3 x Vildhäxa

Barnboksserien ”Vildhäxa” av Lene Kaaberbøl fastnade jag i en del… Så pass mycket att jag ändå läst de tre första böckerna i serien på kort tid.

De tre första böckerna i serien är: Eldprovet, Viridians blod och Kimeras hämnd. Clara är seriens huvudperson, högst omedveten om att hon är en vildhäxa precis som hennes moster i bok ett, men hon blir väldigt snart varse om att det är vildhäxa hon är. Oavsett om hon egentligen inte vill veta, eller vara, just det. Clara vill vara som alla andra i hennes ålder – så normal som möjligt – och hon vill till en början slippa oroa sig för saker som ingen annan i hennes ålder gör…

Att vara vildhäxa är till stor del inget som kommer naturligt för Clara. Hon har uppenbart vildhäxa-blod i sina ådror, men i början är hon inte riktigt beredd att kämpa för att hitta den här delen av sig själv och lära känna den. Som läsare upplever jag att ju mer Clara till slut lär känna vildhäxa-delen av sig själv, desto mer blir Clara den hon egentligen är eller är ämnad att vara. Jag tror att hennes moster Isa kan se detta, men Claras mamma som tycker att mostern har en hel del fasoner för sig, vill inte riktigt se att Clara utvecklas som person, att hon blir starkare och att tron på sig själv dessutom blir starkare…

Varje bok är som ett litet äventyr. Det är också ett lagom äventyr och det rymmer nog ganska exakt med det som behövs. Det är inte för mycket och det är samtidigt inte för lite heller… Böckerna innehåller en hel del vänskap, sökande, det goda mot det onda (och på ett komplext plan), relationen till andra människor, till djur och natur. Det goda och den onda är på ett komplext plan beskrivet som något som inte är genomont eller genomgott, utan som något som existerar hos alla, även om det onda sidan av olika anledningar kan vara det enklaste att låta ta över… Böckerna innehåller också en del död och förlust, förutom liv och vinst.

Jag tycker det här är en bra barnboksserie, men för den sakens skulle vet jag faktiskt inte om jag kommer fortsätta att läsa den för egen del… Kanske om jag hamnar i en lässvacka igen, för det här är ändå en serie även jag har uppskattat som vuxen och som jag känt att jag kunnat läsa också när läslusten varit sådär… Jag tror även att detta skulle kunna vara en bra högläsningsbok hemma i en trygg vrå.

---

Eldprovet

Författare: Lene Kaaberbøl
Förlag: Rabén och Sjögren (2011)
ISBN: 9789129677102
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---

Viridians blod

Författare: Lene Kaaberbøl
Förlag: Rabén och Sjögren (2012)
ISBN: 9789129678208
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---

Kimeras hämnd

Författare: Lene Kaaberbøl
Förlag: Rabén och Sjögren (2013)
ISBN: 9789129678215
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---

Tematrio: äntligen köpta böcker

Lyran skriver i samband med veckans tematrio: ”Berätta om tre böcker ni äntligen sett till att läsa eller om tre böcker ni borde läsa snart!”

Här väljer jag att koncentrera mig på de nyligen köpta tre (från bokreafynden) som jag faktiskt tänker att jag hoppas läsa mycket snart:

1. Jandy Nelsons Jag ger dig solen. Jag har hört mycket om den och jag har stora förhoppningar om detta verk. Jag har förväntningar både på historian och på språket i sig. Jag hoppas också att mina förväntningar ska få gehör.

2. John Boynes Pojken som svävade. Detta är också ett verk jag hört en del om. Den här vill jag läsa bara för att ha testat att läsa Boyne för det första, men sedan vill jag också läsa verket då det verkar som att det finns flera plan i Boynes verk…

3. Johanna Westers Nattsagor för sömnlösa. Jag vet inte om jag kommer tycka om verket på ett sätt, då jag hört en hel del åsikter om den här, men ändå är jag så oerhört nyfiken på Westers Nattsagor för sömlösa. Nyfikenheten kommer inte stillas innan jag i alla fall testat att läsa.

Årets bokreahög…

…ser ut som följer:

De åtta understa är de planerade köpen och tillhör min förhandsbeställning som kom igår och den översta är ett impulsköp i samband med matvaruköp…

Från topp till botten:

• Vår gröna kokbok
• Karen Joy Fowler – Vi är alla helt utom oss
• Lars Kepler – Playground
• John Ajvide Lindqvist – Rörelsen
• Johanna Wester – Nattsagor för sömnlösa
• John Boyne – Pojken som svävade
• Nina Lacour – Jag går dit du går
• Jandy Nelson – Jag ger dig solen
• Siri Pettersen – Odinsbarn

Jag hoppas att dessa böcker ska ge mig någonting i läsväg, även om jag redan nu är beredd på att de kan ge mycket olika med tanke på de olika genrena till exempel! Många böcker är delvis hemklickade på grund av olika recensioner, och dylikt, som gjort att jag fått upp ögonen för verken av olika anledningar.

Är det något av verken som är en riktigt läsvärd bok – kommentera gärna vilken eller vilka och varför!

4 x Novellix

Elin Wägner är en författare jag har stött på och läst innan (i det ofta så fantastiska klassikerträsket) och gillat. De blå silkesstrumporna, som handlar om ett modigt kvinnligt försök att vara lite rolig, men ändå allvarlig, i ett mansdominerat samhälle, är inget undantag:

”‘Detta är de rätta strumporna. Skicka dem till Haparanda.’
Lappen lade jag in i paketet, och så skrev jag generaldirektörens namn och adress utanpå.” (sid. 9).

Det finns en hel del att diskutera i novellen även idag, det finns mycket att ta på, men jag har också en känsla av att typerna av män som Wägner skildrar går att hitta på flera ställen i samhället idag – på gott och på ont…

---

De blå silkesstrumporna
Författare: Elin Wägner
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890968
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---

Agatha Christie har jag numer bekantat mig med genom en fjärde novell – Ett vattentätt alibi. Det här är en novell i klass med Marple-upplevelsen jag fått hittills: Alltså att det handlar om en spännande historia som samtidigt är mysig.

”‘Hon skriver: ‘Jag skickar er bevis på att jag var på två olika ställen vid en och samma tidpunkt. Enligt den ena historien åt jag middag ensam på restaurangen Bon Temps i Soho, åkte till Duke’s Theatre och hade vickning med en vän, mr le Marchant på Savoy – men jag bodde också på Torquay och kom inte tillbaka till London förrän morgonen därpå. Ert jobb är att ta reda på vilken av historierna som är sann och hur jag lyckades med den andra.'” (sid. 9).

Jag gillar ändå den här novellen på flera sätt – just för att den är mysig och kanske den mysigaste och gulligaste av de fyra Christie-novellerna jag läst då den inte innehåller mord – och det är en liten kärlekshistoria och allra högst beroende av svaret på kluringen i citatet ovan… Sedan kan jag inte låta bli att tycka att lösningen kanske känns lite väl enkel på ett vis, men man kan faktiskt inte uppfinna hjulet igen…

---

Ett vattentätt alibi
Författare: Agatha Christie
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890746
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---

Ja, sedan vi en helt ny bekantskap för min del – Agnes von Krusenstjerna med novellen Snigeln och flickan. Flickan Rosa är huvudpersonen i novellen, och jag gillar inte minst skildringen av Rosas relationer på olika vis (till föräldrarna, syskonen, inte minst till sin docka), som vi får ta del av en höstdag på lantstället:

”Hon tryckte sin docka intill sig, som hon varit rädd att hennes lilla barn skulle förkyla sig. Här var mycket, mycket kallare än inne i staden.” (sid. 7).

Det här är en vacker, skör, vemodig, rar, oskyldig, och en rad andra adjektiv, berättelse som på något sätt nästlar sig nära hjärtat. Jag känner förvånansvärt mycket mer när jag läser berättelsen än vad jag från början trott.

---

Snigeln och flickan
Författare: Agnes von Krusenstjerna
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890951
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---

Stig Dagerman är ytterligare en författare jag stött på och läst något av innan – och – i just Dagermans fall så har jag läst fler av hans noveller tidigare. Snöblandat regn är ny för mig. Novellen berättas ur ett barns perspektiv, men man ser mycket outtalat som en vuxen läsare:

”Jag ska aldrig glömma den här dan när det regnar, när vi blastar morötter, när det blir snöblandat regn och när faster från Amerika kommer.” (sid. 12).

Viss finns den en hel del här att analysera och att prata om… Men någonstans kan jag inte hjälpa att känna mig lite besviken då det finns andra noveller av Dagerman som jag gillat mycket mer än den här (även om jag känner igen svärtan som kan återfinnas i novellerna av olika laddning)…

---

Snöblandat regn
Författare: Stig Dagerman
Förlag: Novellix (2015)
ISBN: 9789175890937
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---

Förra årets reafynd…

…bestod av denna hög. Av de titlar jag införskaffade mig förra året hade jag redan läst alla utom en – Marie Lus Legend. Den lästes och de övriga två böckerna i serien klickades senare hem…

I år har jag förhandsbeställt åtta titlar och  alla är olästa helt garanterat… Jag hoppas verkligen jag nu klickat hem åtta pärlor!

Just nu:

  

Britt-Marie var här

Backman tog mig med storm när jag läste En man som heter Ove och fick mig ytterligare på fall med Min mormor hälsar och säger förlåt, men med Britt-Marie var här tycker jag tyvärr inte att han väcker samma känslor hos mig som läsare… Varken för Britt-Marie som huvudperson eller alls på samma sätt för historian i sig. Och samtidigt är ju detta fortfarande en helt okej till bra roman (jag har inte ens kunnat enas med mig själv om vad jag tycker än).

Visst känner jag exempelvis för Britt-Marie på flera sätt. Jag förstår vart hon kommer ifrån och hur hon haft det. Jag förstår att hon haft drömmar och förväntningar i och på livet som aldrig infriats… Jag förstår också att hon kanske inte alltid mått så bra i det som blivit, men att hon lärt sig att man fortsätter att le, fortsätter att vara en bra hustru (till exempel) och att hon lärt sig att försöka göra allt så klanderfritt som möjligt för att slippa att dra till sig uppmärksamheten på något sätt… Och då blir såklart många saker som hon själv kan rå över en stor trygghet och något att hålla fast vid hårt.

När Britt-Maries liv ställs på ända måste hon göra förändringar i sitt liv. Hon måste till exempel som 63 år gammal gå till Arbetsförmedlingen (när hon varit någons hemmafru större delen av vad som skulle kunnat vara hennes yrkesverksamma liv). Genom Arbetsförmedlingen hamnar hon sedan i lilla Borg och det nödvändigt onda jobbet visar sig bli av mer värde för Britt-Marie än vad hon kunnat ana…

Det sorgligaste i denna berättelse är på något sätt att Britt-Marie blivit så krampaktigt hållande i tryggheten: ordningen, organiseringen, renligheten, att hon vet om att hon blivit någon som andra inte älskar eller ens tycker om… Det är med det en stor tur att hon som 63-åring äntligen får se att det kanske visst finns något att tycka om, kanske rent av älska, hos henne som person.

Så även om det inte känns som att den här romanen går hela vägen hem hos mig, så finns det mycket att gilla och den gick hyfsat snabbt att läsa sig igenom. Även om Britt-Marie inte väckte samma känslor inom mig som Ove eller Elsa, så ville jag veta mer… Och även om historian som sådan inte tilltalade mig på samma sätt, så ville jag också här se vart boken tänkte sluta…

---

Britt-Marie var här
Författare: Fredrik Backman
Förlag: Pocketförlaget (2015)
ISBN: 9789175790954
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---

Lättläst: Utvandrarna

Tack vare ett recensionsexemplar av Vilhelm Mobergs Utvandrarna i lättläst format, så har jag äntligen fått ta del av en av de där klassikerna som jag själv tyckt ha varit svår att ta in i originalform. Den lättlästa versionen ges ut av LL-förlaget under MTM – Myndigheten för Tillgängliga Medier. Utvandrarna klassas som en bok av nivå 3 – lätt (jämför med nivå 1 – lättast och nivå 2 – lättare).

Jag gillar verkligen att klassiker görs tillgängliga också i lättlästa format. Det gynnar många läsare och den gynnar också många situationer. Ett lättläst format är inte bara lättare att läsa tyst, utan också lättare att högläsa och på så viss tillgängliggöra. För mig som dessutom har haft svårt att hitta lusten och orken att läsa originalet, erbjuds jag här en mer snabbläst version att ta till mig och på så sätt tillgängliggörs det viktigaste av klassikern även mig.

Jag hoppas att den här berättelsen hittar sina läsare, att man kanske till och med kan läsa den i ett större sammanhang, för då tror jag att man får ut så mycket mer av romanen och jag tror också att man kan diskutera den och göra den än mer intressant och levande. Jag övertygades tyvärr inte av den här berättelsen så mycket heller i lättläst format, men jag kan ändå se varför den är en klassiker – inte minst då den idag är aktuell med temat flykt från elände och drömmen om en bättre framtid. Den får mig att tänka en hel del på de båtflyktingar vi ser i dagens samhälle som också känner sig tvungna att ta sig bort ifrån någon form av elände och som hoppas att framtiden ska bli bättre, ljusare och mindre hotfull. Kanske kan läsningen av en sådan här klassiker också skapa nutida förståelse? Ingen lämnar exempelvis sin trygghet och sitt hemland utan anledning… Och jag kände mig dessutom nästan sjösjuk av att läsa om den långa färden över Atlanten som i Utvandrarna är allt annat än skön…

En sak som jag dock alltid stör mig på oavsett vart jag stöter på det är det här med att skriva på dialekt och inte bara använda sig av grammatiska korrekta meningar i replikering. Nej, jag gillar det inte (det finns ett enda undantag i princip). Detta stör mig så pass mycket att det på ett sätt förstör läsningen och läsupplevelsen för min personliga del.

En sak som jag tycker om mycket är annars huvudkaraktärerna: främst Karl Oskar. Han är en mycket klok och genuint snäll man av sin tid som verkligen tilltalar mig som läsare… Han är ingen som utnyttjar den makt han skulle kunna ta över andra, utan han är istället en stark pelare och en beskyddare. Han älskar också sin fru och sina barn något obeskrivligt och det känns så hoppfullt för hans familjs del på något vis.

Cecilia Davidsson har gjort ett bra jobb vad jag kan se i att återberätta Mobergs klassiker. Det värmer dessutom mitt hjärta att se att det görs lättläst material – både av klassisk litteratur och mer modern. Det värmer något oerhört!

---

Utvandrarna
Författare: Vilhelm Moberg
Förlag: LL-förlaget (2015)
ISBN: 9789170535291
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---

Kulturkollos tisdagsutmaning: Mina hjältar och hjältinnor

Veckans tema på Kulturkollo är hjältar och hjältinnor av olika slag. Carolina frågar:

”1. Berätta om en hjälte eller hjältinna du ser upp till.
2. Vilken var din första hjälte eller hjältinna? Kan det ha varit Bamse? Eller din mormor? Eller ridläraren? Stålmannen? Eller fröken i första klass??? Berätta!”

1. Första frågan har jag tänkt besvara i två steg. För det första så ser jag mycket upp till vardagshjältar och vardagshjältinnor som gör något för andra/spelar stor roll för andra – lärare, bibliotekarier, författare, läkare och familjemedlemmar, för att nämna några. Sedan ser jag upp till starka kvinnor och män i litteraturen som betyder mycket för läsaren och som på något sätt inspirerar läsaren. För min personliga del har exempelvis Hermione, och för all del Harry Potter, betytt mycket på olika sätt (även fast jag upptäckte dem senare än vissa av mina medmänniskor åldersmässigt).
2. Andra frågan vill jag också besvara i två steg. Först och främst måste min första hjälte och hjältinna ha varit min pappa och min mamma. Litterärt så kan jag säga att Bamse kanske kunde blivit min hjälte om jag inte hade ogillat honom av någon anledning som barn – mamma köpte en Bamse-prenumeration och jag bara vägrade tycka om honom när hon försökte tappert att locka in mig… Däremot kom jag snart i kontakt med en av mina största hjältar/hjältinnor litterärt en kortare tid efter att jag lärt mig att läsa: Kitty Drew (Nancy Drew på engelska). Jag älskade hennes personlighet som yngre – att hon tog plats, var smart och var så modig (sätt gärna detta i relation till mitt yngre, mycket blyga, jag).

Just nu: