Kvinnan i svart

kvinnan-i-svart[1]En av mina ”nyfikenheter” har länge varit Susan Hill. Jag har även hört mycket om just Kvinnan i svart, på engelska Woman in Black, och när jag fann den på biblioteket för några veckor sedan kunde jag inte låta bli att ta med den hem. Delvis för att jag misstänker att jag inte är den enda personen på mitt bibliotek som faktiskt velat läsa den.

Jag har hört talas om att den är en modern klassiker, men det var väldigt svårt att utläsa i Modernistas snygga exemplar. Jag googlade lite bara för att få det bekräftat – ja, det här är en modern klassiker. Och jag förstår absolut varför, då den både är författad som en klassisk spökhistoria och då den dessutom är riktigt bra. För precis som huvudperson Arthur Kipps säger, så är en historia desto mer ryslig om den är vardagsnära och då den inte dryper av blod. Och det ligger absolut något i det här. Jag kan hålla många romaner och berättelser ifrån mig just för att de är delvis eller helt osannolika att hända mig, men när det är vardagsnära – kan det inte hända i princip vem som helst (ur ett hänseende)?

Jag ångrar lite att jag läste den här romanen i solljus, den varmaste perioden vi haft… Detta just för att den här romanen ju är en perfekt höst-/vinterläsning då läsarens miljö matchar Kipps på flera vis. Det här är berättelse kantad av dimma, höstblåst, fuktigt och kyligt väder. Den skulle antagligen göra sig än bättre och skrämma läsaren en uns mer om årstiden matchar romanen!

Susan Hill bygger verkligen upp en intensiv, klassiskt berättad och enkel spökhistoria. Den innehåller ett berättande grepp där Arthur egentligen återberättar det han varit med om som ung, på äldre dagar. Det är i själva återberättandet vi får ta del av den briljanta, men enligt Kipps själv, sanna spökhistorian. Och: tilläggas bör att Arthur Kipps absolut inte trodde på nonsens som spöken och hemsökelser innan han som ung, på grund av sitt arbete som advokat, helt plötsligt konfronterades med det.

För mig personligen blir det dock aldrig skräck, men absolut en rysare och en välskriven, klassiskt berättad, sådan. Har man inte läst den här ännu, kan man nog med fördel alltså läsa den i höst eller i vinter. Romanen är dessutom relativt kort – under 140 sidor. Och den behöver absolut inte vara längre, då den är briljant på så många sätt!

5 thoughts on “Kvinnan i svart

    • Elina skriver:

      Okej! Jag borde väl snubbla över filmen någon dag. (: Den passar nog än mer perfekt (boken) på hösten dock. Lite typiskt att jag läste den när det var som varmast! ;p (;

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s