Det kravlösa bloggandet

Att blogga utan krav och måsten har, för min del, gjort det lättare att både läsa, leva och blogga då andan fallit på.

Ett tag hade jag många mål och jag var med i många läsutmaningar. Och en och annan utmaning kanske jag fortfarande hänger på då och då, men utan tanken om att jag måste slutföra och bara om det känns som om det är roligt och ger läsningen en skjuts.

2019 är deltagandet i Bokusbingot ett bra exempel. Det har varit roligt att se om jag kunnat pricka av någon ruta då och då. Nu när 2020 är här så ser jag att jag fortfarande inte har fått bingo och för en av de första gångerna på länge känns det äntligen precis som jag vill – verkligen helt okej! Bara det känns som en jättevinst för mig personligen och jag är stolt och glad och känner att detta bådar gott inför 2020!

Detta med att blogga…

…sker ju väldigt sporadiskt just nu, vilket jag själv tycker är helt okej och som det ska. Jag försöker helt enkelt blogga om och när det finns tid och lust att göra det.

Just nu har jag jätteproblem med att få min WordPress-app att samarbeta med mig och grejen är att jag egentligen tycker det är smidigast att delvis använda den när jag bloggar, vilket är väldigt frustrerande just nu när andan kanske ibland faller på, men appen vägrar samarbeta särskilt mycket eller ofta.

Nu var det ett bra tag sedan!

Och anledningen är en graviditet, och nu i april föddes vår dotter.

Tanken är att jag ska försöka uppdatera bloggen så smått framöver. Både ungefärligt vad som lästs sedan sist, men tanken är även att blåsa lite liv i bloggen om andan faller på från och med i sommar.

Jag ställer dock inga som helst krav på mig själv. Jag kommer in i detta helt utan måsten och tvång. Bär det så bär det. Och brister det så brister det. Vad som än blir får vara okej.

Hipp hipp hurra, till min blogg idag!

Tiden går sannerligen fort!

I Elinas hylla har hunnit bli ytterligare ett år äldre och bloggen fyller sex år idag! 🎈

I år har det inte blivit någon födelsedagsutlottning, men så är ju också jag mindre aktiv på bloggen sedan en tid tillbaka eftersom livet måste få gå före bloggandet.

Men: Hipp hipp hurra för bloggen idag! Och grattis till mig och bloggen som ju också firar årsdag med detta sagt! 🎉

Ha en riktigt fin söndag därtill!

Lite ”ommålat”:

Jag har satsat på att sätta om färgskalan lite på temat jag trivs med så bra här på I Elinas hylla. Jag har därför bara ”målat om” för att få lite förändring på bloggens utseende och jag känner mig i alla fall nöjd med resultatet.

Nytt år – nytt för ”läsåret” 2017:

Ja, nu när jag kommer ha så mycket lägre krav och målet är mindre stress och mindre måsten, så kände jag i december: Hur ska jag dokumentera, eller hur ska jag samla och spara tankar kring, det jag läser? 

Det jag till slut kom fram till och fastnade för var idén om att föra läsdagbok. Jag vill ges obegränsad plats för att skriva och tänka om det jag läser och har därför valt anteckningsboksformatet framför färdiga läsdagbokskoncept.

2017 har jag alltså börjat föra läsdagbok. Och det känns hittills jättebra och jag gillar att jag lämnat formen ganska fri och att jag helt enkelt bestämmer själv hur jag vill skriva, hur mycket och hur lite, för varje enskilt verk. Hittills kan jag konstatera att jag snart även läst ut mitt tredje läs för året och jag gillar känslan av att ha läsdagboken tillgänglig, oberoende av uppkoppling och teknik, och jag gillar verkligen känslan av att få skriva med penna mot papper! 

Just nu känns läsdagboken som helt rätt beslut för 2017 och att detta kanske kan bli min nya grej även om det nu kanske innebär mer förmedlande mellan mig och mina tankar, än förmedlande mellan mig och mina bloggläsare. Men det känns i alla fall helt rätt och det får vara huvudsaken just nu.

#Bokrecensionish

Jag kommer framöver att använda Instagram en hel del mer för recenserande. Det blir antagligen mer ”mikrorecension” än något annat och jag kommer tagga dessa typer av recensioner med hashtaggen ”bokrecensionish”. Som taggen indikerar kommer jag att på något sätt ”nästan-recensera” (om inte annat) på Instagram. Jag kommer förutom hashtaggen markera ”bokrecensionish” med hjälp av en bild på utläst boks baksida. Jag hoppas detta ska bli ett extra sätt att förmedla det jag läser och att det förhoppningsvis inte blir en stress på samma sätt som regelrätta bokrecensioner kan bli här på bloggen.

Jag slopar målen 2017

Ja, nu har jag bestämt mig för att jag slopar målen 2017.

Förra året såg mina mål ut såhär:

Målen för 2016, lyder som följer:

  1. Jag ska försöka pricka av minst tio klassiker.
  2. Jag ska försöka läsa minst sex verk på engelska.
  3. Jag ska försöka fullfölja de utmaningar jag åtar mig: ”Kaosutmaningen 2016” samt ”Read-a-long” av Odinsbarn.
  4. Jag ska fortsätta driva punkten ”Fem Frågor” 2016 – jag hoppas på minst tio inlägg.
  5. Jag ska försöka läsa minst 60 verk – detta innan nyårsskiftet 2016/2017.

Såhär lyckades jag:

Jag ska försöka pricka av minst tio klassiker: (5/10). Jag uppnådde halva målet som gällde klassikerna. Jag har också känt mig stressad av den här punkten och jag har känt att lusten påverkats till det negativa en hel del.

Jag ska försöka läsa minst sex verk på engelska : (0/6). Det här målet insåg jag var väldigt högt siktat för i år. Jag har inte ens försökt läsa en bok på engelska då jag med nöd och näppe i vissa perioder klarat av att läsa något enstaka verk på svenska. Och i ett annat perspektiv har jag läst så mycket engelsk kurslitteratur/facklitteratur att jag känt mig väldigt mätt på engelska när det kom till skönlitteraturen. Och det måste få vara okej.

Jag ska försöka fullfölja de utmaningar jag åtar mig: Kaosutmaningen 2016 (8/20), Read-a-long (1/1). Jag slutade räkna i Kaosutmaningen efter åtta uppnådda, eftersom även detta kändes som en stressfaktor för läsningen. Jag kan ha uppnått fler än åtta, men det känns just nu oviktigt. Read-a-longen var rolig och det är ändå en utmaning jag skulle kunna tänka mig att ställa upp i så länge det känns uppnåbart och så länge det handlar om en bok jag verkligen vill läsa för stunden. Just read-a-longen av Odinsbarn har varit det kanske minst stressrelaterade delmålet jag mött 2016 och ett delmål jag rodde hem!

Jag ska fortsätta driva punkten ”Fem Frågor” 2016 – jag hoppas på minst tio inlägg: (1/10). Nej, orken och lusten har tyvärr inte infunnit sig då det blir en del jobb med ”Fem Frågor” och jag har knappt haft orken eller lusten att läsa, än mindre blogga, särskilt sista halvåret… Detta är en punkt som kanske vaknar till liv om orken och lusten faller på. För det finns så många bra författare där ute!

Jag ska försöka läsa minst 60 verk – detta innan nyårsskiftet 2016/2017: (50/60). Det här målet kanske jag faktiskt inte har haft superduperångest över. Det har hela tiden känts som om det blir vad det blir. Och det blev ändå hela 50 (!) verk utläsa 2016 och jag är jättenöjd med den siffran kanske mycket med tanke på mina läsdippar under året. Så jag är ändå mycket nöjd.

Så jag har med detta bestämt att det är hejdå till allt stressrelaterat: målen är slopade för 2017, måstena är slopade 2017. Jag har även tagit bort både lånetipsen och bokhylleuppdateringen jag haft som egna sidor på bloggen just för att det är oerhört stressande att uppdatera, uppdatera och uppdatera lite till… Och jag bestämmer att det är okej att jag slopar all (!) stress och att jag tillåter mig att skriva 2017 om och när jag vill. Jag stressar alltså inte ens fram recensioner längre ens en gång… Och jag tycker det känns bra.

2017 handlar för mig om att må bra och att hitta balans.

Hur jag vill göra eller icke-göra med bloggandet framöver…

…funderar jag ganska mycket på just nu. Just nu tycker jag inte att jag finner alls så stor lust eller glädje över att blogga, men kanske, kanske skulle den lusten komma tillbaka?

Just nu är jag inne på att försöka blogga ikapp böckerna jag inte bloggat om hittills 2016, och att jag sedan har en mer laid back stil år 2017 och kanske lägger upp bilder här på bloggen på mina ”just nu” och där jag eventuellt utnyttjar Instagram en hel del mer än bloggen för att förmedla det jag läser och eventuellt vad jag tycker. Skulle andan falla jättepå för att skriva lite extra om en bok kanske jag ger utrymme för det, eller skulle andan falla på att diskutera något bokigt så kanske jag låter mig själv skriva på grund av att andan fallit på, men jag ska 2017 i sådana fall ha så mycket mindre tvång.

Jag tänker just nu att skulle det inte bli ett enda inlägg 2017 eller någonsin igen på bloggen så får det också vara helt okej. Jag kommer fortsätta ha bloggen öppen och ser den lite som dokumentation över åren som gått och vad jag läst under mina fina bloggår!

Ja, så här går tankarna just nu. Men jag kommer fortsätta tänka och känna efter lite, även om jag tycker att jag funnit en ganska bra deal med mig själv hittills. Så lite tvång som jag kan uppbåda tycker jag kan vara bra medicin för att lusten och glädjen eventuellt ska bubbla upp till ytan igen.