Barnkolonin

barnkolonin[1]Det här var en bra överraskning! Jag förväntade mig egentligen inte så mycket av den här barn-/ungdomsromanen, men hoppades såklart att det skulle vara något! Kerstin Lundberg Hahn har jag ju snappat upp som författarnamn på olika bokbloggar och det var delvis därför jag gav den här boken en chans… Inte för att vara sådan, men jag kanske inte hade fallit för bokens omslag (detta delvis då jag stör mig en del på djurskallen av någon anledning, men i övrigt gillar regndropparna och även huset som skymtar suddigt i bakgrunden).

Den huvudsakliga karaktären vi får följa (med något undantag) i den här riktigt rysliga romanen  är Joel. Han har sommarlov, han börjar åttan till hösten och hans familj har precis flyttat ut på landet där föräldrarna vill förverkliga en dröm. Joels storasyster Agnes är inte glad över förändringen, men de yngre tvillingsyskonen tycks ta allt med ro… Joels mamma och pappa har nämligen köpt ett hus med tillhörande vandrarhem (en före detta barnkoloni). De bor nära en sjö, nära skogen och den närmsta grannen bor en bit bort.

Det otäcka börjar ganska direkt när Joel stöter på en man och är med om en hel del oförklarliga småsaker (sådant där man kan försöka förklara bort, men till slut kanske inte kan). Det går till och med så långt att Joel börjar tvivla på sina egna upplevelser. Håller han på att bli tokig?

Miljön är ju perfekt för historien: det finns en historisk koppling, skogen, sjön och ödsligheten blir tydlig särskilt väl när det är grått och mulet, dessutom desto tydligare på natten. Boken innehåller dessutom verklighetstrogna personskildringar, familjerelationer och jag gillar att det är en ganska beskrivande bok, men blev ärligt talat lite chockad över hur ryslig den faktiskt är på sina håll då den tenderar att bli en skräckis och inte bara en rysare.

Den här boken passar ju perfekt som sommarlovsbok, och den passar alla (även vuxna). För unga kanske inte ska läsa den själv på grund av skräcktendenserna (jag blev ju rädd och var lite obehaglig till mods när jag gick och lade mig i tisdags natt (för av någon anledning läser jag ofta ut otäcka böcker på kvällen/natten och ligger länge med sinnena på helspänn))!

Jag rekommenderar boken och den är riktigt bra, men ändå känns det som att jag personligen stör mig på någon liten detalj jag inte ens kan sätta ord på! Den här är riktigt bra, som sagt, men jag sitter ändå med ett litet gnagande ”men”!

Jag bestämmer att jag med denna boken uppfyller punkt 29 i kaosutmaningen 2.0: ”Läs en bok du blev tipsad om på en bokblogg”. Jag tipsades indirekt av Eli läser och skriver. Tack!

Advertisements

8 thoughts on “Barnkolonin

  1. Elina skriver:

    Har denna i min att-läsa-i-sommarhög, innan jag hade läst din recension hade jag bestämt att Barnkolonin skulle få stanna hemma när jag åker bort några veckor. Men nu måste jag planera om… 🙂

  2. Mia Hansén skriver:

    Gillar denna ok med. Har inga jättestarka minnen av den, en bra bok bara. Läskig för målgruppen och en fin beskrivning av hur en blir förälskad 🙂

    • Elina skriver:

      Mm. Indeed. Jag tycker ändå att den är mer än okej i och med språk + beskrivningar av olika slagit men kan som sagt inte sätta ord på exakt vad mitt ”men” står för… ;p

  3. Eli skriver:

    Varsågod 🙂 Blev själv också lite överraskad av hur läbbig den här var, fick nästan sova med lampan tänd 😉 Riktigt bra, tyckte jag, ska läsa mer av Lundberg Hahn!

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s