Mikrorecension: Pauls flicka

Guy de Maupassants Pauls flicka är en klassisk, lite längre (över 35 sidor) och ganska dramatisk novell som kretsar kring ung kärlek och unga känslor (på gott och på ont).

”Det unga paret gjorde sig ingen brådska. Deras båt, Madeleine, låg kvar, men just när de skulle stiga ned i den kysste de varandra till stor munterhet för åskådarna på bryggan.” (sid. 5).

Jag gillar novellen på flera sätt och den känns inte som en klassiker i mängden. Den har också ett driv i berättelsen, där jag både tycker mig kunna läsa novellen som just en berättelse, men där jag också tycker mig kunna läsa den mer symboliskt…

---

Pauls flicka
Författare: Guy de Maupasssant
Förlag: Novellix (2014)
ISBN: 9789175890562
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---

Kollotävling

Kulturkollo har deckarvecka och med det är det utlottning/tävling i deckaranda (och deckare har har åtminstone jag blivit lite extra sugen på att läsa tack vare, bland annat, svt:s Deckarna)…

Jag läste förr deckare i Marklund-anda och jag läste mycket Peter Robinson (ja, förutom ”Kitty” som helt klart är min absolut största barndomsserie)… men nu för tiden blir det kanske lite väl lite deckare emellanåt även om jag har en storfavorit:

Jag gillar Kråkflickan mycket (och överlag också hela serien boken ingår i) av Erik Axl Sund (Jerker Eriksson & Håkan Axlander Sundquist) och kände mig faktiskt ganska knockad av berättelsen när jag läste den här. Det lockade mig, utan att ens blinka, till att läsa resten av serien!

Den här boken känns för mig både nyskapande och lite mer oklassisk. Det här är inte bara en deckare – utan lika mycket en rysare eller skräck. Historien är spännande, ramarna är spännande och att inte kunna räkna ut allt på egen hand är helt klart spännande (i min värld)… Har man av någon  anledning därför missat denna bok/serie så tycker jag absolut att man ska testa (dock kräver det sin läsare och man får inte vara för känslig)!

En komikers uppväxt

Jag har ganska länge funderat på att läsa Jonas Gardells En komikers uppväxt och nästkommande böcker i just denna serie sedan jag för ett par år sedan läste Jenny. Jag köpte således pocketvarianten av första boken i serien i höstas, men det dröjde ända till nu i januari innan jag kom för mig att verkligen läsa den.

Jag både gillar och inte gillar boken om Juha Lindström. Jag tror att det har att göra med att jag tycker mig ana en yngre författare – som i ”lite trevande” i språket och berättandet även om jag mestadels gillar, men samtidigt kan ogilla det där trevande och lite ”slarviga” (ja, inte är det lätt att sätta ord på det jag känner). Det poetiska går ofta hem i detta verk, men ibland haltar det lite för mycket för att jag ska kunna känna igen den Gardell jag kommit att älska något oerhört. Samtidigt ligger det helt klart något lockande och kärleksfullt i känslan och tanken på en författare som utvecklats under årens lopp – att Gardell blivit ännu starkare, bättre på att uttrycka sig och skapa.

Realismen i En komikers uppväxt känns. Det känns när Juha är mellan två världar, när han försöker passa in och kampen mellan det goda och det onda i honom som en konsekvens av de där två världarna och strävan efter att passa in, att vara omtyckt, en del av den där accepterade skaran människor inom ramen för skolan… Det här blir i realismen också en mycket tung roman – både när det kommer till familjerelationer, vänskapliga relationer och de relationer som skolan mer eller mindre skapar (både i dynamiken av lärarrelationerna och de klasskamratliga (där man både kan känna hur mycket lärarna sviker och där man kan känna att det ”kamratliga” inte är att tala om i många fall))… Det här är en bok som känns på flera sätt. Jag tror man känner igen vissa bitar, att man känner igen vissa känslor och romanen gör det tydligt att minnen vandrar med oss på gott och på ont.

I detta verk tycker jag mig finna vissa referenser som återkommer i ”Torka aldrig tårar utan handskar” – kanske för att det är så att vissa bilder och vissa symboler bara är Gardells. Det gör att jag får en djupare känsla av att känna igen Gardells språk och känna Gardell en uns mer som författare!

Jag hittade även En komikers uppväxt som tv -serie i svt:s öppna arkiv, och då kan jag ju också tänka mig vad jag kommer att ägna uppmärksamheten åt idag…

---

En komikers uppväxt
Författare: Jonas Gardell
Förlag: Norstedt (2002)
ISBN: 9113011294
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---

This page is a sign!

Idag har jag wreckat lite i min Wreck This Journal. Det blev en påbudsskylt i boklig anda (och kattälskande):

Bokbytescirkel, födelsedagstävling och svtplay:

Idag är en ganska fin dag som gått i någon form av boklig anda nu på kvällskvisten:

Nelly har anordnat en bokbytescirkel och där är jag en av deltagarna. Jag tror det kan bli hur kul som helst och det är ett fint initiativ såhär i början av året och när nu alla hjärtans dag kryper allt närmare. Vad är väl trevligare såhär års än bokkärlek (who am I kidding – bokkärlek är alltid trevligt, året om)! Listan på hur vi ska skicka paketen är sammanställd och det känns bra att vi har hyfsat god tid på oss… Då hinner man både luska lite, klura lite och sedan skicka ett passande paket.

Jag har även snubblat över en finfin födelsedagstävling. Det är inget mindre än en blogg som fyller tre år och närmare bestämt C.R.M. Nilssons. Grattis till tre år – för visst kan man säga att det är årsdag för både bloggen och Nilsson! Kika in ni med, vet jag! Man kan anmäla sitt intresse fram till och med den 25:e januari.

Och sist men inte minst: jag hittade svtplay och kollade in svt:s första avsnitt av Deckarna. Jag vet inte riktigt vad jag väntade mig, men kom att fastna mycket mer för avsnittet och själva programidén än vad jag trodde att jag skulle göra! Det är ju inte så pjåkigt när man märker att det till och med kan bli så. Jag som inte har en jättekärlek i Roslund och Hellström som författarpar (jag har läst två böcker av dem där en är ganska färskt i minnet) sett till de två verk jag alltså kommit i kontakt med: de är fantastiskt intressanta och jag gillar deras utgångspunkt och förundras över deras samarbete. Oavsett vad jag nu tycker om de två romaner jag har läst utav dem… Det kan vara så att jag ser till att kolla upp övriga avsnitt framöver. Kvar att granska i serien är Anna Jansson, Denise Rudberg, Christoffer Carlsson och Katarina Wennstam.

Tematrio: Deckare

Lyran skriver kort och gott denna vecka: ”Berätta om tre favoritdeckare!” Detta för att inspirera varandra (jag väljer att tolka denna trio så, delvis i och med att jag själv inte läst många deckare det senare).

1. En deckarförfattare jag tyckte om som (ja, jag vet inte vad) när jag var yngre – Liza Marklund. Jag vet inte om jag är lika förtjust i henne längre, men jag har nästan alla böcker hemma om Annika Bengtzon (det är väl den senaste jag inta har köpt ännu på grund av att jag inte har läst boken dessförinnan). Liza har även gjort ett samarbete med James Patterson som jag tyckte var intressant för ett par år sedan (den står också i hyllan)!

2. Sedan är jag ju mycket förälskad i de där ”deckarna” som både är och inte är deckare i samma andetag och jag tänker främst på Erik Axl Sund (jag måste lära mig att använda detta pseudonym). Jag gillar kombinationen av skräck och rysare som kommer in så tydligt och särskilt i trilogin om Victoria Bergman. Samtidigt känner jag ofta att de har satt ribban oerhört högt med denna trilogi (där bok ett och två nog är allra bäst rent språkligt).

3. Och för att ta vid ett lite mer oklassiskt deckarpar till, så måste jag säga Kepler (jag tycker bättre om att bara säga Kepler än Lars Kepler). Egentligen är jag lite besviken på språket emellanåt och blir inte alltid lika medryckt i deras böcker, men ändå vill jag slå ett slag för deras deckarromaner som är nytänkande ibland och som ändå lockar en att läsa. Jag har inte vågat mig på Stalker ännu, och är nog fortfarande mest imponerad av Hypnotisören (som ju bryter med ganska många klassiska deckarberättelser genom att från början ange mördaren – utan – att det blir ospännande).

Lämna gärna fler deckartips i kommentarerna (om ni ändå råkat trilla in och läsa mitt inlägg)!

Coming soon:

• Eventuellt en tematriomedverkan
• Två recensioner (åtminstone)

Jag lovar och jag svär!

Öga för öga, tass för tass

Jag var i höstas en av vinnarna i en tävling på Adlibris där man skulle skicka in en valfri kattbild som man hoppades skulle kunna vara en vinnarbild. Man hade då chansen att vinna Maria Ernestams Öga för öga, tass för tass. Jag och mitt bokmärke (ja, det är ju faktiskt så jag kallar katterna med anledning) Reva var en av vinnarna med den här bilden:

Nu har jag också hunnit läsa vinsten. De 125 sidorna är snabblästa – jag läste halva boken strax innan läggdags och läste sedan nästa halva till ett varmt bad. Boken kommer både i ett format och ett sidantal som inbjuder till att läsa boken på ganska så kort tid (boken är lite mindre i formatet än många inbundna böckerna brukar vara). Jag skulle tro att de flesta kan läsa boken på ungefär någon timma. Det här är enligt mig därför en mycket passande ”mellanbok” om man exempelvis står mellan två tegelstenar och vill läsa något kortare för att bryta av det hela lite…

Baksidan utlovar ”en annorlunda spänningshistoria för kattälskare” främst men också ”andra”. Jag kan både hålla med och inte hålla med i samma andetag. Det är absolut något jag inte direkt har läst innan bland annat och i och med att man både levereras en historia med kattperspektiv (som i förstaperson) i början av romanen samt slutet. Katten är dessutom hela tiden närvarande i berättelsen eftersom huvudpersonen Sara är hängiven kattägare till sin älskade Miszka. Katten och omsorgen för katten blir därför mer påtagande i den här romanen än vad jag har sett den ha i många andra verk – och jag känner igen mig som kattägare i berättelsen. Det är heller inte så konstigt att mycket av fokuset ligger på Miszka i och med att Sara och hennes Björn precis flyttat till sitt drömhus och Miszka är en viktig del av deras familj! Men frågan är om boken verkligen tilltalar någon som inte åtminstone gillar katter en del? Jag tänker nämligen att romanen kan bli lite väl tjatig annars.

Romanen är som baksidan utlovar lite annorlunda. Jag tänker inte avslöja för mycket om på exakt vilka sätt, men kattperspektivet och kattnärvaron är ju en del i det hela som jag nämnde innan… Men ändå kan jag känna att den också känns lite vanlig eller vardaglig och det känns som om det finns många fler som skulle kunna skriva liknande historier och frågan är om boken överlag verkligen blir så annorlunda då?

Baksidan utlovar även en spänningshistoria och det är den också både och också inte… Det är absolut lite spännande emellanåt, och särskilt när berättelsen når en slags kulmen, men jag som läser en hel del annan litteratur som jag skulle säga är mycket mer spännande av olika anledningar, tycker att det hela känns lite forcerat på något sätt… Och slutet känns så kort och lite abrupt på något vis och jag har svårt att samla ett utlåtande om vad jag egentligen anser om det.

Trots en del tankar och trots att jag absolut inte tycker det här är jättebra, så är det ändå lite mysläsning. Det känns trots allt mysigt att känna igen sig i kattägarperspektivet och att få ta del av en kort berättelse som alltså går att läsa på kort tid… Det finns saker att gilla även om jag är lite av en kritiker ibland.

Fokuserar vi på omslaget ser vi att det är en katt på det. Med detta avklaras ytterligare en punkt i Kaosutmaningen 2015: ”Läs en bok med ett djur på omslaget”. Det är närmare bestämt punkt 1 i listan som avklaras. Och illustrationerna som Lina Bodén gjort till boken (ja, för det finns kattillustrationer i denna roman), de är riktigt fina.

Wreck Bellas Journal

Igår kom ett efterlängtat paket med posten – nämligen Bellas Wreck This Journal:

Det gjorde lite av min trötta dag. Jag ägnade en timma åt att wrecka och jag blev själv nöjd med resultatet! Ett av uppslagen har jag gjort en nytolkning av (sett till min egen WTJ) och det andra uppslaget blir en inspiration till min egna (även om jag kommer välja att göra någon form av omtolkning även där)!

En summering av bokåret: 2014

Jag väljer att summera bokåret genom att:

1. Sammanställa den intressantaste statistiken WordPress gett mig angående min bloggstatistik.
2. Leverera min egenkomponerade statistik som WordPress inte kan hålla koll på, utan jag.
3. Summera året lite kort med mina alldeles egna ord.

---

Bloggstatistik:

• 2014 har I Elinas hylla blivit besökt över 17 000 gånger – och – flest läser bloggen från (inte helt oväntat) Sverige, men många läser också från Finland och USA.
• 2014 laddades det upp 247 bilder här på bloggen, vilket genomsnittligt ger fem bilder/vecka.
• 2014 års mest besökta inlägg och dag står (inte helt oväntat) Om en vecka fyller bloggen år – det ska firas för, tillsammans med den 27:e augusti som datum.
• 2014 utökades I Elinas hylla med 295 inlägg, vilket gör att sista inlägget 2014 blev det 928:e på bloggen.
• 2014 har flest inlägg publicerats på söndagar (vilket jag inte alls tycker är konstigt).
• 2014 har flest hittat till bloggen genom Bokbloggar.nu samt Bloglovin.
• 2014 har bokbloggen förärats flest kommentarer från Vargnatts bokhylla, Emilias bokstäver och Johannas deckarhörna! Stort tack för det!

Lässtatistik:

• 2014 lästes 101 verk sammanlagt.
• 2014 utgörs dessa 101 verk av 18 080 sidor med specifikt.
• 2014 gav mig 96 verk på svenska.
• 2014 gav mig 5 verk på engelska.
• 2014 gav jag upp Richard Fords Kanada för en permanent framtid (och cirka tre andra böcker har pausats, men kanske inte för all framtid).

Summering:

Det här året har givit mig en hel del tillbaka ändå. Jag trodde inte att 2014 skulle bli året då jag återupptäckte tjusningen med exempelvis barnboken – men det blev det sannerligen.

Jag tycker även att året har gett mig ganska varierad läsning ändå (som jag var ute efter när jag fortfarande var student och då jag tyckte att det blev mycket läsning av samma slag), men 2014 har jag varierat mig: jag har läst klassiker, nyare romaner, noveller, böcker, seriealbum, litteratur för barn, unga, vuxna och jag har varierat mig vad gäller genre och tema också. Det har blivit både dystopier, skräck, rysare, thriller, drama/skönlitteratur, fantasy, spökhistorier, självbiografier, vardagsrealism, romantik (bland annat) och till och med snusk…

2014 har jag även lärt mig att försöka hitta läslusten och jag har tillåtit mig att pausa fyra böcker (varav en av dem för all framtid). Jag har även börjat hitta en liten taktik för hur jag ska framkalla den där läslusten mellan varven: där fungerar novellen och barnboken ypperligt för mig.

Jag gillar min nya jobbdagstradition: att läsa innan jobbet till frukosten och att kanske, kanske orka några sidor innan läggdags. Den förärar jag 2014 all credit för. Det var verkligen året då denna tradition kom för att stanna! Den ger mig ganska mycket tillbaka tycker jag också. Jag hinner både slappna av innan jobbet och hinner någonstans också att vakna till på ett behagligt sätt.

Med detta sagt lämnar jag nu 2014 bakom mig, för att blicka framåt och åtnjuta bokåret 2015!