Tre av dotterns favoriter

Under högläsningstillfällena under 2019 har tre av dotterns favoriter utkristalliserat sig. Två av tre äger vi, och den tredje har vi lånat om flera gånger på biblioteket.

Jag slänger även med en bonus som bland annat har gått hem ifrån ”Litensviten” då dottern Ava är så fascinerad av rim, ramsa och rytm precis som sig bör.

Knacka på! av Anna-Clara Tidholm

9789150119145_200x_knacka-pa_kartonnageAvas första favorit är Anna-Clara Tidholms Knacka på!. Det var en av de första böckerna vi lånade på biblioteket och den har vi lånat i princip vartannat besök på biblioteket tills vi fick den som gåva från BVC (vi visste att vi skulle få den i gåva och väntade därför tålmodigt på BVC:s åttamånadersbesök som äntligen (!) kom i december)!

Det är något storslaget i Knacka på! – just att den har en rytm i orden, att uppslagen som är som dörrar, i olika färger dessutom, går att knacka på och att den är så finstämd och verkar passa – på riktigt – från 0 år och lång tid framåt hos de små (jag har hört flera berätta att storasyskon eller kusiner till de i Avas ålder uppskattade titeln lääänge). Den här läses sedan i december dagligen och vissa dagar vill Ava knacka själv och andra gånger tycker hon att den vuxna som läser ska vara den som knackar!

♥ Djuren i skogen ylar, piper & hoar av Sarah Sheppard

169100_29704297_o_1.pngAvas andra favorit är den boken jag köpte på bokmässan (egentligen som julklapp till min systerson, men mamma hade visst också köpt den i samma veva och den blev kvar i vår egen ägo). Den har inte varit kanske exakt lika intressant som Knacka på! just i början när vi högläst den och lyssnat på hur djuren låter… Men efter en tre, fyra månader blev boken mer och mer intressant och nu är den här boken också en bok vi läser i princip dagligen! Ava klappar gärna på bilderna och försöker slå igång ljuden själv och lyssnar koncentrerat och fascinerat på djuren när hon lyckas ”trycka” själv eller vill ha den vuxnas hjälp.

Både Knacka på! och Djuren i skogen ylar, piper & hoar är två böcker hon bara lyser upp av att se framsidan av. Hon till och med lovsjunger böckerna!

♥ Godnatt allihop av Chris Haughton

Godnatt-allihop-285x300Detta är en av de böcker vi faktiskt lånat rätt lite trots att Ava verkar ha gillat den mycket. Men det är inte alltid den är inne när vi är på biblioteket vilket tyder på att fler tycker om den. Men det här är en bok som Ava verkar gilla mycket – främst för att vi läst den högt med olika röster på de olika djuren och Ava älskar (!) när vi gör gäspljuden och hon har skrattat gott när vi alltid (utan undantag) gäspar på riktigt på ett ställe fast vi försöker att inte ryckas med!

Vi har testat lite andra av Haughtons pekböcker, men de har inte alls framkallat samma entusiasm från Avas sida, än i alla fall…

× Bonus: Alla kläder på av Lotta Olsson & Charlotte Ramel

9789163869556I ”Litensviten” är det en av favoriterna Alla kläder på. Det är något förtrollande för Ava att lyssna på rim, ramsa och rytm.

Men tyvärr tycker jag som vuxen, och den som ska högläsa, inte att alla böcker har riktigt samma kvalitet i ”Litensviten” (särskilt Mmm äta mat har känts krystad att högläsa bra ur och det har inte heller känts som att Ava blivit så fängslad då).

Toppitopp 2019

2019 är numer i backspegeln: året då jag verkligen bloggat mer på allvar utan krav, vilket har varit fantastiskt skönt (sedan märker jag att konsekvensen med färre krav har blivit att de regelrätta recensionerna lyst med sin frånvaro de senaste åren).

2019 fick jag annars veta vem som vuxit i min mage i nio månader när jag blev mamma i april, och det är verkligen det största som hänt hittills i mitt liv. Jag skrev även på anställningsavtal för ungdomsbibliotekarietjänsten jag hade innan mammaledigheten (då som vikariat) och jag känner att det bådar gott inför jobbstarten nu i mars.

Sammanlagt bjöd 2019 på 85 stycken utlästa verk. Och många av dessa läs är pek- och bilderböcker som jag läst antingen med dottern eller förebyggande för framtiden. Jag ser det som positivt och viktigt att värdera alla verk lika mycket, precis som en novell och en roman fått räknas som ett verk av lika mycket värde, när jag började räkna verk på bloggen (det jag dock inte räknar med fortfarande är kurslitteratur, receptböcker, och nu senast de föräldraböcker jag läst, eftersom dessa ofta läses delvis mer och inte nödvändigtvis från just pärm till pärm).

Med det sagt bjöd 2019 på följande toppitopp:

♥ PAX-serien av Åsa Larsson, Ingela Korsell & Henrik Jonsson

9789163879821Jag kanske inte fastnade i den absolut första boken i serien under 2018, men sedan hade jag fler delar hemma och fortsatte att läsa och då fastnade jag verkligen för serien på allvar (jag kände det starka behovet av att köpa på mig resterande sista delar av serien till följd av detta). Det är något med att serien lockar in en som läsare, att kapitellängden är väldigt perfekt längd (läs: lagom kort) och det känns som om kapitellängden passar sig väl som högläsning därtill. Det känns som om relationen till bröderna Alrik och Viggo växer längs med läsningen av böckerna och en bryr sig lika mycket om dem och deras familjesituation, som för Mariefred som de genom böckerna beskyddar från mörka krafter och mörk magi.

Comedy Queen av Jenny Jägerfeld

171887_29706406_o_1.pngJägerfeld skriver om svåra ämnen så oerhört bra och med en stor uns av välvald humor för att skapa någon slags balans i det allvarligt tunga. Och att Comedy Queen behandlar ett ämne många tycker är för svårt och tungt för att tala om – när någon avslutat sitt liv – kan jag tänka mig den här boken behövs och att den kan vara viktig både för de som känner någon som haft en nära anhörig, eller som haft en nära anhörig, som valt att avsluta sitt liv, men likväl för de som känner att ämnet i sig är svårt. Och som läsare känner jag så mycket för Sasha.

Jag kan nästan känna solen av Ebba Hyltmark

JagKanNastanKannaSolen_COVER_2.inddEn av de böckerna jag i år mest lånat på lite känsla, utan att veta vad den handlar om, eller utan att ha sett så mycket av eller hört så mycket om var Jag kan nästan känna solen. Och det är väl det verk jag läst på under dygnet (och som inte varit pek- eller bilderbok) i år. Det finns nämligen någon ton och någon egenhet i den här ungdomsromanen, i karaktärerna och i berättelsen som fångar, bländar och känns. Det finns något högst igenkänbart i Siri som huvudperson – hon tycker själv att hon är normal, hon sticker inte ut utan försöker att bara smälta in i mängden – och så träffar hon Vega som är extra, extra allt och som verkligen inte nöjer sig med att bara smälta in. Te och trädkojor är bland annat två saker som jag fick lust att brygga och bygga efter att ha läst.

Allt jag fått lära mig av Tara Westover

Nyttomslag_westoverDet här läset blev den bok jag var tvungen att läsa lååångsamt och utpotionerat under flera månader. Jag läste den inte långsamt för att den var dålig eller ointressant, nej. Men Westovers historia (bokstavligt talat i och med att det är en biografi) var tung och jobbig bitvis att ta del av. Det var många detaljer som skar i mig då jag läste dem, men samtidigt var jag så oerhört fängslad och fascinerad på samma gång. Vilken styrka Westover besitter och vilken historia hon bär på!

Den helt sanna julsagan om kentauren som ville hem av Mats Strandberg & Sofia Falkenhem

188966_29712889_o_1Mats Strandberg gör det igen – han tar sig till min toppitopp, för året med julsagan han skrivit. Att få återse en av karaktärerna från Monstret Frank-böckerna och få följa med Ken Taur på hans väg hem till sin familj har varit en sann fröjd. Det är en så fin ekvation mellan spänningen, det lite mysiga och klokskap (som att inte lyssna på sagor/rykten exempelvis) som gör att boken känns ytterst perfekt komponerad. Inte minst med de vackra illustrationerna av Falkenhem. Wow!

Två bonusar för 2019 blir två lättlästa pärlor: 

♥ Flickan i den rosa skogen av Helena Dahlgren

9789178251162Flickan i den rosa skogen är poetisk vacker, vemodig och välskriven. Den har samma viktiga, men tunga, tema som Jägerfelds Comedy Queen. Och det finns även något jag känner är vackert i att det skrivna ordet blir betydelsefull för berättelsen i den här novellen då vissa finner styrka i att skriva…

♥ Det som lever under oss av Kerstin Lundberg Hahn

9789178251155Välskriven skräck behöver inte vara lång bevisar Lundberg Hahn med Det som lever under oss. Det finns något briljant i att få något vardagligt nära att te sig ruva på något fruktansvärt. Och den här novellen läses kanske med störst skräckeffekt på sommaren…

Toppitopp 2018

Året 2018 är året då jag minskade ner på måsten och stress till det minimala genom att helt enkelt blogga utan krav.

2018 blev också året då jag i augusti fick veta att något växte i min mage, och med denna krabat kom ett illamående och trötthet som gjorde att jag hade svårt att läsa överlag. Jag prioriterade därför läsning i jobbet och läsning i studierna framför nöjesläsning samt bloggande i sig.

Sammantaget bjöd 2018 på 42 stycken utlästa verk – dock mycket på grund av det bibliotekarievikariat som ungdomsbibliotekarie jag klev på i september 2018.

 

Ser jag tillbaka på 2018 kommer den med fem klarare favoriter:

OMSLAG_VVR-203x300Vända världen rätt av Jennifer Niven

Själva utgångspunkten för den här ungdomsromanen kändes positivt udda, jämför med andra ungdomsromaner, från allra första början. En huvudkaraktär är överviktig (och bakåt i tiden behövt hjälp att flyttas ur sitt eget hus på grund av detta) och en huvudkaraktär är ansiktsblind (så pass att han inte ens känner igen sin egen mamma om hon klippt håret), och att deras vägar möts och att de inte kan undkomma känslorna som uppstår. Jag älskar mest av allt: huvudkaraktärernas personligheter, flera av replikerna, och det jordnära budskapet som knockar en!

Lögnernas träd av Frances Hardinge

184060_9789132175756.pngFörst tyckte jag att den var lite svårt att komma in i, och snart var jag helt fast. Det finns något jag fastnar för både hos huvudkaraktären Faith, som inte är som ”kvinnor av sin tid”, samt i historien som sådan, och att den kantas av skuggor, lögner och något övernaturligt… Miljön är även något jag inte kan värja mig för – den är rätt genomgående grå, dimmig, ruskig och helt enkelt skräckfilmsaktig och vacker på samma gång.

176541_29707014_o_1.png I huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo

Förväntningarna var skyhöga på den här från min sida och de infriades verkligen från första stund. Jag känner att det finns så mycket att älska såsom en introvert huvudperson som känns äkta i Liv, en närvarande och stark förälder i Livs pappa och själva premissen med att en flytt och allt nytt verkligen skakar om i Livs liv – på gott och på ont.

S183407_29703498_o_1.pnglutet av Mats Strandberg

Den här är på något vis både vad jag förväntat mig, men ändå inte och så mycket mer. Utgångspunkten är briljant – slutet är nära och alla vet om det – för vad händer när alla vet om en sådan sak? Vad förändras? Vad blir viktigt och mindre viktigt? Det finns verkligen förutsättningar för saker att hända i Slutet och det märks att Strandberg kan läsa människors natur då allt känns så äkta…

9789100173647Ædnan av Linnea Axelsson

Tjockleken på Ædnan skrämde mig lite först. Men sedan tog nyfikenheten över på grund av allt gott jag hört om detta epos som skulle beröra tre generationer samer under 1900-talet. Jag fångades in av språket, rytmen och poesin redan efter ett par sidor, och det känns så oerhört mäktigt av Axelsson att kunna måla med de få väl valda orden så att det både känns och hörs när en läser. Det känns lite som att jag tappade andan under läsningen och att jag numer andas annorlunda…

 

Tre bonusfavoriter för året blir även bilderböckerna:

dumma-teckningDumma teckning av Johanna Thydell

Den är bara så mitt i prick och så välskriven, vad jag kan utläsa. Den känns så närvarande i barnperspektivet att det inte finns så mycket att orda om gällande dess briljans. Den framkallar vaga känslor av igenkänning av hur det är att vara yngre och känna oundvikliga och jobbiga känslor över en sådan vardaglig sak som att någon äldre, i boken ett syskon, gör något bättre, i detta fallet tecknar, än en själv.

9789186095642_200x_pojken-och-husetPojken och huset av Maja Kastelic

Jag älskar illustrationerna i den här ordlösa pärlan! Det är något med stilen, färgerna och detaljerna som bara tar raka vägen till hjärtat. Om någon läst, men missat mössen i bakgrunden, eller blinkningen till Shaun Tan i den – läs för tusan om den och titta bara på dessa detaljer. Färgsättningen i sig är så talande (särskilt framemot slutet).

Vvar-r-trtanar är tårtan? av Thé Tjong Khing

Ännu en ordlös pärla att älska på grund av detaljerna. Det mest uppenbara i boken är att hundarna blir bestulna på en tårta, och en kan följa det händelseförloppet – men vad bär de andra djuren på för berättelser? Kameleonterna, eller kaninerna, till exempel? Den känns så genomtänkt och det finns så mycket här!

Toppitopp 2017

Året 2017 är året då jag valde att börja skriva en fysisk läsdagbok för att helt enkelt koppla av, och från, internet på ett nytt plan för att helt enkelt minska ner på måsten och stress. Jag har heller inte haft några direkta läsmål 2017, vilket också har varit väldigt befriande. Jag slängde de flesta måstena ut genom fönstret 2017 och tar med detta in i 2018!

Sammantaget bjöd 2017 på 39 stycken utlästa verk (varav tre omläsningar), samt två pausade verk (som kanske läses ut 2018).

Mina fem favoriter 2017 blir följande fem: 

♥ Norra latin av Sara Bergmark Elfgren

169059_29688528_o_3@5x[1]När jag började läsa den kände jag direkt att jag, trots känslan av att berättelsen börjar med slutet och dess tjocklek, kommer behöva sansa mig så att jag inte läser ut allt i ett svep. Det är en sådan där bok jag kallar lång-karamell – en bok en vill ska räcka, och som en vill njuta av, länge! Jag älskar så mycket med boken att det är svårt att egentligen lyfta bara några specifika saker, men om jag ändå ska försöka så vill jag lyfta: 1. Personbeskrivningen av huvudkaraktärerna, Tamar och Clea, och hur de både känns olika och lite lika (och jag gillar de ärliga första intrycken de får av varandra), 2. Kontrasten mellan verkligheten och magin/det övernaturliga (och hur det sistnämnda kommer lite smygande), och 3. Känslorna som är så närvarande i berättelsen (och hur de påverkar och påverkas)!

♥ Jag lever, tror jag av Christine Lundgren

jag-lever-tror-jagJag började året bra genom att i januari, bland annat, läsa ut den här favoriten! Jag menar, bara början är ju fångande: ”Jag har alltid tänkt att man kommer att få någon förvarning innan hela ens liv går i tusen bitar. (…) Fast, det är klart, jag borde ha anat. Tisdagar är alltid jävliga dagar.” (sid. 5). Och sedan är det, trots att mycket är tungt, grått och vemodigt av sorgen över att ha förlorat någon en älskar och saknar, just språket som är så poetiskt, målande och vackert som hela tiden håller en kvar, för en vidare och som fick mig att bli så förälskad i hela boken!

Stanna av Flora Wiström

stannaYtterligare en bok med ett fångande, poetiskt och vackert språk som fick mig tokförälskad i hela boken! Den börjar så nyförälskat och oskyldigt på något sätt och jag trodde på något vis att det var en ”sådan bok”. Och sedan fick jag en välbehövlig käftsmäll eftersom att det här är ytterligare en bok som behandlar ett tungt, grått och vemodigt ämne, och som ändå känns ärligt, viktigt och behövligt någonstans. Livet är ju inte enkelt och det vet vi ju (egentligen)!

Hemmet av Mats Strandberg

168350_13073958_o_3.pngÅrets skräckis jag hade sett fram så mycket emot visade sig hålla måttet! Ni vet ju kanske hur läskigt det är att ha för höga förväntningar, men detta till trots rodde Strandberg hem det. Han lyckades skapa skräck i miljön ålderdomshem och närmare bestämt demensboende där allt känns så klockrent och noga genomtänkt att jag ryser av både skräck och välbehag. Någonstans mitt i allt är jag glad över att jag inte läste den här när jag jobbade inom äldreomsorgen (utifall de där hjärnspökena hade börjat viska saker i min hjärna). En läsvärd skräckis helt klart!

♥ Monstret och människorna av Mats Strandberg & Sofia Falkenhem

154667_29692839_o_1@5x.pngTredje och sista delen i trilogin om monstret Frank var så läsvärd, och i brist på ett bättre ord även värdig. Det var en fröjd att läsa den även om den såklart är lite otäck och alternativa framtider ter sig möjliga under läsningens gång, men den knyter verkligen ihop historien på ett så fint sätt. Falkenhems bilder är ju så passande dessutom och tillför verkligen känslor och ger liv åt olika skeenden! Jag är ganska tvärsäker på att det här skulle vara en passande högläsningsbok om en har barn i passande åldrar och jag kommer vilja testa denna tes i framtiden!

Mina fem topp-i-topp i år består alltså av tre ungdomsböcker, en skräckroman och en barnbok, alla värda sin plats på listan!

Gott nytt 2018!

Toppitopp 2016

För cirka tre år sedan valde jag att börja räkna alla årets lästa verk, alltså varje bokrygg, varje pärm till pärm, som ett eget verk oavsett verkets sidantal. Det har hjälpt mig att finna läslust när det har känts tungt att läsa i perioder.

2016 läste jag 50 verk sammanlagt, och av dessa 50 vill jag nu presentera mina fem favoriter, 2016 års toppitopp:

♥ Anna Ahlunds Du, bara

Jag vet att jag inte ens förmått mig att recensera den här än, men 29699517_o_1den är så oerhört vacker att det nästan gör ont. Den innehåller så mycket vackert, allt från språket, till känslorna, till karaktärerna och relationerna mellan flera av karaktärerna, att det känns nästan övermäktigt att försöka formulera varför den är så tok-älsk-bra som den bara är. Ytterligare en gång lyckas jag dra hem en bok från Bokmässan jag inte har en aning om att jag kommer älska så mycket att det nästan är löjligt, men den här är verkligen en sådan där riktigt bra, läsvärd och vacker känslostorm till ungdomsbok.

♥ Johanna Westers Nattsagor för sömnlösa

1015857Här har vi ytterligare en sådan där little-did-I-know-bok som slår ner som en känslostorm och språkstorm jag inte kunde eller ens ville ducka för när jag väl läste den. Alltså: vilken debut! Som jag själv formulerade det i juni: ”Språket – (♥) – det är så poetiskt, så hypnotiskt och så lekfullt, expressivt, explosivt, vackert och vemodigt. Det väcker känslor, ger bilder (färgsprakande sådana), väcker tankar, får mig att personlogen vilja copy paste:a nästan hela romanen som jag skulle behöva citera något favoritstycke.” Ja, exakt så bra som jag får den att låta är den. I alla fall för mig.

♥ Sara Ohlssons Ingen normal står i regnet och sjunger

ingen-normal-star-i-regnet-och-sjunger-145x2092016 är verkligen ett år fyllt med kärlek till ungdomsromanerna. En annan favorit är Sara Ohlssons höstutgivna pärla. Jag älskade hennes debut Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag, men det här är i precis samma klass och summan blir att jag också älskade denna. Än en gång är det språket, de närvarande känslorna och karaktärerna som får allt att kännas sådär verkligt älskvärt att det inte går att undkomma. Och Ohlsson balanserar bra mellan en lagom dos av vardagsallvar och distanserande humor. Och boken får mig att vilja skriva ännu mer listor än vad jag redan gör…

♥ Helena Dahlgrens 100 hemskaste

100_hemskasteBoken som jag kände i hjärtat var långkaramell (en bok att försöka njuta av längre VS att sluka den hel), men jag slukade den fort av bara farten. Helena Dahlgrens 100-lista, fylld med skräcktips, är så härligt ärligt och personligt skriven, men inte utan att också vara litteraturvetenskaplig. Jag har redan utnämnt den här boken att vara min Bibel, en bästa vän, så den bor i älsklingshyllan här hemma, enligt mig, på helt rätt plats. Det är heller inte bara en jättebra bok för skräckälskaren, utan kan läsas av den nyfikna likväl. Utomordentligt bra, tycker jag.

♥ Patrik Lundbergs Gul utanpå

gulHär har vi den bästa bokcirkelduoboken för 2016 och en bok jag är så lycklig över att ha läst. Patrik Lundberg har lyckats vara så där ärlig i sin beskrivning att det verkligen känns. Det känns riktigt, viktigt och jag känner bara att det är en sådan oerhörd tur för mig, och andra läsare, att han valt att skriva om sin resa som adopterad, som student och som fler erfarenheter rikare. Jag tänker att Lundberg likväl hade kunnat strunta i att författa den här boken, men han gjorde ändå det, och vilken tur. Den är ett riktigt guldkorn, en ögonöppnare och ett boktips (liksom övriga böcker i toppitoppen)!

 

Toppitopp noveller 2015

Jag har läst så löjligt många och riktigt bra noveller 2015 att det borde vara en större topp än de tre titlarna jag brukar utse. Dock har jag ändå valt att försöka få ner min topp till tre titlar och sedan vill jag hedersomnämna några författare lite extra vid namn mot slutet (ni petades bort från toppitoppen med så små marginal)!

Toppitopp i novellväg 2015 är:

♥ Emanuel Blumes Koma

Koma_1400-800x1135[1]Blumes novell Koma är så kort, säger så mycket och säger samtidigt inte helt rätt saker för att jag bara ska falla, alldeles handlöst, och jag älskar den förbehållslöst för hur den får mig att känna… Nu har stackars Blume det dock inte alls särskilt lätt att få mig att falla såhär pladask för en av hans noveller igen. Attans!

♥ Stewe Sundins Stalaktit

stalaktit-800x1135[1]En novell som jag läste kort efter Blumes och jag tänkte att jag var svårtflirtad från och med den. Den här novellen höll dock verkligen måttet och jag upplevde verkligen att det är en novell som känns, som väcker olika slags känslor och även Sundin lyckas skriva något så välfungerande för skräckläsaren på så kort om plats.

 

♥ Cia Sigesgårds Nio Månader

nio_manader-211x300Ytterligare en novell i klass med de andra två här ovan. Liksom Blumes novell sägs rätt mängd saker och en annan mängd osagt eller tvetydigt blir avgörande för hur mycket jag sedan gillar den. Den här novellen har en balans mellan vardag/verklighet och mardröm/overklighet som verkligen gör sig bra. Ja, den är skickligt skriven kort och gott.

Det känns lite som att 2015 blev skräcknovellernas år här på bloggen, men det är också inom skräckgenren som jag fallit för berättelserna gång på gång i år.

Det är också därför jag känner ett behov av att hedersomnämna några författare som inte kom med upp på listan, men var så oerhört nära: Sofie Trinh Johanssons, Therese Widenfjord och Lupina Ojala!

Mycket kärlek till samtliga omnämnda författare! ♥

 

Toppitopp 2015

Sedan 2013 har jag valt att räkna alla verk – alltså varje bokrygg, varje pärm till pärm, som ett verk i och med att sidantalen är så varierande ändå, och det gör det både lättare att finna läslusten i perioder, men det gör det också så mycket svårare att kora en årstoppitopp…

I år har jag läst 87 verk och av dessa ska jag nu presentera de fem böcker som är 2015 års toppitopp:

♥ Jessica Schiefauers När hundarna kommer

ba0rttgay4uo2svhbzlvJa, lite visste jag att jag skulle dra med mig årets bästa bok hem från bokmässan i år. Visst hade jag hört mycket om den här titeln, men little did I know trots det. Är det någon bok som jag fallit handlöst för både i aspekt av personbeskrivningar, perspektiv och språk så är det den här. Den har på något sätt allt jag söker och jag kommer att fortsätta att kalla den för vemodig och vacker. Temat i den är så tungt, men ändå så väljer jag att beskriva den på det sättet jag gör.

♥ Kim W. Anderssons Alena

alena-omslagOch vilken serieroman sedan! Ungefär på samma sätt som ovan, och trots mörkt och blodigt tema, så bara föll jag. Jag föll för tecknarstilen, för valet av färgsättning, berättelsen i sig och det oerhört makabert snygga, eller snygga makabra, eller hur jag nu ska kunna beskriva kärleken till denna serieroman. Är Schiefauer årets drottning bland årets lästa verk, så är Kim W. Andersson kung! Jag hade inga som helst problem att utse dessa två verk till årets bästa som ni hör.

♥ Mats Strandbergs Färjan

frjan-strandberg_mats-33226912-frntlPå skräckhimlen skrev Mats Strandberg till sig en stjärna. Jag gillade Färjan väldigt mycket och jag måste säga att den till och med var mer välskriven än vad jag hade vågat hoppas på. Det kändes som om det mesta var noga uträknat och antingen så köper man det noga uträknade (som exempelvis jag gjorde) eller så är man betydligt mer kritisk till det som är lite mer övernaturligt. Jag gillade även här bland annat personbeskrivningarna och är oerhört förvånad över att jag inte störde mig det minsta på att romanen innehåller en hel del karaktärer.

♥ Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam

jag_heter_inte_miriam-axelsson_majgull-30364142-1037994729-frntlDet här är kanske årets största överraskning! Det är en av de där romanerna jag kanske inte hade läst om det inte vore för bokcirkeln och jag är så glad över att jag läste den. Oavsett om det finns vissa detaljer i det nutida som jag stör mig på, så är boken så bra, tänkvärd och läsvärd i övrigt och särskilt i kopplingen bakåt i tiden gör att jag verkligen tar boken till hjärtat och vårdar den med omsorg och kärlek. Det här känns lite som den vuxnare varianten av En ö i havet som jag läste som barn och älskade starkt och länge (ja, för jag älskar den fortfarande)!

♥ Marie Lus Legend

legendDet här var en av de svårare titlarna att utse, men det får också bli den sista toppitop-boken med motiveringen att den både lockade till läsning och läslust, samt lockade in mig i dystopiträsket igen! Att överhuvudtaget sugas med i en berättelse och vilja, och kunna, läsa både bok ett, två och tre i serien på kort tid är också ett sätt att mäta hur bra jag ändå tyckte att berättelsen var. Detta var dessutom ett mycket bra bokreaköp 2015, med andra ord!

Ett inlägg med toppitopp-noveller kommer inom kort också!