Tillägg till ”Jag heter inte Miriam”

Förra veckan cirklade vi om första bokcirkelboken för i år: Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam. Vi var ganska rörande överens om hur viktig eller stark denna roman är i förhållande till andra världskriget, men det var också nyttigt att på allvar uppmärksamma vissa delar som Axelsson valt att skildra i nutid och hur vissa av dessa detaljer kanske faktiskt hade kunnat undvaras (och detta hade jag inte reflekterat direkt över men håller med om nu när jag uppmärksammat dem ordentligt). För mig är det främst tillbakablickarna, minnena och Miriams relation till sitt barnbarn som är det starkaste med hela romanen, och även hennes relation till Thomas…

Det är när man särskilt har läst sådana här typer av böcker som man i bokcirkeln mår bra av att prata av sig tillsammans. Tunga och starka böcker liksom sprängfyller en med tankar och känslor och det kan vara bra att bara få sippra vissa tankar, prata om vissa specifika scener och dessutom komma in på en del välbehövliga sidospår.