Tre på Tre: Låt vargarna komma

Den här boken har jag faktiskt tagit lite tid på mig att läsa ut. Den har känts väldigt speciell – inte minst då jag fick den signerad av Carol Rifka Brunt på bokmässan och då den har känts som en sådan där bok som man bara måste läsa inom en hyfsat snar framtid (och det har dessutom känts som en bok som jag skulle kunna tycka mycket om).

Låt vargarna komma visade sig också bli just en sådan bok jag hade tänkt. Den känns speciell, det är en sådan där långkaramell som man inte vill äta upp på en gång, det visade sig också vara en bok jag tycker väldigt mycket om. Den är svår att prata om på ett sätt, bara på grund av att den känns speciell, är en långkaramell och det finns så mycket att gilla (även om ämnet i sig är tungt och så vidare). Men trots att långkaramelleriet ligger i så mycket kan jag i alla fall konstatera:

1. Jag gillar huvudkaraktären June Elbus väldigt mycket. Jag kommer in i hennes liv inför, och i, en svår period då hennes älskade morbror som hon har ett alldeles unikt och vackert band med har AIDS och är inne på sluttampen av sjukdomen. Det finns inget mer att göra och döden närmar sig och är ett faktum. Jag upplever June som en tjej som tror att hon är ganska osynlig och trist, där morbor Finn liksom får henne att känna sig speciell, utvald och värdig. Hon verkar ha hittat sig själv på flera sätt, där hennes morbror (tänker jag) hjälpt henne att stolt vara just det här som gör June till June: historieintresset och med det hennes viktorianska klänning och kängor, hennes oförmåga att bry sig så mycket om vad andra tycker om henne (förutom kanske de där som betyder mycket för henne), hennes konstintresse (delvis genom Finn) och hennes ärliga sida gentemot sig själv och hennes förmåga att känna, ta in andras perspektiv och inte döma någon utifrån vad andra säger…

2. Jag gillar det verkliga i familjekompositionen: familjen Elbus med en mamma och en pappa som känns äkta, en storasyster som känns äkta, även om man känner att man har svårt att få en helhetsbild utav henne… En familj som hanterar en stor sorg i och med Finns AIDS och hans oundvikliga bortgång… En vilja att skylla Finns död på någon – en (för June) okänd man som skymtar på håll vid begravningen och som hennes syster menar är Finns pojkvän, hans mördare, hans död…

3. Jag gillar också Toby (Finns pojkvän). Han känns också på flera sätt äkta, han är alltifrån perfekt och han försöker också uppenbart att hantera förlusten av Finn, kanske med alla odds mot sin sida med tanke på vilken skuld andra lägger på honom! Han vill så gärna lära känna den June Elbus som han hört så mycket om i så många år, men vägen dit är inte lätt (delvis tack vare förutsättningarna). Jag upplever en självdestruktiv sida hos Toby som inte känns helt frånvänd (och en även hos Junes syster)…

4. Jag gillar också mycket med språket, även om jag har svårt att sätta fingret på exakt vad. Det är något med val av berättande, det är något med valet av att berätta en äkta historia med de skavanker och de med- och motgångar i olika möten som faktiskt är sanningsenlig i fler fall. Allting är inte solskenshistorier från punkt till pricka, de flesta historier mellan människor är nog ärligt talat ganska fläckig också (men det är inte säkert att vi minns).

5. Jag gillar tavlan (utan att gå in på exakt på vilka vis).

6. Jag gillar tanken om vargarna i Junes skog, hennes favoritplats.

Det här är en vemodig, en hoppfull, en vacker, men fläckig historia. Den känns och den kommer en nära. I början anar man kanske inte ens på vilket plan den kommer komma en nära eller i vilken utsträckning den kommer kännas. Men det känns. Så fruktansvärt mycket och det går liksom inte att undkomma den. Den är där. Både det fina och det fula, det lättare och det jobbigare. Det här är en vänskapsskildring, en kärleksskildring och en familjeskildring. Det handlar mycket om tankar, relationer och känslor – och – trots att det är Junes perspektiv så förstår jag de andra också: jag förstår ändå mamman, pappan, systern, Finn och Toby. Jag förstår såklart framför allt June (men inte bara).

Och vad jag än försöker skriva eller vad jag än försöker säga, så gör jag inte romanen rättvisa. Jag visste inte jättemycket om handlingen när jag läst den (jag visste lite om olika teman och att den skulle vara så bra), och jag behövde faktiskt inte veta så mycket mer. Att inte veta för mycket är också befriande.


Låt vargarna komma
Författare: Carol Rifka Brunt
Förlag: Gilla Böcker (2014)
ISBN: 9789186634599
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Annonser

3 thoughts on “Tre på Tre: Låt vargarna komma

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s