Bokmärkeskärlek…

återfinns hos Nelly. Och det är kärlek både från mig till Nelly och från Nelly till mig! ♡

Annonser

Fem frågor: Helena Dahlgren

5 frågorIdag är det Halloween och lämpligt nog dags för Fem frågor med ingen mindre än Helena Dahlgren (jag menar – kika in det här!)! Helena Dahlgren har bland annat författat novellerna Kallelsen och Salamandertider (läs mer om mina tankar här och här). Det mest aktuella är att det är idag, på dagen, som den allra senaste novellen kommer ut – #nofilter! Jag inväntar e-novellen med stor spänning och tackar innerligt mig själv för att jag vågade satsa på läsplatta i somras!


selfie[1]

 

Fem frågor till Helena Dahlgren:

1. Vilka tre ord beskriver dig bäst som författare?
Åh, det där med hur man vill uppfattas kontra hur man faktiskt BLIR uppfattad är ju alltid svårt. Men detta sagt kör jag på stämningsbaserad, mörk och nördig. Det tycker jag beskriver mig rätt bra som författare.

2. Vilken är din viktigaste ingrediens för en lyckad skrivprocess? 
Idel vardagligheter, egentligen. Sovande, eller åtminstone snällt lekande, barn. Tid. Damn good coffee. En fungerande vardag. Det blir ju lätt att man landar i sådana basala grejer när man (som jag) inte försörjer sig på skrivandet utan har det som bisyssla, efter heltidsjobbet, familjen och allt det där andra som måste fixas. Jag vet inte om jag tror särskilt mycket på det där med inspiration: i min erfarenhet brukar den komma när man väl sätter sig ner och öppnar ordbehandlingsprogrammet, anteckningsboken eller vad man nu föredrar att skriva i. Ofta skriver jag på resande/springande fot, i mobilen eller anteckningsböcker till och från jobbet eller ute på promenad. När jag sedan sätter mig ner vid datorn tar jag scenerna – ibland inte mer än några korta ord och stämningsmarkörer – och utvecklar dem.

3. Vilket verk har du skrivit som du nog aldrig kommer att glömma? 
Förhoppningsvis kommer jag inte att glömma något jag skrivit, men ”Kallelsen” är speciell för mig. Jag skrev den ursprungligen till en Lovecraftnovelltävling som Science Fiction-bokhandeln ordnade, och det var det första jag skrivit i skönlitterär väg på flera år. Att sedan vinna tävlingen och sedermera få den utgiven (i lätt utökad version) på MIX var precis den skjuts mitt självförtroende behövde för att jag skulle våga fortsätta skriva på allvar. Även om det är en övernaturlig historia, som dessutom utspelar sig i början av förra seklet, på andra sidan Sverige, så lade jag in väldigt mycket av mig själv i den novellen. Mer än vad många inser, tror jag. Jag är fortfarande väldigt stolt över den.

4. Vilken bok önskar du att du hade skrivit (och alltså inte den egentliga författaren)? 
Jag drabbas av den känslan mest hela tiden, senast när jag läste Therese Bohmans ”Den andra kvinnan”. Älskar stämningarna hon förmedlar i romanen och hur de går hand i hand med huvudpersonens ständigt pågående inre monologer. Fast allra, allra mest vill jag nog vara Christine Falkenland när hon skrev ”Öde”. Läste om den nyligen och blev helt bergtagen av hur klar, poetisk, drabbande och vacker hennes prosa är. Är det okej om jag nämner ytterligare två böcker jag önskar att jag skrivit, eftersom det uppenbarligen är en fråga jag känner starkt för? (OBS! Retoriskt grepp.) Då säger jag ”… och de vita skuggorna i skogen” av Maria Gripe och ”The Goldfinch” av Donna Tartt. Den gemensamma nämnaren: you guessed it! Det suggestiva sätt som författarna förmedlar en specifik stämning. Är en sådan sucker för Språk & Stämning, alltså.

5. Vilken bok kan du inte undgå att föra på tal, om och om igen, just nu?
Eftersom jag är Twin Peaks-nörd ut i fingerspetsarna och fortfarande inte slutat jubla över det faktum att det blir en Lynch- och Frost-skriven fortsättning på Showtime 2016 måste det bli ”The Secret Diary of Laura Palmer” av Jennifer Lynch. Sjukt obehagligt och förvånansvärt inkännande om en ung kvinnas dubbelliv, hennes sexualitet, ångest och utsatthet. Och så ska Mark Frost skriva en ny Twin Peaks-roman också, som utkommer i slutet av nästa år! Den har jag redan börjat tjata om fast den inte ens är skriven än. Om ni följer mig i sociala medier och av okänd anledning har svårt för Twin Peaks är det nog avföljarläge med andra ord, åtminstone de kommande två åren… Å andra sidan: VARFÖR följer ni mig i så fall? (Ytterligare en retorisk fråga.)

 


Foto: Helena Dahlgren


Svensk synd

Det här var den andra titeln jag lockades att köpe efter att ha lyssnat på Allt vi säger är sant på bokmässan (och det avsnittet som handlar om våld).

Martin Jern har jag hört talas om en del – särskilt på grund av den här boken. Och jag har tänkt att man kanske ska ge den en chans, men fick inte rätt spark där bak förrän på bokmässan. Tack för det!

Det här är en mycket speciell bok på flera sätt. Och det är inte ”speciell” som i ”negativt” jag menar. Den här är verkligen skriven actionmässig, med lite filmisk känsla och det händer så mycket och hela boken kryllar av personligheter som på ett eller annat sätt är ganska crazy. Det som delvis gör att det händer mycket är bland annat följande ingredienser: en huvudperson med mamma på flykt undan en far, en liten håla på okänd ort, en plats som håller på att förlora sin glans, en galen sekt, våld, sprit, marijuana, en skog, en högstadietjej som envist kör bil (alltså utan körkort), ett järnvägsspår och självmord.

Jag säger inte något om hur ovan nämnda (↑) komponenter mixas i den här hyfsat explosiva ungdomsromanen som både känns en uns trovärdig, men mest låter helt osannolik – och – som ändå lockar till läsning. Det är en hel del tankemeningar (och alltså ofullständiga meningar i grammatisk mening). Detta kan störa mig något oerhört ibland, men gör inte det i just denna tappning. Jag köper liksom konceptet sett till detta verk och är överens med författaren om att detta är Ottos berättelse och sättet den är skriven är hand i hand med Ottos sätt att prata.

Det intressanta med Otto och hans mamma på flykt undan pappan, är att de lever under skyddad identitet och samtidigt hela tiden lever under hot. De vet att han när som helst skulle kunna dyka upp och frågan är vad han skulle kunna göra mot dem då. Man förstår väldigt tidigt att pappan är mycket våldsam och att han dessutom tar till många medel för att undanröja vart hans familj befinner sig… Eftersom bara detta hot är ständigt och inte försvinner, läser man hela romanen med denna vetskap och detta gör att man går på tår.

Utan att säga för mycket, vill jag också säga att det är ett explosivt, men någonstans också ett insiktsfullt slut. Det framkommer också flertalet kloka tankar genom hela romanen.


Svensk synd
Författare: Martin Jern
Förlag: Rabén & Sjögren (2014)
ISBN: 9789129688085
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Novellix: En utflykt

ida_jessen_rgb1[1]Ida Jessens novell, En utflykt, är en ganska kvävande och grå ögonblicksnovell som utspelar sig under en eftermiddag (med tillbakablickar och minnen).

”Hon skulle helt enkelt bara vara borta. Han skulle komma hem till ett tomt hus. Då fick han något att fundera på.” (sid. 3-4).

Den här ögonblicksnovellen är faktiskt jobbig att läsa då den framkallar känslor av att kvävas i en relation (samtidigt som jag bara inte kan känna att jag tycker den är mer än okej)…


En utflykt
Författare: Ida Jessen
Förlag: Novellix (2014)
ISBN: 9789175890425
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Tematrio: Höstrysligheter

temathriller[1]Lyran frågar och uppmanar denna vecka: ”Läser ni om spöken, vampyrer och annat otäckt nu i Halloween-tider? Berätta om tre skrämmande bra texter!”

Och jag hade faktiskt tänkt ge lite dubbelt upp i veckans trio. En trio levereras för den vuxna, och en annan trio levereras för de lite yngre! Och jag är ju den som gärna läser lite otäckheter, kanske inte bara och kanske inte endast inför Halloween, men under hösten överlag när mörkret har börjat falla på på allvar och då det är mysrysligare, bara tack vare årstiden, att göra just så!

 

För den vuxna läsaren:

1. John Ajvide Lindqvists Speciella omständigheter tycker jag är ett klockrent tips i trion! I och med att den dessutom är en novell, är den lätt läst under en kväll (med reservation för att man kanske inte vågar sova ensam)! Jag tycker den här novellen verkligen leker med det där vardagsnära och den blir extra kuslig av flera anledningar. Den är riktigt skickligt skriven.

2. Susan Hills Kvinnan i svart måste även nämnas! Jag grämde mig en hel del över att jag var en av de sista i bokbloggsvärlden (kändes det som) som inte läst den i somras – och så grämde jag mig i nästa andetag för att just ha läst denna goding under sommaren och inte i höstrusket och höstmörkret, då denna klassiskt skrivna spökhistoria, nästan bara måste läsas så här års! Ni som inte ännu läst den – gör det nu när årstiden är den absolut bäst matchande!

3. En annan passande novell är i sammanhanget Helena Dahlgrens Kallelsen. Jag tycker absolut att den passar bra i höstrusket och den liksom bygger upp sig till något genom att starta lite vagt för att sedan bli mer och mer påtagande… Den passar också så där perfekt en kväll när höstmörkret är på plats och bor man nära havet kanske den får en att rysa lite extra…

 

För den unga läsaren:

1. Först och främst bara måste jag tipsa om Ingelin Angerborns Hjärta av damm. Den har den perfekta mysrysliga touchen och den utspelar sig dessutom i Halloween-tider. Jag gillade den här jättemycket och är säker på att jag hade velat läsa den här som ung och att jag hade tyckt om den oerhört, särskilt i höstmörkret och med Halloween just annalkande.

2. R. L. Stines Mitt liv som varulv är nästa tips. Den är ganska ryslig ändå för att vara en barn-/ungdomsroman, men samtidigt är det Stines grej. Den här berättelsen är också mycket passande att läsa kring Halloween-tider skulle jag vilja säga. Det kan kanske vara en sådan där bok som kan göra en lite rädd för att sova ensam av, dock…

3. Sedan kan jag faktiskt också nämna en av de böcker jag blev ganska mörkrädd av när jag själv var yngre. Nicholas Adams Bara en mardröm?. Den är ganska rakt på, gastkramande, och så vidare, med de grepp som kanske tillhör psykologisk skräck. Jag vet inte vad jag skulle säga om språket idag, till exempel, utan baserar mest detta tips på att jag kommer ihåg denna bok hyfsat klart och tydligt än idag!

Bokvänspaket från Nelly #8

Ja, Nelly öppnade ju sitt bokvänspaket här om dagen – här kan ni se vilken bok hon fick i temat Nyfikenheter – alltså böcker eller författare vi är sugna eller på annat sätt nyfikna på!

Jag å andra sidan fick varken chansen att få en ledtråd, eller att öppna mitt paket med överraskningsmomentet. Mitt bokpaket var nämligen redan lite uppfläkt när jag skulle hämta posten och jag råkade helt enkelt dra upp paketet från ”fel ände” sett till det uppfläkta och helt plötsligt såg jag innehållet av önskad nyfikenhet:

Fem frågor: Lisa Bjärbo

5 frågorAndra författaren i Fem frågor här på bloggen är Lisa Bjärbo – författaren till (bland annat) ungdomsromanerna Det är så logiskt alla fattar utom du, Allt jag säger är sant och, tillsammans med Johanna Lindbäck, också Vi måste sluta ses på det här sättet (läs mer om mina tankar här, här och här). Senaste av Lisa Bjärbo här hemma (och högst aktuell nu i höst) är hennes receptbok (Mera Vego) med Sara Ask. Ni som missat podden Allt vi säger är sant med Bjärbo och Bengtsson – lyssna in!


 

Fem frågor till Lisa Bjärbo:

1. Vilka tre ord beskriver dig bäst som författare?
1. Åh, herre, vad svårt! Men okej. Jag säger: ”Vardagsvurmare” (för att jag älskar att skriva om små saker i vardagen). ”Relationjunkie” (för att relationer är det mest spännande jag vet, både i verkliga livet och i påhittade berättelser). Och kanske… ”Halvrolig”? (Jag tycker humor är en viktig ingrediens i allt, och vill gärna skriva texter som åtminstone har en rolig underton någonstans mellan all vardag, alla relationer och alla känslor.)

2. Vilken är din viktigaste ingrediens för en lyckad skrivprocess? 
2. Tystnad. Är anmärkningsvärt kass på att skriva om det inte är tyst och lugnt och helst folktomt omkring mig. Försöker med jämna mellanrum att lajva Carrie Bradshaw och sätta mig på café bland folk och skriva, för det verkar så härligt. Det går skitdåligt varje gång. Jag vill helst sitta hemma, själv, i tystnad och skriva.

3. Vilket verk har du skrivit som du nog aldrig kommer att glömma? 
3. Jag skulle bli mycket besviken på mig själv (och förvånad!) om jag plötsligt glömde bort någon av de böcker jag skrivit. Jag har ju slitit som ett litet djur med var och en av dem. Men min ungdomsroman ”Allt jag säger är sant” ligger kanske extra nära, för det finns en supercool gammal mormor i den som påminner mig om min egna mormor. Det var speciellt att skriva den, för min egna mormor dog under tiden jag höll på med boken. Jag tror att det påverkade både skrivprocessen och boken ganska mycket.

4. Vilken bok önskar du att du hade skrivit (och alltså inte den egentliga författaren)? 
4. Varje gång jag läser något av John Green så tänker jag att jag vill skriva som han gör. ”Var är Alaska?” är till exempel väldigt, väldigt bra. Den skulle jag gärna ha skrivit själv.

5. Vilken bok kan du inte undgå att föra på tal, om och om igen, just nu?
5. Jag har en hög med favoriter som jag tjatar hål i huvudet på folk om. ”Låt vargarna komma” av Carol Rifka Brunt, till exempel. Eller ”Tio lektioner i matlagning” av Lotta Lundgren. Eller allt, ALLT! av Liv Strömquist.

 


Foto: Petter Cohen