Tematrio: Presenter till mor

tematrioIdag är det Mors dag och Lyrans tematrio denna vecka har huvudfokus på just denna dag: ”berätta om tre bra morsdagspresenter att ge eller få!”

Min mamma firades delvis redan i fredags då jag hade vägarna förbi och kunde räcka över Mors dags-gåvor som hon öppnade noggrannare idag. Min mamma gillar att läsa precis som jag gör, men jag brukar nästan alltid ge mindre presenter (än böcker) på Mors dag, som jag även gjort i år. Min mamma fyller nämligen år i juni och jag brukar försöka satsa på än mer pompa och ståt vid detta tillfälle!

1. Min mamma älskar att dricka te. Så något te-relaterat går alltid hem hos henne. I år fick hon en tepåsdevis att använda de dagar hon väljer tepåsen framför lösteet. Jag råkar även veta att mamma, precis som jag själv, ibland åtnjuter en kopp te i samband med bokläsning.

2. Min mamma fick även lite choklad i årets Mors dags-gåva. Jag tänker att det skulle kunna åtnjutas i samband med bokläsning precis som det te-relaterade. Det var även av denna anledning som jag har önskat mamma en bra Mors dag med firande i form av en kopp te och lite choklad!

3. Sist men inte minst firas Mors dag alldeles för bra för att inte ge bort lite plantor som såtts under våren. Mamma fick i år en hel del paprikaplantor att åtnjuta solen tillsammans med i sommar, och även tre lite större physalisplantor. Just de sistnämnda plantorna är en produkt av mina plantor från förra våren som stått sig över hela vintern och mår så pass bra att de skapat egna bebisar i år! ♥

Annonser

Mikrorecension: Fas 3

fas3Ann Herbeleins Fas 3 är en äkta vardagsnovell när novellen är just vardaglig på ett obehagligt och sorgligt sätt då den handlar om en nutid med tillbakablickande på ett förflutet och vad som blivit mellan två äkta makar.

Ett helt liv, tänker hon, ett helt liv ryms på ett hyllplan i mitt vitrinskåp. (…) Så unga vi var. Vad visste vi om livet? Vad visste jag om kärleken? (sid. 7-8).

Jag känner mycket när jag läser novellen och jag hinner tänka en hel del om både det ena och det andra. Novellen är välskriven då jag som läsare finner ett obehag i den sorgliga tillvaro som kantar just den här novellens vardag och jag tycker att mycket hinner sägas (inte bara med ord) på väldigt kort tid (man kan nästan säga att novellen fungerar lite som det där hyllplanet i vitrinskåpet)…


Fas 3
Författare: Ann Heberlein
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890708
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Evig natt

ladda nedAlla dessa trilogier som man påbörjar, men som man ibland nästan drar sig för eller är nära på att glömma att avsluta. Men nu är jag även i mål med Guillermo del Toros och Chuck Hogans vampyrtrilogi – Evig natt är nämligen den tredje och sista boken i serien.

Ja, så för ett par år sedan började jag bekanta mig med denna dystopiska vampyrtrilogi. Vampyrerna är verkligen inte som de klassiska vampyrerna är i Dracula eller liknande verk… Nej, det är de sannerligen inte. De har ju för det första en gadd och inte vampyrtänder och det hela är dessutom ganska motiverat, men invecklat och jag påminns även i denna del om vampyrernas historia fram tills romanens nutid som utspelar sig i modern tid.

Kampen mot blodsugarna fortsätter i denna roman. Evig natt beskriver hur långt vampyrerna kommit i sitt vidareutvecklade och mer vampyrvänliga samhälle. Jag ryser vid tanken på blodlägren vari man placerat stor del av den överlevande befolkningen: den som ska agera föda för vampyrerna och som dessutom ska avla nya ”boskap”… Föroreningarna i luften är påtagande, men det ger också en något vampyrvänligare himmel då solen helt enkelt inte kan tränga in på samma sätt längre…

Det konstiga är att det var så pass länge sedan som jag läste de föregående böckerna, men ändock minns jag så mycket. Jag tror därför att del Toro och Hogan berättat denna historia på ett minnesvärt sätt, och att de dessutom  eventuellt skriver något upprepande, men inte på ett sådant sätt att det direkt stör mig. Jag kan fortfarande se upplösningen framför mig i andra boken, men jag minns lika tydligt öppningen och de större vändningarna ifrån första romanen. Det måste jag ge dem credit för!

Så utan att spoila än mer, måste jag säga att jag ändå är ganska nöjd med att ha läst hela serien. Slutet är något utdraget, men känns okej för serien som sådan och jag accepterar det. Jag är numer också beredd och i allra högsta grad nyfiken på att kika närmare på filmatiseringen av serien i form av tv-serien (The Strain) som gått på sexan om jag är rätt informerad (?)!


Evig natt
Författare: Guillermo del Toro
Förlag: Bra böcker (2013)
ISBN: 9789175130477
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Kallocain

boye-karin-kallocainI onsdags gick jag på sista bokcirkeln innan sommaren. Vi hade läst klassikern Kallocain av Karin Boye. Den här romanen hade jag egentligen läst ut för ett tag sedan, men jag behövde faktiskt skapa lite distans innan jag över huvud taget tänkte till om den. Så numer har jag också tänkt till två gånger: en gång någon vecka innan bokcirkeln då jag samlade mina egna tankar, och efter bokcirkeln har jag även fått med mig lite kloka tankar från mina cirkelkamrater.

Jag fascineras av hur man ändå kan beskriva en dystopisk framtid med sådan övertygelse. Jag har inga sympatier direkt för Leo Kall när jag i början bekantar mig med honom, men det är också för att jag är en läsare som lever i en värld där den fria viljan inte är kvävd, vilket den absolut är i Kalls militärstat. Leo Kall är nämligen ett övertygande exempel på en person som vuxit upp i en värld där allting kontrollerats och noga implementerats sedan invånarnas, eller medsoldaternas, födsel – till och med deras tankar och känslor. Familjen är bara en ram vari nya medsoldater kommer till världen – det är inte en relation byggd på kärlek, trygghet och värme. Tanken är inte att man på något sätt ska älska sin hustru eller sin man, utan det anses som ett problem att utveckla starka känslor för varandra. Äktenskapet byggs endast upp av en drivkraft: att avla barn. Känslor skulle kunna ställa sig i vägen för denna drivkraft då staten verkar rekommendera både att man byter partner om inga barn sätts till världen inom ramen för var äktenskap, man verkar också se det som något eftersträvansvärt att lämna varandra när barnen uppnått en bra ålder. Inom ramen för militärstaten flyttar barnen hemifrån och sätts på internatskola vid sju års ålder. Man säkrar helt enkelt värdena hos statens medsoldater denna väg: eller stöper alla i samma form?

Så det är inte undra på att Leo Kall är den han är, sätter så stor tilltro i staten, känner en trofasthet inför staten och alla de regler som rymmer den. Leo är ett praktexemplar av vad staten kräver och vill se hos en medsoldat. Han är till och med så hängiven staten att han forskar i statens namn och han lyckas skapa kallocainet – ett tänkt sanningsserum som ska kunna tjäna staten och skilja statens trogna mot de mer otrogna…

I en värld av detta slag är det självklart att man försöker smälta in. Man vill för något i världen självfallet och absolut inte bli avslöjad som en förrädare. Staten följer upp tips angående otrogna staten – människor anger varandra och detta stärker känslan av att man såklart vill smälta in. Man vill inte ens bli påkommen med att sitta på fel sätt, gå på fel sätt eller säga något som kan misstolkas. Självklart finns det alltså dem som inom ramen för staten försöker styra sin tankar och känslor. Och precis lika svårt som vi vet att det kan vara att styra sina tankar och särskilt känslor, så är det det för Leo Kall, hans fru och självfallet också hans medsoldater, vilket tiden utvisar.

Jag gillar att det är så mycket som ryms inom en lite kortare roman. Denna dystopi är enkel att ta till sig på så sätt, men samtidigt är språket väldigt vackert och tungt, så jag känner att romanen trots allt skulle kunna vara värd att läsas om (för jag misstänker att jag inte upptäckt allt inom ramen för den). De känslor som kläs med ord i Kallocain är som poesi. Avsaknaden av känslor kläs istället av och är kala. Även detta berör och ger effekt.

Mer vill jag nog inte säga om denna roman. Den är mäktig i det lilla och även om det är en dystopisk berättelse om en framtid, så kan man med lätthet applicera den på 1900-talets historia och även 00-talets på flera sätt. Romanen talar om polisöron, polisögon och med vår världs digitala och tekniska framgångar vågar jag påstå att det här blir enklare och enklare att sköta diskret, vilket är skrämmande…


Kallocain [Elektronisk resurs]
Författare: Karin Boye
Förlag: Bonnier Pocket (2010)
ISBN: 9789174290875
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Kulturkollos tisdagsutmaning: Favoritdjur

Vilken passande tisdagsutmaning till veckans tema på Kulturkollo:

”Vilket är ditt fiktiva favoritdjur? 

(Och eftersom det är näst intill omöjligt att välja bara ett djur så är det fritt fram att berätta om hur många favoritdjur som helst!)”

Och man får dessutom svara att man har flera fiktiva favoritdjur och inte endast en!

Jag sitter hemma med mitt favoritdjur, som också kan vara ett favoritdjur fiktivt också: katten. Jag har två livs levande och jag känner alltid den där extra samhörigheten med en karaktär som är kattmänniska, gärna kattägare, och därmed har en ”fiktiv” katt i den meningen. Jag kan på rak arm komma på tre katter jag ändå måste gilla i Harry Potter: Hermiones katt Krumben (svenska namnet) eller Crookshanks (engelska namnet), vaktmästarens katt Mrs. Norris och även vår kära professor Minerva McGonagall som kan förvandla sig till katt… Jag skulle vilja säga att alla dessa katter har några av de kattdrag jag gillar bäst: personlighet, en envis sida, en trofast sida och de har den där gracen och smidigheten som bara ett kattdjur kan ha (i princip). En annan katt som är fiktiv som jag gillat sedan småbarnsben är Pelle Svanslös samt katten Gustaf, eller Garfield om man så vill.

Jag kan inte undvika att försöka dra in ännu en varelse från Harry Potter: Dobby. Jag vet att han är husalv och att han kanske inte i den meningen är ett djur, men jag vill ändå försöka slå ett slag för Dobby (och egentligen inte husalver som sådana)! Hans ögon är så bedårande, hans personlighet och hela hans uppenbarelse. Jag skulle vilja ha en egen Dobby på momangen om det fanns möjlighet, men jag inser verklighetens begränsningar (och också begränsningarna serien som fiktion ger mig i sin helhet). Men han är i alla fall bedårande och fastän han kanske har en lite negativ sida också, som i och för sig alla har, så förlåter man det i samma andetag som han ler och man inser att hans uppsåt är renare än vad djuret jag nämnde innan har…

Sist men inte minst vill jag också nämna det djur som jag lärt känna mer som fiktiv varelse än verklig: hästen. Jag har som liten varit hästtjej genom min mammas barndomsminnen och genom hästböcker, fastän jag i ärlighetens namn inte varit närmare en häst och ridning än att jag klappat hästar och hälsat på dem som små – och – att jag dessutom suttit på några få hästar i samband med ett flyktigt djurparksbesök eller så… Jag säger bara Pollux-böcker och många sådana och många kvällar av drömmande. Men kanske kommer jag uppfylla drömmen någon dag och lära mig rida som vuxen? You never know!

Tematrio: Olästa klassiker

tematrioTematrion hos Lyran denna vecka lyder som följer: ”Berätta om tre klassiker du inte läst, men är nyfiken på!” Och jag känner lite: Vart ska jag börja? Vilka titlar eller författare är de tre jag tror mig vara mest nyfiken på?

1. Vad som helst av Jane Austen. Jag har endast nosat på något utdrag i engelskan av Austen och jag är egentligen oerhört nyfiken på Jane Austen i sin fulla prakt, även om jag alltså aldrig kommit mig för. Jag inbillar mig att hennes klassiker är skrivna med glimten i ögat och att det finns en viss ton där som jag skulle tycka om. Men det vet jag alltså inte ännu.

2. Efter att ha sett filmen Den hemliga trädgården (som bok författad av Frances Hodgson-Burnett), måste jag också säga att jag är ganska nyfiken på boken. Jag är nog mest nyfiken på hur hon beskriver de yngre karaktärerna och hur deras relation till den hemliga trädgården, varandra och de vuxna beskrivs med ord!

3. Jag är också nyfiken på Mary Shelleys Frankenstein. Jag har sett den nämnas så många gånger i olika kurslitterära verk och jag har sett ett par stycken olika filmatiseringar av Frankenstein (vad det känns som i alla fall)… Och jag skulle verkligen vilja bekanta mig med denna klassiker någon gång i mitt liv.