Novellen som format

Den här veckanKulturkollo har det vridit och vänts på novellen som format. Ett format som jag tror att många känner att de älskar eller hatar.

Länge visste jag bara att det fanns noveller. Det var ingen jag direkt själv hade testat på och jag var oerhört kritisk till om jag skulle kunna falla för en berättelse som utspelar sig på så kort om plats. Vad skulle någon författare kunna hinna säga eller vad skulle en författare hinna förmedla för känslor på så kort om plats?

En dag testade jag novellen som format. Jag kanske inte föll för just den novell jag testade, men jag kände ändå att konceptet var mycket intressantare än vad jag hade tänkt mig… Så jag testade formatet fler gånger och insåg att författare verkligen kunde lyckas att säga mycket på så kort om plats och att författare kunde beröra på så kort om plats också… Inte i alla fall såklart, och inte hela vägen somliga gånger, men detta händer ju även vid läsning av längre format.

Nu för tiden har novellen blivit ett favoritformat. Jag har läst så många pärlor, och det fantastiska är att jag hinner läsa många verk och jag hinner fånga många wow-känslor som jag inte hade hunnit eller lyckats göra om jag endast läst de långa, längre och längsta formaten som finns… Jag känner mig oerhört berörd och berikad bara av den tanken! ♥

Inget annat format har…

  1. …skapat så lite lässtress.
  2. …gått att påbörja samt att läsa ut till frukosten eller i badkaret.
  3. …hjälpt mig så mycket ur lässvackor.
  4. …förgyllt väntetider hos läkaren/tandläkaren så mycket.
  5. …lämnat mig med en sådan lust till omläsning.
  6. …lett till så många faktiska omläsningar.
  7. …triggat igång den egna skrivarlusten.
  8. …skapat så många relevanta frågor och tid för reflektion.

I egenskap av lärare kan jag också lyfta fram novellen som det perfekta formatet att högläsa, att hinna läsa tillsammans med eleverna, att hinna återkoppla till i form av frågor och diskussioner. Det är också ett bra format att använda för skrivövningar inom skolan och det går att bygga upp finfina kreativt skrivande-uppgifter i relation till novellen som format.

Jag slår verkligen ett slag för novellen! Det är en återkommande favorit, en bästa vän och en läsinspirerande sådan! Ja, Elina  ♥  novellen = sant!

Januariläsningen

Januaris utlästa verk äro:

  • Fredrik Backmans Britt-Marie var här
  • Lene Kaaberbøls Häxprovet
  • Lene Kaaberbøls Viridians blod
  • Lene Kaaberbøls Kimeras hämnd
  • Agnes von Krusenstjernas Snigeln och flickan
  • Agatha Christies Ett vattentätt alibi

Verken utgörs av 6 stycken verk och 950 sidors läsning.

Den serien jag verkligen sögs in i och läste med mest inlevelse måste jag säga var Lene Kaaberbøls Vildhäxa-serie med Häxprovet, Viridians blod och Kimeras hämnd som de tre första böckerna i serien. Jag gillar hela upplägget med serien som sådan och kommer förhoppningsvis att knåpa ihop en recension angående serien om ett slag. Kanske blir alla de tre första böckerna i serien lite omtalade i ett och samma inlägg, eller i en och samma recension. Det får vi se, för jag måste nog fundera lite på detta…

Jag hoppades mycket på att Backmans Britt-Marie var här skulle bli nästa Backman-förälskelse, men jag gillar inte den alls lika mycket som En man som heter Ove eller Min mormor hälsar och säger förlåt.

Novellerna jag läst den här månaden har varit perfekta badkarsläsningar… Jag skulle nog säga att favoriten är Christies, men von Krusenstjernas kommer inte så långt på efterkälke dem emellan inte…

I februari hoppas jag komma in i den nya lunken jag ska lära mig då jag kommer att ha sjuveckorsscheman från och med nu. Min tjänstledighet har trätt i kraft och jag kommer för åtminstone sex månader framöver att jobba som ungdomspedagog med ensamkommande ungdomar… Jag känner mig redan mycket välkommen!