Det går bra.

Det går verkligen oväntat bra med skrivandet och NaNoWriMo. Jag har bra självdiciplin just nu och verkar dessutom vara i hyfsad fas i övrigt. C-uppsatsen går framåt, jag har bara två hemtentor i mina extrakurser varav en redan är två tredjedelars klar… Det trodde jag inte skulle vara fallet i november.

Jag ligger redan sammanlagt på över 32 000 0rd när det gäller skrivandet och det har blivit 2012 för Minna som jag skriver om vid det här laget. Vi får se vad som väntar henne de resterande 18 000 garanterade orden jag banne mig ska producera! Jag hopppas ligga på 40 000 ord åtminstone lagom till söndag… Jag vill verkligen ha romanen i det stora hela klar med några dagars marginal.

Jag trodde jag skulle ha tillgång till mindre liv och fritid än vad jag faktiskt tycker att jag har. Det känns också bra.

 

Nu istället för vid 21.00…

Ja, det är så att jag har drabbats av någon slags huvudvärk och känner att jag bara vill krypa ner i sängen och dra täcket över huvudet. Tänkte en en gång låta det kreativa skrivandet få en klackspark av Ylva Karlssons och Katarina Kuicks Skriv om och om igen, med illustrationer av Sara Lundberg. Och jag ursäktar för att jag scannat in sidan 32 aningen snett. Det ser betydligt rakare och finare ut i boken (som jag råder alla blivande svensklärare och skrivtokiga att köpa!)!

Visst kan man hitta på ett slut, eller kankse till och med en början, eller en scen bara av bilden?

Jag älskar verkligen Skriv om och om igen. Allt med den!

Farsdagpresent och födelsedagspresent…

I helgen var jag hemma en sväng hos familjen och det var både kalas och farsdag i samma veva. Eftersom jag numer bokbloggar, så tänkte jag att det för en gångs skull var dags att försöka promota bokläsande, och satsade på två bokiga presenter.

Pappa fick Mikael Anderssons Armlös, benlös men inte hopplös. Jag tycker att han verkar jätteinspirerande, och det här är en bok jag faktiskt skulle vilja läsa själv om pappa skulle våga låna ut boken till mig senare. Jag har sett Andersson på TV4-morgon och i andra sammanhang också. Han vekrar vara en av de starkaste personer man kan tänka sig här i världen och verkar vara en av de finaste människorna man kan tänka sig också!

Fyrtioåringen som firades på lördagen fick även han något i självbiografisk anda, fast i form av Morgan Allings Kriget är slut. Jag tycker boken verkar intressant, men tänker annars att det kan vara intressant att se en mer allvarlig sida av Morgan Alling. Jag älskar honom som komiker, eller lustigkurre, men älskar att han har en allvarlig sida också.

Detta inköptes med hjälp av Bokias tag 4 betala för 3, så jag passade också på att köpa två ungdomsromaner. Pocket is the shit! Sofia Nordin och Sara Kadefors står nu i bokhyllan och väntar på att bli lästa – Det händer nu och Nyckelbarnen…

Jag kan annars meddela att jag fått mina jultidningsböcker av minstsyster, och jag har också kommit över häften av NaNoWriMo, där jag innan helgen kom upp i 26 000 ord ungefär. Jag ska försöka trolla fram lite ord även ikväll…

Berättande i bilder…

På sidan 122-123 hittar man följande bilder i Skriv om och om igen. Sara Lundberg är illustratören bakom bildserien:

.

Sid 123

Med hjälp av bilderna ska man skriva en berättelse. De kan komma i vilken ordning som helst. Tänk på att berättelsen inte behöver handla om exakt det bilderna visar, då det ofta blir mer intressant om bilderna och texten inte säger precis detsamma.

Vad skulle bilderna kunna handla om?

Kanske kan man skapa poesi?

Om ni testar kreativt skrivande-knåpet, länka gärna till er blogg om ni publicerar knåpet där!

Sara Lundbergs hemsida återfinns här.

Fortsatt lycka till till alla NaNoWriMo-kämpar och till alla andra som skriver så att pennan glöder, eller så tangenterna smattrar!

Min NaNoWriMo-idé…

Jag försöker ha ett ganska högt tempo när det gäller mitt skrivande. Min plan är att ha det i början av NaNoWriMo. Varför? Jo, för att jag också har c-uppsats på gång i religionen och jag har på känn att det är bättre att skriva mycket i början och verkligen få tid att landa i det man skrivit i slutet av månaden (när det till romanen). Sedan får vi se om jag håller mig till planen eller inte. Hoppas kan man ju alltid. För just nu ser det ju ut som om jag kommer komma upp i 50 000 ord. Jag har redan kommit en tiondel kan man säga…

Min idé, en idé jag sugit på länge, är att skriva om en tonåring. Nu har jag bestämt att hon ska heta Minna. Hon är ofrivilligt nybliven singel och det ska vara mycket fokus på hennes känslor och hennes liv när hon känner att det mesta bara rasat! Jag börjar varje kapitel/avsnitt med en liten dikt. Jag tror att det här kan bli riktigt bra… Jag tycker jag hittat en röst, och jag skriver något jag tänkt skriva länge, men aldrig kommit till skott att göra.

Nu ska jag pausa skrivandet några timmar för idag, och istället flytta fokus från NaNoWriMo till ett snabbt biblioteksbesök (tre filmer ska tillbaka), eventuellt lite träning och lite pluggande i och med att jag faktiskt är student och har en del att göra.

Fantasi med en hjälp på traven…

Nu när jag påbörjat NaNoWriMo (alldeles mycket senare än vad jag hade tänkt idag). Jag har ny dator sen igår, den gamla ville inte vara med mer, och dessutom ville inte min nya dator samarbeta förrän strax innan åtta den här kvällen (så det är först nu jag kommer igång!)! Hur som helst har jag lovat att med en veckas mellanrum publisera fantasiskapande kreativt skrivande-förslag eftersom den här månaden kommer handla en hel del om kreativt skrivande för min del, eller romanskrivande, eller novellskrivande eller vad man än väljer att kalla det!

Alla uppslag kommer komma från den fantastiska boken Skriv om och om igen av Ylva Karlsson och Katarina Kuick. Förslaget ikväll är hämtat från sidan 4, och kan vara en hjälp på traven när man är svårstartad i skrivandet någon gång, men vill skriva bara för skoj skull!

Allt du behöver är verkligen en tärning!

Om det är någon som testar kreativt skrivande-förslagen jag kommer med, länka gärna till min blogg och det här inlägget om ni publicerar en liten berättelse där tärningen har fått vara med och hjälpa till! Om en vecka kommer något annat som förhoppningsvis lockar till skrivande!

Och till alla NaNo-kämpar, stort lycka till!

Ett exempel…

Jag hittade på google.se och i bildsökningen, en av de bilduppslag som återfinns i Ylva Karlssons och Katarina Kuicks Skriv om och om igen

Kanske är det en bild att kika lite på för att eventuellt få inspiration till skräckförfattande nu när Halloween närmar sig?

Sara Lundberg är illustratör…

Poetry Slam med boktitlar!

Jag har blivit inspirerad av The Crooked Shelf som i sin tur blivit inspirerad av någon annan att testa att ”poetry-slama” med boktitlar. Hennes bidrag fick mig att testa, åtminstone någon form av poesi med hjälpa av några av min boktitlar, varav resultatet ser ut såhär:

En bit av mitt hjärta fattas
När månen skiner,
och I månens sken ser
Falska bevis
Tusen gånger starkare ut.

Mellan två världar

Det fattas en tärning
i 19 minuter.
Vita lögner och nakna sanningar
är Skulden,
den Sista sommaren vid sjön.

En jätterolig grej, särskilt med tanke på att många av oss redan leker med boktitlarna, tack vare Bokstävlarnas enkät.

Som en liten parantes kan jag annars meddela att jag ska hämta ett bokpaket med två böcker alldeles strax, och jag har även lånat två spökhistorieböcker, eller rysare, från bibliotekets barn/ungdomshylla!

Med Johanna Thydell som förebild…

… ja, då kan det se ut såhär om man skriver kreativt med kraven dialog, någon slags konflikt, och ett visst antal tecken som tak:

 

Kallprat

”Så hur gjorde du på sista? Jag fattade först ingenting, typ. Men sedan fick jag fram 237…”, sa Cecilia.
     Kallprat. Alltid detta kallprat.
     Hon var brännande medveten om Finns hand. Tre centimeter från hennes. Det gjorde inte tankarna lättare eller klarare.
     ”Jo, men något sådant. Det fick jag med…”
     Det vibrerade i Finns vänstra byxficka. Sms. Cecilia väntade på att förtrollningen skulle brytas. Tillsammans med spänningen mellan dem. Men inget hände. Hans vänstra hand låg lika nära hennes högra. Kanske var det inte bara hon som kände?
     För ovanlighetens skull blev det tyst. Tystnaden blev snabbt nervös.
     ”Så… Ehm…”, började Cecilia, men avbröt sig.
     Inte mer kallprat nu. Inget mer nonsens. Men vad skulle man då våga säga?
     Tystnaden fortsatte pocka. Den kändes inte mer bekväm än innan. Men gav utrymme för tankar. Nästan för mycket utrymme! Sådär mycket så att man kan börjar se möjliga error. Och omöjliga utgångar.
     Vad var det som gjort allt så svårt? Känslor för och tankar om?
     Jag kommer alltid vara min egen fiende.
     Cecilia blundade. Öppnade ögonen kvickt. Hon hade ingen känsla för tid. Men hon hoppades att hon inte blundat allt för länge. Och inte verkat vara en långsam idiot.
     Hjärtat slog. Det klockade tiden. Tystnaden…
     ”Vad gör du i eftermiddag?”
     Meningen skapade förvirring. Var det Cecilia som tänkt det där högt? Eller var det Finn som faktiskt frågade?
     Ett nervöst skratt fyllde den kyliga luften runt omkring dem. Finns. Och han rodnade. Hans röda kinder vändes bort med ansiktet.
     What?
     ”Jag… Ehm… Jag ska faktiskt inte göra så mycket. Eller, typ inget egentligen.”
     Cecilia väntade spänt på fortsättningen. Hjärtat väntade. Högra handen väntade…
     ”Säkert? För jag tänkte att, kanske… Kanske du ville kolla på film eller något? Vi skulle kunna svänga förbi Hemmakväll. Ja, om du vill sedan då…”
     Låsningen var bruten. Cecilia kände av Finns nervositet. Hon kände igen sig själv och släppte bromsen. Samtidigt som hon svarade flyttade hon sin hand. Fem centimeter. Nuddade hans.
     ”Ja, väldigt, du vet, gärna…”
     Finn log. Cecilia log. Kylan runt omkring dem log.
     Även om hennes hand släppte hans. Fanns det något där. Osynligt. Igenkännligt. Som sprakande gnistor.
     ”Engelska nu kanske? Eller vad säger du?”
     Kallprat igen. Fast nu med mycket värme. Cecilia kände att det här kanske kunde komma att bli deras grej. Ett anthem.

 

NaNoWriMo…

Detta är något jag fått upp ögonen för genom Bokstävlarna. Jag tycker att det verkar som en ypperlig idé att testa sina vingar, utmana sig själv och se om man kan få ihop minst 50 000 ord på en månad!  Vi får se hur långt man kommer, för man kanske inte når ända fram! Men då har man i alla fall försökt och slipper grämma sig för att man inte testat!

Nu kan jag börja skriva lite smått på en ungdomssvallande roman, precis som jag tänk göra någon gång i framtiden åtminstone! Och i och med att jag läser Kreativt skrivande II på distans, så har jag fått en hel del tips i förra kursen, och även nu i början av den här, när det kommer till vad jag ska tänka på! Så jag har kommit ett steg närmare mitt lyckade skrivande, jämfört med för något år sedan då jag inte visste alls så mycket om mitt eget skrivande, och jag hade nästan tappat bort min egna röst av allt akademiskt högskoleskrivande…

National Novel Writing Month startar den 1:a november, och avslutas den 30:e. Spännande, spännande! Och för dig som är intresserad! Kika på deras hemsida, klura en stund och anmäl dig eventuellt!