Bok blir film: Niceville

Jag har dragit mig en evighet när det kommer till den här filmen! Varför, jo för att Niceville, eller The Help, är en riktigt bra bok och jag har varit så nervös för att se just den här boken bli film. Jag tror till och med att jag knappt läste några recensioner eller liknande alls när det kommer till just filmen, för att jag tänkte att jag skulle se den inom en ganska snar framtid och jag ville bilda mig en egen uppfattning av den… Men det tog kanske lite längre tid att komma till skott än vad jag trodde!

MV5BMTM5OTMyMjIxOV5BMl5BanBnXkFtZTcwNzU4MjIwNQ@@._V1_SX640_SY720_[1]Jag kan bara säga att jag är helt förälskad i filmatiseringen. Den är riktigt bra, det är klockrena skådespelare till alla karaktärer och själva handlingen följer bokens och det är det viktigaste för mig som presenteras. Jag kan knappt förstå hur jag väntade så här länge med att se den! För den är precis sådär rörande, känsloframkallande, vacker, men jobbig på grund av ämnet och situationen och jag blev så pass berörd att jag satt och grät mot slutet.

Jag tycker filmen, trots att den är så färgglad (antagligen för att förstärka de vitas problemfria tillvaro och amerikanska dröm någonstans?)… Hur som helst: att den verkligen sätter fingret på de svarta hemhjälpernas situation, att det känslomässigt känns… Och det blir ett bra fokus på till exempel de svartas roll i de flesta barnens uppväxt. Just detta med uppfostran tycker jag känns mer än i boken, då det blir flera fokuserade meningar och situationer som tydligare pekar på hemhjälpens vikt i den och det sorgliga i att flera av barnen sedan ”glömmer” vilken relation de haft… Situationen förstärks även av inslagen visuellt av Martin Luther Kings kamp, hans tal, hans mod.

Det här är en film att älska! Utan minsta tvekan. Skeeter är så älskvärd och hon visar att man omöjligt kan döma en hel ”grupp” efter enstaka personer – för att alla är olika (var och en är individer) och Skeeter råkar vara en kvinna med hjärtat på alldeles rätt plats och hon har språket på sin sida. Hon har sannerligen både en rapp tunga och en rapp penna i filmen. Otroligt älskvärda är också Aibileen och Minny, för att inte tala om Elisabeth! Bara kring dessa fyra starka individer, finns det så mycket att prata om!

Och även om jag nämnt lite har jag inte nämnt allt… Det känner jag ju. Jag läste boken för cirka tre år sedan men minns den tydligt än idag.

Annonser

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s