Det finns tre pekböcker som dottern uppskattat extra mycket de senaste månaderna. De nya favoriterna är följande tre:
♥ Vilken fin av Björn Bergenholtz
Vilken fin … bil, blomma, hund, och så vidare. Och det finns flera bilar, blommor, hundar … på varje uppslag. Det märks att Ava har några favoriter bland det illustrerade – en av blommorna drar alltid till sig extra uppmärksamhet och fascination, som om hon ser den första gången varje gång.
Och det går sedan inte att ta miste på hur oerhört mycket Ava har tyckt om att högläsa den här boken eftersom det långa vägar syns hur hon skiner upp, lika mycket varje gång, när sista sidan dyker upp med en spegel… För där är ju det finaste av allt i hela boken – barnet själv!
♥ Kian och katten av Sara Gimbergsson
Den här boken har Ava inte några problem med att läsa om, och om, och om igen… Hon är ju omringad av tre katter i hushållet och det märks att hon älskar (!) katter redan nu. Båda de där verkliga utanför den här boken, men även Kians katt i pekboken.
Det finns en viss upprepning av vissa ord i den här boken som ger den en extra rytm, och det finns något vackert och storslaget i den där kontakten som Kian och katten har, särskilt när mamman och pappan inte vet vad katten vill och behöver, när minsann Kian vet och kan.
♥ Dumma boken av Siri Ahmed Backström
Den här boken lånade jag hem mest på test. Jag tänkte att det kanske var en bok Ava snarare skulle uppskatta mer längre fram – lite för att den ändå handlar om när en är på sämre humör och när inget är riktigt bra…
Men oj, vad Ava har älskat den här. Hon till och med skrattade högt och gott första gången vi högläste den. Därefter har den lästs helst minst tre gånger vid varje lästillfälle (om vi har haft den hemma) och hon har gillat när vi läser med inlevelse och lite slår med fingret på det där som är ”dumt” för att förstärka samtidigt.
i elinas hylla 