Bokvänspaket #13 från Nelly

Igår kom januaris bokvänsbok från Nelly från Nellons bokblogg. Temat för detta byte var ”Vackra titlar” och vi skickade varandra listor med böcker på temat som den andra sedan har fått välja en bok från. Med mitt paket från Nelly kom:

Och jag tycker att Christina Lindströms debutroman, som jag är oerhört nyfiken på, passar väl in på temat med den vackra titeln Hälsningar från havets botten. Tack igen, Nelly! ♥

Katt People

lindemalm_rabe_katt_people_omslag_inb_0När den här boken damp ner i brevlådan så blev jag oerhört lycklig. Jag hade kanske en förutfattad bild av att det skulle vara ännu mer foton och må hända ännu mer text än vad det visade sig vara i Julia Lindemans och Annina Rabes Katt People.

”Det här är en bok om katter och de människor som älskar dem.” (baksidan).

Jag tycker absolut att boken försöker beskriva den unika relationen en katt och en människa kan ha till varandra och att den understryker just att alla katter är personligheter, vilket alltid leder till att var relation blir  unik i sig. Som kattägare kan jag inte låta bli att hela tiden dra paralleller till mina två katter jag lever med just nu, och de katter jag levt med i familjen från det att jag föddes…

Jag tycker också att kattens och kattälskarens historia vävs in bra i den inledande texten och att den känns ärlig och intressant. Jag hade nästan glömt bort att katter i perioder varit ”förföljda” och att även kattägare varit det…

Jag tycker boken just speglar det nämnda unika i relationerna katt och människa genom att spegla olika  katter i de vackra fotona i boken: innekatter, utekatter, till och med vildkatter… Katter med mer eller mindre päls, och så vidare… Ägarna är också olika: unga och äldre, boende i stan eller på landet… Ingen är den andra lik. Och jag gillar det, inte minst för att (som boken även poängterar) det inte finns någon specifik och stereotyp stans som gör en kattägare. Kattägarna är lika olika som katterna, lika unika. Det enda gemensamma är väl egentligen att alla kattägare älskar katter och katters personlighet och olikheter så pass mycket att de vill leva tillsammans med dessa magnifika djur, helt frivilligt. Och kattägare, och kattägare, förresten, de flesta av oss ”kattägare” vet ju att det är katten som tillåter oss att äga dem och att det antagligen är katten som är ”människoägare”.

Även om jag gillar den här boken mycket, kanske särskilt för att jag själv är en kattmänniska, så hade jag kanske, kanske faktiskt ändå önskat en liten text eller om bara ett litet citat från alla ägare som är med på endast ett foto i boken… Det hade värmt ännu mer i kattmänniskahjärtat att även med ord få den där extra känslan för kattägarna och deras relation till, deras känslor för, sina katter. ♥


Katt People
Författare: Julia Lindemalm
Förlag: Modernista (2017)
ISBN: 9789177011439
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Nytt år – nytt för ”läsåret” 2017:

Ja, nu när jag kommer ha så mycket lägre krav och målet är mindre stress och mindre måsten, så kände jag i december: Hur ska jag dokumentera, eller hur ska jag samla och spara tankar kring, det jag läser? 

Det jag till slut kom fram till och fastnade för var idén om att föra läsdagbok. Jag vill ges obegränsad plats för att skriva och tänka om det jag läser och har därför valt anteckningsboksformatet framför färdiga läsdagbokskoncept.

2017 har jag alltså börjat föra läsdagbok. Och det känns hittills jättebra och jag gillar att jag lämnat formen ganska fri och att jag helt enkelt bestämmer själv hur jag vill skriva, hur mycket och hur lite, för varje enskilt verk. Hittills kan jag konstatera att jag snart även läst ut mitt tredje läs för året och jag gillar känslan av att ha läsdagboken tillgänglig, oberoende av uppkoppling och teknik, och jag gillar verkligen känslan av att få skriva med penna mot papper! 

Just nu känns läsdagboken som helt rätt beslut för 2017 och att detta kanske kan bli min nya grej även om det nu kanske innebär mer förmedlande mellan mig och mina tankar, än förmedlande mellan mig och mina bloggläsare. Men det känns i alla fall helt rätt och det får vara huvudsaken just nu.

#Bokrecensionish

Jag kommer framöver att använda Instagram en hel del mer för recenserande. Det blir antagligen mer ”mikrorecension” än något annat och jag kommer tagga dessa typer av recensioner med hashtaggen ”bokrecensionish”. Som taggen indikerar kommer jag att på något sätt ”nästan-recensera” (om inte annat) på Instagram. Jag kommer förutom hashtaggen markera ”bokrecensionish” med hjälp av en bild på utläst boks baksida. Jag hoppas detta ska bli ett extra sätt att förmedla det jag läser och att det förhoppningsvis inte blir en stress på samma sätt som regelrätta bokrecensioner kan bli här på bloggen.

Jag slopar målen 2017

Ja, nu har jag bestämt mig för att jag slopar målen 2017.

Förra året såg mina mål ut såhär:

Målen för 2016, lyder som följer:

  1. Jag ska försöka pricka av minst tio klassiker.
  2. Jag ska försöka läsa minst sex verk på engelska.
  3. Jag ska försöka fullfölja de utmaningar jag åtar mig: ”Kaosutmaningen 2016” samt ”Read-a-long” av Odinsbarn.
  4. Jag ska fortsätta driva punkten ”Fem Frågor” 2016 – jag hoppas på minst tio inlägg.
  5. Jag ska försöka läsa minst 60 verk – detta innan nyårsskiftet 2016/2017.

Såhär lyckades jag:

Jag ska försöka pricka av minst tio klassiker: (5/10). Jag uppnådde halva målet som gällde klassikerna. Jag har också känt mig stressad av den här punkten och jag har känt att lusten påverkats till det negativa en hel del.

Jag ska försöka läsa minst sex verk på engelska : (0/6). Det här målet insåg jag var väldigt högt siktat för i år. Jag har inte ens försökt läsa en bok på engelska då jag med nöd och näppe i vissa perioder klarat av att läsa något enstaka verk på svenska. Och i ett annat perspektiv har jag läst så mycket engelsk kurslitteratur/facklitteratur att jag känt mig väldigt mätt på engelska när det kom till skönlitteraturen. Och det måste få vara okej.

Jag ska försöka fullfölja de utmaningar jag åtar mig: Kaosutmaningen 2016 (8/20), Read-a-long (1/1). Jag slutade räkna i Kaosutmaningen efter åtta uppnådda, eftersom även detta kändes som en stressfaktor för läsningen. Jag kan ha uppnått fler än åtta, men det känns just nu oviktigt. Read-a-longen var rolig och det är ändå en utmaning jag skulle kunna tänka mig att ställa upp i så länge det känns uppnåbart och så länge det handlar om en bok jag verkligen vill läsa för stunden. Just read-a-longen av Odinsbarn har varit det kanske minst stressrelaterade delmålet jag mött 2016 och ett delmål jag rodde hem!

Jag ska fortsätta driva punkten ”Fem Frågor” 2016 – jag hoppas på minst tio inlägg: (1/10). Nej, orken och lusten har tyvärr inte infunnit sig då det blir en del jobb med ”Fem Frågor” och jag har knappt haft orken eller lusten att läsa, än mindre blogga, särskilt sista halvåret… Detta är en punkt som kanske vaknar till liv om orken och lusten faller på. För det finns så många bra författare där ute!

Jag ska försöka läsa minst 60 verk – detta innan nyårsskiftet 2016/2017: (50/60). Det här målet kanske jag faktiskt inte har haft superduperångest över. Det har hela tiden känts som om det blir vad det blir. Och det blev ändå hela 50 (!) verk utläsa 2016 och jag är jättenöjd med den siffran kanske mycket med tanke på mina läsdippar under året. Så jag är ändå mycket nöjd.

Så jag har med detta bestämt att det är hejdå till allt stressrelaterat: målen är slopade för 2017, måstena är slopade 2017. Jag har även tagit bort både lånetipsen och bokhylleuppdateringen jag haft som egna sidor på bloggen just för att det är oerhört stressande att uppdatera, uppdatera och uppdatera lite till… Och jag bestämmer att det är okej att jag slopar all (!) stress och att jag tillåter mig att skriva 2017 om och när jag vill. Jag stressar alltså inte ens fram recensioner längre ens en gång… Och jag tycker det känns bra.

2017 handlar för mig om att må bra och att hitta balans.