Barnvänligare bokhylla i hemmabiblioteket

Ja, nu råkar vi ha en liten tvåmånaders här hemma och det kanske känns som att det är väl tidigt att ha börjat göra bokhyllan här hemma barnvänligare. Men det känns som att det är strategiskt och bra att göra saker förebyggande, om tiden och orken infunnit sig. Och efter ett besök från en ettåring som visade hur det kan gå till när en ettåring vill ha böcker från bokhyllan, så bestämde jag att det nu var dags.

Bokhyllan såg ut såhär innan jag möblerade om:

20e75d7b-3b2a-4613-974d-1e03f58ae2ad

Och efter ommöbleringen av böcker, och frigörandet av de två nedersta hyllplanen, ser det ut såhär:

De flesta böckerna är faktiskt kvar i hyllan – några få har flyttats och några få har sållats ut. Ibland kan det vara rätt skönt med sådana här projekt för att hålla hyllan levande och i rörelse, men det tar tid, även om det i slutändan ofta blir väldigt bra.

De två nedre hyllplanen är nu ”barnhyllor” och här ska både lite leksaker och eventuellt fler tråg till pek- och bilderböckerna husera. Jag vill att dessa hyllor ska kännas roliga och okej för de minsta att ta något från. Dessa hyllor är på långa vägar inte färdiga.

Bilderna är för övrigt tagna från läsfåtöljens hörna i hemmabiblioteket.

Annonser

När läsningen överraskar

2017 läste jag Madeleine Bäcks debutroman, och bok ett i en trilogi, Vattnet drar. Det tog då över 50 sidor att ens fastna lite för min del och jag kände mig mest förvirrad över läsupplevelsen i slutändan och hade svårt att formulera vad jag tyckte eller tänkte om boken… Jag hoppades och trodde att läsupplevelsen kanske skulle vara nog för att vilja fortsätta läsa fortsättningen, men det tog sin lilla stund…

Det jag fortfarande kom ihåg av läsningen av Vattnet drar, nu 2019, var främst de makabra scenerna som etsat sig fast i mitt inre (precis på samma sätt som John Ajvide Lindqvists makabra skräckscener brukar göra). Jag kom även ihåg historien i huvuddrag eftersom det inte direkt går att blanda ihop den här romanen med någon annan… Sedan kom jag ihåg just det där med att det varit svårt att fastna.

omslag_back_jordenvaknar_160829[1]När jag besökte biblioteket förra veckan var därför lånet av andra delen i trilogin, Jorden vaknar, absolut ingen självklarhet, utan den kom med mest på prov tillsammans med tre andra böcker från ungdomshyllan. Med det sagt var det heller ingen självklarhet att det var just den jag plockade upp och började läsa med en sovande bebis i famnen, men den låg överst i lånehögen, och ni vet när läsningen ändå överraskar:

  1. Jag fastnade direkt och hade svårt att lägga ifrån mig boken.
  2. Jag kom ihåg karaktärerna förvånansvärt bra och det kändes som om jag redan hade en relation till dem.
  3. Jag kom ihåg huvuddragen väl från historien och det kändes inte som att jag undrade varför vissa saker skedde i den här delen direkt.
  4. Jag fastnade så pass att jag kände att jag ville äga den här delen och nästkommande.

Så nu efter att ha läst ut Jorden vaknar har jag klickat hem både den och avslutande delen, Berget offrar, i pocketform för att stå tillsammans med Vattnet drar som redan bor i en av mina bokhyllor.

Vad var det som hände? Det känns som att den andra delen i trilogin visserligen kan vara mer välskriven, men det känns också lite som att jag kanske var mer beredd på vad som väntade den här gången också och att jag var mer mogen att läsa Bäck nu än 2017. Då kände jag mig så oerhört chockad över, och för överrumplad av, flera av de där scenerna jag nämnde innan, men nu reagerade jag inte alls så.

Läsning peppar mig ofta när jag överraskas så här, och jag älskar när den där gnistan läslust tänds på det här viset… Nu kan jag knappt bärga mig och jag vill sätta ögonen i del tre snarast, men jag får vänta liiite till…

Utläst januari, februari och mars, 2019

Jag har fortsatt att föra lite anteckningar i en läsdagbok i pappersform. Exakt hur läsdagboken har sett ut har skiftat lite efter ork och humör, men anteckningar gör jag och pejl har jag på mina läs.

I januari, februari samt mars lästes följande titlar ut:

1. Livet i Mumindalen och dess skapare Tove Jansson av Ardagh, Jansson & Cottrell-Boyce
2. Instängd av Torsten Bengtsson
3. Det som lever under oss av Kerstin Lundberg Hahn
4. Flickan i den rosa skogen av Helena Dahlgren

Tröttheten mot slutet av graviditeten var rätt påtaglig och jag är väldigt nöjd med de fyra utlästa titlarna inom ramen för kvartalet. Av dessa måste jag säga att de tre sista, alla lättlästa, var läsvärda.

Instängd passar den som vill ha en cirka hundra sidor sommarvardag, kantad med lite rys. Det som lever under oss passar den som vill ha en drygt femtio sidor lång skräcknovell, också förlagd i sommarlovsvardag. Flickan i den rosa skogen är istället en välkomponerad och vemodigt vacker novell på tungt tema. Alla tre passar ungdomar och uppåt!

Sommarläsbingo

Jag gillar ändå konceptet med sommarläsbingo och har knåpat ihop en egen jag tänkt utgå från den här sommaren. Sommarläsbingot finns som Drivedokument här, och ser ut såhär:

Vill någon annan använda bingot – varsågod! Berätta dock gärna varifrån sommarläsbingot kommer och kommentera gärna i detta inlägg.

Observera att följande gäller:

1. Samma bok kan endast pricka av en ruta.
2. Sommarläsbingot pågår 15/6-15/8!

Jag har inga andra förväntningar än att sommarläsbingot ska vara en kul grej i sommar. Men jag hoppas på någon rad på två månader, men vem vet – kanske får jag full bricka?

På Instagram kommer jag att tagga med #elinassommarläsbingo vid eventuella uppdateringar av mitt eget deltagande i bingot.

Kulturkollos veckoutmaning: bästa och sämsta avslutet

Kulturkollo skriver: ”I veckans utmaning vill vi gärna att du berättar om det bästa och/eller sämsta avslutet på någonting.”

Och när det kommer till det mesta som konsumeras i bok-, film- eller tv-serieväg för min del har jag märkt följande:

Bästa avsluten…

…är de lite mer öppna sluten. Jag gillar att inte bli helt skriven på näsan, utan att få tänka, mer eller mindre, själv. Och i ärlighetens namn kan jag med ett öppnare slut få gå och smådrömma lite om tänkbara uppföljare (oavsett huruvida de kommer eller inte).

…är också i de allra flesta fall inte för förskönade och puttinuttiga, eftersom jag tänker att livet omöjligt kan vara så pass sockersött (rent logiskt).

Sämsta avsluten…

…är allt som oftast de stängda sluten – de allra värsta med så mycket information eller detaljer att jag känner mig lite kvävd eller skriven på näsan. Jag ogillar exempelvis slut med ett hopp in i en puttinuttig framtid, för jag vill få tänka själv och vill inte att den sockersöta känslan ger mig en eftersmak av ”för bra för att vara ”sant””.

…är annars de som slutar med att allt bara var en dröm, eller (om jag inte minns fel) att allt bara sprängs… Jag tänker kanske främst på någon tv-serie eller två som jag kan ha slukat tillsammans med familjen som yngre.

Toppitopp 2018

Året 2018 är året då jag minskade ner på måsten och stress till det minimala genom att helt enkelt blogga utan krav.

2018 blev också året då jag i augusti fick veta att något växte i min mage, och med denna krabat kom ett illamående och trötthet som gjorde att jag hade svårt att läsa överlag. Jag prioriterade därför läsning i jobbet och läsning i studierna framför nöjesläsning samt bloggande i sig.

Sammantaget bjöd 2018 på 42 stycken utlästa verk – dock mycket på grund av det bibliotekarievikariat som ungdomsbibliotekarie jag klev på i september 2018.

 

Ser jag tillbaka på 2018 kommer den med fem klarare favoriter:

OMSLAG_VVR-203x300Vända världen rätt av Jennifer Niven

Själva utgångspunkten för den här ungdomsromanen kändes positivt udda, jämför med andra ungdomsromaner, från allra första början. En huvudkaraktär är överviktig (och bakåt i tiden behövt hjälp att flyttas ur sitt eget hus på grund av detta) och en huvudkaraktär är ansiktsblind (så pass att han inte ens känner igen sin egen mamma om hon klippt håret), och att deras vägar möts och att de inte kan undkomma känslorna som uppstår. Jag älskar mest av allt: huvudkaraktärernas personligheter, flera av replikerna, och det jordnära budskapet som knockar en!

Lögnernas träd av Frances Hardinge

184060_9789132175756.pngFörst tyckte jag att den var lite svårt att komma in i, och snart var jag helt fast. Det finns något jag fastnar för både hos huvudkaraktären Faith, som inte är som ”kvinnor av sin tid”, samt i historien som sådan, och att den kantas av skuggor, lögner och något övernaturligt… Miljön är även något jag inte kan värja mig för – den är rätt genomgående grå, dimmig, ruskig och helt enkelt skräckfilmsaktig och vacker på samma gång.

176541_29707014_o_1.png I huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo

Förväntningarna var skyhöga på den här från min sida och de infriades verkligen från första stund. Jag känner att det finns så mycket att älska såsom en introvert huvudperson som känns äkta i Liv, en närvarande och stark förälder i Livs pappa och själva premissen med att en flytt och allt nytt verkligen skakar om i Livs liv – på gott och på ont.

S183407_29703498_o_1.pnglutet av Mats Strandberg

Den här är på något vis både vad jag förväntat mig, men ändå inte och så mycket mer. Utgångspunkten är briljant – slutet är nära och alla vet om det – för vad händer när alla vet om en sådan sak? Vad förändras? Vad blir viktigt och mindre viktigt? Det finns verkligen förutsättningar för saker att hända i Slutet och det märks att Strandberg kan läsa människors natur då allt känns så äkta…

9789100173647Ædnan av Linnea Axelsson

Tjockleken på Ædnan skrämde mig lite först. Men sedan tog nyfikenheten över på grund av allt gott jag hört om detta epos som skulle beröra tre generationer samer under 1900-talet. Jag fångades in av språket, rytmen och poesin redan efter ett par sidor, och det känns så oerhört mäktigt av Axelsson att kunna måla med de få väl valda orden så att det både känns och hörs när en läser. Det känns lite som att jag tappade andan under läsningen och att jag numer andas annorlunda…

 

Tre bonusfavoriter för året blir även bilderböckerna:

dumma-teckningDumma teckning av Johanna Thydell

Den är bara så mitt i prick och så välskriven, vad jag kan utläsa. Den känns så närvarande i barnperspektivet att det inte finns så mycket att orda om gällande dess briljans. Den framkallar vaga känslor av igenkänning av hur det är att vara yngre och känna oundvikliga och jobbiga känslor över en sådan vardaglig sak som att någon äldre, i boken ett syskon, gör något bättre, i detta fallet tecknar, än en själv.

9789186095642_200x_pojken-och-husetPojken och huset av Maja Kastelic

Jag älskar illustrationerna i den här ordlösa pärlan! Det är något med stilen, färgerna och detaljerna som bara tar raka vägen till hjärtat. Om någon läst, men missat mössen i bakgrunden, eller blinkningen till Shaun Tan i den – läs för tusan om den och titta bara på dessa detaljer. Färgsättningen i sig är så talande (särskilt framemot slutet).

Vvar-r-trtanar är tårtan? av Thé Tjong Khing

Ännu en ordlös pärla att älska på grund av detaljerna. Det mest uppenbara i boken är att hundarna blir bestulna på en tårta, och en kan följa det händelseförloppet – men vad bär de andra djuren på för berättelser? Kameleonterna, eller kaninerna, till exempel? Den känns så genomtänkt och det finns så mycket här!