Högläsning från start?

Vi har valt att högläsa, främst bilderböcker, för vår dotter då och då när hon varit vaken från och med det att hon föddes.

Och titta bara på bilden från början av sommaren när min sambo läser för vår dotter! ♥

Nog syns det att fascinationen för högläsning och bilder kan komma tidigt? Det är så oerhört häftigt att se att det så tidigt kan märkas att högläsning även kan fungera för de allra, allra yngsta!

Det värmer mammahjärtat, och bokälskarhjärtat, en hel del att se den här fascinationen hos sin egen dotter!

Ni har väl inte missat att ”Bladen brinner” säkrats två hela säsonger redan nu?!

Jag är så himla galet pepp på detta initiativ att jag knappt kan låta bli att längta till höst, och så vidare, all ready. Jag hoppas verkligen att jag kommer kunna komma på invigningsfesten därtill.

Alltså detta blev resultatet av Lisa Bjärbos och Johanna Lindbäcks kickstarterkampanj:

Jag är en av alla de där 293 uppbackarna. Jag och 292 personer till har lagt en liten till större slant för att göra Bjärbos och Lindbäcks poddidé till verklighet. Jag är på förhand så oerhört stolt och tvekar inte på att detta kommer bli en podd som kommer kunna anses vara ”kalasbäst”, enligt mitt eget vokabulär.

Wohooo! ❤️

”5 days to go” om man vill stötta upp ”Bladen brinner”!

Ja, nu tjatar jag kanske en himla massa enligt några…

…men i maj kickade alltså kickstarterkampanjen för att möjliggöra poddidén Bladen brinner igång! Bladen brinner är en podd som kommer rikta sig till vuxna, en podd om barn- och ungdomsböcker och en podd som jag numer vet är säkrad en säsong 1 och kan (med hjälp av några få bidrag till) säkras en säsong 2! Just nu är det ”5 days to go” innan kampanjen stänger, så ännu går det alltså att bidra med en liten slant! Initiativtagare samt programledare är inga mindre än författarna Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck!

För en liten film om poddidén – kolla här nedan:

Jag har sedan innan själv bidragit med en liten slant, som jag här om dagen ändrade, så jag satsade större slant och knep åt mig mer än bara den där tygkassen. Fortfarande kan man skänka en slant, erhålla en snygg tygkasse eller få tygkasse plus bli inbjuden till invigningsfesten. Så om du inte bidragit med i alla fall en liten slant – what are you waiting for?

Är fler lika peppade över podden som mig för övrigt?

Ni har väl kommit ihåg ”Bladen brinner”?!

I maj kickade kickstarterkampanjen för att möjliggöra poddidén Bladen brinner igång! Bladen brinner blir en podd som kommer rikta sig till vuxna, en podd om barn- och ungdomsböcker och en podd som jag alltså är så peppad på att få lyssna på till hösten! Podden blir nämligen verklighet, men kampanjen är inte slut än och just nu försöker initiativtagarna, programledarna och författarna Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck även att säkra en säsong två:

Jag har sedan innan bidragit med den slant kan kunde undvara just då och jag hoppas att vi som tror på den här podden kan bidra med även de små slantarna i Bladen brinner-kampanjen. Kanske är det så att någon känner sig manad att stötta om denna någon inte redan stöttat?

Kikar ni in på kampanjen kan ni dessutom se att olika slantar kan ge något tillbaka till den som backat upp med pengar. Erhållas ännu kan en snygg tygkasse, inbjudan till invigningsfest, ett åldersanpassat bokpaket och ett homeparty! En snygg tygkasse är ju exempelvis inte så dumt, ey?!

Jag har stöttat ”Bladen brinner” – har du?

Idag kickade kickstarterkampanjen för att möjliggöra poddidén Bladen brinner – en podd som kommer rikta sig till vuxna, en podd om barn- och ungdomsböcker och en podd som jag är så peppad på att få uppleva i verkligheten! Författarna Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck står bakom idén och nu behöver de stöd från OSS – ja, OSS – för att kunna göra podden till verklighet redan i höst:

Jag har bidragit med den slant kan kunnat undvara och jag hoppas att vi som tror på den här podden kan bidra med de små slantarna tills Bladen brinner-kampanjen når sitt mål eller till och med längre? Redan idag har det stöttats en del och jag är i alla fall säker på att podden kommer bli verklighet i höst och jag därför SÅÅÅ (!) peppad!

Kikar ni in på kampanjen kan ni dessutom se att olika slantar kan ge något tillbaka till den som backat upp med pengar. Jag kommer exempelvis att erhålla en snygg tygkasse! Men kanske är någon intresserad av att komma på invigningsfesten, att erhålla ett bokpaket för ett barn i sin närhet eller varför inte hedras med en framtida bokkaraktär med ens eget namn?

 

Novellen som format

Den här veckan på Kulturkollo har det vridit och vänts på novellen som format. Ett format som jag tror att många känner att de älskar eller hatar.

Länge visste jag bara att det fanns noveller. Det var ingen jag direkt själv hade testat på och jag var oerhört kritisk till om jag skulle kunna falla för en berättelse som utspelar sig på så kort om plats. Vad skulle någon författare kunna hinna säga eller vad skulle en författare hinna förmedla för känslor på så kort om plats?

En dag testade jag novellen som format. Jag kanske inte föll för just den novell jag testade, men jag kände ändå att konceptet var mycket intressantare än vad jag hade tänkt mig… Så jag testade formatet fler gånger och insåg att författare verkligen kunde lyckas att säga mycket på så kort om plats och att författare kunde beröra på så kort om plats också… Inte i alla fall såklart, och inte hela vägen somliga gånger, men detta händer ju även vid läsning av längre format.

Nu för tiden har novellen blivit ett favoritformat. Jag har läst så många pärlor, och det fantastiska är att jag hinner läsa många verk och jag hinner fånga många wow-känslor som jag inte hade hunnit eller lyckats göra om jag endast läst de långa, längre och längsta formaten som finns… Jag känner mig oerhört berörd och berikad bara av den tanken! ♥

Inget annat format har…

1. …skapat så lite lässtress.
2. …gått att påbörja samt att läsa ut till frukosten eller i badkaret.
3. …hjälpt mig så mycket ur lässvackor.
4. …förgyllt väntetider hos läkaren/tandläkaren så mycket.
5. …lämnat mig med en sådan lust till omläsning.
6. …lett till så många faktiska omläsningar.
7. …triggat igång den egna skrivarlusten.
8. …skapat så många relevanta frågor och tid för reflektion.

I egenskap av lärare kan jag också lyfta fram novellen som det perfekta formatet att högläsa, att hinna läsa tillsammans med eleverna, att hinna återkoppla till i form av frågor och diskussioner. Det är också ett bra format att använda för skrivövningar inom skolan och det går att bygga upp finfina kreativt skrivande-uppgifter i relation till novellen som format.

Jag slår verkligen ett slag för novellen! Det är en återkommande favorit, en bästa vän och en läsinspirerande sådan! Ja, Elina  ♥  novellen = sant!

Augustpriset…

…är ändå ett av alla priser jag uppskattar på flera sätt. Jag har hittat många av mina favoritförfattare den här vägen, många av de där riktigt bra och läsvärda böckerna (främst från barn- och ungdomsklassen) och igår fick jag efter kvällsträningen veta att Jessica Schiefauer tagit hem just den klassen med När hundarna kommer. ♥

Även om jag inte läst någon av de andra nominerade hittills så tycker jag att Jessica Scheifauer är en värdig vinnare då hon författat det bästa läset hittills i år (och jag tror att den kommer behålla den titeln, på fullaste allvar, när årsskiftet kommer).

Läs gärna Kulturkollos intervju med Schiefauer om ni missat detta! Den är lika läsvärd som När hundarna kommer (vilken ni också borde läsa om ni inte redan gjort)!

Kulturkollos tisdagsutmaning: hur jag skriver

Denna vecka lyder Kulturkollos tisdagsutmaning som följer:

”1) Berätta något om ditt skrivande – vad skriver du (blogg, poesi, brev)? Var skriver du? När skriver du? Hur? Varför?
2) Dela med dig av din bästa skrivinspiration – har du en favorithandbok eller ett knep för att få igång bokstäverna?”

Mitt skrivande består mestadels att författa lektionsmaterial till eleverna, att författa mejl i jobbet och att författa ett och annat blogginlägg av olika karaktär. Jag ägnar ofta somrarna till att också författa inlämningsuppgifter av olika slag i någon sommarkurs, men jag saknar det skönlitterära författandet jag egentligen älskat sedan mellanstadiet.

Jag skriver på datorn, jag skriver i sängen, i soffan, vid skrivbordet eller köksbordet. Någon enstaka gång har jag fått en himla bra sekvens i huvudet som bara ska ner på papper och då har det gått åt något kuvert eller annat för detta ändamål. För ett par år sedan blev mina ord på ett kuvert, en sekvens, en novell som jag lämnade in i min kreativt skrivande-kurs jag gick just då.

Min bästa skrivinspiration för just det skönlitterära skrivandet får jag från olika känslointryck och synintryck – det kan vara en sinnesstämning, tv, film eller (vilket det är mest) hos författare och i deras enskilda verk. Jag borde upprätta ett kladdblock (likt det jag hade på gymnasiet) där jag bara skrev upp korta sekvenser (såsom jag ibland gör på kuvert) som ploppade upp i mitt huvud från och till. Med vissa kladdsekvenser blev det ingenting, men vissa blev noveller – bland annat en novell som jag högläste för publik.

För det bloggigare författandet, och för det mer studieinriktade, finner jag ofta ingen direkt inspiration. Däremot känns det bra att skriva något, hellre än inget, och att sedan gå in och göra eventuella ändringar. Det är så jag lyckade kamma hem VG i sommarens kurs. Första utkastet och sista var ofta väldigt olika, då jag möblerat om, omformulerat och småpillat tills jag blev så nöjd jag kunde inom den bestämda tidsramen… Och det gick ju bra tillslut.

Bokbloggare mot HIV!

Jag är en av de bokbloggare som lagt en slant i Sofies insamlingsbössa Bokbloggare mot HIV! Har du inte redan lagt en slant – lägg gärna en slant i denna bössa!

Reflexer är tid!

Jag har blivit taggad av Johanna på Johannas deckarhörna att sprida budskapet om vikten av reflex vidare. Jag tycker det är oerhört viktigt att bära reflex själv och har som en Elina uppvuxen på landet fått lära mig att det kan handla om liv eller död om man inte bär reflex det mörka halvåret. Det är därför jag skulle vilja säga att reflexer är tid (och samtidigt liv). Med reflex minskar risken för olyckor (särskilt bilrelaterade) och jag kan verkligen skriva under på att reflex inte bara är av vikt ute på landet, utan minst lika mycket i stan: Igår på vägen hem från jobbet hann jag bromsa i sista stund när en mörkklädd man utan reflex – och i ett gatubelyst område – faktiskt inte syntes alls bra.

Jag kombinerar ofta minst två reflexer. En har jag alltid på min höst- och vinterjacka. I år har jag sällskap av en ny reflex:

Och går jag på promenad utrustar jag mig oftast med träningsbyxor med reflex och/eller den här över jackan:

 

För mig är reflexer tid – de ger mig en större chans att uppleva min framtid, med all kommande lästid, alla läsminnen, boktips, nya favoritböcker och annat positivt som kommer med den!

Jag hoppas att fler vill slå ett slag för reflexen. Kanske vill Bokdivisionen, Nelly eller Prickiga Paula göra det? Någon annan som känner sig manad: do it!