Ni har väl kommit ihåg ”Bladen brinner”?!

I maj kickade kickstarterkampanjen för att möjliggöra poddidén Bladen brinner igång! Bladen brinner blir en podd som kommer rikta sig till vuxna, en podd om barn- och ungdomsböcker och en podd som jag alltså är så peppad på att få lyssna på till hösten! Podden blir nämligen verklighet, men kampanjen är inte slut än och just nu försöker initiativtagarna, programledarna och författarna Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck även att säkra en säsong två:

Jag har sedan innan bidragit med den slant kan kunde undvara just då och jag hoppas att vi som tror på den här podden kan bidra med även de små slantarna i Bladen brinner-kampanjen. Kanske är det så att någon känner sig manad att stötta om denna någon inte redan stöttat?

Kikar ni in på kampanjen kan ni dessutom se att olika slantar kan ge något tillbaka till den som backat upp med pengar. Erhållas ännu kan en snygg tygkasse, inbjudan till invigningsfest, ett åldersanpassat bokpaket och ett homeparty! En snygg tygkasse är ju exempelvis inte så dumt, ey?!

Röta

Numer är även Siri Pettersens Röta utläst och jag har med avsikt lite väntat med att skriva recensionen för att få andas lite, få tänka och få känna.

Röta är andra delen i Korpringarna-trilogin av Pettersen och jag följer främst Hirka, men även Rime också i den här romanen. Och liksom förra gången väcker romanen en del frågor, men den ger också en del svar.

Det händer på ett sätt mer i den här romanen mot vad jag kanske först hade tänkt mig. Den känslan får jag kanske delvis också då det är en hel del saker som vänds upp och ner med den här romanen. Mycket både Hirka och Rime tagit för sant och som jag själv som läsare därmed sett som sant, visar sig kanske erhålla en större komplexitet än vad som väntats. Det är mycket som ställs på kant och sätts på prov. En sak är till exempel synen på ”de blinda”.

Hirkas gamla miljö ersätts av något helt annat när hon tvingats resa. Hennes vackra, levande skogar med otaliga växter och en större relation mellan människa och natur, ersätts av den vardagen vi känner till. Hirka har rest till vår nutid och i vår värld slås Hirka av allt som är döende. Växterna i vår värld är inte alls lika levande och mår inte alls lika bra. Städerna är fyllda med onaturligheter som människan släpper ut och även maten vi äter innehåller onaturligheter. Hirka uppfattar också all stress som onaturlig och inte alls särskilt bra för människan… Jag slås av vilken fruktansvärd värld vi måste leva i, och jag hade nästan önskat att jag skulle kunna uppleva den värld Hirka kan jämföra vår värld med!

Hirka försöker överleva i den värld hon kommit till. Språket är inte detsamma som där hon kommer ifrån, saker är inte alls som hon är van vid och hon antas vara en av vår tids flyktingar. Inte minst då hon saknar personnummer och annat som vår tid avkräver oss. Hirka har i alla fall Kuro med sig, sin korp, men han mår inte alls bra i den här världen och Hirka fruktar att han är döende. Hirka kan inte heller sluta sakna Rime, men hon försöker att inte tänka på det för mycket då det smärtar.

Det dröjer inte lång tid innan saker och ting börjar ta fart i romanen. Hirka inser plötsligt att hon kanske är förföljd, men av vem och varför? Strax efter denna upptäckt sätts den lilla trygghet Hirka byggt upp i svaj och motvilligt sätts saker i rullning som påverkar Hirkas närmsta framtid i vår värld… Hon måste skapa sig en uppfattning om saker och tings tillstånd och hon måste även försöka räkna ut vem som är hennes verkliga fiender och verkliga vänner.

Rime saknar Hirka något oerhört på sitt håll. Han ställs också inför en nära framtid där mycket sätts på prov. Rådet och folket vill gärna att Rime hittar en kvinna att ha vid sin sida. Problemet är ju bara att den han egentligen vill ha vid sin sida inte längre finns i hans värld… Också Rime ställs inför den svåra uppgiften att försöka räkna ut vilka som är hans fiender och vilka som är hans vänner.

Jag tycker att det finns en viss svårighet i att diskutera alla delar som efterföljer den första i en serie eller en trilogi. Detta för att jag inte vill säga för mycket ifall någon inte läst boken ännu… Men jag hoppas att jag landat i en någorlunda balans. Jag gillar verkligen serien och misstänker att jag kommer klicka hem tredje och sista delen i sommar någon gång.

---

Röta
Författare: Siri Pettersen
Förlag: B. Wahlström (2015)
ISBN: 9789132166198
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---

Jag har stöttat ”Bladen brinner” – har du?

Idag kickade kickstarterkampanjen för att möjliggöra poddidén Bladen brinner – en podd som kommer rikta sig till vuxna, en podd om barn- och ungdomsböcker och en podd som jag är så peppad på att få uppleva i verkligheten! Författarna Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck står bakom idén och nu behöver de stöd från OSS – ja, OSS – för att kunna göra podden till verklighet redan i höst:

Jag har bidragit med den slant kan kunnat undvara och jag hoppas att vi som tror på den här podden kan bidra med de små slantarna tills Bladen brinner-kampanjen når sitt mål eller till och med längre? Redan idag har det stöttats en del och jag är i alla fall säker på att podden kommer bli verklighet i höst och jag därför SÅÅÅ (!) peppad!

Kikar ni in på kampanjen kan ni dessutom se att olika slantar kan ge något tillbaka till den som backat upp med pengar. Jag kommer exempelvis att erhålla en snygg tygkasse! Men kanske är någon intresserad av att komma på invigningsfesten, att erhålla ett bokpaket för ett barn i sin närhet eller varför inte hedras med en framtida bokkaraktär med ens eget namn?

 

Jag går dit du går

Inte ont anande tänkte jag i onsdags att ”Ja, men kanske vågar jag ge den här en chans!” och så drog jag fram Jag går dit du går av Nina LaCour ur hyllan. Sedan satte jag mig tillrätta och började läsa, utan att egentligen veta jättemycket om detta reafynd… Redan onsdag kväll när jag släckte nattlampan hade jag kommit mer än hälften in i boken. Det hela slutade med att jag i torsdags förmiddag kunde konstatera att sista sidan var utläst och boken var slut!

Just en känsla av att ha läst ut en roman så snabbt, kommit in i den så helhjärtat och känt så mycket positiva känslor inför en så vemodigt vacker historia. Ja, den känslan känner jag att Jag går dit du går påminner mig om att jag saknat, att jag älskar och jag hoppas att jag hittar dessa finna pärlor oftare än vad jag kanske gjort det senaste året. De gör inte minst mycket för lässtatistiken, men kanske allra mest gör de här pärlorna något med mitt inre! ♥

I Jag går dit du går träffar läsaren Caitlin. Hon ska snart börja andra året på high school när vi möter henne och hennes liv är upp och ner på grund av den djupa sorgen över att ha förlorat en av de människor i sitt liv som hon älskat allra mest. Det är så mycket LaCour gör med språket för att beskriva hur Caitlin känner den första tiden av sorgeprocessen – hur hon håller på att gå sönder, hur hon knappt får ihop sina tankar, känslor och impulser och hur ärligt det sätts på pränt – inte bara genom orden – utan också genom sättet att mer fragmentariskt visa i kapitlen hur Caitlin mår eller inte mår… Ett exempel är första delens kapitel 3 som består av en enda mening: ”Jag kan inte prata om dagen efter det.” (sid. 12).

När Caitlin hittar en dagbok som tillhör Ingrid, den person hon aldrig mer kommer få träffa i sitt liv, dras mattan undan Caitlins fötter delvis igen… Samtidigt innebär dagboken att hon får en sista konversation med Ingrid genom Ingrids innersta tankar som återfinns i denna dagbok. Dagboken känns på något sätt både nödvändig, men jag upplever den också som något av det motsatta stundtals också… Dagboken får Caitlin att ifrågasätta sig själv och nästan gå tillbaka i sorgeprocessen ibland.

Det är mycket som Caitlin brottas med när andra året i high school tar fart. Vissa saker, och vissa personer, visar sig inte alls vara som hon trott. Detta är något Caitlin får erfara både genom livet hon måste fortsätta leva och även genom Ingrids dagbok.

Det finns något så älskvärt med Caitlin! Hon är en sådan där stark person som inte vet om det själv. Hon försöker att vara så oförställd och så trogen sig själv som hon kan, men samtidigt försöker hon finna sig själv utan Ingrid som hon blivit van att ha vid sin sida… Jag slås också av att hon kanske identifierat sig själv och Ingrid som mer lika varann än de egentligen varit. Det kanske är något jag som läsare tänker på mer än vad Caitlin själv gör…

Sju personer i romanen (förutom Caitlin) tycker jag är så vackert porträtterade – en av dem kanske ärligare än någon annan. Några av dem jag tänker på är jämnåriga med Caitlin och tre av dem går på hennes skola, tre av dem jag sedan tänker på är vuxna personer i Caitlins liv… Jag tänker att det är dessa personer, tillsammans med Caitlin, som ger känslan av hopp i berättelsen.

Jag går dit du går är språkligt tilltalande. Det är vackert, vemodigt, sorgligt, ärligt och mitt i allt också hoppfullt! Jag är så himla lycklig över att ha funnit Nina LaCour som författare och jag är så glad över att jag valde att ta mig an den här romanen den här onsdagen och inte en dag senare! Jag älskar den här vemodigt vackra pärlan! ♥

---

Jag går dit du går
Författare: Nina LaCour
Förlag: Rabén & Sjögren (2013)
ISBN: 9789129687064
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---

Just nu:

Att vara jag

Anna Höglunds Att vara jag är väldigt mycket på en gång. Jag har svårt att sortera allt den är, men samtidigt gillar jag den väldigt mycket. Kanske mest på grund av temat den behandlar… Den om att vara tjej, att inte bara få ses som någon, den man är, utan att många utgår från att man är tjej, kvinna, och hur en sådan ska vara…

Det finns så många kloka tankar i det här verket. Jag blir liksom kär i vissa av raderna kanske mer än hela verket i sig. Så gillar jag verket, så älskar jag vissa av raderna, formuleringarna, de kloka tankarna!

Jag gillar också serien som ingrediens som huvudpersonen skapar. Den känns helt i linje med hennes tankar om hur man sett och ser på kvinnan, inte som någon, utan som just en kvinna…

Jag ser mig själv som en någon, en individ. Jag minns dock att jag, när jag var i tonåren eller började komma upp i tonåren, att jag så gärna ville passa in. Mallen jag ville passa in i då var den som gjorde mig kvinnlig, för att jag tänkte att det var normen… Samtidigt minns jag att jag var väldigt envis och enveten när det kom till att få vara sig själv också. Men jag kan fortfarande tyngas ner av minnet av att försöka passa in i den där kvinnomallen… Precis som jag upplever att huvudpersonen är.

Jag vill inte ses som ett objekt, jag vill ses som en person. Jag är jag.

Med den här punkten väljer jag att pricka av punkt 8 i Kaosutmaning 2016: ”Läs en lånad bok.”

---

Att vara jag
Författare: Anna Höglund
Förlag: Lilla Piratförlaget (2015)
ISBN: 9789187707377
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---

Odinsbarn

Det känns lite halvkonstigt att försöka göra en recension av Siri Pettersens Odinsbarn i och med att jag deltagit i en Read-a-long kring den. Men jag kan ändå försöka sammanfatta det jag delvis redan sagt här, här, här samt här.

Jag fängslas verkligen av hela konceptet som presenteras i Odinsbarn: en annan värld, miljöerna i den, kraften som är en del av den här världen och allt som både är bekant, men främst det som för ”vår värld” är obekant. Jag fängslas dessutom av alla frågor, också dem som kanske inte direkt får några svar, men så gillar jag ju också att veta lite mindre främre än mer…

Jag älskar många av personerna och personligheterna i boken. Främst förundras jag över att jag äntligen möter på en person som Vetle i litteraturen. Sedan älskar jag Hirka och Rime en hel massa! Hirka är en fängslande person på grund av hennes envisa sida, hennes uppoffrande sida sett till andra och hennes styrka och mod. Rime är fängslande i och med hans styrka och envishet, han är dessutom extra intressant då han har de blodsband han har, men ändå bildar sin egen uppfattning, sin egen världsbild och han följer det han tror på och inte vad andra säger eller alltid har sagt….

Sedan kände jag i princip redan från start att det fanns något, nästan som ett förutbestämt band, mellan Hirka och Rime. Gnistorna mellan Hirka och Rime är ödesbestämt och det finns något mellan dem som bara inte går att förneka. Deras relation är så verklig och äkta på något sätt då den omfattar de två personligheterna de är med både brister och styrkor. Det känns också som om de kan stärka varandra väl tillsammans.

Det är också något med språket som fångar mig. Språket är raskt, rakt på och det händer en hel del emellanåt på få rader och liten yta. Men det tycker jag ger mig en viss känsla av att vara där och det gillar jag verkligen.

Ord som poppat upp i samband med läsningen av den här är: Wow, älskar och att den helt klart skulle kunnat bli ”månadens bästa” (dock hade den ingen konkurrerande titel i april att tävla mot). Den här boken kan mycket väl komma att kamma hem en av platserna i Topp-i-topp-listan 2016.

Med detta verk prickar jag av punkt 2 i Kaosutmaningen 2016: ”Läs första delen i en serie/trilogi.”

---

Odinsbarn
Författare: Siri Pettersen
Förlag: B. Wahlström (2015)
ISBN: 9789132164859
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

---

Just nu:



Aprilläsningen:

Ja, i april månad lästes kort och gott en bok ut:

• Siri Pettersen – Odinsbarn

Visserligen ligger detta enda verk på sidantalet 661 sidor, men jag hade nog hoppats på att i alla fall läsa något mer verk… Sedan får jag vara realistisk också och ta med i beräkningen att jag läst en hel del kurslitteratur och att jag även kommer att läsa en hel del kurslitteratur också i maj.

Odinsbarn är ett riktigt bra verk och även med andra konkurrerande böcker skulle den absolut kunnat kamma hem titeln ”månadens bästa bok”, för så pass älskar jag den! Jag påbörjade även läsningen av del 2, Röta, under april månad men för enkelhetens skull i sidräkningen kommer dessa sidor få räknas in på majs statistik. I april har jag lite smått även läst i Jandy Nelsons Jag ger dig solen, men jag kommer inte riktigt in i språket i den och vet inte om det gör att den kommer läggas på paus ett tag…

I söndags började jag se än mer skymtar av solen och sedan några dagar tillbaka har det slutat komma snöflingor (även om de inte lagt sig) i mina trakter, så nu hoppas jag att stämningen för utomhusläsning ska komma med maj månads framfart!

Just nu: