Kulturkollos tisdagsutmaning: hur jag skriver

Denna vecka lyder Kulturkollos tisdagsutmaning som följer:

1) Berätta något om ditt skrivande – vad skriver du (blogg, poesi, brev)? Var skriver du? När skriver du? Hur? Varför?
2) Dela med dig av din bästa skrivinspiration – har du en favorithandbok eller ett knep för att få igång bokstäverna?”

Mitt skrivande består mestadels att författa lektionsmaterial till eleverna, att författa mejl i jobbet och att författa ett och annat blogginlägg av olika karaktär. Jag ägnar ofta somrarna till att också författa inlämningsuppgifter av olika slag i någon sommarkurs, men jag saknar det skönlitterära författandet jag egentligen älskat sedan mellanstadiet.

Jag skriver på datorn, jag skriver i sängen, i soffan, vid skrivbordet eller köksbordet. Någon enstaka gång har jag fått en himla bra sekvens i huvudet som bara ska ner på papper och då har det gått åt något kuvert eller annat för detta ändamål. För ett par år sedan blev mina ord på ett kuvert, en sekvens, en novell som jag lämnade in i min kreativt skrivande-kurs jag gick just då.

Min bästa skrivinspiration för just det skönlitterära skrivandet får jag från olika känslointryck och synintryck – det kan vara en sinnesstämning, tv, film eller (vilket det är mest) hos författare och i deras enskilda verk. Jag borde upprätta ett kladdblock (likt det jag hade på gymnasiet) där jag bara skrev upp korta sekvenser (såsom jag ibland gör på kuvert) som ploppade upp i mitt huvud från och till. Med vissa kladdsekvenser blev det ingenting, men vissa blev noveller – bland annat en novell som jag högläste för publik.

För det bloggigare författandet, och för det mer studieinriktade, finner jag ofta ingen direkt inspiration. Däremot känns det bra att skriva något, hellre än inget, och att sedan gå in och göra eventuella ändringar. Det är så jag lyckade kamma hem VG i sommarens kurs. Första utkastet och sista var ofta väldigt olika, då jag möblerat om, omformulerat och småpillat tills jag blev så nöjd jag kunde inom den bestämda tidsramen… Och det gick ju bra tillslut.

Annonser

Varelserna: Uppror

uppror-nordin_magnus-30333349-2959015289-frntlFör att än en gång inte säga för mycket kommer jag endast mikrorecensera den fjärde delen i Magnus Nordins serien om ”Varelserna”. Ytterligare en gång kan vi se att titeln går hand i hand med huvudhändelsen i denna del då Emma, tillsammans med nyfunna kamrater, gör uppror (för vid detta lag inser vi att det finns fler fiender garanterat än de levande döda…

”Porten glider sakta upp, långa skuggor faller ljudlöst på det nötta stengolvet. De första döingarna kommer hasande över tröskeln, käftarna smäller ivrigt mot varandra som om de försöker äta luften som de suger in mellan sina ruttna tänder.” (sid. 29).

Jag är må hända inte exakt lika förtjust i den här fjärde delen, även om jag fortfarande uppskattar serien som sådan mycket och ändå gillar den här boken… Jag tycker nämligen att den här delen känns lite överdramatiserad i vissa avseenden och i specifika detaljer som jag stör mig på lite för mycket på för att kunna tycka annorlunda.


Uppror
Författare: Magnus Nordin
Förlag: Bergh (2015)
ISBN: 9789150220995
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Årets bokmässeskörd:

wpid-img_20150927_185329.jpg

Följande 11 titlar följde med mig hem igår:

– Kim W. Anderssons signerade Alena 
– Kim W. Anderssons signerade Love Hurts 
– Kim W. Anderssons signerade Love Hurts 2 
– Neil Gaimans Den sovande och sländan 
Dagbok för dig som bestämt dig för att leva ett magiskt liv 
– Lisa Bjärbos Djupa ro 
– Jessica Schiefauers När hundarna kommer 
– Sara Stridsbergs Beckomberga 
– Neil Gaimans Oceanen vid vägens slut 
– Elin Boardys Mary Jones historia 
– Åsa Asptjärns Konsten att ha sjukt låga förväntningar 

Fem frågor: Elisabeth Östnäs

5 frågorDet är festlig fredag (och närmare bestämt bokmässofredag) och dags för Fem frågor. Idag är det Elisabeth Östnäs dag. Elisabeth är författaren bakom novellen ”Djuptjärn” i 13 svarta sagor. ”Djuptjärn” upplever jag som en spökhistoria, återberättad, eller tillbakatänkt på, framför den sprakande och varma brasan… Elisabeths novell är välskriven, och jag undrar om jag inte skulle se ännu mer i den om jag läste om:


Fem frågor till Elisabeth Östnäs:

1. Vilka tre ord beskriver dig bäst som författare?
Produktiv, researchfokuserad och historiefascinerad.

2. Vilken är din viktigaste ingrediens för en lyckad skrivprocess?
Te.

3. Vilket verk har du skrivit som du nog aldrig kommer att glömma?
Turid-böckerna ligger mig väldigt varmt om hjärtat!

4. Vilken bok önskar du att du hade skrivit (och alltså inte den egentliga författaren)?
Jag hade hemskt gärna skrivit Den tionde sånggudinnan av Carina Burman.

5. Vilken bok kan du inte undgå att föra på tal, om och om igen, just nu?
Wylding hall av Elizabeth Hand! Fantastisk författare som borde ha översatts för länge sedan.

 


Foto: Roger Nellsjö


Boktips…

…mottages tacksamt inför söndagens tripp till bokmässan då jag hoppas inte undgå allt för många bra böcker väl på plats.

Det behöver inte vara boktips som rör det mest nyutgivna, men det får mycket gärna vara detta också!

Bra att veta vid tipsgivning:

– Jag läser just nu mycket skräck och rysare.
– Jag har en stor förkärlek för ungdomsromaner.
– Jag har kärat ner mig en hel del i vissa serier (tecknade that is och i bokligare form).
– Jag gillar novellen en hel del som format (ganska oavsett genre)!
– För mig kan vanliga romaner, typ drama, också fungera.
– Jag föredrar att läsa på svenska.

Sitter någon inne med andra tips rörande bokmässans söndagsprogram eller liknande – bring it, för all del!

Pupillen

9188185001Lova Lovéns Pupillen är för mig något alldeles extra, kanske mest på grund av huvudpersonen Amanda och det perspektiv som någon som inte kan se, som är blind, ger. Jag gillar att det är med andra sinnen Amanda måste uppfatta både sin omgivning och dem i den med. Hon måste lyssna in allt och därigenom uppfatta personer.

Jag känner in ensamheten Amanda på ett sätt står för och lever i. Visst har hon sitt jobb och här har hon sin kollega Lisa, som man också förstår är en av hennes vänner. Men innan jobbet och efter jobbet, lever hon i ensamhet… Det är också därför man kan tolka in hennes rädsla och hennes pirr, när hon möter en man som visar väldigt stort intresse för just henne…

Jag gillar att man kan tolka in just rädslan och pirret på olika sätt. Jag tänker inte gå in på hur man kan se det just nu, men läser man novellen, eller har läst den, så tror jag att man förstår ungefär vad jag menar med det. Särskilt om man tar specifik hänsyn till Amandas sätt att tolka världen: genom andra sinnen än med synen.

Detta är till synes en kärlekshistoria, eller det kan vara det hela vägen också, beroende på hur man ser det hela, hur man tolkar novellen. Jag kan villigt erkänna att jag inte tycker mig förstå fullt ut vad som faktiskt skett eller ej när slutet av novellen kommer, men jag ser det som en aha-upplevelse då detta inte ger mig en negativ läsupplevelse, utan snarare en positiv.

Jag gillar den här novellen och kan tänka mig att detta är en sådan där novell jag kommer gå tillbaka till längre fram, för jag känner mig dragen att ta reda på hur jag ser på den om ett tag och vad jag tänker om slutet då…


Pupillen [Elektronisk resurs]
Författare: Lova Lovén
Förlag: Swedish Zombie (2015)
ISBN: 9789188185006
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris