Alltings början

9789113048598_200[1]Det här var en himla svår bok att recensera. Delvis för att den väcker många tankar och känslor. Delvis också då den upplevs så ”ärlig”.

Först tyckte jag dessutom att boken var ganska seg att komma in i. Det är ganska svårt språk på ett sätt som möter en från början och det mesta kretsar kring huvudpersonen Sagas kontakt med feminism och hennes mammas radikalfeministiska förflutna. Men jag konstaterade hur som haver att språket passar romanen som handen i handsken. Det förstärker Sagas förflutna, hennes livssituation och hennes förhållande till sin mamma. Saga lever och har alltid levt i en värld där feminism och språkets betydelse varit och är stor.

Många tankar och känslor växer fram i de feministiska perspektiven, frågorna och mer eller mindre påståendena som kommer ur den här romanen. Lika många tankar och känslor tycker jag att Saga som person frambringar. Jag reflekterar mycket över Sagas mammas ungdom som flera gånger i stor eller liten skala jämförs med Sagas. Mamman hade mycket att kämpa för som kvinna och feminist, det fanns så många fler och tydliga orättvisor i samhället då. För Sagas generation på 90-talet känns det inte lika angeläget, då orättvisorna är färre (även om de finns)… Jag upplever att Saga avundas hennes mamma, samtidigt som hon nog gillar sin egen situation till viss del… Jag kommer att tänka på det ointresse jag ofta möter när det kommer till politik och funderar på om ett delvist svar till detta går att återfinnas i detta verk.

Saga är uppfostrad att vara en självständig och stark kvinna. Saga är inte typiskt kvinnlig och har aldrig blivit uppfostrad så, däremot upplever jag en förvirring i hur hon ska vara tack vare en ganska fri, men samtidigt feministisk uppfostran. För jag funderar lite över om det delvis är på grund av den som Saga har en väldigt känslokall relation till sex och en bestämd åsikt om att parförhållanden inte är något för henne? Och här kommer vi till viss del in på Saga som person. Hon är ung, hon har sex – och hon mer räknar med vilka eller hur många, snarare än njuter av det… Personligen stör det mig att hon ofta har sex med mycket äldre män (sett till perspektivet att hon fortfarande endast är tonåring när hon träffar dem)… Och hon låter sig bli utnyttjad (så som jag tolkar det, även om hon själv snarare menar att hon utnyttjar dem till viss del)…

Jag lämnas med mycket arga reaktioner över att Saga låter sig utelämnas männen på det sätt hon gör. Hon är så ung och, om inte annat, så: åtminstone männen borde veta bättre! Jag får av hela situationen en känsla av att Saga på ett sätt är självdestruktiv, men att hon låter det destruktiva bestå av sexuella relationer med äldre män som av olika anledning kanske inte är så nyttiga!

Saga är väldigt olika mig på flera sätt. Jag uppskattar dock att läsa boken och jag uppskattar min egen situation, samtidigt som jag fascineras av att man kan vara stark som person på många olika sätt och för det är jag också glad. Det gör världen mer spännande och alla behöver vandra olika vägar för att hitta sig själva. Jag rekommenderar boken, även om jag har svårt att säga exakt hur mycket jag gillar den. Den är ju ingen favorit på så vis, men det är en riktigt läsvärd bok och diskuterbar och med det en väl passande bokcirkelbok vad jag skulle kunna tänka mig. Jag hade gärna pratat mer om den här romanen tillsammans med andra!

Jag blev ganska nyfiken på den här romanen genom Karolina Ramqvists medverkan i Babel för … drygt två år (?) sedan. Jag ångrar inte att jag läst den och tackar Ramqvist och Babel för den väckta nyfikenheten.

Annonser

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s