En komikers uppväxt

4C5B62B1-C0A3-473A-B673-99168961CD36Jag har ganska länge funderat på att läsa Jonas Gardells En komikers uppväxt och nästkommande böcker i just denna serie sedan jag för ett par år sedan läste Jenny. Jag köpte således pocketvarianten av första boken i serien i höstas, men det dröjde ända till nu i januari innan jag kom för mig att verkligen läsa den.

Jag både gillar och inte gillar boken om Juha Lindström. Jag tror att det har att göra med att jag tycker mig ana en yngre författare – som i ”lite trevande” i språket och berättandet även om jag mestadels gillar, men samtidigt kan ogilla det där trevande och lite ”slarviga” (ja, inte är det lätt att sätta ord på det jag känner). Det poetiska går ofta hem i detta verk, men ibland haltar det lite för mycket för att jag ska kunna känna igen den Gardell jag kommit att älska något oerhört. Samtidigt ligger det helt klart något lockande och kärleksfullt i känslan och tanken på en författare som utvecklats under årens lopp – att Gardell blivit ännu starkare, bättre på att uttrycka sig och skapa.

Realismen i En komikers uppväxt känns. Det känns när Juha är mellan två världar, när han försöker passa in och kampen mellan det goda och det onda i honom som en konsekvens av de där två världarna och strävan efter att passa in, att vara omtyckt, en del av den där accepterade skaran människor inom ramen för skolan… Det här blir i realismen också en mycket tung roman – både när det kommer till familjerelationer, vänskapliga relationer och de relationer som skolan mer eller mindre skapar (både i dynamiken av lärarrelationerna och de klasskamratliga (där man både kan känna hur mycket lärarna sviker och där man kan känna att det ”kamratliga” inte är att tala om i många fall))… Det här är en bok som känns på flera sätt. Jag tror man känner igen vissa bitar, att man känner igen vissa känslor och romanen gör det tydligt att minnen vandrar med oss på gott och på ont.

I detta verk tycker jag mig finna vissa referenser som återkommer i ”Torka aldrig tårar utan handskar” – kanske för att det är så att vissa bilder och vissa symboler bara är Gardells. Det gör att jag får en djupare känsla av att känna igen Gardells språk och känna Gardell en uns mer som författare!

Jag hittade även En komikers uppväxt som tv -serie i svt:s öppna arkiv, och då kan jag ju också tänka mig vad jag kommer att ägna uppmärksamheten åt idag…


En komikers uppväxt
Författare: Jonas Gardell
Förlag: Norstedt (2002)
ISBN: 9113011294
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Annonser

9 thoughts on “En komikers uppväxt

  1. Louise skriver:

    En komikers uppväxt var den första bok jag läste av Gardell och har varit fast sedan dess. Som du säger så återkommer ju vissa sker. Även i hans andra böcker finns det vissa roller, konflikter och ämnen som ständigt återkommer. Jag gillar det. Det är liksom Gardell. Hela den här serien, En komikers uppväxt, Ett ufo gör entré och Jenny är väldigt bra. Filmatiseringen som ligger i Svt’s öppna arkiv är också väldigt bra.

    • Elina skriver:

      Ju mer Gardell jag läser desto mer känner jag att jag känner honom som författare/känner igen hans författarröst! Det känns tryggt på något sätt… (: Jag kollade igenom avsnitten i svt:s öppna arkiv och jag gillade nästan mer än boken tror jag (med viss irritation på någon detalj – men det märks att Gardell varit med och hållit koll på läget). (; (:

    • Elina skriver:

      Jag gillade ”Jenny” när jag läste den… men jag tolkade den mest som ett enskilt verk också. Jag har ju en så oerhört stark relation till TATUH med vilket påverkar lite… (:

      • emiliaaalto skriver:

        Aah, jag förstår. Minns att jag var helt traumatiserad när jag läste Jenny! Fullkomligt förstörd, troligtvis till stor del på grund av kontexten av de andra böckerna. Tycker också mycket om Torka aldrig tårar utan handskar (har tredje kvar dock) men har nog inte jämfört dem så mycket eftersom det var så länge sedan jag läste hans tidigare.

        • Elina skriver:

          Ja, jag tror nämligen jag skulle se annorlunda på ”Jenny” och tolka annorlunda om jag har de andra böckerna med mig! (Köpte ”Jenny” på bokrea för ett par år sedan och läste den innan de andra böckerna i serien på grund av att den kallades fristående.) Hur som haver är Jonas Gardell en av de bästa när det kommer till känslor, att ge uttryck och skriva poetiskt dessutom (och om sanningen på något vis)!

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s