Kulturkollos Veckans utmaning: Om du vore min

Den här veckans tema är husdjur på Kulturkollo och Carolina skriver angående Veckans utmaning: ”Om du kunde få ett husdjur du läst om i någon bok eller sett om i någon film till ditt alldeles egna och väldigt verkliga husdjur? Vilket hade du valt då och varför?”

Jag har ju alltid varit omringad av katt och hund sedan jag föddes och har själv som ”utflugen från boet” katt. Detta är ett djur jag ofta faller för lika mycket i texten, i filmen, som i verkligheten. 

Dock kan erkännas att jag på temat både har fallit för en och annan häst som yngre i fiktionen så pass att jag önskat lära mig rida och äga en häst även om det aldrig i verkligheten blivit så…

Dessutom hade jag inte haft något emot att tillbringa mitt liv tillsammans med en Dobby (från Harry Potter), även om jag inte skulle velat kalla honom husdjur och då jag hade önskat att han ville vara en likvärdig familjemedlem i mitt eget skapade liv som vuxen…

Och jag reflekterar över att jag så sällan stött på marsvin och kanin i litteratur eller film som är två husdjur jag tror jag skulle kunna falla för både i fiktionen och i verkligheten! 

Kulturkollos Veckans utmaning: Verkligheten VS overkligheten

Kulturkollos Fanny står för formuleringen av veckans utmaning:

”Vad föredrar du inom litteratur, film, poesi, konst – helt enkelt inom all kultur, verkligheten eller overkligheten? Varför föredrar du det ena eller det andra? Eller vill du befinna dig i båda? Ge gärna också tips till oss andra.”

Jag trodde ju ett bra tag att jag bara gillade verkligheten. Som barn var jag fast i den tanken länge – mest när jag läste och jag kände väl att jag eventuellt kunde acceptera en viss mån overklighet i exempelvis film…

Men så blev jag övertalad av en kompis i mellanstadiet att försöka ge Harry Potter en ärlig chans, även om den innehöll viss overklighet och ja, vad ska man säga? På den vägen är det?! Det var åtminstone då och där jag började erkänna för mig själv att overklighet kanske var min grej trots allt, och att det kanske varit mer min grej även längre bak i tiden, bara att jag varit för fast i mina egna övertygelser för att se det? 

Ju mer jag läst om fantastik och skräck inom litteraturvetenskapen så är jag desto mer övertygad om att jag faktiskt alltid uppskattat overkligheter i kombinationer som gjort att de känts verkliga, frestande, fascinerande, spännande, övertygande. Frågan är bara hur jag lyckats övertyga mig själv så länge om att jag alltså bara gillade och tilltalades av verklighet? 

Idag erkänner jag ändå att jag älskar overkligheten, men då den känns så pass inramad att jag kan gå med på premisserna för att denna overklighet ska kännas verklig inom främst litteratur och film. Jag kan till och med erkänna att jag allt oftare föredrar overkligheten framför verkligheten och att det är något förföriskt med overkligheten när den fungerar. Vi var, och är, ämnade varandra! 

Overkligheter jag omringar mig av just nu  är Star Trek: Voyagers, jag går ofta tillbaka till overkligheter presenterade i Doctor Who eller Harry Potter som är två älsklingsoverkligheter, och jag har några overkligheter att snart komma att bekanta mig med i att-läsa-högen här hemma.

Elina ❤ overklighet = meant to be 

Kulturkollos tisdagsutmaning: Tvåsamhet

Kulturkollos tema denna vecka rör ”Vi två”, inte bara två som i kärlekspar, utan som kompispar och liknande. Tisdagsutmaningen går därav i denna anda och Kulturkollo meddelar: ”Jag vill att du presenterar ett (eller ett par) par från följande kulturella områden”, och områdena är litteratur, musik, film, tv (som jag väljer att mer eller mindre slå ihop) och som överkurs teater samt sport. Jag väljer att hoppa överkursen!

Litteratur: Inom litteraturen tycker jag mig ha fallit för kompispar som har starka band med varandra och som blir starkare under resans gång, såsom Harry Potter och Ron Weasly, eller Harry Potter och Hermione Granger (J. K. Rowling), eller de där lite mer oväntade men vackra kompisrelationerna som återfinns i Mormor hälsar och säger förlåt eller En man som heter Ove (Fredrik Backman), exempelvis. Jag faller, åtminstone för stunden, också för vissa kärlekspar… Två exempel är Grace och Sam (Maggie Stiefvater) och Hazel och Augustus (John Green). Sedan är jag svag för syskonrelationer som känns vackra, exempelvis den som beskrivs i Allt för min syster (Jodi Picoult).

Musik: Inom musiken vet jag inte vad jag ska kunna ge för exempel! På rak arm kan jag inte komma på något konkret, mer än att många uppskattade sånger såklart handlar om tvåsamhet på olika sätt, både lyckad och misslyckad sådan av både kärlekskaraktär och kompiskaraktär, och annan karaktär… De sångerna som oftare stannar kvar hos mig är de där inte helt fläckfria beskrivningarna av tvåsamhet.

Film/Tv: Inom film skulle jag antagligen kunna räkna upp en hel del karaktärer som vi inte känner igen från just litteraturen. Hit kan man dock trycka ”copy” samt ”paste” vad gäller både Harry och Ron, Harry och Hermione, Hazel och Augustus samt systrarna i Allt för min syster (My Sister’s Keeper). Andra par jag har ett gott öga till av olika anledningar är Doktorns olika skepnader med sina följeslagare (Doctor Who) och den absoluta favoriten är nog fortfarande Doktorn och Amy. Andra älskvärda par återfinns i några av mina favoritserier: Downton Abbey, Call the MidwifesModern Family, Torka aldrig tårar utan handskar (även bokserien) och My so Called Life, exempelvis.

Tematrio: Påsk

temahaxaLyrans noblesser skriver denna vecka: ”I år är Påsktrion helt valfri, berätta om tre filmer, böcker, godissorter, traditioner ni på något sätt förknippar med påsken!”

Och jag kan ju skratta lite åt det hela – jag är ingen direkt påskfirare på så vis (kanske för att påsken ofta konkurrerat lite väl tight med min födelsedag sedan jag lyckades födas den 10:e april). Jag äter inte en endaste påskgodis från affärerna, gillar åtminstone påskbordet (med finsk touch) och jag piffar inte ens upp hemmet nämvärt inför påsk… Men jag ska nog ändå lyckas få till en trio av häxor (även om det inte direkt är påsktema på häxtemat i egentlig mening):

1. Jag är småkär i filmen Hocus Pocus (från 1993) som jag sett flera gånger om sedan jag var yngre. Det är ju egentligen mer av en Halloween-film, men det känns som att Halloween i USA är lite av påsk här i Sverige och jag vet att jag sett filmen både i Halloween-tid och i påsktid i modern tid. Jag har många fina minnen till den och såg den senast för cirka ett år sedan och jag kommer spara den lika nära hjärtat som exempelvis barndomsfavoriten Jumanji… Låt er dock inte luras av Hocus Pocus och tro att den mest bara är lite söt och småotäck, nej, den är faktiskt lite sorglig också!

2. I övrigt kan jag ju känna lite att påskkärringar inte är alls lika intressanta som häxorna i Engelsfors-trilogin! Jag vill därför uppmana den som inte läst boken eller filmen Cirkeln att göra detta! Jag fastnar egentligen bara mer och mer för de där vardagligare häxorna än de lite mer klassiska… Det är något som frestar mig i allt det där vardagliga, och att det i allt det där vardagliga bara existerar magi, oanade krafter och att det handlar om helt vanliga tjejer och även killar som är just häxor (fast de alltså ser ut som vem som helst och har en vardagstillhörighet precis som vem som helst)… Sedan är ju boken allt annat än vardaglig eller tråkig – tvärtom. Det inryms också ondska. Ja, det frestar och är så bra!

3. Jag vill också lyfta upp ”Harry Potter”, fast det mest känns som om jag gör det för att jag önskar att påsken var mer magisk à la Harry Potter-magin. Kunde vi inte fått gå påskkärring, fast i kläder i Harry Potter-anda? Kunde vi inte fått känna samma magi? Då hade jag nog ta mig tusan älskat påsken på en helt annan nivå! Min favorithäxa i Harry Potter är såklart Hermione och jag hoppas kunna göra det som är en av hennes favoritsysselsättningar under den kommande påskledigheten: jag hoppas få tid att läsa!

Bok blir film: Cirkeln

Jag har faktiskt inte undgått Cirkeln som film och såg den tillsammans med min minstsyrra och min sambo för någon helg sedan. Det har redan innan filmen kommit varit en berg- och dalbana angående vad jag trodde att jag skulle tycka om den och inte, samt om jag skulle se den eller inte… När filmen ens kom på tal var jag så hysteriskt taggad att det inte var klokt – samma när första teasertrailern kom. Och sedan dalade det till lite med de mer officiella trailers som gått i samband med att biopremiären närmat sig. Jag har läst andras tankar om filmen innan jag själv såg den och kände ena stunden att jag ville se och nästa föddes en liten oro. Men nu har jag alltså sett den!

Och jag är faktiskt inte alls besviken! Visst fattas det en och annan karaktär och visst är filmen med detta inte lik boken i den bemärkelsen. Men: jag tror att man aldrig får glömma bort att bok och film inte är samma sak! Det skulle vara helt omöjligt att få med alla detaljer från en bok (kanske också vissa som känns ganska så viktiga för en läsare) i en film. Filmen är helt klart mer tidsbegränsad… Därför måste man göra val, fatta vissa beslut och jag tycker ändå att det är rätt val och beslut som tagits! Jag är nöjd som läsare av filmen på boken jag tyckt så himla mycket om, fast det såklart med denna ekvation alltid finns en risk att jag kan gå från biosalongen mycket mer besviken än icke-läsaren.

Så jag är faktiskt riktigt imponerad av filmen! Jag är nöjd med skådespelarna, skådespelet, miljön, musiken – ja, för att tala lite filmspråk så köper jag helt enkelt mise-en-scénen rakt av. Vissa karaktärer ser såklart lite annorlunda ut än vad jag hade föreställt mig i huvudet, men jag hade samtidigt inga svårigheter att se karaktärerna och ganska direkt acceptera dem och förstå varför vardera person fått sin specifika roll! Jag gillade dessutom att det magiska inte tog överdrivna former med allt för mycket effekter. Jag gillade färgsättningen mycket och tyckte kort och gott att jag hamnade helt rätt och i helt rätt stämning.

Jag gick faktiskt ifrån biografen med ett leende på läpparna och jag hoppas nu innerligt på uppföljare och är så glad att jag inte valt att se (eller ens överväger att se) Fifty Shades of Grey (vilket jag läst någonstans är en av den här filmens största konkurrent om man ser till biopubliken)… Jag känner efter att ha sett den här filmen absolut att jag kommer vilja äga den när den kommer ut till försäljning! Och så känner jag inte särskilt ofta efter bio!

Jag tackar så oerhört många för den här filmen (bland andra skådespelarna, Sara Bergmark Elfgren och Levan Akin)! ♥

I Mustache You Some Questions

a17ba0322c2341c3270214b475a62670Nelly på Nellons bokblogg taggade mig i en rolig tagg igår vid namn >>>

 

Four names that people call me (other than my real name):

  1. Ello
  2. Ellolutten
  3. Ellolina
  4. Ninna

Kommentar: Alla är påhittad av familjen.

Four jobs I have had:

  1. Lärare
  2. Omvårdare
  3. Vaktmästare
  4. Barnvakt

Kommentar: Jag har trivts riktigt fint med de två första jobben på listan som jag haft (och har).

Four movies I would/have watched more than once:

  1. ”Harry Potter” (vilken av dem som helst)
  2. Himlen är oskyldigt blå
  3. I rymden finns inga känslor
  4. The Beaver

Kommentar: Alla är filmtips!

Four books I would recommend:

  1. Vi kom över havet av Julie Otsuka
  2. Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson
  3. ”Harry Potter” av J. K. Rowling
  4. Hetta och vitt av Mare Kandre

Kommentar: Vad ångestframkallande det är att namnge endast fyra!

Four places I have lived:

  1. Mariannelund
  2. Huskvarna
  3. Jönköping
  4. Eksjö

Kommentar: Och i Nässjö mellanlandade jag några få veckor mellan punkt  3 och 4.

Four places I have been:

  1. Finland
  2. Danmark
  3. Storbritannien
  4. Frankrike

Kommentar: Ja, bland annat.

Four places I’d rather be right now:

  1. I en solstol i soligt sommarväder.
  2. Framför en brasa med vintern vinande utanför fönstret.
  3. På valfri ort med mina älskade vänner samlade.
  4. Tillbaka i tiden och barndomen läsande spökhistorier en mörk höstkväll med min syster.

Kommentar: Det är inte jättesvårt att göra mig tillfreds (fast punkt 4 är ju halvsvår att uppbåda om man inte gör en favorit i repris).

Four of my favorite foods:

  1. Afrikansk linsgryta med curry
  2. Hemlagade biffar, potatis och brunsås
  3. Quornfärs med curryris och currysås
  4. Kycklinggryta med hallontema

Kommentar: Vilket speglar mina matvanor då jag äter vegetariskt cirka halva veckorna och dessutom råkar älska curry som krydda!

Four TV-shows that I watch:

  1. ”Doctor Who”
  2. ”The Walking Dead”
  3. ”Hannibal”
  4. ”Modern Family”

Kommentar: Jag säger fyra av dem jag följer med sambon samt som jag älskar väldigt mycket. Detta är serietips!

Four things I am looking forward to this year:

  1. Våren.
  2. Sommaren och ledigheten med den.
  3. Semestern tillsammans med sambon.
  4. Bokmässan 2015 (för jag hoppas att jag kommer iväg)!

Kommentar: Jag längtar ju efter lite andra saker också och tänker att mycket inte ens finns på kartan än!

Four things I am always saying:

  1. Typ!
  2. Precis!
  3. Helluuu!
  4. Ooops!

Kommentar: Vad jag kan komma på på rak arm!

Four people I tag:

  1. Inuti en bok
  2. Schitzo-Cookie
  3. Sagan om sagorna
  4. Eli läser och skriver

Kommentar: Och man får hoppa taggen för allt i världen! Och detta är samtidigt självklart bloggtips!

En komikers uppväxt

4C5B62B1-C0A3-473A-B673-99168961CD36Jag har ganska länge funderat på att läsa Jonas Gardells En komikers uppväxt och nästkommande böcker i just denna serie sedan jag för ett par år sedan läste Jenny. Jag köpte således pocketvarianten av första boken i serien i höstas, men det dröjde ända till nu i januari innan jag kom för mig att verkligen läsa den.

Jag både gillar och inte gillar boken om Juha Lindström. Jag tror att det har att göra med att jag tycker mig ana en yngre författare – som i ”lite trevande” i språket och berättandet även om jag mestadels gillar, men samtidigt kan ogilla det där trevande och lite ”slarviga” (ja, inte är det lätt att sätta ord på det jag känner). Det poetiska går ofta hem i detta verk, men ibland haltar det lite för mycket för att jag ska kunna känna igen den Gardell jag kommit att älska något oerhört. Samtidigt ligger det helt klart något lockande och kärleksfullt i känslan och tanken på en författare som utvecklats under årens lopp – att Gardell blivit ännu starkare, bättre på att uttrycka sig och skapa.

Realismen i En komikers uppväxt känns. Det känns när Juha är mellan två världar, när han försöker passa in och kampen mellan det goda och det onda i honom som en konsekvens av de där två världarna och strävan efter att passa in, att vara omtyckt, en del av den där accepterade skaran människor inom ramen för skolan… Det här blir i realismen också en mycket tung roman – både när det kommer till familjerelationer, vänskapliga relationer och de relationer som skolan mer eller mindre skapar (både i dynamiken av lärarrelationerna och de klasskamratliga (där man både kan känna hur mycket lärarna sviker och där man kan känna att det ”kamratliga” inte är att tala om i många fall))… Det här är en bok som känns på flera sätt. Jag tror man känner igen vissa bitar, att man känner igen vissa känslor och romanen gör det tydligt att minnen vandrar med oss på gott och på ont.

I detta verk tycker jag mig finna vissa referenser som återkommer i ”Torka aldrig tårar utan handskar” – kanske för att det är så att vissa bilder och vissa symboler bara är Gardells. Det gör att jag får en djupare känsla av att känna igen Gardells språk och känna Gardell en uns mer som författare!

Jag hittade även En komikers uppväxt som tv -serie i svt:s öppna arkiv, och då kan jag ju också tänka mig vad jag kommer att ägna uppmärksamheten åt idag…


En komikers uppväxt
Författare: Jonas Gardell
Förlag: Norstedt (2002)
ISBN: 9113011294
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris