{{sp_post_title}}

Jag var både taggad och rädd inför att läsa den här novellen (mest på grund av detta). Men den lästes till slut och även om jag inte tyckte om den på samma sätt som den första novellen jag läste av Blume, så finns det något i den jag ändå lockas av och som jag dras till…

Det här känns som en annan sida av Blume. Jag kanske inte känner mig lika förälskad i den här sidan, men känner mig fortfarande sådär överraskad, lite överrumplad och jag gillar att jag egentligen inte kan räkna ut allt (eller om jag ens har räknat ut allt när novellen väl är slut). Men jag gillar att lämnas med sådana känslor i samband med slut och det är ofta min kopp te.

Valrossen är delvis min kopp te som ni hör, men jag kan inte tycka om den lika förbehållslöst som Koma. Däremot gillar jag den här novellen på flera sätt och jag gillar ändå känslan den lämnar mig med. Jag tror att det är bland annat det som gör att jag känner överraskning, överrumpling och den där lockelsen och dragningskraften till novellen i alla fall.

Lite nyckelord för novellen (eftersom jag envisas med att inte säga för mycket), är bland andra: Paul McCartney, dubbelgångare, ledtrådar, rykte… Men mer, nej, det säger jag faktiskt inte.

---

Valrossen [Elektronisk resurs]
Författare: Emanuel Blume
Förlag: Swedish Zombie (2015)
ISBN: 9789188185044
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---