En man som heter Ove

Jag har under lång tid hållit mig ifrån Ove som blivit älskad och hyllad på så många bloggar under en lång tid. jag har verkligen velat läsa, varit så nyfiken på den att Backman blivit en av mina nyfikenheter. Och nu äntligen fick jag boken av Nelly och jag tänkte att nu tusan får jag i alla fall försöka läsa En man som heter Ove. Och vad ska man säga? Jag antar att jag gick in i det helhjärtat i och med att Cassandra Clares bok i princip direkt blev pausad och jag vet faktiskt inte om jag är så sugen på den just precis nu…

9789175031743_200[1]Jag gillade inte alls Ove till att börja med. Jag tänkte att det är en sådan där man som man skulle hata att bo granne med och en man som man i rakt led skulle ha så oerhört svårt att förstå och älska. Så de första, kanske fyrtio sidorna, hyste jag inte alls mycket överseende till honom som person. Detta trots att jag ifrån början var ganska säker på hur ett och annat förhöll sig i hans liv och trots att jag insåg att det måste göra vem som helst ganska färglös och grå. Men som jag läst på så många ställen, så är Ove verkligen en karaktär som liksom gnuggar sig in i ens hjärta, fastän man är ganska förbannad över hur han beter sig för det mesta och även om man till viss del förstår varför Ove är den principfasta och ärliga man som han nu råkar vara.

Ove är 59 år gammal. Han kär Saab. Han är typen av man som pekar på folk han inte gillar lite sådär som om de var inbrottstjuvar och Oves pekfinger var en polisficklampa. (sid. 7).

Det är så mycket som händer i den här romanen på ganska kort tid. Den känns ändå så himla avvägd och välkomponerad. Jag älskar sättet Backman skriver, och det gäller det mesta – från kapitlens namn till innehållet i dem, där språket förmedlar både en vardagsrealism, en humor och en sorgsenhet på samma gång. Det finns också mycket kärlek och en hel del känslor, inte minst de känslorna som uppstår i mitt möte med Ove, hans liv och hans vara, som läsare. Det är här någonstans som jag motvilligt börjar älska honom och det är på grund av denna kärlek jag faktiskt sitter och gråter mot slutet. Jag vill inte sträcka mig så långt att jag vill mena att jag är förälskad eller kär i honom (jag har sett andra formulera sig så), men jag skulle vilja säga att jag just motvilligt älskar honom för den han är, trots sina brister, på samma sätt som man älskar en släkting (jag hade nog älskat att ha honom som plastmorfar!).

Ja, Ove är så mycket mer än vad man först tror. Han känner även så mycket mer än vad man kanske först tror. Jag känner verkligen att Ove är den där mannen som må vara tystare än många andra, och han öppnar inte munnen om han inte känner att han verkligen behöver göra det, men glömmer vi inte ibland att de som är mer tystlåtna kan ha minst lika mycket att säga, ha minst lika mycket tankar och känslor som de där som pratar jämt och om allt och inget?

Det finns så mycket mer än vad jag hade kunnat ana i denna roman. Jag vill därför påstå att detta måste få bli min ”en bok som väcker många tankar” i sommarbingon. Det finns knappast någon tvekan. Och det är också delvis på grund av detta, tillsammans med ett ändå lättillgängligt språk, som jag har lyckats sälja in denna roman som nästkommande högläsningsbok i tre av våra klasser på skolan där jag jobbar. Min ena kollega hade läst boken och höll med. Min andra kollega var inne på att genast införskaffa den för eget bruk. Jag tror nämligen verkligen att detta är en bok som kan passa de flesta – oavsett vem man är, vad man går för program. Jag ska faktiskt även försöka få sambon att läsa boken efter den förmodade home run den kommer att göra som högläsningsbok. Jag kan knappt vänta tills vi börjar läsa den här i klasserna och vet att det kommer komma kloka tankar och reflektioner från eleverna (och förhoppningsvis också senare en sambo).

Till er som, liksom jag till alldeles nyligen, inte har läst En man som heter Ove ännu. Gå in i en bokaffär, fysisk eller på nätet, läs vad boken handlar om och ge den en chans! Jag tror nämligen att den absolut kan gå hem som ge-bort-present till stor del av världen, om den nu inte passar en själv. Jag tvekar inte på att jag har hittat min nya, perfekta ge-bort-bok!

Ja, Backman visade sig vara något för mig. Ove med fast jag var mycket svårflirtad där i början.

Tack, Nelly (och Backman)!

Annonser

15 thoughts on “En man som heter Ove

  1. nellon skriver:

    Åh vad bra att du gillade. Jag älskar den här boken… och blir tårögd bara jag tänker på den. Jag ger bort den till alla jag känner. Finns få böcker jag gråtit så mycket när jag läst.

    • Elina skriver:

      Jag känner samma! Ge-bort-bok nummer ett från och med nu! Och det är en femstjärna till bok (i Goodreads-mått)! ♡♥♡

      Taaack (igen)! (:

    • Elina skriver:

      Åh – det kanske man kunde lyssna lite på också! (: Jag kan tänka mig att han gör det bra med tanke på genren! (:

      Ja – Ove gnuggade sig som sagt in i mitt hjärta. Han överraskade kan jag villigt erkänna! (:

    • Elina skriver:

      Det är ju verkligen det! Jag kommer ge bort den till många, känner jag. (Kanske kommer jag till och med ge den till samma person mer än en gång.) ;P (;

      Det är ju dessutom bland annat med denna känsla (för att den passar i princip alla) som vi kommer ha denna som högläsningsbok på gymnasiesärskolan jag jobbar på! (: (;

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s