Jurtjyrkogården

king-stephen-jurtjyrkogarden_50e32c26ddf2b33cd2000d4fDetta är en av de titlar som står med i min kurslista för sommarkursen jag läser i år. Jag har som jag erkänt tidigare varit lite rädd för att testa Stephen King efter en kanske tre misslyckade försök sedan flera år tillbaka, någon av hans romaner, men främst har jag faktiskt testat hans noveller. Så jag var ganska rejält nervös för denna titel och lånade hem den från biblioteket mycket tidigare än vad jag egentligen behövde.

Jurtjyrkogården börjar i sakta mak med att familjen Creed flyttar till den lilla staden Ludlow från Chicago. Louis Creed har fått arbete som läkare på universitetet i närheten och makarna Creed hoppas att deras två barn ska anpassa sig bra till det nya livet i den betydligt lugnare staden än den de lämnat. I det nya huset har de nära till skogen, de har på ett annat sätt nära till sina grannar och Rachel Creed faller ganska direkt för huset Louis valt ut.

Alla börjar sakta att slå sig till ro och komma in i de nya småstadsrutinerna. Barnen tar flytten bättre än vad både Louis och Rachel har vågat hoppas på, makarna får bra kontakt med sina nya grannar och huset de flyttat till är hemtrevligt och tryggt… i alla fall till en början! Det som startar som en obehagskänsla hos Louis och Rachel när de vandrar genom skogen tillsammans med en av sina grannar för att se traktens omtalade djurkyrkogård, visar sig vara mer befogad än vad de trott och i ett första skede skrattar bort…

Jag tycker främst att King är riktigt duktig på att personbeskriva karaktärer som känns levande, som har samma känslor och tankar som många av oss faktiskt har… Alla karaktärer har både bra och dåliga sidor, och det känns som att King analyserat varje detalj när han byggt upp karaktärerna så att även det lilla kommer med. En sådan sak som att till exempel Louis känner sig lite obekväm med att besöka grannarna en kväll för att de vet att han är läkare och frun i huset har svår reumatism. Eller en sådan sak som att stadsborna (familjen Creed) försöker bortförklara sina obehagskänslor i skogen som något typiskt en stadsbos. Eller varför inte en sådan enkel sak som vårt förhållande till döden och hur den, trots att den på ett sätt är en naturlig del av ett liv, är något vi helst inte tänker på, talar om eller vill komma i kontakt med.

Andra kvalitéer är helt klart hur King lyckas beskriva det psykiska måendet på ett ganska enkelt sätt och med hjälp av det lilla. Jag tycker också att han lyckas beskriva dottern Ellies tankar och känslor på ett sätt som känns äkta, detsamma gäller föräldrarnas känslor för sina barn och deras känslor för varandra (som såklart är sådär komplexa som de bör vara). Det kryper, jäms med romanen framskrider, fram mer och mer komplexa relationer till sitt förflutna, sin nutid och sin framtid – hos egentligen samtliga karaktärer.

Nu förstår jag vad alla talar om när de säger att King är kung när det kommer till att beskriva miljöer, karaktärer och småstaden och att han lyckas smyga in skräcken i något som först ter sig vardagligt. Jurtjyrkogården skulle man kunna kalla en helt vanlig relationsroman i början, men det utvecklar sig och blir något helt annat!

Romanen är kanske inte en roman för den som inte köper det övernaturliga som ingrediens, men samtidigt tänker jag att det likväl kan vara en inkörsport till skräckromaner med detta inslag för den som tror sig inte acceptera fantastiska inslag. Detta påstår jag bland annat då jag upplever att Louis Creed inte alls tror på något övernaturligt, och ändå befinner han sig sedan i en vardag där han inte kan förneka det…

Jag är förvånad över hur engagerad jag blev i romanen ibland, och hur King fick mig att läsa vidare och fastna i berättelsen vid flertalet tillfällen. Detta förvånar mig speciellt då jag sett filmen en kanske två, tre gånger de senare åren och hade ganska bra koll på berättelsen i sin helhet. Och ändå – alltså ändå – fångades jag!


Jurtjyrkogården
Författare: Stephen King
Förlag: Bra böcker (2010)
ISBN: 9789170028151
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Annonser

4 thoughts on “Jurtjyrkogården

  1. Amanda skriver:

    Vad kul att du tyckte om den! Läste om den väldigt nyligen jag också och tycker att den håller, och kanske valde du hans allra obehagligaste bok att börja med… men jag är också fascinerad av mänsklighetens hos hans karaktärer, och jag tror att mycket av hans framgång ligger hos dem – de reagerar ungefär som man själv skulle ha gjort, och det gör skräcken så mycket verkligare. När jag läste den den här gången märkte jag också att boken handlar mycket mer om Louis försök att hantera rollen som pappa/äkta man än vad jag tidigare tänkt på. Var det något du la märke till?

    • Elina skriver:

      Amanda, vilken engagerad kommentar! (: Vad trevligt att du kommenterade. Och det glädjer mig att höra att jag trots allt läst en av hans läsvärda skräckisar. Har du flera titlar att tipsa om på rak arm? Gärna något som går i liknande anda känner jag just nu.

      Det du lagt märke till kan jag nog absolut ana nu när du påminner mig. Det känns som att det händer så mycket i boken på en gång och personbeskrivningarna är ju helt klart en stor del av det lyckade berättandet, även om man samtidigt inte kan sätta ord på allt man tänker/känner när man läser. Louis försöker axla flera roller på ett så perfekt sätt han bara kan: både rollen som läkare, som make och som pappa (kanske också som granne?)!? Det finns ju något djupt mänskligt och igenkännligt även i detta!

      • Amanda skriver:

        Åh, har så mycket att rekommendera av King att jag inte riktigt vet var jag ska börja! Haha. Men om du vill ha något som liknar Jurtjyrkogården tipsar jag nog om The Shining – i vissa versioner heter den Varsel på svenska, men det är samma översättning. Den börjar också sådär långsamt precis som Jurtjyrkogården, och bygger mycket på sina karaktärer – i den är dessutom det där med att vara pappa/äkta make bokens kärna. Den är också ganska olik Kubricks filmatisering och hyfsat samtida med Jurtjyrkogården så de går lite i samma stuk.

        Jag anade det i boken i bakgrunden – i The Shining är det betydligt mer framträdande, men det finns där i Jurtjyrkogården också – hur Louis ska vara den som håller ihop familjen och inte klarar av att bli kritiserad av t.ex Rachels pappa för att inte uppfylla den rollen. I mina ögon bottnar nästan alla hans beslut i en önskan att vara den starka fadersfiguren – han ska hålla ihop familjen och ser sin sons död som något han är ansvarig för. Och därmed är han också ansvarig för att föra honom tillbaka till livet, och försöka reparera sin familj. Han vill gärna ta alla beslut själv utan att rådfråga sin fru också – ibland stör jag mig väldigt mycket på hur könsstereotypisk boken är (det är också något som är ännu tydligare i The Shining), men jag tror att det är lite av en förutsättning för att kunna utforska problematiken mellan familjerollerna. Intressant är det också att detta egentligen gör Louis till den svagaste karaktären i boken.

        Nu blev det jättelångt men det är ju jättekul att diskutera böcker man läst! 🙂 Om du är intresserad har jag nyligen recenserat både The Shining och Jurtjyrkogården:

        http://book-sessed.blogspot.se/2014/04/recension-shining-av-stephen-king.html
        http://book-sessed.blogspot.se/2015/05/recension-jurtjyrkogarden-av-stephen.html

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s