Read-a-long: Odinsbarn, inlägg 4

Detta är ett tidsinställt inlägg.odinsbarn_55354baa2a6b223420971a21


Sista inlägget i Nellons Read-a-long fokuserar på Odinsbarns sida 489 till och med sidan sista sidan. Och sammanfattningsvis kan jag bara säga: WOW! ♥

Det hände en HEL del i sista delen: mycket frågor fick verkligen sina svar. Överlag gällde frågorna jag känner besvarades om Hirkas och Rimes relation, Hirkas och Rimes situation och hur liksom Rime hamnar i en hörna i boxningsringen på något sätt och hur Hirka på något sätt hamnar i en helt annan hörna, fastän de är närmare varandra än vad de någonsin varit tidigare!

Angående just Hirka och Rime och deras känslor för varandra och hur de är som personer. Jag kan på något sätt verkligen se hur bra de passar varandra. De kompletterar varandra. Rime är också på något sätt en personlighet som glimmat till mer och mer för varje ord, mening och kapitel i romanen. Jag gillade honom redan i början och det faktum att han inte är som många andra med liknande släktband och bakgrund, att han liksom trotsar detta och bildar sin egen uppfattning och världsbild – något som gör honom till en sådan fin part i relationen till Hirka. Hirka visar sig också vara en personlighet och någon att tycka om – bland annat hennes styrka, envishet kan man kanske också kalla denna sida och Hirkas omtanke om andra framför sig själv. Bandet dem emellan kan verkligen inte ignoreras och det faktum att Rime kan famna och att Hirka på något sätt visar sig besitta en strakare kraft av att kunna behålla och förstärka hans kraft, det gör deras relation än finare i sin pura enkelhet!

Jag lyckas på något sätt få mer svar angående rådet, angående rådets roll i samhället, i relation till Siaren och vad han betytt för rådet och för folket. Hela situationen kring Siaren blir i och med slutet än mer komplext och jag kan verkligen se framför mig hur situationen i sig får vissa att tvivla och vissa att ännu handfastare hålla vid sin tro på överheten.

Och frågorna kring Urd kanske jag inte direkt fått besvarade än. Men jag tänker inte ge upp ännu, utan tänker istället att jag kanske får svaren jag inte riktigt tycker mig ha i och med Odinsbarn i nästkommande verk i serien. Jag har faktiskt redan börjat läsa i Röta och har delvis på känn att jag kanske, kanske kommer kunna få fler svar i och med den…

Det händer som sagt mycket i sista delen av boken. Mycket händer så snabbt att jag har svårt att fullständigt ta in detaljerna när de händer… Men jag känner att detta gör att jag på ett sätt känner mig än mer deltagande och som om jag är ”i det”… För Hirka och Rime och andra inblandade måste ju ha känt att det gått snabbt och att de inte riktigt förmått sig att ta in allt på en och samma gång… Jag gillar verkligen sättet att berätta!

Slutet får mig att tappa hakan (även om det också inte gör det). Men på något sätt hade jag kanske, kanske fått för mig att Hirkas kärlek skulle vara starkare än hennes envishet. Men tji, fick jag! Och då slutet nu är som det är så känner jag att jag på mycket bra initiativ har köpt hem Röta i förebyggande syfte – för nu har jag ju också kastat mig över den delen (och antagligen kommer jag att beställa hem Kraften riktigt snart därtill!)!

Jag må inte säga allt jag tänker i dessa inlägg, men jag vill inte riktigt sätta ord på allt… Jag vill inte spoila för mycket även om jag skulle varna för spoilers… Det bara går inte.

Nu har jag hittat denna vårs wow-serie som jag med stor sannolikhet har läst ut innan sommaren är förbi (åtminstone)! ♥

Annonser

Read-a-long: Odinsbarn, inlägg 3

Detta är ett tidsinställt inlägg.odinsbarn_55354baa2a6b223420971a21


Tredje inlägget i Nellons Read-a-long fokuserar på Odinsbarns sida 315 till och med sidan 488. Nu kan jag också erkänna att jag verkligen kommit in i flowet i romanen… När jag läst känns det som att i princip allting bara rinner (nästan aningen för fort emellanåt) och jag har försökt att hejda mig för att verkligen ge mig tid att reflektera då och då.

Nu känns det som att jag verkligen börjat analysera Hirkas framtid och öde. Vad väntar henne? Vilken framtid har hon? Vilka val kommer hon ställas inför? Exakt hur mycket älskar Hirka Rime (och hur mycket älskar Rime Hirka?)? Sista frågan tycker jag mig vara ganska väl besvarad vid det här laget och det finns absolut en kemi och gnista Hirka och Rime emellan… Frågan jag ställer mig är dock om gnistan kanske är för stark? Om banden dem emellan kommer att skapa någon form av friktion?

Det händer så mycket på en gång i de aktuella sidorna som ligger till grund för inlägg 3. Jag vet ärligt talat inte riktigt vart jag ska börja… Det här är nämligen verkligen en roman med fart i när vi nu kommit in i mer än halva berättelsen. Saker som ska hända eller som man anar ska hända, märker jag, kanske inte alls kommer att hända. Det skapar en typ av spänning som i alla fall jag köper rakt av… Det här är en roman som skapar frågor, som besvarar vissa och skapar nya allt eftersom…

En av de största frågorna jag just nu bär på är just detta med Hirkas framtid och öde. Samma sak gäller Rimes framtid och öde. Det finns så mycket jag längtar efter att ta reda på! Några av frågorna som ställts tidigare i detta inlägg angående bandet och känslorna mellan Hirka och Rime berör en del av dessa frågor och kan kanske påverka utgången… Hirkas envisa sida säger mig också på något sätt att hon är stark nog att gå emot sina känslor om det skulle behövas, om det är för den goda sakens skull och om det gynnar många? Jag tycker mig börja ana en liten martyr i Hirka nämligen…

Jag trodde faktiskt att detta avsnitt av boken kanske skulle ge mig en mer komplex bild av Urd. Men jag tycker nog att det är en av sakerna jag inte riktigt har fått. Jag hade hoppats att han kanske inte endast skulle porträtteras som ond rakt igenom. Men nu är jag osäker? Med tanke på vissa avslöjanden kring Urd som person så känner jag nog just nu att han kanske visst kommer att vara en av de där typiskt onda i berättelserna som man inte kommer veta så mycket om… Men jag har inte gett upp på den där förhoppningen om att veta lite mer om honom, om hans avsikter och hans förflutna som kanske gör honom lite mer… Ja, kan man säga ”mänsklig”?!

Just nu tycker jag mig veta lite för lite om de ”blinda” och jag är skräckblandat nyfiken på att få mer detaljer… Jag börjar även ana ett och annat om Hirkas koppling till de ”blinda” och känner just nu att det känns så oerhört orättvist att någon satt henne i den situationen hon är i och att hon på något sätt utnyttjats för någon annan vinnings skull… Hon kanske inte hör hemma i den här världen? Men hon hör för mig på något sätt mer hemma där än vad sagor, sägner och myter skulle kunna berätta.

Oj, vad jag ser fram emot fortsättningen och sluttampen i Odinsbarn. Det är med skräckblandad förhoppning och nyfikenhet jag tar mig an fjärde och sista biten av romanen i Read-a-longen!

Read-a-long: Odinsbarn, inlägg 2

Detta är ett tidsinställt inlägg.odinsbarn_55354baa2a6b223420971a21


Detta är andra inlägget i Nellons Read-a-long som berör Odinsbarns sida 152 till och med sidan 314. Efter att ha läst dessa sidor känner jag att jag verkligen börjat komma in i allt lite mer… Både personligheterna, miljön och även tidsandan.

Det känns som om det är främst Hirka som huvudperson som jag lär känna mest. Det smärtar i mig att hennes ”far” berättat allt han berättat om hennes bakgrund och att han sedan inte får vara en del av Hirkas framtid och öde. Jag förstår samtidigt hur mycket han älskat henne och jag tycker mig ändå känna att Hirka åtminstone innerst inne känner detta med.

Jag fortsätter att tänka lite Ronja Rövardotter-miljö och jag tänker en hel del på hur starkt Hirka är som person. Hon tar sig an olika utmaningar och är inte rädd att göra det på egen hand. Samtidigt tycker jag mig se en viss osäkerhet i henne som hon försöker gömma väl genom sina handlingar, spontana som mer planerade. En annan sak hon försöker dölja ganska väl är hennes känslor för Rime, och jag tycker mig ana att det är samma sak för Rimes del – att han försöker dölja känslorna han känner inför Hirka?

När jag nu nämnt Rime så måste jag erkänna att jag kanske inte riktigt greppat vad han valt för väg när det kommer till hans framtid och hans val inför att tjäna Siaren. Nu förstår jag på ett annat sätt varför människor varit lite nervösa inför honom om de anat? Eller har det bara haft att göra med hans släktband?

Även om Hirka endast maler och maler inom sig angående hennes okunnighet i att famna, att hon är jordblind, är rötan, och allt vad det heter, så känner jag på mig att det där bara är skitsnack! Jag tror att Hirka istället har större krafter och kanske lite annorlunda krafter jämfört med gemene man. Men kanske har jag fel i det? Det får boken utvisa…

Fortfarande så känner jag de där hintarna, att det lurar en del uttalade och outtalade frågor i och med historien så här långt! Vissa frågor som malt gällande förra inlägget och den delen av boken är delvis besvarade… Nya frågor har också uppstått.

Just nu känner jag mig spänd på att få veta mer om det mörka som verkar lura i boken. Vad har Urd i kikaren? Är han ond, eller är det bara det som hintas? Vad är det han har gjort eller offrat för att få den där extra makten och kraften? För visst låter det som att det är något fuffens med det hela?

Nu har jag drabbats av en sådan där känsla av att inte vilja läsa för fort och inte för mycket på en gång. Jag vill spara långkaramellen, på något sätt!

Read-a-long: Odinsbarn, inlägg 1

Detta är ett tidsinställt inlägg.odinsbarn_55354baa2a6b223420971a21


Första inlägget i Nellons Read-a-long rör Odinsbarns sida 7 till och med 151. Och jag slås av hur jag redan nu tycker mig ha kommit in en hel del i den värld Siri Pettersen målar upp. Jag tänker dessutom på att jag har koll på vem som är vem, något jag inte alltid lyckas med såhär i början av olika fantasyromaner.

Spontant finns det mycket jag gillar. Mest gillar jag Hirka och även Rime med fokus på karaktärerna! Kanske gillar jag dem också allra bäst för att de på varsitt håll inte riktigt varken vill eller försöker passa in på samma sätt som andra i det samhälle de lever i… I sammanhanget måste jag också ta upp Vetle som är en typ av karaktär jag saknat i många andra böcker och oavsett genre. Jag har inte ens insett hur mycket jag saknar en Vetle i andra verk, men när jag stöter på honom i Odinsbarn så bara vet jag. Vetlar har saknats mig i många andra verk och jag hade velat träffa Vetlar oftare i litteraturen!

När jag tänker mig in i världen och samhället Hirka, Rime och Vetle, med flera, är en del av… Ja, då kan jag ändå se den framför mig. Jag ser någon slags Ronja Rövardotter-miljö framför mig; skogen, träden, tjärnar, mossan… Jag kan se kläderna framför mig… Jag kan se hemmen som är närmare naturen och de som är närmare staden framför mig, skillnaderna dem emellan… Jag kan också se korparna framför mig. Sedan kan jag ana klasskillnaderna, motsättningarna dem emellan och allvaret kring Riten som väntar.

Och på tal om riten: Hirkas oförmåga att famna, som ju uppenbart verkar vara en förmåga att besitta inför Riten! Jag tänker att den har lett till så mycket oro och så mycket hopplösthet, även om Hirka försöker dölja det för sig själv…

Hirkas öde i början av romanen går mig inte förbi! Jag till och med pausade läsningen lite efter prologen och lät orden göra avtryck, lämna bilder, få mig att tänka och känna… Sedan läste jag vidare och upptäckte att Hirka var den svanslösa och jag reflekterade redan i början av Odinsbarn att jag nog kommer kunna förvänta mig en hel del av Hirka som person, av historien i sig och av Hirkas framtid.

Och det finns en hel del hintar, det lurar en del uttalade och outtalade frågor i mitt huvud och jag kan knappt bärga mig från att fortsätta läsa boken oavsett om mitt huvud fylls av än mer frågor än svar! Jag vill veta mer om världen, få den ännu mer uppmålad, än mer komplext uppbyggd för mitt inre och jag kan knappt bärga mig för att lära känna Hirka mer, Rime mer och jag vill veta hur stor eller liten plats Vetle fortsättningsvis kommer få. Jag vill också veta mer om det goda och onda som anas, sanningarna och lögnerna som nämns…

Jag har varit lite nervös för Siri Pettersens så omtalade Odinsbarn, men just nu känner jag att jag inte längre är så nervös. Nu blickar jag bara framåt och min hjärna säger: Give me more, much more, läs mer! Så det är precis vad jag hoppas få tid till!

Jag bokcirklar just nu…

samlasning_hundarna…med Kulturkollo om Jessica Schiefauers När hundarna kommerFacebook! Bokcirkeln drog igång igår och jag skulle rekommendera alla som läst detta Augustnominerade mästerverk att delta! Det är så oerhört värdefullt att få diskutera, vrida och vända på verk tillsammans med andra, då alla faktiskt inte ser samma saker och då det kommer fram en hel del som man för egen del inte skulle detekterat i sin ensamhet!

Jag har redan fått ta del av en hel del kloka tankar och det finns med det sagt mycket mer att säga, att diskutera och upptäcka då bokcirkeln just börjat!

Nattens cirkus

nattens_cirkus-morgenstern_erin-21219642-frntl[1]Äntligen är den här boken utläst (ja, det kommer låta såhär ett tag när jag har mycket med uppsatsen)! Och det där ”äntligen” syftar inte till att jag har haft svårt att tycka om boken på något sätt, att den varit dålig eller seg… Nej, nej, nej! Det är bara det att jag knappt haft tiden för att läsa den. Och vore det inte för den här boken, hade jag nog knappast fått lusten och knuffen att läsa det jag läste förra månaden då jag påbörjade den här och ändå lyckades trotsa lite trötta kvällar med bokläsning istället för dvala. Tack ändå, Morgenstern, för den saken till att börja med! Och jag vill också tacka Nelly, för att detta blev bloggbokcirkelns första bok (som jag i princip läst ut i sista minuten)!

På framsidan av min pocket återfinns en sekvens från Borås tidning om boken: ”Morgenstern låter realismens bojor lösas upp och kastar verkligheten överbord och jag njuter av varje sekund.”

Själv håller jag med om att magin i boken framkallar något inom mig, verkligen tilltalar mig. Men för mig känns det inte som om verkligheten kastas överbord, för mig känns det mer som att boken inbjuder mig att lockas in i en ståndpunkt där allt det här magiska, fantastiska och förtrollande, helt enkelt är en del av verkligheten, om än dold för många. Och det nervkittlar mig och jag skulle inte vilja vara utan detta perspektiv.

Sedan sitter jag genom boken och tänker att jag skulle velar besöka denna mystiska och originella cirkus, som bara dyker upp en dag och endast håller öppet nattetid… Där allt går i svart och vitt, och där allting i minsta detalj är utvalt för att förstumma, förtäta känslan av mystik och för att få till den där drömlika känslan som magin ändå verkar innebära. Jag hade så ohyggligt gärna velat vara en besökare (men observera: besökare).

Det är så mycket i boken jag skulle vilja titta på, känna på, känna lukten och stämningen av. Jag hade velat se den där extraordinära klockan på cirkusen till exempel… Jag hade velat se allas storslagna klänningar och fått känna lukten av allt det söta och goda på cirkusområdet. Men det är inte bara det här, det är det mesta, nästan allt jag hade velat uppleva…

Spontana reaktioner är att det inte gjorde mig något att det hoppade i tid, jag älskar språket som framkallar en sådan stämning och jag tycker ändå att Morgenstern lyckas plantera ut vissa frön jag kan odla upp själv och som jag vet vad det kommer att bli, medan andra frön blir fullkomliga överraskningar. Jag älskar också hennes sekvenser med du-tilltalet…

Jag skulle vilja träffa bokens Celia, Marco, Bailey och tvillingarna Murray. Jag skulle vilja besöka de oändligt många tälten…

Så summan blir: I loved it! Jag uppskattade i princip varje sida, varje ord, varje händelse…

Med denna utläsning har jag också klarat av en av mina boktolva författare och har i dagsläget prickat av tre stycken på den listan. Jag tycker även att denna bok passar in på ”Läs en bok vars huvudperson har speciella kunskaper/egenskaper/krafter” i punktutmaningen (som jag vet kallas kaosutmaningen av majoriteten bokbloggare).