Eldvittnet

Alltså – vilken skräll! Jag har läst ut Eldvittnet med sina 562 sidor på cirka tre dagar – trots att jag alltså haft besök av min lillasyster! Det var länge sedan kan jag säga. Jag läste i princip varje minut jag fick till övers (för man vill ju inte vara för otrevlig). Och det är den perfekta boken att just läsa de där minuterna till övers då och då eftersom kapitlen är genialiskt lagom långa! Det känns ju som att man läser en bok på cirka 200 sidor, för att allt bara flyger fram… Och den är så jävla bra (ja, ursäkta svordomen, men det är den!)!

Det var ett tag sedan jag läste både Hypnotisören och Paganinikontraktet nu av Kepler. Den första älskade jag skoningslöst då den var en klockren blandning mellan deckare och mer tenderade att gå åt skräckhållet och bok nummer två i serien kanske jag inte var lika upprymd över även om den är riktigt bra också. Jag tror att jag delvis behövde pausen som uppstått mellan delarna trots att jag numer klickat hem Sandmannen i pocket, i princip utan att blinka. Och anledningen till att jag nu gjort det är väl hyfsat självklar:

9789175030944_200[1]Eldvittnet är jättebra! Den är mer i klass med Hypnotisören och enligt mig bättre än Paganinikontraktet. Den vinner helt klart många pluspoäng i mitt hjärta då den är spännande överlag hela tiden och då den innehåller en hel del tvistar och sådant älskar jag. Det känns nämligen inte fullkomligt tvistat och jag tycker att Keplers soundtrack absolut är det välskrivna, bearbetade både när det kommer till historia samt språk. Jag kan inte sluta att älska det och jag älskar absolut även kapitellängden. Kapitlens längd är ungefär som ett lyckat kladdkakerecept – perfekt.

Jag tycker att det är intressant och trevligt att lära känna kommissarie Joona Linna närmare. Det finns något levande kring alla karaktärer, där jag som läsare utan tvekan får veta mer om Joona och flera detaljer gör att jag ser upp till honom oerhört mycket som person. Jag får den där exklusiva känslan av att veta mer om hans liv än vad många andra vet. Jag tycker också att karaktärerna känns så oerhört trovärdiga (med mitt perspektiv) när det kommer till flickorna på Birgittagården, den anstalten som figurerar för unga kvinnor med destruktivt beteende. Det skapar stor dynamik i historien!

Det här är en tvättäkta bladvändare, med välarbetade tvister och jag känner lite att – What’s not to love?

Jag längtar så jag nästan kreverar efter Sandmannen. Måtte det inte ta alltför lång tid att paketera min bokbeställning! Och hoppar nu bara att den är minst lika bra! Kepler lämnar mig alltid med ett starkt ha-begär – som i att äga alla verk av dem som går att äga hittills!

Jag prickar av punkt 14 i kaosutmaningen 2.0, nämligen: ”Läs en bok skriven/publicerad under pseudonym”. Som de flesta vid det här laget vet är ju Lars Kepler två personer och närmare bestämt makarna Ahndoril.

Annonser

6 thoughts on “Eldvittnet

  1. Monika skriver:

    Var inte alls glad i Paganinikontraktet så det har tagit emot att fortsätta, trots att alla böckerna redan finns här. Men u blev jag ju lite glad över att jag tänkt läsa Eldvittnet i augusti 🙂

    • Elina skriver:

      Jag blev så besviken på ”Paganinikontraktet” för ribban lades så oerhört högt med ”Hypnotisören”. Den här kändes mer som i klass med första… så nu ser jag ju fram emot nästkommande böcker igen! (; (:

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s