Stoner

Ja, nu känner jag att det är dags att skriva ihop någon form av recension av Stoner av John Williams. Jag har haft så svårt att skriva ihop den att jag väntade in bokcirkeln som var i torsdags… Och nu är det alltså dags att lämna mina tankar om boken här på bloggen.

Jag har länge hört så himla mycket ros riktat till den här boken och jag har varit så peppad att få läsa den och själv få uppleva det där som så många verkat älska, tokgilla och höja upp till skyarna… Men alltså: jag kan inte!

Stoner må vara en av de tråkigaste böckerna jag har orkat ta mig igenom (visserligen med ett flyt och utan större problem), men jag har tyckt att den har varit väl vardagstrist, grå och faktiskt ganska platt. Och det är på rund av detta jag inte kan tycka alls särskilt mycket om den. Jag känner mig mycket svagt inställd till den efter att ha läst den. Det är som att jag har väntat på den där aha-upplevelsen och som att jag kanske hade hoppats att den skulle komma snart, snart, snart… Men för mig kom den aldrig.

Språket är bra och det måste ju uppenbarligen finnas något i det som hjälpte mig att läsa ut boken med ganska stor lätthet: det finns ett flyt och det finns något där som ändå gör att man läser vidare hela tiden. Men jag kan inte känna särskilt mycket för historien som sådan (eller jo, men inte på så vis och inte i goda känslors lag). Jag kan inte heller känna så mycket för huvudpersonen William Stoner. Jag sa på bokcirkeln att det är sådant man annars kan leta efter och som väcker känslor hos en som läsare, att man känner igen sig på något sätt i huvudpersonen… Men jag gör inte det. Och tur är väl kanske det på flera vis… För jag hoppas inte att jag är särskilt lik denna man.

Det känns som att Stoner är en man som har levt ett liv där inte så mycket betytt något. Jag kan se ett fåtal ljuspunkter i hans liv och det är inte hans uppväxt, inte jordbruket, hans giftermål och inte direkt stunderna utanför jobbet. Hans ljuspunkt är väl litteraturintresset som han upptäcker som student och som han sedan håller fast vid och senare också arbetar med… Det är till litteraturen han visar de kanske starkaste och mest positiva känslor en man som han kan visa – så litteraturen blir väl också hans tillflyktsort när annat i hans liv tär…

Som läsare märker jag ju att det inte står helt rätt till med Stoners första kärlek, Edith, senare hans fru. Jag blir faktiskt mer uppslukad av tankar om hur hon egentligen mår psykiskt och om vad som rör sig i hennes tankar när hon gång på gång beter sig så olika i olika perioder av sitt liv…

Sammanfattningsvis kan konstateras: Nej, Stoner var inte direkt något för mig. Jag tror att den får ta en tur till en secondhand-hylla om förhoppning om en annan läsare!

Jag anser mig med denna bok uppfylla punkt 16 i Kaosutmaningen 2015: ”Läs en bok vars omslag är till största del grått”. Ja, för jag ser många nyanser grått (och nästan bara grått) på omslaget!


Stoner
Författare: John Williams
Förlag: Natur & kultur (2014)
ISBN: 9789127137998
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Annonser

2 thoughts on “Stoner

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s