…räckte inte till en rad i år (men jag kämpade väl enligt eget tycke)!
#boknågonrekommenderat
Jag läste även en bok medan någon annan lagade maten, men den bilden är på villovägar just nu i mobilen och jag kan inte bevisa något här på bloggen just nu (men på min Instagram finns bildbeviset ännu kvar)!
Officiellt är väl sommaren snart till ända kan konstateras och jag prioriterar recensioner framför utmaningar den kommande månaden!
Idag, söndag, har jag ägnat mig åt att skriva upp de sista deltagarna i utlottningen. Jag har därefter kollat, och dubbelkollat, att alla deltagare verkligen funnits med på varsin lapp (där de med samma namn fått (åtminstone en av dem) ett tillägg för att kunna utröna vem som är vem), innan jag vikit ihop varje lapp exakt likadant. Alla lappar klipptes ur samma block, likadant och samma penna använder för att skriva upp alla namn.
Jag vill än en gång tacka för ert deltagande, för alla grattis och jag vill också säga GRATTIS till vinnaren i utlottningen! En grön påse kan förväntas komma någon gång under september månad. Som utlovat kommer det i påsen att återfinnas minst två pocketar och lite annat smått och gott ämnat för just precis dig!
![wpid-wp-1410980738925[1]](https://ielinashylla.files.wordpress.com/2015/08/wpid-wp-14109807389251.jpg)
Idag är det bokbloggens fyraårsdag! Det hade jag nog inte vågat hoppas på för fyra år sedan. Men idag är det trots allt den 27:e augusti 2015, och det är verkligen bloggens fyraårsdag! En jubileumsdag för mig och bloggen kanske man också kan säga, i och med att det blir vår årsdag!
Min födelsedagsutlottning har med detta sagt öppet till 23:59. Är ni sugna på att vara med finns det ännu tid! Födelsedagsutlottningen återfinns här.
Jag har även hittat ett nytt bloggtema som kommer få bli bloggens nya utseende. Jag vill gärna hålla denna tradition levande (att byta tema i samband med bloggens födelsedag), men då måste det också finnas ett tema som jag tycker pryder bloggen – and – this year i found one! Så nytt utseende blir aktuellt på bloggen idag eller inom kort!
”Berätta om sommarens tre bästa läsupplevelser!” uppmanar Lyran denna vecka.
Det kan ju jag tycka på ett sätt inte är det lättaste. Jag har läst mycket jag tycker är okej eller ganska bra till bra, men sedan tycker jag det är så himla svårt ibland att särskilja det där man tyckt så mycket om! Det kan faktiskt vara svårare än att säga vad som ogillats eller gillats lite mindre… Jag gör likväl ett försök:
1. Keplers Stalker måste faktiskt nämnas. Jag hade inte så höga förväntningar på den här även om jag hoppades att den skulle vara en riktig bladvändare. Stalker är nog ändå en av mina topp-tre vad gäller Keplers serie hittills, då jag upplever den spännande, som en bladvändare, tempot är ganska högt och den känns lite nyskapande ur en synvinkel (på samma sätt som jag kände med Hypnotisören främst (och den är fortfarande nummer ett!)). Kapitellängdskoden som Kepler knäckt tillsammans är fortfarande så passande mig och min läsning! Jag får helt klart mycket mer läst på en dag, oavsett om jag tyckt att jag har haft mycket eller lite att göra, och det kan jag verkligen tacka de korta (läs: lagom långa) kapitlen för!
2. Emanuel Blumes Koma är också klart en favorit i sommar! Jag föll för språket och novellen handlöst och kallade det min kopp te. Och just den här novellen av Blume är just det – min kopp te, alla dagar i veckan. Jag är så imponerad, fascinerad, inspirerad av författare som lyckas göra något stort av något litet och göra något stort på så lite plats! Koma är nog min första kärlek denna sommar (ja, för man kan faktiskt bli kär i skräckberättelser)! Det jobbiga för Blume framöver lär ju kanske vara att servera just mig som läsare en så passande kopp te igen!
3. Stewe Sundins Stalaktit är helt klart min andra förälskelse denna sommar! Jag föll för denna skräckberättelse också och mycket av det som sagts om upplevelsen av Blumes Koma kan copy-paste:as direkt hit. Just Stalaktit ger mig kanske mer skräckäkta rysningar än vad mycket jag förtärt i skräckkursen ens har gett mig i sommar. Detta på grund av att jag upplever ett obehag när jag läser den, men det betyder ju också att Sundin har lyckats enligt mig… Precis som huvudkaraktären i novellen har jag lite av en molande värk i magen efter läset… Men novellen skulle alltså inte vara lika mäktig om jag inte kände så!
Det här är också en bok jag länge velat läsa och som jag dragit mig för att ta mig an. Författare är (kanske) som bekant Kristoffer Leandoer och illustratör Åsa Ekström.
Jag var till en början (de första sidorna) lite kritiskt till boken. Den kändes lite rörig vid en första anblick, men sedan upplevde jag den inte alls rörig. Den var lätt att komma in i och det flöt på bra med läsningen, läsningen också av bilderna och jag började undan för undan se ett mönster och en större historia växa fram.
Jag undrade först varför boken fått sin namn Namnsdagsflickan. Snart fick jag dock bukt på det hela och också bukt på Robin, hennes lillasyster Hariett (Namnsdagsflickan) och deras kompis Kim. Jag ser framför mig hur de bygger upp fantasivärlden Berghendia, hur de lever sig in i den och skapar mer och mer, tills Robin och Kim börjar bråka sönder deras skapelse…
Jag ser också framför mig hur Robin, Namnsdagsflickan och Kim inte har det så lätt hemma alltid, hur de kämpar emot sina känslor och tankar, i Robins och Namnsdagsflickans fall på grund av en mamma och pappa som bråkar med varandra och inte visar varken varandra eller barnen kärlek…
Att Namnsdagsflickans koma kan vara en bieffekt av allt det jobbiga i vardagen och att hon kanske rest till landet Berghendia istället för att komma tillbaka till verkligheten, ter sig inte så konstigt ändå.
Jag gillade den här boken. Illustrationerna tillför mycket och det är en bok man kan prata om. Den är djupare än vad man först tror och jag tycker om den väldigt mycket.
Namnsdagsflickan
Författare: Kristoffer Leandoer
Förlag: Bonnier Carlsen (2012)
ISBN: 9789163869150
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Alltså: wow! Att jag låtit bli att låna Alena från biblioteket så länge. Fast jag sett att den funnits där och trots att jag hört så mycket om Kim W. Anderssons Alena specifikt… Och fast jag är oerhört intresserad av filmen som kommer på bio i höst (ja, jag missade den på svt och svtplay i och med hög prio på bland annat kurslitteraturen i sommarkursen)…
Men nu har jag läst den och trots att det är blodigt, riktigt blodigt, så finns det så mycket i den här serieromanen, så det går inte annat än att älska! Jag rycks verkligen med i denna dova, gråa och helt enkelt mörka, berättelse om Alena. Det finns så mycket tematik i det här: mörka känslor, sorg, förlust, mobbning, mående, kärlek, svek, död, smärta, klass, norm… Jag gillar färgsättningen på serieromanen som förstärker känslan av mörker och mörka känslor med hjälp av framför allt ganska kalla och dova färger.
Alena ger mycket som karaktär. Hon kan ses som en udda fågel, men på samma gång tror jag hon inte gör det. Hon ger uttryck för att vara annorlunda och vara missförstådd. Samtidigt ger hon uttryck för att bestämma sig för att vara annorlunda och våga sticka ut, inte bry sig om vad andra tycker… Och mitt i allt kommer det komplexa: trots vilja att inte bry sig och att våga sticka ut, så bryr hon sig ju visst. I och med att hon dessutom går på internatskola, och undantagsvis är den enda som går där utan att vara en del av samma klass som övriga elever, så hamnar hon redan i den ekvationen lite fel i vissas ögon… Till exempel klasskamraten Filippas. Det går också rykten om att Alena och Josefin, hennes bästa kompis som varit död i över ett år, var kära… Men det är något Alena envist vill dementera i nutid…
Det här är en serieroman full med undertryckta tankar och känslor. Det bubblar under ytan genom hela romanen, men till slut slår sig också bubblorna och känslorna fria…
Alena : [en serieroman]
Författare: Kim W Andersson
Förlag: Kolik (2011)
ISBN: 9789186509132
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
![wpid-wp-1410980738925[1]](https://ielinashylla.files.wordpress.com/2015/08/wpid-wp-14109807389251.jpg?w=150&h=109)
Jag vill bara påminna om min födelsedagsutlottning, utifall någon missat den. Det är öppet en vecka till att lämna kommentarer och att på så vis deltaga utefter de punkter som avkrävs. Utlottningen är öppen för att anmäla sitt intresse till och med den 27:e augusti 2015, klockan 23:59. Den 27:e är det nämligen bloggens fyraårsdag! Kommentera i det länkade inlägget och läs även mer om utlottningens ramar och vinst (som en lycklig vinnare kan kamma hem – kanske du?!)!
Jag var både taggad och rädd inför att läsa den här novellen (mest på grund av detta). Men den lästes till slut och även om jag inte tyckte om den på samma sätt som den första novellen jag läste av Blume, så finns det något i den jag ändå lockas av och som jag dras till…
Det här känns som en annan sida av Blume. Jag kanske inte känner mig lika förälskad i den här sidan, men känner mig fortfarande sådär överraskad, lite överrumplad och jag gillar att jag egentligen inte kan räkna ut allt (eller om jag ens har räknat ut allt när novellen väl är slut). Men jag gillar att lämnas med sådana känslor i samband med slut och det är ofta min kopp te.
Valrossen är delvis min kopp te som ni hör, men jag kan inte tycka om den lika förbehållslöst som Koma. Däremot gillar jag den här novellen på flera sätt och jag gillar ändå känslan den lämnar mig med. Jag tror att det är bland annat det som gör att jag känner överraskning, överrumpling och den där lockelsen och dragningskraften till novellen i alla fall.
Lite nyckelord för novellen (eftersom jag envisas med att inte säga för mycket), är bland andra: Paul McCartney, dubbelgångare, ledtrådar, rykte… Men mer, nej, det säger jag faktiskt inte.
Valrossen [Elektronisk resurs]
Författare: Emanuel Blume
Förlag: Swedish Zombie (2015)
ISBN: 9789188185044
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Jag hade inga som helst förväntningar på Charlie Higsons Fienden. Här är ännu en bok jag personligen inte tycker är särskilt snygg, vilket egentligen bidrog än mer till känslan av att inte ha några förväntningar… När jag hittade den på bibblan tänkte jag faktiskt att de skulle kunnat satsa på en lite mer lockande framsida. Det gör sig gällande hela serien.
Detta är en berättelse som utspelar sig en tid efter en oerhörd smitta, ett virus, något som drabbat de vuxna som insjuknat sakta, men hänsynslöst, men inte de unga… De vuxna har blivit ”levande döda” och det mer direkta sambandet som ålder och smittan verkar ha, har också lett till att ordet ”vuxen” blivit synonymt med ”de levande döda”.
Dilemmat i denna historia är såklart hur de allra yngsta har, eller hur de kan, ha en chans mot de smittade vuxna och andra faror som lurar för ett barn… Hur ska en åttaåring eller en ännu yngre person kunna försvara sig?
Det ligger verkligen något ovanligt över denna roman (vad jag hittills snubblat över), där barnen tvingas bli väldigt vuxna för att överhuvudtaget har en chans att överleva, och där de samtidigt räds att bli äldre (då de inte vet vad som händer när de når en viss ålder rent tekniskt närmar sig vuxen ålder)… Det är dessutom mycket råa scener och språkbruk, mycket våld, blod, men samtidigt förstärker det överlevnadskänslan, domedagskänslan samt det allvar som följer dessa två känslor… Barnen har tvingats bli lagkamrater, överlevare, mördarmaskiner, men samtidigt vet de inte vem de kan lita på eller ej…
Jag gillade den här ganska mycket faktiskt. Den kändes annorlunda, men jag vet inte om jag gillar den tillräckligt mycket för att fortsätta läsa serien i sig dock bara…
Fienden
Författare: Charles Higson
Förlag: Bonnier Carlsen (2010)
ISBN: 9789163867132
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Kulturkollo efterfrågar sommarens bästa upplevelser av olika slag. Jag menar att sommaren förhoppningsvis inte räknas som slut ännu, och har med detta valt att nämna vissa upplevelser som knappt hunnit svalna:
…bästa bok: Jag vill här svara en bok som jag inte omläst, och om jag även bortser från två riktigt älskade noveller, så blir nog sommarens hittills bästa bok Keplers Stalker ändå.
…bästa tv/film: Oj, oj, om jag följer cirka samma tes som ovan och inte räknar omkollar, så får jag svara att Selicks Coraline nog var den bästa filmen jag sett i sommar (hittills). Jag vet ju så väl att den är baserad på boken med samma namn av Neil Gaiman (men den har jag inte läst)… Dock har jag omkollat en del bra också vill jag tillägga!
…bästa dag: Bästa och bästa (hela min och sambons minisemester var riktigt fin)?! Finaste dagen blev utan tvekan bröllopet vi gick på den 1:a augusti med allt vad det innebar!
…projekt: Här får svaret bli sommarkursen ”Barn och skräckfantastik” på 7,5 hp!
…skönhetsupplevelse: Fyra fina naturreservat!
…nya bekantskap: Här svarar jag framför allt två upptäckter författarmässigt – Stewe Sundin och Emanuel Blume.
…lärdom: Inget väder är dåligt väder för att läsa sommarkurs eller en god bok!
…kulturupplevelse: Något vidare kulturell har jag kanske inte varit på ett sätt, men jag har äntligen läst Kim W. Anderssons Alena, vilket jag tycker känns lite kulturellt på så vis att det var ett tag sedan jag åtnjöt en serieroman!
i elinas hylla 