Carmilla

Boken som påbörjades i november, men inte lästes klart till skräckläsutmaningen utan i förra veckan och därmed i december: Joseph Sheridan Le Fanus Carmilla. Detta är ju en klassiker och en klassiker jag har tänkt mig att läsa oerhört länge. Jag hörde talas om den på allvar för en sex, sju år sedan och nu – äntligen – tog jag mig i kragen. Jag läste den dessutom på engelska (det har ju inte blivit så mycket på engelska nu på ett bra tag)!

Carmilla[1]Carmilla är på flera sätt inte särskilt otäck – men det skapas ändå något i miljöbeskrivningar och känslobeskrivningar som gör att man i alla fall kan känna igen den klassiska spökhistorien. Jag gillar den tonen som framkommer av detta typen av berättande och det passar ofta mycket bra på just engelska också. Jag tycker ju om det där pampiga och lite klassiska sättet att berätta på engelska… Jag är inte alls rädd när jag läser, jag känner inget direkt obehag (förutom tanken på att inte veta vad som är dröm eller verklighet när man precis vaknat) – vilket i sig är ett bra grepp att tillhandahålla en sådan här berättelse.

Jag har lite svårt att åldersbestämma Laura och Carmilla, men det stör någonstans inte oerhört mycket att inte vara helt säker. Sedan vet jag inte om jag bara missat åldern om det någon gång presenterats. Laura bor med sin far, någonstans i ett fransktalande område av Europa. De bor fint, pampigt och lever omringade av anställda. De bor med detta sagt stort och har en betydelsefull roll i deras by. Laura är ganska ensam (vilket jag också antar att hennes far är emellanåt som änkling) och det är med en överväldigande lycka hon och hennes far tar hand om en ung kvinna i hennes egen ålder när den unga kvinnan i fråga varit med i en olycka. Den unga kvinnan är Carmilla.

Carmilla och Laura känner sig dragna till varandra och samtidigt finns det något skräckblandat över mötet för Lauras del eftersom hon kommer ihåg Carmilla från en dröm ett par år tidigare då hon vaknat av den unga kvinnans närvaro, men sedan ryckts ur en förtrollning då hon vaknat av ett stick vid nyckelbenet… Carmilla verkar dock ha drömt om henne samma kväll för länge sedan och denna bekännelse gör känslan av att höra ihop än starkare.

Det är så mycket i den här klassiska historien som är ganska självklart. Man inser vem Carmilla är fort. Man inser också vilka personer som är tillsynes samma (kanske på ett annat sätt än vad man hade gjort om man inte läst berättelsen utan istället lyssnat på den). Det är mycket med historien som är bekant för att man läst andra vampyrberättelser som är just klassiker. Men det är också trevligt att ha läst detta verk och se vad som inspirerat andra författare och andra berättelser som behandlar vampyren. Bland annat ska ju Bram Stoker ha inspirerats av Le Fanu (och om inte annat ser jag miljön!).

Jag är glad att jag läst detta verk – äntligen. Jag tyckte ändå om det!


Carmilla
Författare: Joseph Sheridan Le Fanu
Förlag: FrontList (2003)
ISBN: 1843500728
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Advertisements

One thought on “Carmilla

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s