Mikrorecension: Pauls flicka

pauls-flickaGuy de Maupassants Pauls flicka är en klassisk, lite längre (över 35 sidor) och ganska dramatisk novell som kretsar kring ung kärlek och unga känslor (på gott och på ont).

”Det unga paret gjorde sig ingen brådska. Deras båt, Madeleine, låg kvar, men just när de skulle stiga ned i den kysste de varandra till stor munterhet för åskådarna på bryggan.” (sid. 5).

Jag gillar novellen på flera sätt och den känns inte som en klassiker i mängden. Den har också ett driv i berättelsen, där jag både tycker mig kunna läsa novellen som just en berättelse, men där jag också tycker mig kunna läsa den mer symboliskt…


Pauls flicka
Författare: Guy de Maupasssant
Förlag: Novellix (2014)
ISBN: 9789175890562
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Annonser

Kollotävling

Kulturkollo har deckarvecka och med det är det utlottning/tävling i deckaranda (och deckare har har åtminstone jag blivit lite extra sugen på att läsa tack vare, bland annat, svt:s Deckarna)…

Jag läste förr deckare i Marklund-anda och jag läste mycket Peter Robinson (ja, förutom ”Kitty” som helt klart är min absolut största barndomsserie)… men nu för tiden blir det kanske lite väl lite deckare emellanåt även om jag har en storfavorit:

image

Jag gillar Kråkflickan mycket (och överlag också hela serien boken ingår i) av Erik Axl Sund (Jerker Eriksson & Håkan Axlander Sundquist) och kände mig faktiskt ganska knockad av berättelsen när jag läste den här. Det lockade mig, utan att ens blinka, till att läsa resten av serien!

Den här boken känns för mig både nyskapande och lite mer oklassisk. Det här är inte bara en deckare – utan lika mycket en rysare eller skräck. Historien är spännande, ramarna är spännande och att inte kunna räkna ut allt på egen hand är helt klart spännande (i min värld)… Har man av någon  anledning därför missat denna bok/serie så tycker jag absolut att man ska testa (dock kräver det sin läsare och man får inte vara för känslig)!

En komikers uppväxt

4C5B62B1-C0A3-473A-B673-99168961CD36Jag har ganska länge funderat på att läsa Jonas Gardells En komikers uppväxt och nästkommande böcker i just denna serie sedan jag för ett par år sedan läste Jenny. Jag köpte således pocketvarianten av första boken i serien i höstas, men det dröjde ända till nu i januari innan jag kom för mig att verkligen läsa den.

Jag både gillar och inte gillar boken om Juha Lindström. Jag tror att det har att göra med att jag tycker mig ana en yngre författare – som i ”lite trevande” i språket och berättandet även om jag mestadels gillar, men samtidigt kan ogilla det där trevande och lite ”slarviga” (ja, inte är det lätt att sätta ord på det jag känner). Det poetiska går ofta hem i detta verk, men ibland haltar det lite för mycket för att jag ska kunna känna igen den Gardell jag kommit att älska något oerhört. Samtidigt ligger det helt klart något lockande och kärleksfullt i känslan och tanken på en författare som utvecklats under årens lopp – att Gardell blivit ännu starkare, bättre på att uttrycka sig och skapa.

Realismen i En komikers uppväxt känns. Det känns när Juha är mellan två världar, när han försöker passa in och kampen mellan det goda och det onda i honom som en konsekvens av de där två världarna och strävan efter att passa in, att vara omtyckt, en del av den där accepterade skaran människor inom ramen för skolan… Det här blir i realismen också en mycket tung roman – både när det kommer till familjerelationer, vänskapliga relationer och de relationer som skolan mer eller mindre skapar (både i dynamiken av lärarrelationerna och de klasskamratliga (där man både kan känna hur mycket lärarna sviker och där man kan känna att det ”kamratliga” inte är att tala om i många fall))… Det här är en bok som känns på flera sätt. Jag tror man känner igen vissa bitar, att man känner igen vissa känslor och romanen gör det tydligt att minnen vandrar med oss på gott och på ont.

I detta verk tycker jag mig finna vissa referenser som återkommer i ”Torka aldrig tårar utan handskar” – kanske för att det är så att vissa bilder och vissa symboler bara är Gardells. Det gör att jag får en djupare känsla av att känna igen Gardells språk och känna Gardell en uns mer som författare!

Jag hittade även En komikers uppväxt som tv -serie i svt:s öppna arkiv, och då kan jag ju också tänka mig vad jag kommer att ägna uppmärksamheten åt idag…


En komikers uppväxt
Författare: Jonas Gardell
Förlag: Norstedt (2002)
ISBN: 9113011294
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Bokbytescirkel, födelsedagstävling och svtplay:

Idag är en ganska fin dag som gått i någon form av boklig anda nu på kvällskvisten:

Nelly har anordnat en bokbytescirkel och där är jag en av deltagarna. Jag tror det kan bli hur kul som helst och det är ett fint initiativ såhär i början av året och när nu alla hjärtans dag kryper allt närmare. Vad är väl trevligare såhär års än bokkärlek (who am I kidding – bokkärlek är alltid trevligt, året om)! Listan på hur vi ska skicka paketen är sammanställd och det känns bra att vi har hyfsat god tid på oss… Då hinner man både luska lite, klura lite och sedan skicka ett passande paket.

Jag har även snubblat över en finfin födelsedagstävling. Det är inget mindre än en blogg som fyller tre år och närmare bestämt C.R.M. Nilssons. Grattis till tre år – för visst kan man säga att det är årsdag för både bloggen och Nilsson! Kika in ni med, vet jag! Man kan anmäla sitt intresse fram till och med den 25:e januari.

Och sist men inte minst: jag hittade svtplay och kollade in svt:s första avsnitt av Deckarna. Jag vet inte riktigt vad jag väntade mig, men kom att fastna mycket mer för avsnittet och själva programidén än vad jag trodde att jag skulle göra! Det är ju inte så pjåkigt när man märker att det till och med kan bli så. Jag som inte har en jättekärlek i Roslund och Hellström som författarpar (jag har läst två böcker av dem där en är ganska färskt i minnet) sett till de två verk jag alltså kommit i kontakt med: de är fantastiskt intressanta och jag gillar deras utgångspunkt och förundras över deras samarbete. Oavsett vad jag nu tycker om de två romaner jag har läst utav dem… Det kan vara så att jag ser till att kolla upp övriga avsnitt framöver. Kvar att granska i serien är Anna Jansson, Denise Rudberg, Christoffer Carlsson och Katarina Wennstam.

Tematrio: Deckare

temadeckareLyran skriver kort och gott denna vecka: ”Berätta om tre favoritdeckare!” Detta för att inspirera varandra (jag väljer att tolka denna trio så, delvis i och med att jag själv inte läst många deckare det senare).

1. En deckarförfattare jag tyckte om som (ja, jag vet inte vad) när jag var yngre – Liza Marklund. Jag vet inte om jag är lika förtjust i henne längre, men jag har nästan alla böcker hemma om Annika Bengtzon (det är väl den senaste jag inta har köpt ännu på grund av att jag inte har läst boken dessförinnan). Liza har även gjort ett samarbete med James Patterson som jag tyckte var intressant för ett par år sedan (den står också i hyllan)!

2. Sedan är jag ju mycket förälskad i de där ”deckarna” som både är och inte är deckare i samma andetag och jag tänker främst på Erik Axl Sund (jag måste lära mig att använda detta pseudonym). Jag gillar kombinationen av skräck och rysare som kommer in så tydligt och särskilt i trilogin om Victoria Bergman. Samtidigt känner jag ofta att de har satt ribban oerhört högt med denna trilogi (där bok ett och två nog är allra bäst rent språkligt).

3. Och för att ta vid ett lite mer oklassiskt deckarpar till, så måste jag säga Kepler (jag tycker bättre om att bara säga Kepler än Lars Kepler). Egentligen är jag lite besviken på språket emellanåt och blir inte alltid lika medryckt i deras böcker, men ändå vill jag slå ett slag för deras deckarromaner som är nytänkande ibland och som ändå lockar en att läsa. Jag har inte vågat mig på Stalker ännu, och är nog fortfarande mest imponerad av Hypnotisören (som ju bryter med ganska många klassiska deckarberättelser genom att från början ange mördaren – utan – att det blir ospännande).

Lämna gärna fler deckartips i kommentarerna (om ni ändå råkat trilla in och läsa mitt inlägg)!