Kyrkogårdsboken

9789163864391[1]Det här är en sådan där bok som jag gillar, men faktiskt gillade allra bäst precis i början av olika anledning. Det ger nämligen en sådan effekt med hur berättelsen börjar, dryper av skräckscenario just där och då, men med noga utvalda formuleringar, och även om hotet sedan kvarstår, så upplevs det ju aldrig med samma styrka och kraft som just i början, i mörkret, i sällskap av kniven, blodet och den iskalla kylan hos mördaren…

Den natten skräckscenariot utspelar sig undkommer en familjemedlem mördaren, en liten pojke i blöjåldern som traskar ut på äventyr den natten… Som tur väl är traskar han in på rätt kyrkogård, eller naturreservat, och möts av alldeles rätt andar. De tar nämligen på sig ansvaret att skydda honom och det beslutas också den natten (efter mycket övervägande) att en av makarna som bor på kyrkogården ska uppfostra pojken, trots att han inte är en ande som alla andra där…

Det ligger något kul, eller genialt, i att döpa pojken till Ingeman, eller Ingen som han kommer att kallas. Det gör nämligen en hel del för berättelsen då jag som läsare faktiskt måste läsa om vissa meningar för att jag ibland tänker ingen som i ingen av karaktärerna, men sedan kommer på mig själv med att det åsyftas Ingen som i huvudpersonen… Ibland kan man se det direkt, och ibland kommer man på det efter någon sekund. Men det säger på samma gång en hel del om oss och vår ordförståelse och läsförståelse, men namnet säger också en hel del om hur Ingen uppfattas av dem utanför kyrkogården (för där är han ju lite av ”ingen”, de flesta vet inte alls om hans existens och han kommer också att kallas låtsaskompis, vissa han träffar kommer inte ihåg honom och så vidare sett till berättelsen).

Jag gillar som sagt mycket i boken, men på ett sätt känns den också lite lång och lite tråkig när det inte händer lika mycket eller med samma växel av spänning som i bokens början. Neil Gaiman når mig som läsare, men han når mig inte ända fram och berättelsen lämnar mig med lite att önska. Jag måste också säga att jag tycker slutet blir lite väl vemodigt i förhållande till Ingens liv hittills… Måste han leva upp så mycket till det namn han getts? Jag tycker någonstans att han har varit med om tillräckligt mycket, och med många, för att slippa känna sig som en ”ingen”…

Med Neil Gaiman prickar jag även av en av mina nyfikenheter.


Kyrkogårdsboken
Författare: Neil Gaiman
Förlag: Bonnier Carlsen (2010)
ISBN: 9789163864391
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Annonser

3 thoughts on “Kyrkogårdsboken

  1. Amanda skriver:

    Det var visserligen ett tag sen jag läste Kyrkogårdsboken, men jag minns att jag tyckte hemskt mycket om den. Dock är den ju väldigt mycket en lek med Kiplings Djungelboken, och den speglar hela tiden den boken i sin handling. Jag undrar om man har mer behållning av den om man läst Kipling? Borde läsa om den och se… annars tycker jag definitivt att du ska prova på Gaiman i vuxen tappning – Neverwhere eller Oceanen vid vägens slut tycker jag är fantastiskt bra.

    • Elina skriver:

      Tack för din kommentar! Jag gillade boken som sagt men hade nog gärna fortsatt leva i spänningen som första kapitlet bjöd på! Den gav sådan effekt. (: Jag är absolut inte avskräckt att läsa Neil Gaiman igen. Absolut inte! (; (:

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s