Tematrio: Påsk

Lyrans noblesser skriver denna vecka: ”I år är Påsktrion helt valfri, berätta om tre filmer, böcker, godissorter, traditioner ni på något sätt förknippar med påsken!”

Och jag kan ju skratta lite åt det hela – jag är ingen direkt påskfirare på så vis (kanske för att påsken ofta konkurrerat lite väl tight med min födelsedag sedan jag lyckades födas den 10:e april). Jag äter inte en endaste påskgodis från affärerna, gillar åtminstone påskbordet (med finsk touch) och jag piffar inte ens upp hemmet nämvärt inför påsk… Men jag ska nog ändå lyckas få till en trio av häxor (även om det inte direkt är påsktema på häxtemat i egentlig mening):

1. Jag är småkär i filmen Hocus Pocus (från 1993) som jag sett flera gånger om sedan jag var yngre. Det är ju egentligen mer av en Halloween-film, men det känns som att Halloween i USA är lite av påsk här i Sverige och jag vet att jag sett filmen både i Halloween-tid och i påsktid i modern tid. Jag har många fina minnen till den och såg den senast för cirka ett år sedan och jag kommer spara den lika nära hjärtat som exempelvis barndomsfavoriten Jumanji… Låt er dock inte luras av Hocus Pocus och tro att den mest bara är lite söt och småotäck, nej, den är faktiskt lite sorglig också!

2. I övrigt kan jag ju känna lite att påskkärringar inte är alls lika intressanta som häxorna i Engelsfors-trilogin! Jag vill därför uppmana den som inte läst boken eller filmen Cirkeln att göra detta! Jag fastnar egentligen bara mer och mer för de där vardagligare häxorna än de lite mer klassiska… Det är något som frestar mig i allt det där vardagliga, och att det i allt det där vardagliga bara existerar magi, oanade krafter och att det handlar om helt vanliga tjejer och även killar som är just häxor (fast de alltså ser ut som vem som helst och har en vardagstillhörighet precis som vem som helst)… Sedan är ju boken allt annat än vardaglig eller tråkig – tvärtom. Det inryms också ondska. Ja, det frestar och är så bra!

3. Jag vill också lyfta upp ”Harry Potter”, fast det mest känns som om jag gör det för att jag önskar att påsken var mer magisk à la Harry Potter-magin. Kunde vi inte fått gå påskkärring, fast i kläder i Harry Potter-anda? Kunde vi inte fått känna samma magi? Då hade jag nog ta mig tusan älskat påsken på en helt annan nivå! Min favorithäxa i Harry Potter är såklart Hermione och jag hoppas kunna göra det som är en av hennes favoritsysselsättningar under den kommande påskledigheten: jag hoppas få tid att läsa!

Mikrorecension: Madame de Breyves melankoliska sommar

En 29 sidor lång novell av Marcel Proust, där känslorna hos en viss madame de Breyves verkligen tar oväntat mycket plats och utvecklas för en specifik man under en (som novellen indikerar) sommar.

Geneviève gav henne en lätt förvånad blick och gick på spaning efter monsieur de Laléande; men han hade redan gått. (sid. 9).

Den här novellen är fantastisk i hur den med hjälp av främst känslor och repliker på så kort om plats verkligen får läsaren att inse hur madame de Breyves känslor för en specifik man både förändras och tar oväntad plats i hennes liv. En replik som är väl placerad av mannen i fråga sätter igång hela den här karusellen och jag måste säga att jag gillar hur novellen ger ett sådant känslotryck och dessutom hinner ge en känsla för tid och miljö för att rama in den!

---

Madame de Breyves melankoliska sommar
Författare: Marcel Proust
Förlag: Novellix (2014)
ISBN: 9789175890586
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---

Jag vaf:ar idag…

…och är jag hemma och vårdar min förkylning (vaf) och hoppas den flyttar ut för en mycket lång framtid. Jag har snörvlat och framför allt hostat i över en vecka nu. Jag har med detta knappt läst en enda sida, men det är också på grund av att jag sovit kasst, hostar så jag skakar med alldeles för jämna mellanrum och nu hoppas jag att tre dagars vila (fredag-söndag) ska göra sitt!

Därav har jag alltså inte heller uppdaterat bloggen nämnbart (mer än med ett tidsinställt inlägg ↓) och i övrigt har jag lagt all energi på jobbet och katterna och inte alls mycket på hemmet eller bloggen.

Fem Frågor till Fruktans Martin Gunnesson

Nu är det än en gång festliga fredag på bloggen och dags för Fem frågor. Det är tredje inlägget i inslaget tillägnat Fruktan! Jag läste i somras Stockholms undergång av Fruktan och mer om vad jag tyckte kan man läsa här. Mer om Fruktan som är ett skrivarkollektiv kan man också läsa om på deras hemsida. Idag är det Martin Gunnessons dag! Martin har författat novellen ”Landhöjning” i älskade Stockholms undergång:

---

 

Fem frågor till Martin Gunnesson:

1. Vilka tre ord beskriver dig bäst som författare?
Motvalls, Stämningsdriven, Storvulen

2. Vilken är din viktigaste ingrediens för en lyckad skrivprocess?
En öppen dörr till det inre landskapet

3. Vilket verk har du skrivit som du nog aldrig kommer att glömma?
”Landssång” Än så länge har jag bara skrivit ner fragment av en historia, men landet och människorna skiljer sig från andra världar jag fabulerat fram. Den världen existerar och lever någonstans, men jag får bara ytters sällan tillgång till den och kan skriva om den.

4. Vilken bok önskar du att du hade skrivit (och alltså inte den egentliga författaren)?
”The Strange High House in the Mist” av Lovecraft

5. Vilken bok kan du inte undgå att föra på tal, om och om igen, just nu?
”Reflections on the Revolution in France” av Edmund Burke. Politisk filosofi så välskriven att den är er ren njutning att läsa. Den dyker upp titt som tätt för att ge kontrast till dagens offentliga samtal.

 

---

Foto: http://fruktan.se/

---

Fem Frågor till Fruktans Malin Gunnesson

Nu är nästa festliga fredag här och det är dags för Fem frågor. Det är andra inlägget i inslaget tillägnat Fruktan! Jag läste alltså i somras Stockholms undergång av Fruktan och vad jag tyckte om novellsamlingen kan man läsa här. Mer om Fruktan som är ett skrivarkollektiv kan man också läsa om – fast här. Idag är det Malin Gunnesson jag ägnar fokus på! Just Malin har författat novellen ”Den brända jorden” i älskade Stockholms undergång:

---

 

Fem frågor till Malin Gunnesson:

1. Vilka tre ord beskriver dig bäst som författare?
Vardagsnära. Drömmande. Odisciplinerad.

2. Vilken är din viktigaste ingrediens för en lyckad skrivprocess?
En kopp te och att faktiskt sitta på rumpan och skriva.

3. Vilket verk har du skrivit som du nog aldrig kommer att glömma?
En kort novell som heter ”Spel”. När jag hade skrivit den så fick författarsjälvförtroendet en rejäl knuff framåt.

4. Vilken bok önskar du att du hade skrivit (och alltså inte den egentliga författaren)?
”Liftarens guide till Galaxen” av Douglas Adams.

5. Vilken bok kan du inte undgå att föra på tal, om och om igen, just nu?
Just nu läser jag mest faktaböcker och det tenderar att slinka in i diskussionen ganska ofta.

 

---

Foto: http://fruktan.se/

---

Tematrio: Vilja-läsa-böcker

Den här veckan har jag slagit mig till ro för att delta i Lyrans Tematrio. Temat denna vecka är böcker man skulle vilja läsa av olika anledning: ”Berätta om tre böcker ni skulle vilja läsa!” Såklart finns det ju som Lyran är inne på en hel del anledningar till varför man vill läsa vissa böcker, och det kan också finnas vissa orsaker till varför man inte bara läser dem… Men hur det än är så finns det tre böcker jag gärna skulle vilja ta upp i tematrion:

1. John Williams Stoner vill jag läsa. Det är nästa bok till bokcirkeln och jag har hört så mycket gott om den! Jag blev dessutom än mer sugen på att läsa den när jag hörde att den inte bara är populär nu, utan mer eller mindre är nypopulär, eller ska man säga pånyttfödd (i och med att den här romanen är femtio år gammal)? Det känns som om jag bör ha försökt mig på den faktiskt och hoppas såklart tycka om den en hel del till på köpet!

2. En annan bok jag länge velat läsa, men varit lite för feg att ta mig an (på grund av att jag är så rädd att bli besviken) är boken jag läser just nu om kvällarna: Fredrik Backmans Min mormor hälsar och säger förlåt. Den här boken är ganska nyss påbörjad och jag gillar den redan mycket… Men jag undrar varför jag är så bra på att i enstaka fall envisas med att vilja läsa en bok, vara rädd för att bli besviken på boken varpå jag väntar nästan för länge med att verkligen läsa den fast jag ju så innerligt vill!

3. Den bok jag köpt på rean och som alltså inte är läst sedan tidigare är Marie Lus Legend. Den kan jag också meddela att jag vill läsa en hel del. Det är inte en slump att det var den enda olästa boken sedan innan som klickades hem med bokreaskörden i år… Däremot hamnar jag lite i dilemmat jag beskriver i punkt två… Jag är någonstans rädd att bli besviken (på grund av höga förväntningar) och därför kanske jag väntar alldeles för länge innan jag tar mig an den… Men jag hoppas jag inte hamnar i samma tankemönster nu när jag försökt avslöja mitt onda mönster för mig själv!

Just nu:

På morgnarna nu för tiden läser jag noveller och närmare bestämt Thomas Ligotti (inspirerad av Edgar Allan Poe och H. P. Lovecraft). Novellsamlingen heter Skuggan på världens botten och andra berättelser:

Min uggla/mitt bokmärke vaktar boken så fint (och talar om med näbben exakt vart någonstans jag är (näbben är den finemanga pilen))!

Bok blir film: Cirkeln

Jag har faktiskt inte undgått Cirkeln som film och såg den tillsammans med min minstsyrra och min sambo för någon helg sedan. Det har redan innan filmen kommit varit en berg- och dalbana angående vad jag trodde att jag skulle tycka om den och inte, samt om jag skulle se den eller inte… När filmen ens kom på tal var jag så hysteriskt taggad att det inte var klokt – samma när första teasertrailern kom. Och sedan dalade det till lite med de mer officiella trailers som gått i samband med att biopremiären närmat sig. Jag har läst andras tankar om filmen innan jag själv såg den och kände ena stunden att jag ville se och nästa föddes en liten oro. Men nu har jag alltså sett den!

Och jag är faktiskt inte alls besviken! Visst fattas det en och annan karaktär och visst är filmen med detta inte lik boken i den bemärkelsen. Men: jag tror att man aldrig får glömma bort att bok och film inte är samma sak! Det skulle vara helt omöjligt att få med alla detaljer från en bok (kanske också vissa som känns ganska så viktiga för en läsare) i en film. Filmen är helt klart mer tidsbegränsad… Därför måste man göra val, fatta vissa beslut och jag tycker ändå att det är rätt val och beslut som tagits! Jag är nöjd som läsare av filmen på boken jag tyckt så himla mycket om, fast det såklart med denna ekvation alltid finns en risk att jag kan gå från biosalongen mycket mer besviken än icke-läsaren.

Så jag är faktiskt riktigt imponerad av filmen! Jag är nöjd med skådespelarna, skådespelet, miljön, musiken – ja, för att tala lite filmspråk så köper jag helt enkelt mise-en-scénen rakt av. Vissa karaktärer ser såklart lite annorlunda ut än vad jag hade föreställt mig i huvudet, men jag hade samtidigt inga svårigheter att se karaktärerna och ganska direkt acceptera dem och förstå varför vardera person fått sin specifika roll! Jag gillade dessutom att det magiska inte tog överdrivna former med allt för mycket effekter. Jag gillade färgsättningen mycket och tyckte kort och gott att jag hamnade helt rätt och i helt rätt stämning.

Jag gick faktiskt ifrån biografen med ett leende på läpparna och jag hoppas nu innerligt på uppföljare och är så glad att jag inte valt att se (eller ens överväger att se) Fifty Shades of Grey (vilket jag läst någonstans är en av den här filmens största konkurrent om man ser till biopubliken)… Jag känner efter att ha sett den här filmen absolut att jag kommer vilja äga den när den kommer ut till försäljning! Och så känner jag inte särskilt ofta efter bio!

Jag tackar så oerhört många för den här filmen (bland andra skådespelarna, Sara Bergmark Elfgren och Levan Akin)! ♥

Fem Frågor till Fruktans Erik Odeldahl

Äntligen är det igångkick 2015 för Fem frågor. Det är också dags för första festliga fredagen i Fruktans anda av en rad! Jag läste i somras Stockholms undergång av Fruktan och vad jag tyckte om novellsamlingen kan man läsa här. Mer om Fruktan som är ett skrivarkollektiv kan man istället läsa här. Just Erik Odeldahl ligger bakom novellen ”Lönelördag” i novellsamlingen:

---

 

Fem frågor till Erik Odeldahl:

1. Vilka tre ord beskriver dig bäst som författare?
Undersökande. Noggrann. Semi-disciplinerad.

2. Vilken är din viktigaste ingrediens för en lyckad skrivprocess? 
Jag behöver förbereda mina berättelser noga. Oftast vet jag början, mitt och slut och har en utförlig synopsis innan jag börjar skriva. Den håller i och för sig aldrig, för jag kommer alltid på något bättre medan jag skriver, men utan en nedlåst plan så kommer jag ingenstans.

3. Vilket verk har du skrivit som du nog aldrig kommer att glömma? 
“Mirakelmakarna” – en satirisk roman om religion, sexslavar och mördade statsministrar som jag skrev i mitten av nittiotalet. Den blev aldrig färdig, men har så många bra idéer bland alla de dåliga att jag måste ta upp den igen någon gång.

4. Vilken bok önskar du att du hade skrivit (och alltså inte den egentliga författaren)? 
Nick Harkaways “The Gone-Away World”, eller kanske “I am Legend” av Richard Matheson. Eller “LA Confidential” av James Ellroy. De är alla helt perfekta.

5. Vilken bok kan du inte undgå att föra på tal, om och om igen, just nu?
“Cryptonomicon” av Neal Stephenson, men mest för att jag nyligen har hittat anledningar att referera till den på jobbet i många olika sammanhang. Den är också en snudd på perfekt bok.

 

---

Foto: http://fruktan.se/

---

Årets bokreaskörd:

Högen består av:

• Holly Black och Toni Di Terlizzis ”Spiderwick”- och ”Bortom Spiderwick”-serie (inte fullt ut men nästinpå i alla fall).
• Maria Gripes Tordyveln flyger i skymningen (en älskad klassiker i min värld).
• Marie Lus Legend (den enda titeln i årets rea jag införskaffat och inte läst)