Onanisterna

onanisterna_omslag[1]Det var den här titeln jag bland annat köpte på grund av Allt vi säger är sant. Detta var också Prickiga Paulas boktips på poddinspelningen på bokmässan. Patrik Lundbergs Onanisterna var en av två titlar jag införskaffade för att ”jag måste läsa”!

Jag har läst ut även denna bokmässeinköpta ungdomsroman hyfsat snabbt. Det har såklart bland annat att göra med att den är bra. Men: jag hade faktiskt hoppats att jag hade känt ännu mer för den här boken, fastän jag inte kan bestämma mig för vad jag hade velat ha mer av eller sådär i sådana fall…

Hur som helst: Det här är en roman med en hel del igenkänning, och jag tror inte bara det gäller en viss sorts människa, utan alla eller de allra flesta. Det här tänker och känner inte bara Kim som är huvudperson. Vem har inte känt att man inte vet exakt vem man är? Särskilt i samband med att man påbörjar ett nytt kapitel i livet. Flera frågor uppkommer med detta därtill: Vad ska man göra med sitt liv? Vad är rätt och vad är fel beslut? Vad krävs för att räknas som vuxen? Och är det ny livet börjar – eller – hemska tanke: är det nu livet slutar? Måste man flytta från sin barndomsort för att utvecklas och bli den man är (som liksom: på riktigt)? Eller ska man stanna kvar? Och hur vet man ens vem man är och vem man inte är? Hur väger man det positiva med det negativa i allt virrvarr av frågor, tankar och känslor när man är mellan en massa, massa saker?

För grejen är såhär: Det som står i stycken här ovan (↑) är ju inte bara känslor som kan sättas samman med studenten i trean och livet därefter. Jag tror verkligen att alla människor någon gång i sitt liv ställer dessa frågor, och är frågande sig själv och sitt liv. Det sker kanske ofta när man faktiskt inser att den ”obligatoriska” skolgången är garanterat avslutad och att en ny tid har startat, men det finns så många fler tillfällen som man kan ställas inför dessa tankar och känslor.

Det Patrik Lundberg gör i Onanisterna som jag tycker om mycket handlar just om det där med igenkänning. Den framkallas delvis av lite halvstereotypa personbeskrivningar som styr läsaren att tolka på ett visst vis. Men det är på något sätt bara en utgångspunkt för att sedan kunna använda det emot läsaren. Och jag tycker det tillför väldigt mycket, måste jag säga! Det är bland annat också genom detta drag som jag förstår en hel del och det är härigenom jag också känner av kärleken när den är på riktigt. Kärlek på riktigt enligt mig är ofta den där kärleken som är kryddad med lite irritation på de man står nära – ni vet, de där sidorna hos människor som man tenderar att störa sig på, fast det ju är så att man älskar så mycket med dessa personer att man kommer över det där på några ögonblick (eller ibland fler)!

Som en parentes kan jag ju dessutom kommentera bokens omslag och även titeln. Omslaget är faktiskt snyggt och ganska stilrent (säger dessutom hon som nästan bara gillar mörka omslag som är stilrena). Bilderna har en mening och skivorna man ser på bilden får mig direkt att tänka Håkan Hellström (en favorit hos bland annat Kim i boken)… Och titeln kan jag ju erkänna att jag satt och försökte lista ut meningen med väääldigt länge. Och jag tror att jag kom fram till ungefär den meningen titeln har när det delvis ”avslöjas” mot slutet av romanen.


Onanisterna
Författare: Patrik Lundberg
Förlag: Rabén & Sjögren (2014)
ISBN: 9789129691658
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Advertisements

One thought on “Onanisterna

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s