Tredje tecknet

tredje-tecknetIngelin Angerborns Tredje tecknet är precis vad man förvänta sig om man läst Angerborn förut. Detta är en  exakt så söt, mysryslig och vardagsnära roman för unga som jag förväntat mig att det ska vara.

Olivia är huvudpersonen i den här boken. Hon har precis fått sommarlov och en dag efter en dag på stranden så hittar hon en nyckel i sin väska som hon aldrig sett förut. Vart går den? Vart kommer den ifrån? Hur kan överhuvudtaget en nyckel komma in i en alldeles ny väska på det där sättet?

Olivia försöker komma underfund med vart nyckeln går. Samtidigt börjar familjens katt bete sig konstigt och det börjar kännas som om det är någon i Olivias rum i lägenheten ibland, trots att hon vet att det bara är hon där. En annan konstig sak som Olivia börjar lägga märke till är nyckelpigorna som sätter sig på Olivia flera gånger om dagarna… De dyker upp lite mystiskt och flyger inte sin väg förrän Olivia uppmärksammat dem.

Olivia börjar misstänka att det spökar hemma hos henne. Hon försöker vara logisk, såsom hennes föräldrar och hennes bästa kompis försöker vara, när de försöker ge svar på vad det är Olivia upplever…

Förutom de misstänkta spökerierna, är det alltså sommarlov och Olivia är olyckligt kär i bästa kompisens kille. Olivia känner sig också ganska ensam ibland som ensamt barn i sin familj – hon kan inte låta bli att känna en viss sting av avundsjuka på de som har syskon, även om hon anar att syskon kan vara både på gott och ont. Det är inte det att hennes föräldrar inte älskar henne och finns där för henne, men ibland känner sig Olivia trots det så oerhört ensam… Olivia är också medveten om att det är svårt för hennes föräldrar att uppfylla Olivias önskan om ett syskon, då Olivia själv är adopterad på grund av att hennes föräldar inte kan få egna barn.

Angerborn gör det hon kan bäst: hon väver samman en ung människas vardag med mysrysliga glimtar av det övernaturliga. Hon gör det som vanligt väldigt bra.

Jag hävdar som jag också brukar göra med Angerborns verk, att detta är en bra högläsningsbok! Högläsningen av en lagom mysryslig bok som detta är tror jag kan skapa en mycket större trygghet då berättelsen i detta fall blir en gemensam mysryslig upplevelse som man kan samtala om och kring!


Tredje tecknet
Författare: Ingelin Angerborn
Förlag: Rabén & Sjögren (2013)
ISBN: 9789129687309
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Saga: volume one & volume two

Saga_vol1-1Det här är på något sätt en av de kanske mer vrickade, men ändå vemodig och vacker, seriealbumen jag någonsin läst och ändå tyckt om. Det känns som om man kastas in i allt, kanske mycket tack vare vem som råkar vara berättaren – den lilla flicka som föds i albumets volym ett. Denna lilla berättare säger saker såsom: ”Anyway, this is the day I was born.” (chapter one).

Det är något jag verkligen gillar med berättaren. Jag gillar sättet Hazel berättar först och främst, det språkliga, alla val av att säga saker och ting på just ett visst sätt. Jag gillar även greppet om att berättaren ändå måste ha överlevt över åtminstone en viss tid för att kunna berätta den här historien? Det ger också på något sätt en extra liten krydda. Så länge jag fortfarande befinner mig i berättelsen och vet om att Hazel är bebis såsom i både volym ett samt två, kan jag ändå vara säker på att Hazel kommer överleva ett bra tag till..?!

Kärleksparet som skapat berättaren är ett osannolikt par på så vis att deras folkslag krigar och de är uppvuxna med att hata varandra bara på grund av deras ursprung. Det är något jag som läsare inser tidigt, men jag inser inte direkt när, var eller hur, kärleken sedan har kunnat uppstå dem emellan. Jag tvekar dock inte på att deras kärlek är stark. Och på tal om styrka tvivlar jag inte heller på att kärleksparet i fråga är ett par med styrka på vart håll. Detta är en stark kvinna, och en stark man. Tillsammans utgör de en trygg och solid grund för deras gemensamma barn – ett barn som kanske inte kunnat komma så mycket olägligare – men som samtidigt är så oerhört älskat och beskyddat från första stund.

Saga_vol2-1Både volym ett och två fokuserar på den första tiden med Hazel, med vissa tillbakablickar bakåt i tiden för att på sikt och då och då ge svar på eventuella frågor och ge en helhetsbild av det nu de lever i. Som berättare bör Hazel inte veta så mycket som hon vet, men jag har inte riktigt kunnat bestämma mig för om hon faktiskt är en mer allvetande berättare, eller om jag som läsare ges ett mer allvetande perspektiv än vad Hazel faktiskt har… Som läsare stöter vi nämligen inte på endast ett perspektiv på historien, utan snarare flera…

Kärleken mellan detta osannolika kärlekspar är inte bara deras vetskap. De är jagade av flertalet parter som inte kan tillåta dem att vara tillsammans och barnet (som är ett fåtals vetskap) de skapat är av stort intresse för de parter som vet att barnet finns, vad jag som läsare förstår. Om kärleksparet var jagade innan Hazels födelse, är det inget jämfört med vad de är efter hennes födelse…

Det är en del sex i den här serien och ännu mer sexualiserade inslag här och där (bland annat i tecknandet). Mycket vrickat kommer också utav en del av det sexualiserade och det är ganska mycket naket och även en hel del groteskt. Samtidigt kan jag på något sätt köpa konceptet även om det är vissa saker som blir nästintill för mycket för mig personligen… Och trots allt är det så mycket mer som händer inom ramen för de här seriealbumen! 

Jag vill på grund av lagom doser av avslöjanden i berättelsen, samt på grund av otaliga cliff hangers, fortsätta läsa. Det kan jag inte förneka. Så det finns stora chanser för att jag slukar volym tre till fem framöver tack vare biblioteket…


Saga: Volume one
Författare: Brian K. Vaughan
Förlag: Image comics (2013)
ISBN: 9781607066019
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Saga: Volume two
Författare: Brian K. Vaughan
Förlag: Image comics (2013)
ISBN: 9781607066297
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Kadish, kadish, kadish

kadishLova Lovéns Kadish, kadish, kadish är en novell att läsa med fördel när kvällen och natten lagt sig. Lite extra effekt till historien skulle en kvälls- eller nattläsning av den här novellen kanske ge om man dessutom befann sig i en lite mer avlägsen stuga i skogen?

Huvudpersonen Amina har ganska bokstavligt flytt ut i skogen. Hon har sökt sig till avsaknaden av människor, hon har sökt tryggheten i samma andetag, och hon försöker fortfarande bli mer och mer hel för var dag som går sedan den dagen för sex månader sedan då hon blivit misshandlad av några män – endast – på grund av hennes utseende. Till skogen har hon med sig hunden Charlie, en hund som hon inte hade haft innan överfallet, utan skaffat sig efter, en hund som gör mycket för att skapa den där extra känslan av trygghet och sällskap.

Amina möter jag som läsare en av alla hennes skogspromenader. På just den här skogspromenaden finner Amina ett oskadat ägg när hennes Charlie dragit fram i något slags bo. Ägget är av ett slag hon aldrig sett förr; det är större än ett hönsägg, gråblå till färgen, och oväntat kallt. Amina tar beslutet att ta med det oskadade ägget tillbaka till stugan, främst på grund av tanken att fågelmamman inte kommer våga ta hand om det enda oskadda ägget i det förstörda boet.

När ägget sedan är på plats i stugan börjar konstiga saker att hända. Amina hör ljud hon aldrig tidigare hört och det dröjer inte länge förrän både hon och Charlie kan konstatera att det är något oväntat stort med vingar som verkar vilja ta sig in i stugan, eventuellt för att ta sig till ägget hon räddat…

Ja, Kadish, kadish, kadish är en ganska oväntad historia från mitt håll betraktat. Och trots att många komponenter finns där som borde få mig på fall, så faller jag inte helt och fullt för historien, även om jag tycker den är bra. Jag kan dock inte säga vad exakt det är jag tycker fattas mig, eller vad det är som inte får mig att känna den där extra lilla gnistan… Men något är det som gör det. Jag tycker dessutom att slutet (trots att jag brukar gilla lite kvickare och kanske suggestiva slut) går lite för fort och att allt slutar lite för abrupt för att jag ska kunna känna att jag har en helhetsbild av berättelsen…

Novellen är bra och jag tror som jag i inledningen nämnde att den passar sig extra väl som läsning på kvällen, eller på natten, och gärna i en avlägsen stuga i skogen… Lova Lovén kan verkligen väva samman vardag, eller verklighet, med fantastiska inslag!


Kadish, kadish, kadish [Elektronisk resurs]
Författare: Lova Lovén
Förlag: Swedish Zombie (2016)
ISBN: 9789188185150
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


100 hemskaste

100_hemskasteHelena Dahlgrens 100 hemskaste har jag sett fram emot en hel massa och det visade sig att jag sett fram emot den av helt rätt anledningar. Jag tycker den gett mig så mycket mer än vad jag kunnat förvänta mig också, vilket jag älskar som ingrediens i sig.

När jag satte mig ner och unnade mig lästid av 100 hemskaste så kände jag nästan direkt att jag var tvungen att försöka pausa lite mellan listandet. För att liksom få mysa lite efter varje listrubrik. Jag tänkte och kände i hjärtat att det här var en bok att se som långkaramell – jag ville få njuta av den längre än att bara sluka den hel. Det var i sanningens namn lättare sagt än gjort.

Den här boken innehåller en 100-lista, men den är så mycket mer då Helena Dahlgren väver in sig själv på ett ärligt, personligt och smakfullt sätt. Det blir en snygg mix av skräck, Helena, minnen, känslor, tankar och litteraturvetenskap. Jag inte bara gillar detta grepp utan älskar det! I listan återfinner jag verk jag själv läst, men också en hel drös med boktips, filmtips, författartips och jag snubblar även över en hel del tillbakablickar i min egna skräckkantade memory lane som, liksom Dahlgrens, mest omfattar fina minnen. Även jag bär på tidigare minnen av skräck och jag tycker att skräcken helt klart är en ingrediens som är återkommande i mitt liv och det är något jag mer och mer inser är en del av mitt liv som aldrig kommer försvinna.

Mats Strandberg har sagt att 100 hemskaste är ”(e)n ny nördig bästa vän till alla skräckälskare!” – och – det är nog precis lite så jag känner. Det här är en bästa vän, lite av en skräcklistsbibel.

Än en gång är jag mer sugen på att försöka ge Stephen King en chans – han fångade mig i Djurkyrkogården, men han är en sådan där författare jag hittills inte har jättelätt att komma överens med (men som jag vill komma överens med). Jag vet inte om hans tegelstensskrivande kan ha något med saken att göra? I listandet återfinner jag på tal om tegelstenar en hel del tunnare verk jag är riktigt nyfiken på. Jag kan bara tacka Helena Dahlgren för att ha dessa tips på tydligare pränt.

Jag känner att 100 hemskaste är en bok jag kommer bläddra i många gånger, att det är en bok att gå tillbaka till, mysa ner sig tillsammans med och en bok som kommer kunna refereras till en hel del i framtiden (inte bara av mig).

Detta är sannerligen en älskling, en bästa vän, en älskling och vän som konverserar med mig, som säger rätt saker och som inte tycker jag är minsta lilla konstig som finner något att älska med skräck. ♥


100 hemskaste
Författare: Helena Dahlgren
Förlag: Modernista (2016)
ISBN: 9789176459867
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Summer Readin’ Tag

Hos Nelly på Nellons bokblogg sparade jag för lite sedan ett inlägg rörande Summer Readin’ Tag. Jag har sett att flera besvarat denna tag på egna bloggar genom videos, men jag tänkte besvara taggen genom ett hederligt blogginlägg. Observera att mina svar inte nödvändigtvis i sig är ”somriga böcker” eller ”somrig läsning” som sådan.

Taggen lyder:

9789163878626[1]SOL – En bok som gjorde dig alldeles varm inombords. En bok som gjort mig riktigt varm inombords är språkligt sprudlande Född fenomenal av Josephine Bornebusch exempelvis. Jag faller kanske inte alltid för bara sockersött och varma berättelser på så vis, utan märker att jag oftast gillar varma berättelser med mörka stänk, eller någon form av vardaglig gråskala… Men Född fenomenal är en bok jag minns som värmande inombords på flera vis.

GLASS – En bok som börjar bra men som sedan smälter och blir lite för jobbig att hantera. Hmf, här blir jag något osäker, men kanske är Stoner av John Williams ett bra exempel? Många böcker av liknande karaktär lägger jag inte ens på minnet… Men den här tyckte jag verkade bra, spännande, lovande och i slutändan tyckte jag att den här romanen hyfsat snabbt visade sig bli alldeles för vardagligt, trist och grått…

1015857KALL DRYCK – En bok som blev något nytt och uppfriskande för dig. Jag blev uppfriskad av nyligen utläsa Nattsagor för sömnlösa av Johanna Wester. Språket, språket, språket är största anledningen och jag tyckte hennes roman var en roman av mer nyskapande karaktär!

SKUGGA – En rolig bok med en seriös underton. Här kan jag väl allmänt tänka mig Fredrik Backman som ett fint exempel och med det sagt exempelvis En man som heter Ove. Här finns humorn, överdriften och samtidigt vardagen, det seriösa och det delvis jobbiga som kommer med livet, känslorna, tankarna och relationerna.

UTLANDSSEMESTER – En bok som utspelar sig i ett annat land än Sverige. Utlandssemestern går enligt mig gärna till ”Harry Potter”. Harry Potters världar blir ju utlandssemester på flera plan om det vore möjligt att få uppleva alla dimensioner, upplevelser och miljön som kommer med denna lockande serie. Jag skulle kanske inte vilja uppleva Harry Potter-världen med exakt alla äventyrliga krökar som Harry Potter, men den världen!

imagesNL6GC9AHHAVET – En stor bok som du var rädd att påbörja men som du sedan älskade ändå. Detta skulle kunna vara en hem del böcker. Exempel på rädd-att-påbörja-bok är ju alla former av uppföljare eller andra böcker än debuterna hos älskade författare. En sådan bok att kvala in är exempelvis Jenny Jägerfelds Jag är ju så jävla easy going.

SOMMARREGN – En bok som gjorde dig ledsen. En bok som gjort mig ledsen, men som också är fylld av så mycket kärlek, skönhet och känslor i sig, är valfri titel i Jobas Gardells serie ”Torka aldrig tårar utan handskar”.

FÅGELKVITTER – En bok som var så mysig att du skulle kunna läsa från den varje morgon innan du stiger upp ur sängen. Jag skulle nog kunna tänka mig Tony DiTerlizzis och Holly Blacks ”Spiderwick” eller ”Bortom Spiderwick” i så fall – pick one bara. Det är mysiga böcker och berättelser både för mindre och större läsare (ja, även om det är en tänkt serie kapitelböcker för främst yngre).

UTEBIO – En bok-till-filmadaption som du ser fram emot att se i sommar. Den film jag sett fram emot att se är avslutande filmen i ”Hunger Games”-serien. Den såg jag också med sambon väldigt nyligen och det kändes ändå som en väldigt okej avslutning och det ser fint ut i filmhyllan att ha alla filmer numer.

alena-omslagSOMMARMINNEN – Den bästa boken du läste förra sommaren. Den titeln tar Kim W. Anderssons Alena hem från förra sommaren. Trots allt blod. Det var sommarens absolut största wow-läsning och seriealbumet är bara så snyggt gjort – verkligen allt (!) – och den kom även upp i förra årets toppitopp för hela året och blev därmed en av årets absolut bästa läs!

Ni har väl inte missat att ”Bladen brinner” säkrats två hela säsonger redan nu?!

Jag är så himla galet pepp på detta initiativ att jag knappt kan låta bli att längta till höst, och så vidare, all ready. Jag hoppas verkligen att jag kommer kunna komma på invigningsfesten därtill.

Alltså detta blev resultatet av Lisa Bjärbos och Johanna Lindbäcks kickstarterkampanj:


Jag är en av alla de där 293 uppbackarna. Jag och 292 personer till har lagt en liten till större slant för att göra Bjärbos och Lindbäcks poddidé till verklighet. Jag är på förhand så oerhört stolt och tvekar inte på att detta kommer bli en podd som kommer kunna anses vara ”kalasbäst”, enligt mitt eget vokabulär.

Wohooo! ❤️

Tematrio: Sommarläsplaner

tematrioDen här veckan uppmanade Lyran i sin tematrio: ”(B)erätta om tre texter, genrer, böcker, författare du planerar att läsa i sommar!” Tre läsplaner jag har i sommar är att…

1. …ha läst ut Helena Dahlgrens 100 hemskaste. Detta mål är redan uppfyllt, len såsom jag har suktat efter den har det liksom inte funnits en klarare plan än den.

2. …läsa noveller som format i de sköna, ljumna, sommarkvällarna utomhus. Förra året lästes många fina noveller ut just i de sköna, ljumna, sommarkvällarna och jag älskade det!

3. …ha läst en och annan serie också – alltså serie som i seriealbum eller dylikt. Just nu har jag påbörjat även detta mål då jag läste ut första seriealbumet i Saga-serien. Det är något med formatet serie som jag gillar att ta mig an just sommartid. Det är kanske lite som med novellen – ett bra format att ta sig an på sommaren för att man kan sluka ett verk på en och samma sittning… Till och med kanske fler?!

Nattsagor för sömnlösa

Johanna We1015857sters Nattsagor för sömnlösa kan vara en av de bästa bokreaköpen i år. Boken bekräftar också det jag hoppades i och med förra årets bokrea – att jag kanske blivit en hel del bättre på att kapa hem böcker jag tror kan gå hem hos mig och som visar sig vara älsklingar att bevara tills döden skiljer oss åt.

Nattsagor för sömnlösa är en debutroman. Jag brukar ofta slås av att debutromanerna kanske är delvis haltande någonstans, hur bra de än är, men här tycker jag nog att debutromanen är vad jag skulle kalla fulländad, fullkomlig. Språket är främsta anledningen till att jag älskar de här romanen, för alltså:

Språket – (♥) – det är så poetiskt, så hypnotiskt och så lekfullt, expressivt, explosivt, vackert och vemodigt. Det väcker känslor, ger bilder (färgsprakande sådana), väcker tankar, får mig att personlogen vilja copy paste:a nästan hela romanen som jag skulle behöva citera något favoritstycke. Favoritstycke? Hela boken är lika vackert formulerad, lika tilltalande och lika musikalisk. Jag tycker romanens språk är som musik för mina ögon, för mitt hjärta, även om det är en ganska vardagligt sorglig, grå och vemodig historia som berättas på detta poetiskt explosiva och färgsprakande sätt. Jag älskar den kontrasten och faller nästan bara mer när jag inser att språket är så uppfriskande, känns så nyskapande och välkomponerat.

Olivia är huvudpersonen i Johanna Westers debut. Hon är nitton år, hon är vilset trampande i invanda mönster och hon bär på en håglöshet som hon fyller dagarna, eller främst kvällarna och nätterna, med det hon och hennes utvalda få fyller kvällar och nätter med – alkohol, fester, rus, brus och en illusionistisk känsla av odödlighet eller kanske en form av oövervinnerlighet? Det är som att Olivia har fastnat, att hon inte vet vart hon vill, vad hon vill eller ens vad hon egentligen känner. Det finns även en igenkänning i att Olivia på så många sätt är stark och försöker vara stark, men att hon också tror lite för lite om sig själv i somliga situationer och att hon med det inte riktigt tillåter sig att lära känna sig själv, så som jag ser det. Det känns som om Olivias liv byggs upp av tryggheten i invanda mönster och invanda umgängen, men att det också påverkar Olivia omedvetet och medvetet i hur hon agerar, hur hon hanterar och hur hon väljer att tolka sin tillvaro.

Vännerna Pascal och Chris, och Olivias big crush Josef, är hennes utvalda få – de som hon själv valt att bjuda in i sitt liv. Josef är den hon kanske mest av alla försöker bryta banden med, och känslorna till, i och med att han inte är hennes utan lever med en annan kvinna. Det är som att hon gång på gång försöker bryta, men avbryts av dragningskraften, det invanda, det känslostormande starka hon ändå känner för honom. Och det fungerar tills hon kopplar in vetskapen om att han inte är hennes, att han kanske aldrig kommer bli. Hon äger inte ensamrätten till honom. Pascal är annars den vän hon känt längst – han känner hennes utan och hennes innan, han känner den hon varit och den hon blivit. Och Chris är den vän hon kanske känt kortast tid, men som hon också lärt känna snabbt och kopplat med utan att egentligen anstränga sig – hon är den som vet i princip allt om Olivia, och Olivia tror att hon vet allt om Chris.

Jag älskar språket, jag älskar sättet allt berättas. Det känns innovativt och det, helt enkelt, känns! Nattsagor för sömnlösa är sannerligen som en pjäs, Olivia är både huvudperson, berättarjag och hon känns levande, hon känns mänsklig. Hon målas upp, och berättelsen spelas upp, med hjälp av språket.

Jag ser fram emot att få bekanta mig mer med Johanna Wester om framtiden tillåter detta. Meanwhile äger jag, och känner jag mig ärad att ha läst, den här romanen och älsklingen. Den åker upp på hyllan med mina andra favoriter, mina älsklingsböcker, mina älsklingsallt! ♥


Nattsagor för sömnlösa
Författare: Johanna Wester
Förlag: Natur & kultur (2013)
ISBN: 9789127135246
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Som en liten teaser…

…kan jag meddela att Helena Dahlgrens 100 hemskaste som jag tänkt läsa som en långkaramell (alltså dra ut med läsningen utav för att få njuta lite extra), gjorde att jag läste ut den igårkväll till skillnad från att jag lätt hade kunnat sluka den på – i alla fall – två njutningsfulla sittningar. Och det är gott betyg. Det är riktigt gott betyg!

Recension dyker upp längre fram i juni…

”5 days to go” om man vill stötta upp ”Bladen brinner”!

Ja, nu tjatar jag kanske en himla massa enligt några…

…men i maj kickade alltså kickstarterkampanjen för att möjliggöra poddidén Bladen brinner igång! Bladen brinner är en podd som kommer rikta sig till vuxna, en podd om barn- och ungdomsböcker och en podd som jag numer vet är säkrad en säsong 1 och kan (med hjälp av några få bidrag till) säkras en säsong 2! Just nu är det ”5 days to go” innan kampanjen stänger, så ännu går det alltså att bidra med en liten slant! Initiativtagare samt programledare är inga mindre än författarna Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck!

För en liten film om poddidén – kolla här nedan:

Jag har sedan innan själv bidragit med en liten slant, som jag här om dagen ändrade, så jag satsade större slant och knep åt mig mer än bara den där tygkassen. Fortfarande kan man skänka en slant, erhålla en snygg tygkasse eller få tygkasse plus bli inbjuden till invigningsfesten. Så om du inte bidragit med i alla fall en liten slant – what are you waiting for?

Är fler lika peppade över podden som mig för övrigt?