Kulturkollos Veckans utmaning: Min litterära favoritmiljö

Det var ett tag sedan jag överhuvudtaget fick lust att hänga på och svara på en av Kulturkollos ”Veckans utmaning”. Denna vecka har jag ändå fastnat för temat tillräckligt för att försöka formulera ett inlägg.

Ulrica skrev i samband med veckans utmaning: ”Den här veckan pratar vi om litteratur, filmer och TV-serier som utspelas på karga platser, på avlägsna platser och i mörka miljöer. Inte alla delar fascinationen över den här miljön, men alla har vi väl en miljö som lockar oss lite extra? Veckans utmaning är alltså att berätta om vilka slags miljöer du dras till, och tipsa om böcker eller filmer som utspelas där.”

Mitt svar blir att jag litterärt ofta dras till gråare och mörkare miljöer i litteraturen, även i fiktionen i stort, i och med att det ofta dras till gråare och mörkare miljöer även när jag tittar på tv-serier eller filmer. I teatersammanhang har jag även då ofta uppskattat det lite gråare, mörkare eller trasigare. Är inte miljöerna lite gråare, mörkare eller trasigare i det jag läser och/eller tittar på, så är ofta någon karaktärs inre lite grått, mörkt eller trasigt…

Men kanske dras jag till det där för att jag känner att livet inte bara är en dans på rosor, att livet omöjligt bara kan gå på räls, och andra klyschiga beskrivningar av det jag försöker att säga? Livet är ibland grått, om man har otur mörkt och livet känns ibland lite trasigt, precis som vi människor kan känna av det där gråa, mörka och trasiga, i situationer, i oss själva och i andra. Jag tror jag fascineras av detta när det på olika vis speglas, både lite eller mer, både mer verklighetsnära eller mer fantastiskt.

Tre exempel på mörkare miljöer jag kommer att kanske för alltid att ha nära mitt hjärta är miljöerna i Harry Potter, miljöerna i Doctor Who och alla otaliga vardagsmiljöer som visar sig bära på mycket mer än vad ögat kan skönja första gången det möter miljön. ♥

Advertisements

2 thoughts on “Kulturkollos Veckans utmaning: Min litterära favoritmiljö

  1. Monika skriver:

    Jag skulle verkligen inte vilja leva i en värld där allt var rosaskimrande och puttenuttigt. Till slut skulle man ju liksom inte uppskatta det längre. Nej, lite elände och mörker behövs för att göra det ljusa ljust.

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s