Första utlästa 2018

Annonser

Toppitopp 2017

Året 2017 är året då jag valde att börja skriva en fysisk läsdagbok för att helt enkelt koppla av, och från, internet på ett nytt plan för att helt enkelt minska ner på måsten och stress. Jag har heller inte haft några direkta läsmål 2017, vilket också har varit väldigt befriande. Jag slängde de flesta måstena ut genom fönstret 2017 och tar med detta in i 2018!

Sammantaget bjöd 2017 på 39 stycken utlästa verk (varav tre omläsningar), samt två pausade verk (som kanske läses ut 2018).

Mina fem favoriter 2017 blir följande fem: 

♥ Norra latin av Sara Bergmark Elfgren

169059_29688528_o_3@5x[1]När jag började läsa den kände jag direkt att jag, trots känslan av att berättelsen börjar med slutet och dess tjocklek, kommer behöva sansa mig så att jag inte läser ut allt i ett svep. Det är en sådan där bok jag kallar lång-karamell – en bok en vill ska räcka, och som en vill njuta av, länge! Jag älskar så mycket med boken att det är svårt att egentligen lyfta bara några specifika saker, men om jag ändå ska försöka så vill jag lyfta: 1. Personbeskrivningen av huvudkaraktärerna, Tamar och Clea, och hur de både känns olika och lite lika (och jag gillar de ärliga första intrycken de får av varandra), 2. Kontrasten mellan verkligheten och magin/det övernaturliga (och hur det sistnämnda kommer lite smygande), och 3. Känslorna som är så närvarande i berättelsen (och hur de påverkar och påverkas)!

♥ Jag lever, tror jag av Christine Lundgren

jag-lever-tror-jagJag började året bra genom att i januari, bland annat, läsa ut den här favoriten! Jag menar, bara början är ju fångande: ”Jag har alltid tänkt att man kommer att få någon förvarning innan hela ens liv går i tusen bitar. (…) Fast, det är klart, jag borde ha anat. Tisdagar är alltid jävliga dagar.” (sid. 5). Och sedan är det, trots att mycket är tungt, grått och vemodigt av sorgen över att ha förlorat någon en älskar och saknar, just språket som är så poetiskt, målande och vackert som hela tiden håller en kvar, för en vidare och som fick mig att bli så förälskad i hela boken!

Stanna av Flora Wiström

stannaYtterligare en bok med ett fångande, poetiskt och vackert språk som fick mig tokförälskad i hela boken! Den börjar så nyförälskat och oskyldigt på något sätt och jag trodde på något sätt att det var en ”sådan bok”. Och sedan fick jag en välbehövlig käftsmäll eftersom att det här är ytterligare en bok som behandlar ett tungt, grått och vemodigt ämne, som på något sätt ändå känns ärligt, viktigt och behövligt någonstans. Livet är ju inte enkelt och det vet vi ju (egentligen)!

Hemmet av Mats Strandberg

168350_13073958_o_3.pngÅrets skräckis jag hade sett fram så mycket emot visade sig hålla måttet! Ni vet ju kanske hur läskigt det är att ha för höga förväntningar, men detta till trots rodde Strandberg hem det. Han lyckades skapa skräck i miljön ålderdomshem och närmare bestämt demensboende där allt känns så klockrent och noga genomtänkt att jag ryser av både skräck och välbehag. Någonstans mitt i allt är jag glad över att jag inte läste den här när jag jobbade inom äldreomsorgen (utifall de där hjärnspökena hade börjat viska saker i min hjärna). En läsvärd skräckis helt klart!

♥ Monstret och människorna av Mats Strandberg & Sofia Falkenhem

154667_29692839_o_1@5x.pngTredje och sista delen i trilogin om monstret Frank var så läsvärd, och i brist på ett bättre ord även värdig. Det var en fröjd att läsa den även om den såklart är lite otäck och alternativa framtider ter sig möjliga under läsningens gång, men den knyter verkligen ihop historien på ett så fint sätt. Falkenhems bilder är ju så passande dessutom och tillför verkligen känslor och ger liv åt olika skeenden! Jag är ganska tvärsäker på att det här skulle vara en passande högläsningsbok om en har barn i passande åldrar och jag kommer vilja testa denna tes i framtiden!

Mina fem topp-i-topp i år består alltså av tre ungdomsböcker, en skräckroman och en barnbok, alla värda sin plats på listan!

Gott nytt 2018!

November- samt decemberläsningen

Det här är nog den sista månadsrapporten jag gör, i alla fall på en stund, men det känns bara som en stor stress att försöka publicera dessa.

I november lästes följande titlar ut:

  • Min pappa är snäll och min mamma är utlänning av Emmy Abrahamson (högläst med elever i sjuan)
  • Onsdag kväll strax före sju av Mats Berggren (blivande högläsningsbok på högstadiet är tanken)

I december lästes följande titlar ut:

  • Huset vid vägens slut av Magnus Nordin (blivande högläsningsbok på högstadiet är tanken)
  • Norra latin av Sara Bergmark Elfgren
  • Kanin-paket av Lena Anderson (ordlös bok för de yngsta läst i studiesyfte)
  • Bäbis kär av Ann Forslind (nästan ordlös bok för de yngsta läst i studiesyfte)

Fyra av dessa är bokrecenserade genom min #bokrecensionish på Instagram:

”Jag läste i november ut #onsdagkvällstraxföresju av #matsberggren. Och den skulle nog kunna fungera som klassuppsättningsbok – för nian exempelvis! Den är smart skriven: den fångar läsaren i mordet som sker en onsdag kväll, för att sedan börja berätta historien om sex ungdomars liv innan detta mord sker. Och sedan vaggades jag som läsare in i ett vardagslunk och nästintill falsk trygghet innan verkligheten och just denna onsdag kom ikapp! 👌📚👍 Detta är även en bok som går att diskutera!”

”Det är julaftonsmorgon och jag startade den genom att läsa ut #norralatin av @sarabelfgren/#sarabergmarkelfgren! Och vilken bok! 📚❤️ Jag har ändå hela tiden känt att de nästan 600 sidorna har utnyttjats väl, verkligen gett någonting och jag har gillat växlingarna mellan främst Tamars och Cleas perspektiv! Spänningen har funnits där hela tiden, men ofta varit lite smygande, lågmäld och viskande, vilket passat! 👌 ”Norra latin” är en läsvärd långkaramell att verkligen njuta av att få sätta ögonen i! 👌📚❤️👍 Detta är ett måsteläs!”

”#Kaninpaket tror jag att jag läst som barn en gång i tiden! Men #bäbiskär är för ny för just den nostalgiska tanken. Utifrån perspektivet jag haft på böckerna angående ”ordlösheten” och att bilderna i denna genre ska vara det som ger texten mening, så gillar jag ”Kanin-paket” mycket med sin verkliga ordlöshet och hur bilderna säger allt! Den blir ett boktips! 👌😊📚❤️ I ”Bäbis kär”, som sägs klassas som nästan ordlös, säljs jag inte helt då för mycket information ges i texten ur detta perspektiv. Texten hade kunnat säga mindre och låtit bilderna tala ännu mer helt enkelt! 👈🤓”

Absolut bästa läset av nämnda titlar var utan tvekan Sara Bergmark Elfgrens Norra latin. Även om den var ganska tjock så var den alldeles lagom för just den berättelsen och jag vågade trots tjockleken ge den i julklapp till min lillasyster. Jag är säker på att hon kommer att fastna i den precis som jag gjorde och då är sidantalet inget hinder alls! ♥

Oktoberläsningen

I oktober månad lästes följande två verk ut:

  • Monstret och människorna av Mats Strandberg & Sofia Falkenhem
  • Det röda trädet av Shaun Tan

Genom hashtagen bokrecensionish kan jag se att jag tänkte följande angående dessa två verk:

”vilken välskriven avslutande del i trilogin om monstret Frank! 📚❤️💕 Illustrationerna i boken ramar verkligen in! 👌😊👍 Jag känner att den här boken innehåller mycket på liten plats och att detta antagligen är till följd av att någon tänkt till och noga vägt av! Frank väcker igenkänning – är jag säker på – hos läsare (eller lyssnare) i alla åldrar! 😊 Jag är så glad över att ha hela trilogin i bokhyllan numer då jag (alltså även som vuxen) älskar den! 📚❤️💕”

”#Shauntan alltså – vad briljant och vad vackert komponerat! 😌📚❤️ #Detrödaträdet är vacker, vemodig och hoppfull. Den tar upp det där mörka alla känner någon gång, det där deppiga och jobbiga. 💔 Det behövs inte så mycket ord och illustrationerna talar sitt språk också, vilket den här boken visar i sin komplexa enkelhet och ärlighet! ❤️”

Det blev inte många verk utlästa, men det blev två väldigt omtyckta, älskvärda och högt skattade böcker som lästes ut. Och det var nog lite det jag behövde i oktober månad, faktiskt (parallellt med studier och jobb).

Inför november nu så hoppas jag läsa ut något eller några verk, men bara om jag får tiden och orken med tanke på hur mycket tid och ork som faktiskt äts upp av just jobb och studier just nu.

Och på tal om studier förresten – vad peppad jag är på att i framtiden få gå in i bibliotekarierollen. Ja, för jag kan inte säga något annat efter att ha haft kursstart i den första valbara kursen i distansutbildningen där jag har valt att läsa ”Det samtida barnbiblioteket” som känns som en jätteintressant samt, framför allt, en relevant kurs.

Septemberläsningen

Bättre sent än aldrig, tänker jag…

Och i september lästes fem noveller ut:

  • Huset av Torgny Lindgren
  • Fröken av Sara Lidman
  • Moster Evelina och Anton av Sara Lidman
  • Öknens alla blommor av Per Olov Enquist
  • Monte Carlo av Stina Stoor

På Instagram skrev jag följande:

”(T)yvärr så gillade jag ingen av novellerna sådär särskilt mycket – varken i språket eller i historierna, även om det finns något i alla av dem… #Torgnylindgren och #huset var intressant med sina detaljer, och #saralidman med sina två noveller #fröken och #mosterevelinaochanton likaså. #Perolovenquist och #öknensallablommor lämnade mig med en viss känslostämning och ett slut jag fastnade med. #Stinastoor och #montecarlo lämnade mig med känslan av att jag borde läsa om och försöka hitta mer – då det känns som om jag eventuellt missat smådetaljer av betydelse… Och detta har jag känt förut när jag läst något av Stina Stoor.”

Och det är ju så ibland att vissa noveller inte riktigt faller en fullkomligt i smaken och att det får vara okej så. Det fascinerande är ju att de trots allt kan komma att väcka känslor, tankar och att de på något plan ändå berör, fastän att själva värderingen landar i att en faktiskt inte tyckte om. De fem novellerna för september månad tycker jag belyser detta på ett bra sätt.

Bokmässeskörden 2017:

Jag var på Bokmässan i år med två av mina bästa vänner. Vi satsade på söndagen i år och det kändes som en lagom lugn och fin mässdag. Jag kom hem några kassar tyngre, samt ett spel rikare, och min bokmässeskörd ser ut så här:

Uppifrån och ner kan i bokhögen skymtas:

  • Mia Öströms Vakuum 
  • Johan Ehns Down under
  • Mats Strandbergs & Sofia Falkenhems Monstret och människorna
  • Maria Frensborgs Mina smala axlars längtan 
  • Anna Ahlunds Saker ingen ser
  • Emelie Schepps Pappas pojke (signerad dessutom)
  • Margaret Atwoods Tjänarinnans berättelse 
  • Shaun Tans Det röda trädet

Och med hem följde också spelet Sherlock Holmes Consulting Detective som jag ser fram emot att testa i höst.