Lättläst: Utvandrarna

1311Tack vare ett recensionsexemplar av Vilhelm Mobergs Utvandrarna i lättläst format, så har jag äntligen fått ta del av en av de där klassikerna som jag själv tyckt ha varit svår att ta in i originalform. Den lättlästa versionen ges ut av LL-förlaget under MTM – Myndigheten för Tillgängliga Medier. Utvandrarna klassas som en bok av nivå 3 – lätt (jämför med nivå 1 – lättast och nivå 2 – lättare).

Jag gillar verkligen att klassiker görs tillgängliga också i lättlästa format. Det gynnar många läsare och den gynnar också många situationer. Ett lättläst format är inte bara lättare att läsa tyst, utan också lättare att högläsa och på så viss tillgängliggöra. För mig som dessutom har haft svårt att hitta lusten och orken att läsa originalet, erbjuds jag här en mer snabbläst version att ta till mig och på så sätt tillgängliggörs det viktigaste av klassikern även mig.

Jag hoppas att den här berättelsen hittar sina läsare, att man kanske till och med kan läsa den i ett större sammanhang, för då tror jag att man får ut så mycket mer av romanen och jag tror också att man kan diskutera den och göra den än mer intressant och levande. Jag övertygades tyvärr inte av den här berättelsen så mycket heller i lättläst format, men jag kan ändå se varför den är en klassiker – inte minst då den idag är aktuell med temat flykt från elände och drömmen om en bättre framtid. Den får mig att tänka en hel del på de båtflyktingar vi ser i dagens samhälle som också känner sig tvungna att ta sig bort ifrån någon form av elände och som hoppas att framtiden ska bli bättre, ljusare och mindre hotfull. Kanske kan läsningen av en sådan här klassiker också skapa nutida förståelse? Ingen lämnar exempelvis sin trygghet och sitt hemland utan anledning… Och jag kände mig dessutom nästan sjösjuk av att läsa om den långa färden över Atlanten som i Utvandrarna är allt annat än skön…

En sak som jag dock alltid stör mig på oavsett vart jag stöter på det är det här med att skriva på dialekt och inte bara använda sig av grammatiska korrekta meningar i replikering. Nej, jag gillar det inte (det finns ett enda undantag i princip). Detta stör mig så pass mycket att det på ett sätt förstör läsningen och läsupplevelsen för min personliga del.

En sak som jag tycker om mycket är annars huvudkaraktärerna: främst Karl Oskar. Han är en mycket klok och genuint snäll man av sin tid som verkligen tilltalar mig som läsare… Han är ingen som utnyttjar den makt han skulle kunna ta över andra, utan han är istället en stark pelare och en beskyddare. Han älskar också sin fru och sina barn något obeskrivligt och det känns så hoppfullt för hans familjs del på något vis.

Cecilia Davidsson har gjort ett bra jobb vad jag kan se i att återberätta Mobergs klassiker. Det värmer dessutom mitt hjärta att se att det görs lättläst material – både av klassisk litteratur och mer modern. Det värmer något oerhört!


Utvandrarna
Författare: Vilhelm Moberg
Förlag: LL-förlaget (2015)
ISBN: 9789170535291
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Kulturkollos tisdagsutmaning: Mina hjältar och hjältinnor

Veckans tema på Kulturkollo är hjältar och hjältinnor av olika slag. Carolina frågar:

”1. Berätta om en hjälte eller hjältinna du ser upp till.
2. Vilken var din första hjälte eller hjältinna? Kan det ha varit Bamse? Eller din mormor? Eller ridläraren? Stålmannen? Eller fröken i första klass??? Berätta!”

  1. Första frågan har jag tänkt besvara i två steg. För det första så ser jag mycket upp till vardagshjältar och vardagshjältinnor som gör något för andra/spelar stor roll för andra – lärare, bibliotekarier, författare, läkare och familjemedlemmar, för att nämna några. Sedan ser jag upp till starka kvinnor och män i litteraturen som betyder mycket för läsaren och som på något sätt inspirerar läsaren. För min personliga del har exempelvis Hermione, och för all del Harry Potter, betytt mycket på olika sätt (även fast jag upptäckte dem senare än vissa av mina medmänniskor åldersmässigt).
  2. Andra frågan vill jag också besvara i två steg. Först och främst måste min första hjälte och hjältinna ha varit min pappa och min mamma. Litterärt så kan jag säga att Bamse kanske kunde blivit min hjälte om jag inte hade ogillat honom av någon anledning som barn – mamma köpte en Bamse-prenumeration och jag bara vägrade tycka om honom när hon försökte tappert att locka in mig… Däremot kom jag snart i kontakt med en av mina största hjältar/hjältinnor litterärt en kortare tid efter att jag lärt mig att läsa: Kitty Drew (Nancy Drew på engelska). Jag älskade hennes personlighet som yngre – att hon tog plats, var smart och var så modig (sätt gärna detta i relation till mitt yngre, mycket blyga, jag).

Novellen som format

Den här veckanKulturkollo har det vridit och vänts på novellen som format. Ett format som jag tror att många känner att de älskar eller hatar.

Länge visste jag bara att det fanns noveller. Det var ingen jag direkt själv hade testat på och jag var oerhört kritisk till om jag skulle kunna falla för en berättelse som utspelar sig på så kort om plats. Vad skulle någon författare kunna hinna säga eller vad skulle en författare hinna förmedla för känslor på så kort om plats?

En dag testade jag novellen som format. Jag kanske inte föll för just den novell jag testade, men jag kände ändå att konceptet var mycket intressantare än vad jag hade tänkt mig… Så jag testade formatet fler gånger och insåg att författare verkligen kunde lyckas att säga mycket på så kort om plats och att författare kunde beröra på så kort om plats också… Inte i alla fall såklart, och inte hela vägen somliga gånger, men detta händer ju även vid läsning av längre format.

Nu för tiden har novellen blivit ett favoritformat. Jag har läst så många pärlor, och det fantastiska är att jag hinner läsa många verk och jag hinner fånga många wow-känslor som jag inte hade hunnit eller lyckats göra om jag endast läst de långa, längre och längsta formaten som finns… Jag känner mig oerhört berörd och berikad bara av den tanken! ♥

Inget annat format har…

  1. …skapat så lite lässtress.
  2. …gått att påbörja samt att läsa ut till frukosten eller i badkaret.
  3. …hjälpt mig så mycket ur lässvackor.
  4. …förgyllt väntetider hos läkaren/tandläkaren så mycket.
  5. …lämnat mig med en sådan lust till omläsning.
  6. …lett till så många faktiska omläsningar.
  7. …triggat igång den egna skrivarlusten.
  8. …skapat så många relevanta frågor och tid för reflektion.

I egenskap av lärare kan jag också lyfta fram novellen som det perfekta formatet att högläsa, att hinna läsa tillsammans med eleverna, att hinna återkoppla till i form av frågor och diskussioner. Det är också ett bra format att använda för skrivövningar inom skolan och det går att bygga upp finfina kreativt skrivande-uppgifter i relation till novellen som format.

Jag slår verkligen ett slag för novellen! Det är en återkommande favorit, en bästa vän och en läsinspirerande sådan! Ja, Elina  ♥  novellen = sant!

Januariläsningen

Januaris utlästa verk äro:

  • Fredrik Backmans Britt-Marie var här
  • Lene Kaaberbøls Häxprovet
  • Lene Kaaberbøls Viridians blod
  • Lene Kaaberbøls Kimeras hämnd
  • Agnes von Krusenstjernas Snigeln och flickan
  • Agatha Christies Ett vattentätt alibi

Verken utgörs av 6 stycken verk och 950 sidors läsning.

Den serien jag verkligen sögs in i och läste med mest inlevelse måste jag säga var Lene Kaaberbøls Vildhäxa-serie med Häxprovet, Viridians blod och Kimeras hämnd som de tre första böckerna i serien. Jag gillar hela upplägget med serien som sådan och kommer förhoppningsvis att knåpa ihop en recension angående serien om ett slag. Kanske blir alla de tre första böckerna i serien lite omtalade i ett och samma inlägg, eller i en och samma recension. Det får vi se, för jag måste nog fundera lite på detta…

Jag hoppades mycket på att Backmans Britt-Marie var här skulle bli nästa Backman-förälskelse, men jag gillar inte den alls lika mycket som En man som heter Ove eller Min mormor hälsar och säger förlåt.

Novellerna jag läst den här månaden har varit perfekta badkarsläsningar… Jag skulle nog säga att favoriten är Christies, men von Krusenstjernas kommer inte så långt på efterkälke dem emellan inte…

I februari hoppas jag komma in i den nya lunken jag ska lära mig då jag kommer att ha sjuveckorsscheman från och med nu. Min tjänstledighet har trätt i kraft och jag kommer för åtminstone sex månader framöver att jobba som ungdomspedagog med ensamkommande ungdomar… Jag känner mig redan mycket välkommen!