Furan av Lisen AdBåge

Ingen har väl missat att Lisen AdBåges bilderbok Furan nominerades till Augustpriset 2021, kanske var det också då många tillsammans med mig kände att det var hög tid att faktiskt läsa den.

Jag har läst den själv flera gånger, men framför allt har jag också vågat att läsa den tillsammans med dottern på 2,5 år. Jag förstår att hon kanske är för ung på ett sätt, men samtidigt har hon verkligen genuint gillat den och velat läsa om den gång på gång – det måste ändå säga någonting om den. Det finns ändå något i den som tilltalar även den yngsta läsaren helt uppenbart även om jag har svårt att säga exakt vad det är som fångar.

Det jag själv reflekterade mycket över när jag läste den själv den första gången var att boken är skräck, suggestiv skräck, men helt klart skräck. Jag älskar skräcken som genre, och jag förstår att det kanske främst är de lite äldre läsarna som på allvar kan se den här nivån av berättelsen, men jag kände mig nästan lite omtumlad av det första personliga mötet med boken, och jag kan fortfarande inte bestämma mig för vad jag faktiskt tycker om den. Den är väl bra, men hur bra?

Jag hoppas att jag garanterat kommer att läsa den här tillsammans med dottern i olika åldrar i alla fall, för att se hur den fungerar för henne i olika stadier i livet… Men vi får se om tiden och minnet stödjer den förhoppningen.

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s