Jag har kommit fram till att det finns två mycket avgörande faktorer för hur man tar emot en bok:
1. Humör.
2. Förväntningar.
De är tillsynes mycket oskyldiga, men ack, ack, ack… Humöret kan verkligen påverka hur man känner för en bok just precis i den stund man läser den. Det kan vara avgörande för om man ens orkar läsa en viss bok vissa gånger. Ibland har jag på grund av mitt humör varit tvungen att byta bok, slå igen en bok (kanske för alltid eller en lång framtid) och somliga gånger leder ens humör till att man trots allt slutför en bok, men man kommer alltid ta emot den på ett visst sätt på grund av den sinnesstämning och det humör man råkar vara på för just en viss stund eller en period i ens liv. Ibland vill jag kräkas mer på puttinuttsöta kärleksromaner (särskilt sockersöta ungdomsromaner), medan det andra gånger är ungefär vad jag behöver (onaturlig sockerchock!). Och ibland klarar jag inte av för sorgliga böcker på grund av att jag kanske redan försatts på depphumör av andra anledningar (för att det skulle kännas som om man eventuellt skulle gå under)… Men oftast kan man ändå ta hänsyn till humöret och göra ett bra val eller ta hänsyn till humöret när man ska recensera en bok. Men ibland är det ärligt talat svårt.
Det där med förväntningar sedan! Oj, oj! Det är ju en stor bov i hur man ibland hyllar en bok till skyarna, blir besviken, känner sig likgiltig, med mera, med mera… Och har jag höga förväntningar på en bok måste jag ibland anlägga distans till denna förväntning och helt enkelt låta en bok jag verkligen vill läsa vara oläst en längre period än vad jag egentligen vill. Bara för att jag är så rädd att jag ska bli riktigt besviken och på grund av att jag är rädd att jag därmed ska bli en orättvis recensent. Men samtidigt: de gånger jag läst en bok med skyhöga förväntningar och tyckt att den lever upp till dem, eller mer därtill: prisa författarna för lång framtid (och stackars dem om de inte lever upp till ens förväntningar inom den tänkta långa framtiden!)… Och ibland när jag har så låga förväntningar: är jag inte lite för snäll, positiv och allmänt kvittrig när jag ska säga vad jag tyckt om en sådan bok? Jag är inte alltid det (på långa vägar). Men rädslan finns där.
Det är mänskligt att känna, att drömma och hoppas. Med detta är de två faktorerna, som mer eller mindre påverkar hur man tar emot en bok, mänskliga. De är mänskliga! Och det känns någonstans lite härligt i allt det förvirrade! Jag är mänsklig, jag läser som mänsklig människa och ibland påverkar mitt humör och mina förväntningar vad jag känner, tycker och tänker om en bok. Men det är okej och jag är medveten om detta!