Tematrio: Titelverb

Lyran skriver denna vecka att temat på tematrion är ett tema ”som kanske kräver att ni letar upp era gamla grammatikböcker. Veckans tema är verb. Berätta om tre bra böcker med verb i titlarna!”

Jag tänkte ta detta med tre lite väl treenigt och det kommer bli tre tips med tre titlar i vardera tips (just because I can)! Detta för att jag upptäckte att jag har en hel del läsvärda böcker med just verb i titeln! Och: jag har så svårt att bara välja ut tre av dessa godingar:

1. Först ut är tre bra ungdomsromaner med verb i titeln: Det är så logiskt alla fattar utom du av Lisa Bjärbo, Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld och Kapitulera omedelbart eller dö av Sanne Näsling. Jag förälskades i dessa böcker och med dessa böcker i dessa författare! För mig har de här tre böckerna varit romaner att förälska sig i både på grund av språket och även på grund av att jag känt så mycket, med, igen, ja – känt – och jag är en sucker för både språk och känslor! Jag vill även tillägga att om jag hade haft mer plats (eftersom jag redan tänjer på gränserna) så borde även Johanna Thydells romaner (med verb i titeln) kunna nämnas här.

2. Näst ut är tre bra vuxenromaner med verb i titeln: Vi kom över havet av Julie Otsuka, En man som heter Ove av Fredrik Backman och Låt den rätta komma in av John Ajvide Lindqvist. Alla dessa romaner är högst läsvärda. Den första hoppas jag att jag aldrig någonsin kommer glömma – inte minst för det poetiska språket och det fantastiska i att skriva ett vi-perspektiv och skildra så mycket på en gång på ett så vackert men sällsamt sätt. Backmans roman å andra sidan är genial i att ha lyckats skapa en karaktär som för det första är så oälskvärd att man knappt vill fortsätta läsa till att snart finna sig knappt kunna sluta sluka (och den är ju dessutom rolig i det faktiskt gråa och skavande!). Och den tredje romanen tog mig med storm när jag för första gången läste den – det måste ändå vara en konst att lyckas skriva en roman som är en grå, mörk, samhällsskildring, till att på samma gång lyckas få in en skräckhistoria med vampyrism på ett så snyggt sätt!

3. Tredje och sista ut blir trilogin med verb i titeln som jag känner mycket för: Jonas Gardells ”Torka aldrig tårar utan handskar” —  1. Kärleken, 2. Sjukdomen och 3. Döden. Det är så svårt att med ord faktiskt beskriva vad den får mig som läsare att känna. Men jag är så glad att Gardell tagit sig tid att skriva den. Jag är så oerhört glad att den finns, trots att den ju är så jobbig, sorglig och vemodigt vacker på flera sätt… Och trots att jag såklart inser att jag har så oerhört svårt att förstå allt med mitt eget perspektiv – men ändå – den säger så mycket och den får mig på flera plan att känna, förstå och hylla kärleken!

Lättläst: Mitt liv med Asperger

LL-förlagets Mitt liv med Asperger, av Jerker Jansson, är en lätt bok (nivå 3) som når mig som läsare.

Alla som har Asperger är olika, men jag hoppas
att många kan känna igen sig i boken.
Det går att leva med Asperger.
Det kan till och med vara ganska roligt.

Den tredje raden gör mig så ledsen, så tårögd, så fruktansvärt trött på vissa fördomar om det som kallas Aspergers syndrom… För jag läser i alla fall in att Jerker delvis menar att man på ett sätt känner sig utdömd om man konstaterat Asperger, som att livet blir svårare med denna stämpel, med denna diagnos, men som övriga meningar i detta citat indikerar: alla är olika (även de utan konstaterade diagnoser eller funktionshinder). Det är såklart också så att man kan leva med denna diagnos konstaterad – det kanske till och med blir lättare? Och det är väl självklart att det kan vara roligt att leva med Asperger också (men kanske inte jämt – och det kan jag skriva under på som ”normal” – det är en del av livet!)!

Jag gillar verkligen den här boken som är ärlig, lättläst, rolig, balanserad, tänkvärd och den betyder kanske extra mycket för mig som har vänner med Asperger. Jag har hört om så många som blir livrädda när de får veta att de har Asperger – som att livet kommer vara så mycket svårare med detta konstaterat. Men man är inte en diagnos – man är sig själv och diagnosen råkar bara vara en del av en själv – och som Jerker alltså påpekar: även med samma diagnos så är människor olika! Vi är individer! Och i ärlighetens namn skulle i alla fall jag tycka att världen var värdelös om alla skulle vara så otroligt lika på flera sätt – vi behöver ”annorlunda”!

Jag skulle kunna tänka mig att denna bok är en bok för de flesta – den är ju för det första lättläst. Den är också skriven både för de med samma diagnos som Jerker Jansson, men likväl för icke-Aspergare, oavsett om det handlar om någon som känner någon med Asperger eller inte. Sedan tror jag väl kanske att man frestas att läsa den här mer om man kanske har en personligare relation med diagnosen än en opersonligare. Och man får inte avskräckas av lättläst-stämpeln heller (vill jag påpeka!)!

Som lärare skulle jag kunna tänka att man även skulle kunna högläsa ur denna, diskutera den tillsammans och detta med att vara ”normal” eller ”annorlunda”. För jag tror utan tvekan att det Jerker skriver om, det han känner och det han tänker inte är unikt. Han är som mig, som dig och som de där borta – på flera sätt! Jag tror ändå att Jerker Jansson faktiskt kan få ganska många att förstå detta (en gång för alla)!

---

Mitt liv med Asperger
Författare: Jerker Jansson
Förlag: LL-förlaget (2014)
ISBN: 9789170534997
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---