Toppitopp noveller 2015

Jag har läst så löjligt många och riktigt bra noveller 2015 att det borde vara en större topp än de tre titlarna jag brukar utse. Dock har jag ändå valt att försöka få ner min topp till tre titlar och sedan vill jag hedersomnämna några författare lite extra vid namn mot slutet (ni petades bort från toppitoppen med så små marginal)!

Toppitopp i novellväg 2015 är:

♥ Emanuel Blumes Koma

Blumes novell Koma är så kort, säger så mycket och säger samtidigt inte helt rätt saker för att jag bara ska falla, alldeles handlöst, och jag älskar den förbehållslöst för hur den får mig att känna… Nu har stackars Blume det dock inte alls särskilt lätt att få mig att falla såhär pladask för en av hans noveller igen. Attans!

♥ Stewe Sundins Stalaktit

En novell som jag läste kort efter Blumes och jag tänkte att jag var svårtflirtad från och med den. Den här novellen höll dock verkligen måttet och jag upplevde verkligen att det är en novell som känns, som väcker olika slags känslor och även Sundin lyckas skriva något så välfungerande för skräckläsaren på så kort om plats.

 

♥ Cia Sigesgårds Nio Månader

Ytterligare en novell i klass med de andra två här ovan. Liksom Blumes novell sägs rätt mängd saker och en annan mängd osagt eller tvetydigt blir avgörande för hur mycket jag sedan gillar den. Den här novellen har en balans mellan vardag/verklighet och mardröm/overklighet som verkligen gör sig bra. Ja, den är skickligt skriven kort och gott.

Det känns lite som att 2015 blev skräcknovellernas år här på bloggen, men det är också inom skräckgenren som jag fallit för berättelserna gång på gång i år.

Det är också därför jag känner ett behov av att hedersomnämna några författare som inte kom med upp på listan, men var så oerhört nära: Sofie Trinh Johanssons, Therese Widenfjord och Lupina Ojala!

Mycket kärlek till samtliga omnämnda författare! ♥