något mycket sämre än ”Harry Potter”… Jag tycker jag ser ingredienser jag sett på flera håll än ett därtill. Jag ser bland annat mycket ”Narnia” i serien och jag kan inte säga att jag fastnat för karaktärerna alls. Jag kommer dem inte nära på något sätt… Det är svårt att förklara, men jag känner inte alls för att läsa fortsättningen. Jag hade helt ärligt även svårt att detektera i vilken tid allt utspelar sig, vilket jag inte brukar ha alls i den här skalan… Jag undrade väldigt länge över detta och tror att jag i alla fall vet att det är i någon slags samtid denna berättelse utspelas i.

Boken är på sina håll såklart spännande, men det känns som om jag alltså inte kommer de tre syskonen, som allting kretsar kring, nära alls. Jag tycker egentligen att hela bok nummer ett känns som en långtradig introlåt och det känns konstigt att det inte händer mer på över 200 sidors läsning…

Nej, jag är inte alls så impad… Tyvärr, William Corlett.