Att bli med läsplatta eller inte, det är frågan!

Jag har velat ett par månader nu angående detta med läsplatta – should I give it a try? Jag är hyfsat övertygad om att det för mig aldrig kommer kunna ersätta kärleken till mina böcker i min bokhylla, men det kan vara ett bra komplement och framför allt vill jag kunna låna böcker på biblioteket och läsa dem på min platta. Vad är plattägares erfarenhet av detta?

Just nu har jag sett att Adlibris råkar ha en bra kampanj och deras platta kanske är bra? Lämna gärna boktokiga tankar under detta inlägg – både om ni äger just Adlibris Letto, men gärna även om ni äger en annan platta. Jag blir bara så osäker av alla recensioner jag har hittat både på adlibris.se, hos olika prisjämförelsesighter med mera… Alltså: enligt recensionerna finns det bara krångliga och halvdåliga plattor ser det ut som… Men: jag vet ju inte vem det är som recenserar – är det storläsaren, den något tekniskt kunnande? I have no idea.

Kom gärna med lite tankar, kommentarer, så får vi se hur jag gör i frågan om att bli med läsplatta, eller inte bli det!

Barndomsfavoriter: ”Resan till landet längesen” och ”Rävjakten”

Alla tror jag att vi har en del barndomsfavoriter bland barnböckerna. I detta inlägg presenteras två som jag läste bredvid badkarsbadet här om dagen. Vad glad jag är att mamma sparade våra barndomsböcker och inte kastade dem (när jag kom in i den där åldern man inte ville ha barnböckerna sin bokhylla – jag blev ju vuxen en dag fick jag för mig). Nu har barndomsböckerna dock hittat hem till mig igen. De bor i min bokhylla och detta är två av de böckerna jag minns allra tydligast att jag höglästes ur som barn och detta är böcker jag vet att jag själv bläddrade i och om inte annat ”låtsasläste” ur.

4598744-origpic-35d95a[1]Resan till landet Längesen är en present jag fått från mina kusiner (ja, eller min ena moster om man ser det så). Det är ju såklart en klassiker och den verkar vara skriven på 20-talet (1900-tal) och med det har den ju helt klart ett par år på nacken. Men nu vid en omläsning som vuxen tycker jag mig återfinna en hel del pärlglans i den – både som vuxen och som litteraturälskare.

För det första: det är trevligt att se att en sådan här klassisk saga och barnbok innehåller två starka huvudkaraktärer. Både Kajsa och Kaj är starka, intelligenta individer. De är också godhjärtade och de har inte fördomar om till exempel drakar eller troll. Det är också skönt att sagan innehåller en tillfångatagen och vaktad riddare, samt en vaktad prinsessa (istället för att innehålla en tillfångatagen och vaktad prinsessa som helt sonika räddas av en stor, stark prins).

För det andra: sagan berättas på ett delvis lekfullt sätt och jag undrar än idag om barnen leker sig genom hela sagan och om de hela tiden sitter på en omkullblåst gammal trädstam, eller om den där tomten faktiskt finns och om han förtrollar stammen som blir en drake som tar dem till landet Längesen på riktigt. Indikerar Beskow en tolkning i de valda bilderna och sättet hon väljer att gestalta stamdraken?

9789172704251_large[1]Sven Nordqvists Rävjakten är en modernare favorit. Den här boken kan väl kanske idag räknas som en modern klassiker i och för sig? För jag tror knappast att Nordqvists Pettson och Findus har undgått många barn (även idag)? Jag fick uppenbarligen mitt eget exemplar i julklapp av mina föräldrar julen -92, samma år jag blev storasyster. Den är välläst och jag kan se att den här var en riktig favorit, då jag tillfört en del extradetaljer (dock med blyerts så mamma kunnat sudda ut). Jag ser att grannen Gustavssons hund har varit lite extra kladdad på med blyertspennan – likaså grannen Gustavsson själv.

Detaljrikedomen i alla bilder är ganska fantastiska i sig själva, men texten och bilderna utgör en välbalanserad helhet. På tal om detaljrikedomen kan jag ju säga att jag blivit sugen på att låna fler Nordqvist (och inte bara Pettson och Findus-böckerna, gärna dem jag lånade som barn)! Nordqvist kan han, vill jag ju bara skriva under på. Bilderna är fantastiska, vackra och (som sagt) detaljrika. Texten är klockren på så många sätt.

Som nummer ett: hur bra kompletterar inte Pettson och Findus varandra? Pettson är en virrig, kreativ själ och Findus är en katt med minne och klös, fastän han är blyg för andra än hans kära Pettson. Jag gillar dialogerna dem emellan, deras kompletterande av varandra när de i denna bok skapar en rävfälla och hur slutresultatet av rävjakten blir och hur rätt ett fel kan komma att bli! Det känns så naturligt att Pettson pratar med sin katt och sina höns och att de samförstår varandra. Och jag tycker som djurägare att det inte är alls lustigt, i och med att jag tycker mig förstå mina djur oavsett om vi inte talar samma språk (förstås mitt resonemang?)!

Som nummer två: jag vill bara dyka lite djupare i de illustrerade detaljerna som är så fina (lite som diamantdetaljer i en välkomponerad ring). Krocketåkaren på sidan 4, den duschande smådjursfamiljen på sidan 6, smådjurspubliken på sidan 7, raketen i hörnet på sidan 14 – som exempel.

Det här var sannerligen kära återseenden!

Stockholms undergång

Hur bra kommer inte Stockholms undergång vara, frågade jag för ett tag sedan mig själv. Jag menar: ”Skräcknoveller av Fruktan”, som i skrivarkollektivet Fruktan. Som i det kollektivet bland andra Boel Bermann är med. Hur bra kommer antologin inte att vara? Jag älskar skräck, jag älskar noveller, kan man bara addera till receptet för novellantologin…

StockholmsUndergång_fruktan_omslag[1]Upplägget har från början bara bådat gott: 12 noveller på temat ”Stockholms undergång”, 11 författare och cirka 250 sidors noveller sammantaget. En novell är dessutom skriven av Anders Fager som jag är bekant med (då han är en av få författare som fått mig att lägga ifrån en bok på grund av rent skärt obehag)…

Jag fick hem boken för mindre än en vecka sedan. Den är redan utläst (och då kan jag också erkänna att jag tvingat mig själv till pauser mellan novellerna). Detta för att få känna lite på eftersmaken av varje enskild novell. Upplägget är bättre än vad jag vågade hoppas på, där receptet skräck och noveller i kombination med alla dessa författare är fantastisk! Jag har faktiskt riktigt svårt att ta in att detta må vara en av få antologier som jag utan direkt förbehåll bara älskar (min erfarenhet är att antologier ofta innehåller både det man ogillar, tycker är okej, och gillar (det är inte ens säkert att jag älskar något))!

Detta är bara rakt av briljant! Vilken undergång skrämmer läsaren mest? Det finns både mer verklighetsnära och mer fantastiska undergångar (även om det där i sig är en tolkningsfråga, då även fantastiska inslag kan verka oerhört verkliga)! I novellerna går Stockholm (och mer) under på grund av sjukdom, virus, naturen … Det förklarliga eller det oförklarliga…

Jag föll lite extra hårt för Erik Odeldahls ”Lönelördag” och Eria A. Ekres ”Regnbågen”, men jag måste säga att alla noveller är oerhört bra och att detta är marginellt. Det här är en antologi med hög klass och jag är så imponerad av vad Fruktans Andreas Rosell, Boel Bermann, Christian Enberg, Eira A. Ekre, Erik Odeldahl, Fredrik Stennek, Jörgen Gavelin, Malin Gunnesson, Martin Gunnesson och Patrick Ogenstad åstadkommit. Anders Fager bidrar med en naturtrogen novell som jag kommit att tycka om riktigt mycket också.

Den här antologin passar den som gillar skräck – även om man kanske inte är helt övertygad om själva formatet novell. Det här är berättelser som passar perfekt i kortformat. Det är genomtänkt och briljant. Det här passar dessutom perfekt om man skulle vilja unna sig några sidors läsning innan man lägger sig: förslagsvis en novell per kväll (om man inte känner behovet att konsumera flera på en dag)!

Slutet är här. Gör dig redo.” (från baksidan)

Tack Undrentide, Fruktan och Anders Fager!

L som i Lättläst

imageDenna bokstav är viktig – L som i lättläst. Det är ett ord som dessutom ligger mig än varmare om hjärtat som svensklärare och som lärare på gymnasiesärskola. Därför vill jag idag passa på att hylla alla författare som direkt skriver lättlästa böcker för både yngre och äldre, jag vill också hylla dem som skriver om svårare verk till lättlästa versioner och framför allt vill jag nog faktiskt tacka dem som ser en marknad för lättläst!

Jag efterlyser som alltid tips på författare, titlar och jag försöker läsa lite lättlästa titlar då och då, även om jag inte kan låta bli att läsa mycket annat för egen del!

Det går knappt inte att beskriva hur mycket det här kan betyda!

K som i Köpstopp

imageEtt ord jag stött på ganska ofta på K i bokbloggvärlden är köpstopp. Jag har inte hittills gett mig själv ett och jag tycker ändå att jag inte är i värsta laget när det kommer till bokköp. Visst, jag kommer alltid att ha olästa böcker i hyllorna och tyvärr kanske det kommer perioder då jag inte ens har lust att läsa vissa böcker (men: ibland kommer lusten vid senare tillfällen har jag upptäckt, vilket är fantastiskt).

Jag köper i princip bara böcker jag verkligen vill ha. Jag gör mig också av med böcker då och då som jag inte längre vill ha i mina bokhyllor. Och om sanningen ska fram så hoppas jag att jag i framtiden har ett mysigt bibliotek hemma – och då kan jag även ponera att jag behöver en del böcker för att fylla ut de bokhyllor med tillhörande hyllplan som jag hoppas äga. Ja, jag skriver detta med glimten i ögat. Jag har nämligen bestämt med mig själv att jag ska försöka förhindra eventuellt aktuella köpstoppsituationer och jag hoppas att jag lyckas hålla detta inofficiella löfte till mig själv.

Jag ska dock inte ljuga – så fort det bildas mer plats i bokhyllorna (detta hände i veckan), så får jag lite lust att fylla upp den platsen. Men förhoppningsvis beställs inga stor paket innehållande böcker innan dess att jag besökt den efterlängtade bokmässan i Göteborg. Jag planerar i alla fall att gå en av helgdagarna på årets bokmässa. Och jag hoppas att jag får sällskap.