Månad: oktober 2014

Fem frågor: Helena Dahlgren

2 kommentarer

5 frågorIdag är det Halloween och lämpligt nog dags för Fem frågor med ingen mindre än Helena Dahlgren (jag menar – kika in det här!)! Helena Dahlgren har bland annat författat novellerna Kallelsen och Salamandertider (läs mer om mina tankar här och här). Det mest aktuella är att det är idag, på dagen, som den allra senaste novellen kommer ut – #nofilter! Jag inväntar e-novellen med stor spänning och tackar innerligt mig själv för att jag vågade satsa på läsplatta i somras!

selfie[1]

 

Fem frågor till Helena Dahlgren:

1. Vilka tre ord beskriver dig bäst som författare?
Åh, det där med hur man vill uppfattas kontra hur man faktiskt BLIR uppfattad är ju alltid svårt. Men detta sagt kör jag på stämningsbaserad, mörk och nördig. Det tycker jag beskriver mig rätt bra som författare.

2. Vilken är din viktigaste ingrediens för en lyckad skrivprocess? 
Idel vardagligheter, egentligen. Sovande, eller åtminstone snällt lekande, barn. Tid. Damn good coffee. En fungerande vardag. Det blir ju lätt att man landar i sådana basala grejer när man (som jag) inte försörjer sig på skrivandet utan har det som bisyssla, efter heltidsjobbet, familjen och allt det där andra som måste fixas. Jag vet inte om jag tror särskilt mycket på det där med inspiration: i min erfarenhet brukar den komma när man väl sätter sig ner och öppnar ordbehandlingsprogrammet, anteckningsboken eller vad man nu föredrar att skriva i. Ofta skriver jag på resande/springande fot, i mobilen eller anteckningsböcker till och från jobbet eller ute på promenad. När jag sedan sätter mig ner vid datorn tar jag scenerna – ibland inte mer än några korta ord och stämningsmarkörer – och utvecklar dem.

3. Vilket verk har du skrivit som du nog aldrig kommer att glömma? 
Förhoppningsvis kommer jag inte att glömma något jag skrivit, men ”Kallelsen” är speciell för mig. Jag skrev den ursprungligen till en Lovecraftnovelltävling som Science Fiction-bokhandeln ordnade, och det var det första jag skrivit i skönlitterär väg på flera år. Att sedan vinna tävlingen och sedermera få den utgiven (i lätt utökad version) på MIX var precis den skjuts mitt självförtroende behövde för att jag skulle våga fortsätta skriva på allvar. Även om det är en övernaturlig historia, som dessutom utspelar sig i början av förra seklet, på andra sidan Sverige, så lade jag in väldigt mycket av mig själv i den novellen. Mer än vad många inser, tror jag. Jag är fortfarande väldigt stolt över den.

4. Vilken bok önskar du att du hade skrivit (och alltså inte den egentliga författaren)? 
Jag drabbas av den känslan mest hela tiden, senast när jag läste Therese Bohmans ”Den andra kvinnan”. Älskar stämningarna hon förmedlar i romanen och hur de går hand i hand med huvudpersonens ständigt pågående inre monologer. Fast allra, allra mest vill jag nog vara Christine Falkenland när hon skrev ”Öde”. Läste om den nyligen och blev helt bergtagen av hur klar, poetisk, drabbande och vacker hennes prosa är. Är det okej om jag nämner ytterligare två böcker jag önskar att jag skrivit, eftersom det uppenbarligen är en fråga jag känner starkt för? (OBS! Retoriskt grepp.) Då säger jag ”… och de vita skuggorna i skogen” av Maria Gripe och ”The Goldfinch” av Donna Tartt. Den gemensamma nämnaren: you guessed it! Det suggestiva sätt som författarna förmedlar en specifik stämning. Är en sådan sucker för Språk & Stämning, alltså.

5. Vilken bok kan du inte undgå att föra på tal, om och om igen, just nu?
Eftersom jag är Twin Peaks-nörd ut i fingerspetsarna och fortfarande inte slutat jubla över det faktum att det blir en Lynch- och Frost-skriven fortsättning på Showtime 2016 måste det bli ”The Secret Diary of Laura Palmer” av Jennifer Lynch. Sjukt obehagligt och förvånansvärt inkännande om en ung kvinnas dubbelliv, hennes sexualitet, ångest och utsatthet. Och så ska Mark Frost skriva en ny Twin Peaks-roman också, som utkommer i slutet av nästa år! Den har jag redan börjat tjata om fast den inte ens är skriven än. Om ni följer mig i sociala medier och av okänd anledning har svårt för Twin Peaks är det nog avföljarläge med andra ord, åtminstone de kommande två åren… Å andra sidan: VARFÖR följer ni mig i så fall? (Ytterligare en retorisk fråga.)

 

Foto: Helena Dahlgren

Svensk synd

9 kommentarer

Det här var den andra titeln jag lockades att köpe efter att ha lyssnat på Allt vi säger är sant på bokmässan (och det avsnittet som handlar om våld).

Martin Jern har jag hört talas om en del – särskilt på grund av den här boken. Och jag har tänkt att man kanske ska ge den en chans, men fick inte rätt spark där bak förrän på bokmässan. Tack för det!

Det här är en mycket speciell bok på flera sätt. Och det är inte ”speciell” som i ”negativt” jag menar. Den här är verkligen skriven actionmässig, med lite filmisk känsla och det händer så mycket och hela boken kryllar av personligheter som på ett eller annat sätt är ganska crazy. Det som delvis gör att det händer mycket är bland annat följande ingredienser: en huvudperson med mamma på flykt undan en far, en liten håla på okänd ort, en plats som håller på att förlora sin glans, en galen sekt, våld, sprit, marijuana, en skog, en högstadietjej som envist kör bil (alltså utan körkort), ett järnvägsspår och självmord.

Jag säger inte något om hur ovan nämnda (↑) komponenter mixas i den här hyfsat explosiva ungdomsromanen som både känns en uns trovärdig, men mest låter helt osannolik – och – som ändå lockar till läsning. Det är en hel del tankemeningar (och alltså ofullständiga meningar i grammatisk mening). Detta kan störa mig något oerhört ibland, men gör inte det i just denna tappning. Jag köper liksom konceptet sett till detta verk och är överens med författaren om att detta är Ottos berättelse och sättet den är skriven är hand i hand med Ottos sätt att prata.

Det intressanta med Otto och hans mamma på flykt undan pappan, är att de lever under skyddad identitet och samtidigt hela tiden lever under hot. De vet att han när som helst skulle kunna dyka upp och frågan är vad han skulle kunna göra mot dem då. Man förstår väldigt tidigt att pappan är mycket våldsam och att han dessutom tar till många medel för att undanröja vart hans familj befinner sig… Eftersom bara detta hot är ständigt och inte försvinner, läser man hela romanen med denna vetskap och detta gör att man går på tår.

Utan att säga för mycket, vill jag också säga att det är ett explosivt, men någonstans också ett insiktsfullt slut. Det framkommer också flertalet kloka tankar genom hela romanen.

Svensk synd
Författare: Martin Jern
Förlag: Rabén & Sjögren (2014)
ISBN: 9789129688085
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Novellix: En utflykt

1 kommentar

ida_jessen_rgb1[1]Ida Jessens novell, En utflykt, är en ganska kvävande och grå ögonblicksnovell som utspelar sig under en eftermiddag (med tillbakablickar och minnen).

”Hon skulle helt enkelt bara vara borta. Han skulle komma hem till ett tomt hus. Då fick han något att fundera på.” (sid. 3-4).

Den här ögonblicksnovellen är faktiskt jobbig att läsa då den framkallar känslor av att kvävas i en relation (samtidigt som jag bara inte kan känna att jag tycker den är mer än okej)…

En utflykt
Författare: Ida Jessen
Förlag: Novellix (2014)
ISBN: 9789175890425
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Tematrio: Höstrysligheter

17 kommentarer

temathriller[1]Lyran frågar och uppmanar denna vecka: ”Läser ni om spöken, vampyrer och annat otäckt nu i Halloween-tider? Berätta om tre skrämmande bra texter!”

Och jag hade faktiskt tänkt ge lite dubbelt upp i veckans trio. En trio levereras för den vuxna, och en annan trio levereras för de lite yngre! Och jag är ju den som gärna läser lite otäckheter, kanske inte bara och kanske inte endast inför Halloween, men under hösten överlag när mörkret har börjat falla på på allvar och då det är mysrysligare, bara tack vare årstiden, att göra just så!

 

För den vuxna läsaren:

1. John Ajvide Lindqvists Speciella omständigheter tycker jag är ett klockrent tips i trion! I och med att den dessutom är en novell, är den lätt läst under en kväll (med reservation för att man kanske inte vågar sova ensam)! Jag tycker den här novellen verkligen leker med det där vardagsnära och den blir extra kuslig av flera anledningar. Den är riktigt skickligt skriven.

2. Susan Hills Kvinnan i svart måste även nämnas! Jag grämde mig en hel del över att jag var en av de sista i bokbloggsvärlden (kändes det som) som inte läst den i somras – och så grämde jag mig i nästa andetag för att just ha läst denna goding under sommaren och inte i höstrusket och höstmörkret, då denna klassiskt skrivna spökhistoria, nästan bara måste läsas så här års! Ni som inte ännu läst den – gör det nu när årstiden är den absolut bäst matchande!

3. En annan passande novell är i sammanhanget Helena Dahlgrens Kallelsen. Jag tycker absolut att den passar bra i höstrusket och den liksom bygger upp sig till något genom att starta lite vagt för att sedan bli mer och mer påtagande… Den passar också så där perfekt en kväll när höstmörkret är på plats och bor man nära havet kanske den får en att rysa lite extra…

 

För den unga läsaren:

1. Först och främst bara måste jag tipsa om Ingelin Angerborns Hjärta av damm. Den har den perfekta mysrysliga touchen och den utspelar sig dessutom i Halloween-tider. Jag gillade den här jättemycket och är säker på att jag hade velat läsa den här som ung och att jag hade tyckt om den oerhört, särskilt i höstmörkret och med Halloween just annalkande.

2. R. L. Stines Mitt liv som varulv är nästa tips. Den är ganska ryslig ändå för att vara en barn-/ungdomsroman, men samtidigt är det Stines grej. Den här berättelsen är också mycket passande att läsa kring Halloween-tider skulle jag vilja säga. Det kan kanske vara en sådan där bok som kan göra en lite rädd för att sova ensam av, dock…

3. Sedan kan jag faktiskt också nämna en av de böcker jag blev ganska mörkrädd av när jag själv var yngre. Nicholas Adams Bara en mardröm?. Den är ganska rakt på, gastkramande, och så vidare, med de grepp som kanske tillhör psykologisk skräck. Jag vet inte vad jag skulle säga om språket idag, till exempel, utan baserar mest detta tips på att jag kommer ihåg denna bok hyfsat klart och tydligt än idag!

Bokvänspaket från Nelly #8

Lämna en kommentar

Ja, Nelly öppnade ju sitt bokvänspaket här om dagen – här kan ni se vilken bok hon fick i temat Nyfikenheter – alltså böcker eller författare vi är sugna eller på annat sätt nyfikna på!

Jag å andra sidan fick varken chansen att få en ledtråd, eller att öppna mitt paket med överraskningsmomentet. Mitt bokpaket var nämligen redan lite uppfläkt när jag skulle hämta posten och jag råkade helt enkelt dra upp paketet från ”fel ände” sett till det uppfläkta och helt plötsligt såg jag innehållet av önskad nyfikenhet:

Fem frågor: Lisa Bjärbo

1 kommentar

5 frågorAndra författaren i Fem frågor här på bloggen är Lisa Bjärbo – författaren till (bland annat) ungdomsromanerna Det är så logiskt alla fattar utom du, Allt jag säger är sant och, tillsammans med Johanna Lindbäck, också Vi måste sluta ses på det här sättet (läs mer om mina tankar här, här och här). Senaste av Lisa Bjärbo här hemma (och högst aktuell nu i höst) är hennes receptbok (Mera Vego) med Sara Ask. Ni som missat podden Allt vi säger är sant med Bjärbo och Bengtsson – lyssna!

 

foto_Petter-Cohen_Lisa-Bjarbo

Fem frågor till Lisa Bjärbo:

1. Vilka tre ord beskriver dig bäst som författare?
1. Åh, herre, vad svårt! Men okej. Jag säger: ”Vardagsvurmare” (för att jag älskar att skriva om små saker i vardagen). ”Relationjunkie” (för att relationer är det mest spännande jag vet, både i verkliga livet och i påhittade berättelser). Och kanske… ”Halvrolig”? (Jag tycker humor är en viktig ingrediens i allt, och vill gärna skriva texter som åtminstone har en rolig underton någonstans mellan all vardag, alla relationer och alla känslor.)

2. Vilken är din viktigaste ingrediens för en lyckad skrivprocess? 
2. Tystnad. Är anmärkningsvärt kass på att skriva om det inte är tyst och lugnt och helst folktomt omkring mig. Försöker med jämna mellanrum att lajva Carrie Bradshaw och sätta mig på café bland folk och skriva, för det verkar så härligt. Det går skitdåligt varje gång. Jag vill helst sitta hemma, själv, i tystnad och skriva.

3. Vilket verk har du skrivit som du nog aldrig kommer att glömma? 
3. Jag skulle bli mycket besviken på mig själv (och förvånad!) om jag plötsligt glömde bort någon av de böcker jag skrivit. Jag har ju slitit som ett litet djur med var och en av dem. Men min ungdomsroman ”Allt jag säger är sant” ligger kanske extra nära, för det finns en supercool gammal mormor i den som påminner mig om min egna mormor. Det var speciellt att skriva den, för min egna mormor dog under tiden jag höll på med boken. Jag tror att det påverkade både skrivprocessen och boken ganska mycket.

4. Vilken bok önskar du att du hade skrivit (och alltså inte den egentliga författaren)? 
4. Varje gång jag läser något av John Green så tänker jag att jag vill skriva som han gör. ”Var är Alaska?” är till exempel väldigt, väldigt bra. Den skulle jag gärna ha skrivit själv.

5. Vilken bok kan du inte undgå att föra på tal, om och om igen, just nu?
5. Jag har en hög med favoriter som jag tjatar hål i huvudet på folk om. ”Låt vargarna komma” av Carol Rifka Brunt, till exempel. Eller ”Tio lektioner i matlagning” av Lotta Lundgren. Eller allt, ALLT! av Liv Strömquist.

 

Foto: Petter Cohen

Sisterhood of the World Bloggers Award

7 kommentarer

Jag har senaste dagarna börjat se att nomineringar har börjat komma hos svenska bokbloggare vad gäller Sisterhood of the World Bloggers Award. Och av en händelse har jag blivit nominerad av både Nelly – och – Vargnatt. Tack till er båda! För sådana kärleksfyllda nyheter får en varm om hjärtat och glad i själen!

Följande instruktioner existerar:

1. Tacka bloggaren som nominerade dig, och länka till deras blogg (√)
2. Ha med Sisterhood of the World Bloggers Award-loggan i ditt inlägg (√)
3. Svara på de 10 frågorna som du fått (× 2 (√))
4. Nominera 10 andra bloggare och fråga dem 10 frågor (√)

Nellys frågor och mina svar på dem:

1. Om du bara fick läsa en bok för resten av ditt liv, vilken skulle det vara?
Jag tror nog att jag vill läsa en ungdomsroman – en som jag verkligen gillar och en som får mig att minnas hur det är att vara tonåring! Men exakt vilken titel får nog ett pistolhot avgöra!

2. Senaste bok du köpte?
Den senaste boken jag köpte var den som Adlibris levererade här om dagen till dig, som nästa bokvänsbok. Därför avslöjar jag inte titel eller författare!

3. Vad ska du göra i helgen?
I helgen ska jag faktiskt mestadels ta det lugnt. Jag kommer försöka ladda batterierna. Jag hoppas hinna läsa lite, pyssla lite inför halloween och jag ska gosa en del med mina katter. Jag hoppas också finna lusten att baka lite bröd.

4. Favoritförfattare?
Jag har inte en absolut favorit på så sätt. Men visst är det många jag hittills älskar ganska villkorslöst. Jag älskar hittills Bjärbo, Jägerfeld och Thydell (till exempel). Jag älskar också hittills Erik Axl Sund, Ajvide Lindqvist och Kepler (mer eller mindre). Men det här är bara ett litet axplock. Allt jag nämner i positiv bemärkelse på bloggen och även i svaren nedan och ovan, är indirekta älsklingar eller läsvärdheter.

5. Favorittv-serie?
Jag väljer att lyfta fram tre serier jag gillar mycket just nu: Doctor Who, The Killing och The Walking Dead.

6. Författardrömmar?
Visst har jag väl en liten vag dröm om att någon gång författa en ungdomsroman, eller en novellsamling (i samma anda) eller kanske en barnbok. Jag tror i alla fall att jag kan utesluta vuxenromaner från min författardröm. Och drömmar förblir ofta drömmar, även om det skulle vara fantastiskt om de skulle slå in.

7. Vad är det bästa du vet?
De tre bästa sakerna jag vet är: böcker, min sambo och mina katter (som är två!).

8. Vilken bok läser du nu och vad tycker du om den hittills?
Just nu läser jag Richard Fords Kanada. Jag tycker den är ganska tung att komma in i, men snart har jag kommit upp i (i alla fall) 50 sidor (vissa böcker tar ju lite tid).

9. Senaste film du såg på bio och vad tyckte du om den?
Haha. Jag har inte varit på bio på ett himla bra tag. Jag tror att det var World War Z jag såg senast (ja, alltså för ett ganska bra tag sedan). Och jag tyckte den var ganska bra och att den helt klart är en passande biofilm.

10. Vilken bok skulle du rekommendera till alla att läsa?
En ungdomsroman jag vill tipsa om (just nu) är Bornebuschs Född fenomenal. Jag gillade språket och farten en hel del (och Rut som person) och tror nog att jag kanske inte är helt ensam om detta!

Vargnatts frågor och mina svar på dem:

1. Vilka bilderböcker gillade ni som barn?
Jag älskade ”Pettson och Findus”, och vet att det var en av de bokserier jag alltid gick tillbaka till. Mamma uppmärksammade mig dessutom extra mycket på alla detaljer i Sven Nordqvists älskade serie. Sedan har jag alltid gillat Elsa Beskow som farmor presenterat mig för. Egentligen är ju vissa av sagorna förlegade på ett sätt i dagens samhälle, men illustrationerna är ju fortfarande magnifika och de kunde jag titta på hur länge som helst som barn.

2. En bok som du önskar att du kunde läsa för första gången igen?
Det får nog kanske bli… Hm (svår fråga) – kanske min allra första ”Harry Potter”-bok..?

3. Hur ser din perfekta lässtund ut?
Det är nog faktiskt mina frukoststunder ändå – oavsett om jag inte har jättemycket tid att läsa, så är det en stund fylld av lugn och ro. Jag har ingen sambo som stör mig, ena katten är oftast ute och den andra ligger i mitt knä. Det är en bra start på morgonen och en bra början på en jobbdag. Jag frestas inte att sätta på varken dator eller tv. Jag har inte så mycket grubbel efter en god natts sömn och så här års kan man dessutom tända ett mysigt ljus eller fler…

4. Är hela din familj intresserad av böcker och läsning?
Min familj är inte alls som jag. Eller mamma gillar ju att läsa och läser gärna, men kanske inte lika mycket som mig och hon är inte lika manisk i att hålla sig a jour. Pappa läser mycket sällan. Mina systrar läser då och då, men bara om de verkligen har lust och har hittat något som fångar deras uppmärksamhet till fullo… Om man ska räkna min egna familj (sambon) så läser han sällan, men helhjärtat när han väl hittat något intressant och värdigt.

5. Köper du helt eller lånar på biblioteket?
Jag vill gott och blanda här! Jag köper då och då, och lånar då och då. Jag skulle inte kunna välja det ena framför det andra!

6. Vilken är den bästa bokpresent du fått?
Två mycket genomtänkta bokpresenter har varit sambons val av examenspresent – den sista ”Harry Potter”-boken jag saknade i min samling och några månader innan dess fick jag min näst sista bok till ”Harry Potter”-samlingen av min syster som hittat den efter en del möda på second hand och i mycket gott skick!

7. Det flesta frågorna är ju positiva, men vilken bok har du verkligen inte gillat?
En del böcker av denna kategori kan jag inte ens erinra mig. Ett exempel på något jag inte gillar (knappt alls) är Avståndet mellan (som jag inte kunde läsa ut). Hela konceptet bara rasade när jag ville läsa den i sin helhet, men insåg att idén som var så briljant inte alls föll mig i smaken då den kändes ganska platt (tyvärr).

8. Kan man ha för mycket böcker?
Det kan man väl såklart kanske ha (i och med att böcker kostar pengar och dessutom väger mycket), men ett hem fyllt med böcker anser jag är ett bra och kärleksfullt hem, så jag vill ju svara nej.

9. Är det någon årstid du läser mer eller mindre på?
Jag tror att jag oftast läser mest på hösten av någon anledning (jag brukar få en liten extra knuff av bokmässan). Sedan har jag fått för mig att jag läser mindre på våren när solen lockar mig att röra på mig mer.

10. Den absoluta bästa boken du vill berätta om för världen just nu?
Oj – och den ska jag kunna ge ett svar på? Just nu vill jag uppmana bokälskare att inte låta Julie Otsukas När kejsaren var gudomlig gå dem förbi (för att lyfta fram någon)! Den kanske inte är den absoluta bästa boken (av allt jag någonsin läst), men den är läsvärd, språket är speciellt och riktigt vackert och man får inte heller missa hennes Vi kom över havet som man kan läsa innan bokrekommendationen!

Jag nominerar:

Eli läser och skriver
Emilias bokstäver
Prickiga Paula
Litteraturkvalster och småtankar
Bokstävlarna
Bokstaden
Sagan om sagorna
Bokbabbel
Andrea i boklandet
Inuti en bok

Ta till er min bloggkärlek till er, men avgör själva om ni vill delta i awarden till fullo!

Mina tio frågor blir följande:

1. Vilka böcker har du på nattduksbordet?
2. Vilket filmtips har du, där filmen är baserad på en bok?
3. När kan du verkligen inte läsa?
4. Är du bokmärkestypen?
5. Vad är mysigast med att läsa på hösten?
6. Sitter du på ett skräckigare lästips (inför Halloweentider), och i så fall vilket/vilka?
7. Har du en läsemaskot?
8. Hur många böcker har du läst hittills i år?
9. Vilken bok får man, enligt dig, inte döma efter omslaget?
10. Vilken bok längtar du mest efter just nu?

Tematrio: prisvinnare

18 kommentarer

tematrio[1]Den här veckan skriver Lyran: ”Temat denna vecka blir (…) prisvinnare, välj bland August eller andra priser. Berätta om tre prisade böcker du läst eller har lust att läsa.”

Och jag vet att jag i princip fortsätter att hylla de tre godingarna jag nämnt 2011 som helt enkelt består av en liten triss ungdomsböcker jag älskade innan (eller egentligen i samband med att Jägerfeld också fått sitt pris för Här ligger jag och blöder). Trion ser ut så här.

Om jag väljer att bonustipsa om de övre titlarna (medräknat favoriten av Jägerfeld), så vill jag även lyfta fram följande vinnare (en som jag är nyfiken på och alla är för ovanlighetens skulle inte  ungdomsromaner):

1. Svinalängorna av Susanna Alakoski (vinnare 2006). Det är en av vinnarna jag har hemma i bokhyllan, men som jag inte har kommit mig för att läsa ännu. Den väntar ju uppenbart på mig, dock. Jag tror att jag kan skylla detta på filmen en uns. När den kom så kom jag mig inte riktigt för att läsa boken, men jag köpte i alla fall filmen och såg den och (om jag inte minns helt fel) kapade jag sedan hem boken på second hand någon månad senare. Det är en av de där böckerna som bara skaaa (!) läsas!

2. Populärmusik från Vittula av Mikael Niemi (vinnare 2000). Denna vinnare fick jag i bokvänspaket av Nelly. Jag hade ju läst ett utdrag från boken i min utbildning och har länge varit sugen på att läsa den. Och jag tycker inte att jag blev besviken. Den är speciell, rungande och enligt mig riktigt läsvärd. Den har ett filmstuk över sig, men på ett befriande, nytt och fräscht sätt i allt det tragiska (och ibland komiska!). Min recension av boken återfinns här.

3. Sedan måste jag också lyfta fram Tomas Bannerheds Korparna igen (vinnare 2011). Jag ojade den en del efter att ha läst den (positiva oj!). Men det finns en sannerligen udda, välskriven och diskuterbar roman bakom denna vinnare. Jag är personligen mycket glad över att ha fått diskutera den här boken med andra och att jag inte endast fått nöja mig med att sitta med den i min ensamhet och bara tänka om den (med mig själv).

Tre på Tre: Låt vargarna komma

3 kommentarer

Den här boken har jag faktiskt tagit lite tid på mig att läsa ut. Den har känts väldigt speciell – inte minst då jag fick den signerad av Carol Rifka Brunt på bokmässan och då den har känts som en sådan där bok som man bara måste läsa inom en hyfsat snar framtid (och det har dessutom känts som en bok som jag skulle kunna tycka mycket om).

Låt vargarna komma visade sig också bli just en sådan bok jag hade tänkt. Den känns speciell, det är en sådan där långkaramell som man inte vill äta upp på en gång, det visade sig också vara en bok jag tycker väldigt mycket om. Den är svår att prata om på ett sätt, bara på grund av att den känns speciell, är en långkaramell och det finns så mycket att gilla (även om ämnet i sig är tungt och så vidare). Men trots att långkaramelleriet ligger i så mycket kan jag i alla fall konstatera:

1. Jag gillar huvudkaraktären June Elbus väldigt mycket. Jag kommer in i hennes liv inför, och i, en svår period då hennes älskade morbror som hon har ett alldeles unikt och vackert band med har AIDS och är inne på sluttampen av sjukdomen. Det finns inget mer att göra och döden närmar sig och är ett faktum. Jag upplever June som en tjej som tror att hon är ganska osynlig och trist, där morbor Finn liksom får henne att känna sig speciell, utvald och värdig. Hon verkar ha hittat sig själv på flera sätt, där hennes morbror (tänker jag) hjälpt henne att stolt vara just det här som gör June till June: historieintresset och med det hennes viktorianska klänning och kängor, hennes oförmåga att bry sig så mycket om vad andra tycker om henne (förutom kanske de där som betyder mycket för henne), hennes konstintresse (delvis genom Finn) och hennes ärliga sida gentemot sig själv och hennes förmåga att känna, ta in andras perspektiv och inte döma någon utifrån vad andra säger…

2. Jag gillar det verkliga i familjekompositionen: familjen Elbus med en mamma och en pappa som känns äkta, en storasyster som känns äkta, även om man känner att man har svårt att få en helhetsbild utav henne… En familj som hanterar en stor sorg i och med Finns AIDS och hans oundvikliga bortgång… En vilja att skylla Finns död på någon – en (för June) okänd man som skymtar på håll vid begravningen och som hennes syster menar är Finns pojkvän, hans mördare, hans död…

3. Jag gillar också Toby (Finns pojkvän). Han känns också på flera sätt äkta, han är alltifrån perfekt och han försöker också uppenbart att hantera förlusten av Finn, kanske med alla odds mot sin sida med tanke på vilken skuld andra lägger på honom! Han vill så gärna lära känna den June Elbus som han hört så mycket om i så många år, men vägen dit är inte lätt (delvis tack vare förutsättningarna). Jag upplever en självdestruktiv sida hos Toby som inte känns helt frånvänd (och en även hos Junes syster)…

4. Jag gillar också mycket med språket, även om jag har svårt att sätta fingret på exakt vad. Det är något med val av berättande, det är något med valet av att berätta en äkta historia med de skavanker och de med- och motgångar i olika möten som faktiskt är sanningsenlig i fler fall. Allting är inte solskenshistorier från punkt till pricka, de flesta historier mellan människor är nog ärligt talat ganska fläckig också (men det är inte säkert att vi minns).

5. Jag gillar tavlan (utan att gå in på exakt på vilka vis).

6. Jag gillar tanken om vargarna i Junes skog, hennes favoritplats.

Det här är en vemodig, en hoppfull, en vacker, men fläckig historia. Den känns och den kommer en nära. I början anar man kanske inte ens på vilket plan den kommer komma en nära eller i vilken utsträckning den kommer kännas. Men det känns. Så fruktansvärt mycket och det går liksom inte att undkomma den. Den är där. Både det fina och det fula, det lättare och det jobbigare. Det här är en vänskapsskildring, en kärleksskildring och en familjeskildring. Det handlar mycket om tankar, relationer och känslor – och – trots att det är Junes perspektiv så förstår jag de andra också: jag förstår ändå mamman, pappan, systern, Finn och Toby. Jag förstår såklart framför allt June (men inte bara).

Och vad jag än försöker skriva eller vad jag än försöker säga, så gör jag inte romanen rättvisa. Jag visste inte jättemycket om handlingen när jag läst den (jag visste lite om olika teman och att den skulle vara så bra), och jag behövde faktiskt inte veta så mycket mer. Att inte veta för mycket är också befriande.

Låt vargarna komma
Författare: Carol Rifka Brunt
Förlag: Gilla Böcker (2014)
ISBN: 9789186634599
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris