Fem frågor: Helena Dahlgren

5 frågorIdag är det Halloween och lämpligt nog dags för Fem frågor med ingen mindre än Helena Dahlgren (jag menar – kika in det här!)! Helena Dahlgren har bland annat författat novellerna Kallelsen och Salamandertider (läs mer om mina tankar här och här). Det mest aktuella är att det är idag, på dagen, som den allra senaste novellen kommer ut – #nofilter! Jag inväntar e-novellen med stor spänning och tackar innerligt mig själv för att jag vågade satsa på läsplatta i somras!


selfie[1]

 

Fem frågor till Helena Dahlgren:

1. Vilka tre ord beskriver dig bäst som författare?
Åh, det där med hur man vill uppfattas kontra hur man faktiskt BLIR uppfattad är ju alltid svårt. Men detta sagt kör jag på stämningsbaserad, mörk och nördig. Det tycker jag beskriver mig rätt bra som författare.

2. Vilken är din viktigaste ingrediens för en lyckad skrivprocess? 
Idel vardagligheter, egentligen. Sovande, eller åtminstone snällt lekande, barn. Tid. Damn good coffee. En fungerande vardag. Det blir ju lätt att man landar i sådana basala grejer när man (som jag) inte försörjer sig på skrivandet utan har det som bisyssla, efter heltidsjobbet, familjen och allt det där andra som måste fixas. Jag vet inte om jag tror särskilt mycket på det där med inspiration: i min erfarenhet brukar den komma när man väl sätter sig ner och öppnar ordbehandlingsprogrammet, anteckningsboken eller vad man nu föredrar att skriva i. Ofta skriver jag på resande/springande fot, i mobilen eller anteckningsböcker till och från jobbet eller ute på promenad. När jag sedan sätter mig ner vid datorn tar jag scenerna – ibland inte mer än några korta ord och stämningsmarkörer – och utvecklar dem.

3. Vilket verk har du skrivit som du nog aldrig kommer att glömma? 
Förhoppningsvis kommer jag inte att glömma något jag skrivit, men ”Kallelsen” är speciell för mig. Jag skrev den ursprungligen till en Lovecraftnovelltävling som Science Fiction-bokhandeln ordnade, och det var det första jag skrivit i skönlitterär väg på flera år. Att sedan vinna tävlingen och sedermera få den utgiven (i lätt utökad version) på MIX var precis den skjuts mitt självförtroende behövde för att jag skulle våga fortsätta skriva på allvar. Även om det är en övernaturlig historia, som dessutom utspelar sig i början av förra seklet, på andra sidan Sverige, så lade jag in väldigt mycket av mig själv i den novellen. Mer än vad många inser, tror jag. Jag är fortfarande väldigt stolt över den.

4. Vilken bok önskar du att du hade skrivit (och alltså inte den egentliga författaren)? 
Jag drabbas av den känslan mest hela tiden, senast när jag läste Therese Bohmans ”Den andra kvinnan”. Älskar stämningarna hon förmedlar i romanen och hur de går hand i hand med huvudpersonens ständigt pågående inre monologer. Fast allra, allra mest vill jag nog vara Christine Falkenland när hon skrev ”Öde”. Läste om den nyligen och blev helt bergtagen av hur klar, poetisk, drabbande och vacker hennes prosa är. Är det okej om jag nämner ytterligare två böcker jag önskar att jag skrivit, eftersom det uppenbarligen är en fråga jag känner starkt för? (OBS! Retoriskt grepp.) Då säger jag ”… och de vita skuggorna i skogen” av Maria Gripe och ”The Goldfinch” av Donna Tartt. Den gemensamma nämnaren: you guessed it! Det suggestiva sätt som författarna förmedlar en specifik stämning. Är en sådan sucker för Språk & Stämning, alltså.

5. Vilken bok kan du inte undgå att föra på tal, om och om igen, just nu?
Eftersom jag är Twin Peaks-nörd ut i fingerspetsarna och fortfarande inte slutat jubla över det faktum att det blir en Lynch- och Frost-skriven fortsättning på Showtime 2016 måste det bli ”The Secret Diary of Laura Palmer” av Jennifer Lynch. Sjukt obehagligt och förvånansvärt inkännande om en ung kvinnas dubbelliv, hennes sexualitet, ångest och utsatthet. Och så ska Mark Frost skriva en ny Twin Peaks-roman också, som utkommer i slutet av nästa år! Den har jag redan börjat tjata om fast den inte ens är skriven än. Om ni följer mig i sociala medier och av okänd anledning har svårt för Twin Peaks är det nog avföljarläge med andra ord, åtminstone de kommande två åren… Å andra sidan: VARFÖR följer ni mig i så fall? (Ytterligare en retorisk fråga.)

 


Foto: Helena Dahlgren


Advertisements

2 thoughts on “Fem frågor: Helena Dahlgren

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s