Elinas ”lagom” i bokliga sammanhang:

Lagom kort…

…som i hellre kortare framför längre kapitel.

Jag tycker verkligen att läsningen flyter på på ett helt annat sätt med snarare lite för korta kapitel framför de där som börjar kännas evighetslånga.  Det känns som om min smärtgräns ofta går vid 10+, och att det ultimata absolut är när kapitlen är kortare än 10 sidor. Med kortare kapitel känner jag genast att jag har mer tid att läsa, för då känner jag plötsligt att det går att avsluta bra inför nästa läsning av boken, och jag känner även att jag hinner läsa om jag endast har, låt oss säga, fem minuter till godo.

Skräcken i sammanhanget: böcker som helt saknar kapitel eller klara styckeavskiljare.

…som i hellre kortare framför längre böcker.

Jag är som bekant läsare av både noveller och romaner av olika slag, och ibland läser även jag en tegelsten. Men jag väljer oftare en bok på max 300 sidor framför en på 300+. En anledning är att jag är lite rädd för de tjockare böckerna just för att ibland känns de så himla långa, det känns som om jag knappt ens gör lite framsteg i läsningen (i alla fall i början) och somliga gånger drabbas jag också av en sådan där bok som jag ganska direkt känner ”kunde varit kortare”. Kortare böcker gör att jag känner läsningen i alla fall oftast som mer överkomlig och läsupplevelsen likaså.

Skräcken i sammanhanget: böcker på närmare 300 sidor eller mer (!!!), som dessutom ska läsas med tidspress.

Lagom lite…

…som i hellre lite för lite detaljer än för mycket.

Jag är inte emot detaljer, så förstå mig gärna  rätt, men jag gillar kanske oftare när jag överraskas av en del tolkningsmöjligheter framför att berövas dem ganska rejält och därav menar jag att jag kanske hellre vill ha lite mindre detaljer, framför för mycket. Sedan är det en tolkningsfråga angående vad man anser är detaljer och detaljer. Jag gillar exempelvis detaljer i form av poetiska och metaforiska ordval som känns rätt och vackert komponerat i förhållande till den berättelse som berättas, men i och för sig så vill jag även då inte känna att det blir för mycket. Så jag står fast vid det jag sagt.

Skräcken i sammanhanget: böcker som helt ärligt är just för långa på grund av alldeles onödigt detaljerade beskrivningar av olika skeenden, if you know what I mean?

…som i ”skriv mig inte på näsan” i slutet av en bok.

Denna har en hel del med ”som i hellre för lite detaljer än för mycket” att göra. Jag tål väldigt sällan berättelser som slutar med att författaren ger så mycket övertydlig information mot slutet att jag blir besviken på att jag inte ges tillfälle att alls reflektera, tolka eller knappt ens tänka och känna… Bättre tycker jag i så fall att det är med lite halvöppna till öppna slut, eftersom jag ändå ges lite utrymme att tolka och reflektera själv.

Skräcken i sammanhanget: böcker som innehåller så mycket och övertydlig information mot slutet av boken att jag känner mig besviken över att författaren inte tilltror mig mer som läsare.

Lagom lätt…

…som i hellre pocket framför inbundet, med några få undantag.

Jag älskar böcker som inte är särskilt tunga för armarna, händerna, fingrarna, oavsett hur få eller hur många sidor de må bestå av. Det är verkligen ingen hemlighet att jag allt som oftast föredrar pocket framför inbundet (ja, och pocketformatet är oftast ”lättare” även för plånboken). De undantagen som då och då gör sig gällande och kommer hem till mig även i inbundet format är snyggingar från bokmässan främst och från bokrean delvis som bara finns där, så lockande och ståtliga.

Skräcken i sammanhanget: böcker som onekligen både är tegelstenar och inbundna – allt som oftast blir det ett stort nej på den kombinationen oavsett frestelsen (jag tror undantagen med denna kombination heter ”Harry Potter”-serien samt en och annan bok jag fått i present).

…som i hellre lite lättare svenska än för svår svenska.

Jag åsyftar med denna främst böcker som hellre innehåller kortare meningar, inte för invecklad grammatik – och böcker som exempelvis hellre innehåller ord jag i alla fall har hört i vissa sammanhang, än de där orden som är så komplexa och ovanliga att de med nöd och näppe går att ens försöka förstå sig på.

Skräcken i sammanhanget: böcker som innehåller både meningslängd på avskräckande många rader och med oerhört många komman, samtidigt som de innehåller oräkneliga komplexa och ovanliga ord.

Annonser

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s