Sandmannen

Jag är rörande överens med mig själv om att Kepler kan skriva romaner som är över 500 sidor långa, men likväl känns som 200 sidor… För man vill läsa mer, mer, mer och sidorna bara susar fram – tills dels för att det är så oerhört spännande, men Kepler har också vad jag vill kalla perfekt korta kapitel! Jag önskar faktiskt att fler författare kunde anamma detta. Det hade nog nämligen gjort många romaner gott.

sandmannen%20pocket[1]Sandmannen är en mycket spännande roman. Den har ett grepp som inte andra romaner har, då den här delvis smygpresenteras, i det lilla, i Eldvittnet. Detta grepp stör mig en uns, just bara för att det är ett nytt grepp och jag tycker inte helt nödvändigtvis att det kanske hade krävts för att få mig intresserad av fjärde romanen… Samtidigt är det en ganska självklar teaser och jag är säker på att den lockar. Jag känner mig lite skriven på näsan ibland i början av romanen. Detta har jag inte upplevt innan gällande Kepler, men det är heller inte mycket även om jag ibland liksom kände att det var någon mening för överflödig då och då. Jag är en sådan läsare som inte tycker om skriverier på näsan, även om detta bara är en kort iakttagelse (och jag kände inte av det i resten av romanen). För Kepler är mästare på att skriva välskrivet, spännande och någonstans ”nytt”…

Jag älskar Keplers lite mystiska, korta och enkla titlar i romansviten om Joona Linna och jag tycker absolut att den här romanen är spännande, otäck, vilar på en del oväntade tvistar och den här romanen tillsammans med den föregående avslöjar en hel del mer saker om Joona Linna än vad vi fått veta i de två första romanerna. Helt klart. Kepler övertygar mig med karaktären Jurek Walter. Han känns verkligen som en av de absolut sista människorna jag skulle vilja stöta på i mitt liv – han är intelligent, vilket är högst obehagligt och oroväckande, i och med att han råkar vara en av de farligaste personerna i modern tid…

Det här är en nagelbitare och jag upplever den som en deckare med skräckfyllda inslag. Det här är en välskriven, äkta deckare, thriller, rysare, kriminalroman, vad man nu vill kalla den! Den slutar också på ett sådant sätt att jag inte annat än kan undra hur nästkommande roman ska utformas (bara det är spännande!)…

Nu inväntar jag Keplers femte bok med oerhörd spänning. Jag hade hört rykten om att den ges ut i höst… Och här kan man läsa mera!

Med posten:

image

Igår damp ett paket ner innehållande Stockholms undergång av Fruktan samt två pins. Skräcknovellerna ser jag verkligen fram emot (ja, jag vet vad skräck är!) …

Ruta #12 i läsbingon

image

Jag har fortfarande ingen bingorad (det trodde jag, men det har jag visst med denna ruta!) men prickar i alla fall av en bok med vacker titel – den är enkel och there by snygg. Jag har redan läst halva Hills bok och kommer läsa mer innan natten.

Jag tillägger (24/7) med hänvisning till parentesen ovan: BINGO!

Nu hoppas jag få fler än en bingorad (tänk om jag lyckas pricka in hela brickan!).

Novellix: Allt har sin tid

allt_har_sin_tid-dahl_alva-27217443-4082901076-frntl[1]Allt har sin tid, skriven av Alva Dahl, handlar om hur ett fruktansvärt tonårsminne kan komma att påverka ens liv igen – i detta fall för att man är tysklärare och en av ens studenter visar sig vara samma kille som för flertalet år sedan gjorde något oförlåtligt…

”Jag hade nog trott att jag inte mindes honom så väl, och jag hade aldrig kunnat föreställa mig eller imitera hans röst, men nu kände jag igen den på pricken, fast han var tio år äldre och för tillfället talade ett annat språk.” (sid. 7).

Det här är en tvättäkta ögonblicksnovell, i en bemärkelse, och den är fylld av tankar och känslor som ovan nämnda man framkallar. Trots detta kan jag inte säga att jag fastnade så jättemycket för den här novellen, fastän jag tycker den är tänkvärd och ”bra” som sådan…

Det bästa barnet

detbastabarnet_cover_kopia[1]Sofia Olsson är hittills den klockrenaste serieförfattaren jag vet som kan det här med att framkalla vardagsrealismen på ett levande och högst igenkännande sätt. Och detta säger jag dessutom som relativt ung. Jag har inte ens upplevt allt som skildras i hennes vardagsstripar och noveller, men ändå … Ja, ändå tycker jag att jag känner igen så mycket. Och i just detta album kan jag mer eller mindre se mig själv – trots att det alltså berör otrohet, åldrande kärlek (eller vad man nu ska kalla det?), barnalängtan – och med detta glädje, förtvivlan, sorg, läkarbesök och knaggliga framtidsdrömmar…

08Bokpaket-sofiaols_781416v530x800[1]Och där vill jag faktiskt inte säga mer (bilden ovan är från sidan 32). Hon sätter på så många sätt huvudet på spiken, utan att konstla och utan att försköna. Känslorna bara sipprar igenom rutorna i detta album och jag tycker absolut att den som inte läst Sofia Olssons Hetero i Hägersten och sedan Det bästa barnet bör göra detta. Do it!

Insurgent

9789174993813_200[1]Divergent var så pass spännande att jag nu även har läst Insurgent, bok nummer två i Divergent-trilogin. Eftersom jag nu har börjat läsa på svenska, vill jag läsa klart serien på svenska och får helt enkelt invänta den tredje boken som kommer ut i svensk översättning i höst… Den som väntar på något gott, hoppas jag att jag kommer kunna säga och skriva under på när hela trilogin är utläst. Och som vanligt försöker jag att säga ”så lite som möjligt” för att försöka minska risken för spoilers…

Precis som Divergent, är Insurgent spännande. Det här är en sådan där bok jag verkligen känner är en mellanbok, utan att den för den sakens skull känns lite som en parentes. Den bygger verkligen upp någonting inför tredje och avslutande delen, utan att kännas sådär halvoviktig. Jag slås av att Tris är ganska mångsidig, nästan mer mångsidig än vad jag tänkte i första romanen. Detta på grund av att hon visar sig föränderlig och hon visar att hon försöker lära av sitt förflutna, även om detta inte nödvändigtvis behöver betyda att hon till exempel inte ger sig in i kamp för andra människors skull. Jag ser divergensen hos henne så mycket tydligare, delvis för att hon inte behöver dölja den på samma sätt längre, vilket gör att jag kan se falangerna hon visat lämplighet för på ett klarare sätt…

Egentligen hade jag en del frågor från första delen som jag hoppades skulle bli besvarade i roman två. Fortfarande har jag frågor kvar, vilka till viss del nog kommer bevaras i tredje och sista delen har jag starkt på känn. Men någonstans är det ett smart drag (tillsammans med slutet i en här romanen) för det får mig utan tvekan att sukta efter Allegiant. 

I som i I-landsproblem

imageJa, jag hade egentligen tänkt att skriva om något helt annat på I, men istället satte jag mig idag för att skriva ner lite om i-landsproblem istället… Kopplat till böcker såklart! För ibland upplever jag att vi har nästan för höga och ytliga krav på böcker i vårt samhälle och jag upplever också att vi glömmer bort att uppskatta böckerna för vad de är ibland.

Tack vare att vi till exempel ofta har valalternativ i form av olika upplagor och med detta olika framsidor, tycker jag att det ibland är lite för mycket fokus på att hitta ”rätt omslag” i bokbloggsvärlden. Jag faller också in i detta beteende ibland, men känner samtidigt att det är ett lyxproblem eller det jag idag kallar i-landsproblem i och med att det är samma bok, samma författare bakom och samma innehåll (i alla fall i de flesta fall) och huvudsaken är väl kanske egentligen att titel, författare och innehåll stämmer med det vi eftersöker..?

Jag upplever också att det är ett i-lands- eller lyxproblem att oja över att det skiljer några millimeter i bokhyllan mellan böckerna i en serie eller liknande, samtidigt som jag också kan frustrera över sådant. Men ibland vill jag påminna mig själv om att huvudsaken kanske är att ovan argument gör sig gällande (och att alltså titel, författare och innehåll stämmer överens med vad som eftersöks)…

Ibland klagar vi kanske också väldigt ofta över att inte alla böcker översätts till svenska, att inte alla engelska titlar säljs i svenska nätbokhandlar, och i fysiska… Men när jag tänker efter (för som sagt så klagar jag också över småsaker som gäller böcker ibland) – vilka stora möjligheter vi har i vårat samhälle! Vi får läsa vad vi vill, vi har tillgång till inte bara svenska nätbokhandlar utan nätbokhandlar över hela världen! Alla har inte den möjligheten och jag måste påminna mig om att jag är bokmässigt välsignad som lever i ett samhälle där jag har alla möjliga, och för andra i världen kanske omöjliga, möjligheter!

Med möjligheter kommer krav och med krav kommer förväntningar, och ibland klagomål. I-landsproblem är lyxproblem och det är självklart så att vi alla kommer klaga någon gång då och då. Men jag tycker att vi ibland ska påminna oss om vilka fantastiska möjligheter vi har och att vi ska få känna oss oerhört glada över att vi har rätt titel, författare och rätt innehåll i vår hand när vi väl vill läsa en specifik bok!

H som i Hylla

imageIdag är det lördag och det är dags för bokstav H som i mitt alfabet får stå för hylla (ja, precis som i Paulas och Sandras bokalfabet). Jag har precis börjar få ordning i fyran jag delar med min sambo, så att jag i alla fall har fått kontroll över våra två större bokhyllor i gästrummet (som nyligen och äntligen är ommålat). Resultatet ser nämligen ut såhär:

image

image

image

image

Däremot behöver jag fortfarande få upp mina fyra, fem små bokhyllor jag även ska ha upp i gästrummet. Men det kommer! Man kan inte göra allt på en gång och huvudsaken är att vi undan för undan får mer och mer ordning i lägenheten. Planen är också att nu (efter att förra veckan ha målat om i köket) få upp alla receptböcker i detta rum. Dock gör planlösningen att det är oerhört svårt att få upp bra hyllor i köket. Så (trumvirvel) – i detta rum kommer vi faktiskt att låta alla receptböckerna flytta upp på köksskåpen i den delen av köket där det passar allra bäst! Jag är säker på att det kommer bli jättefint!

I höst kommer förhoppningsvis (och som senast!) lite bilder upp på den allt mer rådande ordningen på böcker tillhörande hyllor, samt hyllsubstitut! Stay tuned!