Kallelsen

Helena Dahlgren – why, oh why, har jag inte läst dig på allvar förrän nu? Det undrar jag. För I like, a lot och jag förstår inte hur du kunnat gå mig förbi så här pass (eller, jo, egentligen vet jag ju – det handlar om att det är svårt att snubbla över allt från Mix utan just e-bokskonceptet)… Men: jag är förundrad över hur mycket jag gillar Dahlgren. Det är nämligen en härlig känsla.

Kallelsen är en novell som påminner mig om Susan Hills Kvinnan i svart eller någon annan spökhistoria i just lite spöklik stil med klassiskt berättande. Kallelsen är också den en berättelse som utspelar sig historiskt (även om det inte sägs rakt ut) och inte är nutida på så vis… Och detta gör en hel del för ramen som berättelsen hamnar inuti och den bygger upp en extra spänd känsla av allt det negativa som byggs upp successivt. Jag gillar verkligen greppet och jag gillar också inslaget med bilden av havet som dyker upp med jämna mellanrum och berättar något och förmedlar något till läsaren.

Känslorna kryper på allteftersom jag lär känna huvudpersonen… Som befinner sig på en ö, mitt i havet, i lugnet och friden tillsammans med sin nyfödda… Och: som börjar känna en viss oro för sin älskade som borde kommit hem snart, nu… Och: som börjar tänka och känna saker när allt borde vara lugnt och fridfullt…

Vad är det som döljer sig i havet, i vågorna? Finns det någon sanning i viskningarna i byn? Vad är verkligt och vad är overkligt eller övernaturligt? Ska man verkligen lita till sina oroliga tankar och känslor, eller bygger man själv upp något ont av det och därigenom?

Som sagt: me like. Jag gillade den nutida Salamandertider av samma författare snäppet mer. Men den här gillar jag mycket också. Jag gillar alla starka känslor och den här passar (precis som Kvinnan i svart) mycket bra att läsa i höstmörkret!

---

Kallelsen [Elektronisk resurs]
Författare: Helena Dahlgren
Förlag: Mix Förlag (2013)
ISBN: 9789186845728
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---

Podden jag såg live i lördags…

…återfinns numer att lyssna på hos Allt vi säger är sant! Temat är våld, eller som avsnittet så fint på engelska heter: violence! Prickiga Paula är med som gäst!

Lyssna, lyssna, lyssna för bövelen!

Tematrio: Räkneord

Förra veckan hade jag tänkt att jag skulle delta i Lyrans tematrio, där hon skrev: ”Berätta om tre romaner eller noveller som innehåller räkneord.” Eftersom jag glömde förverkliga detta inlägg, gör jag istället det idag. Alla böcker är boktips:

1. En barn-/ungdomsroman som är mysryslig är Ingelin Angerborns RUM 213. Den passar perfekt som högläsningsbok och kan med fördel läsas vid övernattning hos en vän – eller – en som högläsningsbok tillsammans med någon vuxen. Jag skulle verkligen ha velat att min mamma hade läst någon mysryslig bok av denna typ de nätter jag och min syster som hos henne när pappa jobbade natt, eller när vi hade övernattningsfredagar hela familjen framför tv:n…

2. Två ungdomsromaner jag annars vet att jag ääälskade när jag läste dem är Emma Hambergs Linas kvällsbok 1 och Linas kvällsbok 2. Jag blev därför mycket glad när jag fick böckerna i julklapp av min lillasyster för något år sedan eller två. Hon kom nämligen ihåg att jag hade älskat dem. Och jag älskar dem bland annat på grund av innehållet: både språkligt, handlingsmässigt och jag måste säga att alla tecknade inslag passar så bra och tilltalar mig så mycket.

3. Christina Herrströms Tusen gånger starkare är faktiskt också ett boktips. Jag har endast läst den en gång och tycker väl att den delvis är ganska orealistisk (på ett sätt), men den väcker så många tankar och jag tycker att den väcker just viktiga tankar om manligt och kvinnligt bland annat – om det där osynliga som sker i samhället och såklart med detta även i skolan – att man behandlar tjejer och killar olika oftast (om än omedvetet).

Just nu:

Utan bokmässan hade jag aldrig:

• Upptäckt älskade ”Novellix” redan 2011 ♡
• Upptäckt även störtälskade ”Gilla Böcker” på allvar och redan 2011 ♡
• Uppmärksammat just förlagen i stort och smått ♡
• Fått känna mig som en del av något större (jag är inte ensam om att älska böcker, läsning och mycket däremellan och runt omkring) ♡
• Fått flera riktiga guldkorn signerade ♡
• Heller fått möta författare på nära och långt håll och få bekräftat att vi alla är människor: unika, underbara och alltså som du och som jag ♡
• Uppskattat hösten lika mycket ♡

(som exempel)

TACK!

Bokmässan för tredje gången…

…gjordes igår, lördag, i sällskap av en sambo och en syster. Jag var väldigt glad över sällskapet och om sanningen ska fram kanske jag hade roligast av oss alla tre – det vill säga: tills en oerhörd huvudvärk gjorde sig gällande och kom och knockade mig på tillbakavägen hem. Jag kunde varken öppna ögonen eller orka vara särskilt social, men jag överlevde även huvudvärken till slut (och vi som åt och drack så noggrant medan mässdagen fortskred).

Mässdagen som sådan blev mycket lyckad och jag fick äran att hälsa på två av de bokbloggarna som jag följer flitigt: både Emilia på Emilias bokstäver och även Paula på Prickiga Paula och böckerna. Jag såg även en del bokbloggar-kändisar på håll (och en hel del författare med, såklart)!

Dagens två signeringar fick jag i Gilla Böckers monter:

Jag är bara så himla nervös när jag ska fråga om signeringar för att jag inte vill ”tränga mig på”. Jag vet inte varför jag alltid fastnar i detta läge – men det gör jag. Sedan kommer jag ju visserligen också ur det, vilket är skönt. Christin Ljungqvist och Carol Rifka Brunt var båda riktiga pärlor och jag hann i alla fall utbyta någon mening eller åtminstone två med dem bägge.

Jag tittade också på podden Allt vi säger är sant tillsammans med min syster och såg Prickiga Paulas gästande i podden. Det var mycket trevligt och alla tre – Lisa Bjärbo, Per Bengtsson och Paula Högström – skötte sig exemplariskt:

Jag fångade mestadels Bjärbo och Bengtsson i sina lyssna-poser alltmedan Prickiga Paula gästade. Jag skrattade lite åt att jag faktiskt inte lyckades ta en enda bild på gänget utan att Lisa eller Per har en hand fångad på bild i just ansiktshöjd. Jag inspirerades också så pass av podden att jag kom hem med två böcker som nämndes i den när…

…jag kom hem 7 böcker tyngre:

(Ljungqvists bok tog jag med hemifrån och den hoppades jag skulle bli signerad, med eventuellt sällskap av två andra romaner som jag aldrig kom att plocka upp!)

Den osynlige mannen från Salem

Jag har äntligen både testat och läst ut en bok på min läsplatta. En roman. Som en roman på fler än cirka 35 sidor som novellerna max legat på som jag här innan har läst ut på min platta. Och jag gillar att läsa på platta, mer än vad jag trodde. Men tycker däremot att jag stör mig en del på att jag inte kan just bläddra igenom på samma sätt som i en bok och liksom i nuet minnas vad boken handlar om – och – det är svårare att i efterhand hitta vissa stycken man har kommit på att man nog vill går tillbaka till…

Hur som helst. Boken jag läst ut är Den osynlige mannen från Salem av Christoffer Carlsson – dessutom alltså en av mina nyfikenheter! Jag är inte besviken på den här deckaren som både är just en deckare i mängden, men samtidigt inte bara. Jag gillar Carlssons sätt att berätta, lite fragmentariskt om Leo Junker som är huvudperson:

Minnen blandas med nutid och det är dessutom så att man faktiskt råkar veta en hel del mer än vad man kanske klassiskt sett brukar göra i en deckare i den här romanen, men utan att det stör. Det blir som en naturlig del av boken och man tappar inte intresset för den sakens skull… Berättandet är någonstans lite mörkt eller disigt, och på samma gång kort och rakt. Och (!) istället för en alkoholiserad poliskommissarie följer vi en avstängd polis i form av Leo Junker, som har en mer drogrelaterad problematik i bagaget. När vi möter honom är han beroende av sin medicin, till viss del sin absint, till exempel…

Jag gillar utgångsläget. Historien börjar med Leo Junker delvis i periferin på flera sätt – jag tänker mig just hans situation: han är avstängd, han är ensam och medicinerande… Mordet som råkar ske i hans trappuppgång gäller inte honom ur en första synvinkel. Dock kan inte Junker motstå frestelsen att lägga sig i – han lyckas komma nära liket, han stör sig på en detalj… Och det är liksom där man på något sätt inser att den här störande detaljen, det lilla frö som sås även om Junker inte kan sätta fingret på exakt vad det är: det säger mig som läsare att nu kommer jag inte undan i och med att Junker kommer dras in i något… Och känslan både han och jag som läsare har … ja, den är så rätt så rätt!

Jag rycks med och jag har läst, läst, läst ganska snabbt dessutom. Men ändå kan jag inte låta bli att tycka att jag inte kan gilla den sådär mycket som vissa andra deckare med något oklassiskt drag, eller flera. Jag är inte besviken, men heller inte överexalterad! Jag kommer antagligen att läsa fler böcker av Christoffer Carlsson. Dock har jag ingen direkt brådska då den där slutliga ”måste-läsa-känslan” inte infunnit sig. Det finns ju samtidigt något där – det lockar ändå lite att Carlsson på något sätt skriver rakt, utan för mycket utmålningar och ändå lyckas förmedla den där grådisiga känslan…

---

Den osynlige mannen från Salem [Elektronisk resurs]
Författare: Christoffer Carlsson
Förlag: Piratförlaget (2013)
ISBN: 9789164242174
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---

Kunskapens frukt

Liv Strömquist har rakt igenom (och oftast) imponerat en hel del på mig. Jag har överlag liked her a whole lot, och det är absolut på samma vis nu. Kanske till och med mer i och med att jag tycker att hon bevisar hur fint man kan kombinera serier och serieteckning med fakta och viktiga frågor! Jag tycker hon balanserar detta utomordentligt bra (och bäst hittills enligt mina mått) i detta seriealbum som är tillägnat det ”kvinnliga könsorganet” bara och endast och noggrant och intressant och välformulerat (och med glimten i ögat och med en gnutta välvald ironi)!

Jag har genomgående hummat och skrattat och blivit lite arg, frågande min omgivning… Strömquist sätter nämligen fingret på så mycket och jag känner mig både starkare, mer naturligt kvinnlig och stolt efter att ha läst hela detta album. Varför ska jag behöva skämmas för att jag är kvinna, att jag inte har snopp och att jag har mens? Varför har jag eventuellt inte vuxit upp med samma rätt till att känna mig själv och mitt kön, som låt oss ponera, de flesta män i världen? Varför har detta sett så olika ut genom århundraden och varför i hel**** verkar vi låta historia just vara historia somliga gånger?

Flera andra frågor uppkommer med detta album som grund: Varför är jag en mindre tillgång i arbetsgivares ögon, även idag, på grund av att jag råkar vara kvinna? På grund av att jag råkar menstruera och potentiellt kommer att bära fram ett eller flera barn? Hur kan jag höja min egen och andras status som kvinnor? Vad är min roll som kvinna, syster, sambo, lärare, i frågan?

Och mitt i alltihopa: Strömquist försöker ju även gå in på frågan om det verkligen är så viktigt att benämna kvinnan och mannen som de två existerande könen till vilken man tillhör – alltså den ena eller den andra – inte något annat sedan den uppfattningen tog över i världen! I andra led får vi intressanta exempel från historien som både vrider och vänder lite på tanken om kvinna – man och även kvinnligt – manligt och även sätter detta i relation till dagens samhälle…

Jag är supermätt på ny intressant kunskap, nya intressanta infallsvinklar och ändå superhungrig på – mer, mer, mer! För jag vill ha mer Strömquist, mer kunskap, mer infallsvinklar, mer frågor och svar och serier!

---

Kunskapens frukt
Författare: Liv Strömquist
Förlag: Ordfront Förlag (2014)
ISBN: 9789170378041
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---

Är det fler som läser på mornarna?

Finns det fler boktokiga där ute i Sverige och/eller världen som faktiskt läser på morgonen? Innan jobbet, skolan, eller andra sysslor och ärenden?

Jag har under över ett års tid nu ägnat en halvtimme åt frukost och bara lästid varje vardagsmorgon. Det är ett av de härligaste besluten jag har tagit. Jag varvar både ner inför jobbet, hinner vakna till och får garanterat någon halvtimmas läsning varje vardag. Det är inte alltid lätt att få till den där extra tiden vissa vardagar annars, nämligen.

Det är genom detta initiativ jag har myntat ”en novell till frukost”… Eller så blir det ju i alla fall ”några kapitel till frukost” eller ”ett par sidor till frukost”. Och det är en god del av min välbalanserade frukost nu för tiden!

Bokmässan…

… blir för min del verklighet på lördag! Då åker jag, sambo och minstsyster till Göteborg tillsammans! Jag kommer därför att vara där mest i egenskap av boktokig sambo och syster!

Vilka kommer att vara där på lördagen? Jag har ganska bra koll på Prickiga Paula – detta i och med att jag vill, vill, vill lyssna på podden som spelas in med Allt vi säger är sant! Jag har även koll på att Emilia kommer vara där, tack vare lite kommentarer under förmiddagen!