Hägring 38

9789100134952Månadens bokcirkelbok var Kjell Westös Hägring 38. Vi hade träffen igår och vi blev bara tre stycken sammanlagt på stadsbiblioteket, men det var trevligt för den sakens skull! Jag hade igår två kapitel kvar av boken att läsa. Därför såg jag till att vara på plats tidigare än vad jag behövde för att ägna extra tid på läsningen. De två sista kapitlen lästes därmed ut någon timma innan själva bokcirkeln.

Jag hade jättesvårt att komma fram till vad jag känner för den här romanen tills bokcirkeln fullt ut. Det är en roman som är mycket långsamtgående. Man skulle kunna kalla den seg, men jag väljer att uttrycka det som just långsamtgående. Det finns från start en ganska mörk stämning i romanen, och den släpper aldrig taget om romanen även om den alltså är långsam. Samtidigt som det kanske inte händer jättemycket eller sägs så mycket i romanen med klarspråk, så märker man mot slutet att det kanske har hänt och sagts mer än vad man direkt har kunnat uppfatta…

Hägring 38 är egentligen kanske inte alls min så kallade kopp te. Ändå känner jag att den ger mig mycket mer än vad jag trott och att jag tycker en hel del mer om den än vad jag först trodde tack vare bokcirkeln. Det var mycket som jag kanske inte riktigt hade hunnit uppfatta eller komma fram till i min ensamhet, men som vi tillsammans i cirkeln kunde uppfatta eller komma fram till. Det är en mäktig känsla! Så från att ha varit lite tvekande till exakt vad jag känner inför denna roman har jag slutligt landat i att jag tycker om den och de detaljerna som gör att man får tänka ett varv extra.

Det är befriande att en av huvudpersonerna – Thune – är en helt vanlig man. Han är ganska mesig, han känns inte så där överdrivet konstlad som vissa karaktärer i böcker kan kännas. Det tycker jag är oerhört befriande! Han är lika vanlig som många av de människor jag har runt omkring mig! Han gör både rätt och fel. Han är också ganska ensam (och ensamhet tror jag är en känsla som de flesta känner igen eller åtminstone kan utläsa). Den andra huvudpersonen i romanen – Fru Wiik, också känd genom romanen som Matilda eller Miljafröken – känns dock inte helt vanlig, utan ganska skadad av sina minnen från inbördeskriget… Hon är inte riktigt hel utan verkar istället ha gått in i två roller (som fru Wiik och Matilda) som ska överskugga den skadade och hämndlystna Miljafröken. Fru Wiik är hon i romanen på jobbet och Matilda är hon privat. Men någonstans i henne börjar Miljafröken skymta fram…

Historien utspelar sig strax innan andra krigets officiella utbrott. Året är 1938 och vi befinner oss i Helsingfors. Att politiken och ens åsikter är känsliga i denna tid märker jag som läsare av hela tiden. Jag får också en obehaglig känsla av att veta hur mycket inbördeskriget tillbaka i tiden har påverkat vissa och man skulle rent allmänt vilja skona alla för vad som komma skall (oavsett om det kanske inte påverkar alla lika mycket)…

Vill man läsa en historia som är spännande, men som inte är fylld av action utan som istället är mer av ett drama. Ja, då kan detta vara helt rätt bok! Den är verkligen intressant och jag blev mer medryckt i historien än vad jag trodde att jag skulle bli. Och även om man (som jag) tror att detta kanske inte är ens kopp te, så kanske det visar sig vara en smak man kanske visst tycker om i slutändan!


Hägring 38 : roman
Författare: Kjell Westö
Förlag: Bonnier (2013)
ISBN: 9789100134952
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Kulturkollos tisdagsutmaning: Språk

Än en gång kommer Kulturkollo med en tisdagsutmaning som jag känner att jag kan, vill och har tid att vara med i! Denna vecka är det språkets vindar som blåser på Kulturkollo. Veckans tisdagsutmaning består av två stycken frågor (fetade) och efter vardera fråga följer mitt svar!


1. Vilket är världens vackraste (eller bästa, konstigaste, mest användbara…) ord?

Vilken är en av världens svåraste frågor att besvara? Nej, inte riktigt kanske, men nästan. Jag skulle vilja svara med något käckt ord som kan betyda flera olika bra saker beroende på sammanhang, men då skulle jag säkert inte kunna ge ett svar den här veckan… Däremot skulle jag vilja påstå att ett av de mest kraftfulla, tydliga och mest användbara orden i världen är ordet ”nej”. Så det ordet vill jag slå ett slag för!

2. Saknar du något ord i svenska språket? Uppfinn ett!

Jag älskar sammansatta ord. Det behöver inte vara ord som är godkända av Svenska Akademien, utan mitt hjärta slår ett slag för sammansatta, påhittiga ord varhelst jag hittar dem (och helst i någon skönlitterär favorit)! Ett ord jag gillar mycket för eget bruk är ”älsklingsallt”. Ordet ger upphov till viss tolkning, men för mig betyder det att någon eller något fyller ut så pass många poster nära mitt hjärta att det inte finns någon annan rättvis beskrivning av denna person eller sak… Det är liksom känslorna som definierar ett ”älsklingsallt”.

#Hyllvärmare2015: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

hundraåringenDet här blev för mig en ganska knepig bok. Jag insåg ganska snabbt att den gick mycket fortare att läsa än Jönssons Mitt liv som hund och det var precis vad jag behövde. Men så hade jag ju också hört så mycket om denna humoristiska och klockrena boken som blivit film att jag dessutom gick in med delvisa föreställningar om vad jag hade att vänta samt en del förväntningar…

Och jag tycker inte att boken lever upp till de förväntningar jag haft på den. Jag hade väl kanske hoppats på något med humor à En man som heter Ove, men det blir inte alls riktigt det jag får… Jag får en historia som är ganska långtradig, väldigt överdriven och det finns mycket i den här boken som inte är ”jag”… Kapitlen är för långa, historien är för överdriven, delvis seg och jag tycker mig inte alls få känslor för en enda av karaktärerna (jag är nog mest nyfiken på elefanten i sanningens namn). Allt känns för lätt överspelat (såsom det faktum att två stycken faktiskt dör och det inte verkar ge upphov till varken motstridiga känslor eller väcka något hos de skyldiga) och jag gäspar tyvärr en del när berättelsen går bakåt i tiden…

Så jag köper egentligen inte konceptet. Ändock förstår jag att man kan göra det och om man köper det förstår jag också om man kan underhållas och ryckas med på ett helt annat plan än vad jag gjorde. Vill man ta fasta på förordet av Jonas Jonasson kan man kanske också acceptera ramarna bättre för historien i och med att Jonasson där lyfter berättandet och mer eller mindre den typen av berättande som kan vara intressantast att lyssna på – den mer utspädda. Men hur jag än vrider och vänder på det så landar jag i samma ”nja”.

Det är kul att ha fått ta del av denna historia. Den gick snabbt att läsa trots mina känslor för den. Jag tror att ramarna helt enkelt inte passade mig, fastän det alltså fanns något där som gjorde att jag ändå läste den här romanen från pärm till pärm…

Jag gav pappa filmatiseringen i julklapp. Så jag ska faktiskt eventuellt ge Allan en chans till i filmformat!


Hundraårinegn som klev ut genom fönstret och försvann
Författare: Jonas Jonasson
Förlag: Pocketförlaget (2010)
ISBN: 9789186369279
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Februariläsningen

Ja, vad ska man säga om den? Den är sannerligen lättsammanfattad:

  • Välkommen hem av Johanna Lindbäck
  • Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson

Februari månad skulle gå i hyllvärmarnas tecken och det gjorde den, även om det inte blev en big slam direkt. Sammanlagt har jag läst två verk, men i och med att jag envisades länge med Reidar Jönssons Mitt liv som hund kan jag räkna med de sidor jag kom i den till det sammanlagda sidantalet 801 sidor.

Den bästa boken var helt klart den första hyllvärmaren jag läste ut – Välkommen hem. Den segaste boken denna månad och den jag slutligen och med rätta för mitt eget bästa gav upp – Mitt liv som hund. Jag kom inte alls in bra i språket och jag försökte verkligen, men jag kommer nog inte kunna ge den en chans (så här blir det vidareslussning till second hand). Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om… Men jag samlar mina tankar i dagarna för att skriva ihop en recension.

I mars hoppas jag på mer läsning, kort och gott! Jag hoppas också på en hel del sol och en hel del lugna fina stunder. Jag hoppas verkligen att detta kan bidra till fler verk och även fler sidor (för februari vittnar om ett ganska lågt sidantal för att vara mig ändå, jag brukar ligga över 1000 sidor (oftast))…